När jag bodde i London för si så där en 35 år sedan, ville jag bosätta mig här för alltid. Två år i London kändes inte tillräckligt. Men nu är jag glad att jag hamnade i Sverige. London är en härlig stad - vänliga människor (om man jämför med Paris och Rom), otroligt stort utbud av affärer och restauranger och dessutom massor av kultur att titta på. Men bo här vill jag inte - pulsen är för hög.
På National Portrait Gallery pågår just nu en fantastisk fotoutställning, där man bland annat kan titta på eremiten Gianni och hans hundar. Det fotot föll både Lilla E och jag för:
 |
| Gianni hermit with love |
Något som slår mig är hur starkt minnet är - och särskilt luktminnet. Så fort jag kom ner i tunnelbanan och kände lukten där nere så togs jag tillbaka i tiden...en häftig känsla faktiskt. Och det är väl så det är för våra hundar också - det måste ju vara lukter som etsar sig fast i deras minnen och som gör att de känner igen människor flera år senare.
 |
| Utsikt från vårt hotellrum på 14:de våningen |
Apropå hundar: I morse hörde vi på BBC1 hur Border Collies som har tränats upp ordentligt säljs för bort emot 100 000 kronor. Efterfrågan lär vara större än tillgången.