Var är Nannas ben?

Det har varit kalla nätter den sista tiden, och snön har varit hård och lite isig. Nanna har utan svårigheter kunnat traska omkring på snön utan att ramla igenom. Så fort temperaturen går mot nollstrecket, försvinner hennes ben ner i snön och det blir jobbigt att gå. Som att gå i klister, ungefär.

"Var är mina ben?"

Nu får vi vänta...

...med skogspromenader. För några dagar sedan var skaren så pass hård att den höll för Nanna. Jag, därmot, plumsade igenom ungefär vart femte steg. Nanna saknar sin lekkompis, men tycker ändå det är härligt med strövtåg i naturen:





Nu plumsar till och med Nanna igenom och benen försvinner helt ner i snödjupet. Så nu inväntar vi bättre tider...

Äntligen fredag!

Kattlucka?

"Det är så skönt ute nu. Solen värmer på dagarna och jag vill bara vara ute! Att få sitta och titta ut över omgivningarna är bara så härligt!"

"Man har bra koll här uppifrån, kan jag lova. Jag ser när brevbäraren kommer, och då skäller jag lite. Och jag ser när grannarna kommer hem, då skäller jag också lite. Men när mina flockmedlemmar kommer hem, då skäller jag inte. Då gläfser jag till och kutar snabbt ner för trapporna för att möta dom."


 





"Det finns egentligen bara en sak jag önskar mig och det är en kattlucka. Varför finns det inte hundluckor? Hade vi haft det, så hade jag kunnat vara ute precis så mycket som jag vill!"
























Voff! /Nanna

På spaningsuppdrag...

Nanna känner att det är vår i luften. Trots att vi har massor med snö kvar, så vill hon vara ute i trädgården så mycket som möjligt. Hon sätter sig vid ytterdörren och ger upp ett speciellt läte. Tack vare snövallarna så har hon funnit en upphöjd favoritplats där hon kan spana på allt och alla som rör sig på vägen nedanför. -Jag tycker platsen är alldeles för kall för lilla magen, men det verkar inte Nanna tycka!



Bilden är tagen inifrån vårt uterum. och uterummet är näst bästa spaningsplatsen, tycker Nanna.

Här nedanför sitter hon i favoritstolen och har precis fått syn på en stilig hund på andra sidan gatan. Hon vill nog väldigt gärna gå ut och leka med 'kompisen'...

Tänk så skönt det skall bli när all snön är borta och hon kan få vara ute så länge hon vill...och vi också, för den delen...

/Katarina

Päls med lervälling

Det är nu man börjar undra varför man inte har en korthårig hund med långa ben. Det är nu när solen smälter undan snön på dagarna och leran och smutsen klistrar sig fast i pälsen som man känner för att ta fram rakapparaten. Det är nu när man behöver duscha sin cocker efter varje promenad som man undrar vad man gett sig in i.

Men så tittar man in i de allra vackraste ögonen också får man en härlig kram av en ljuvlig hund med alldeles silkesmjuk päls. Det är då man förstår. Det är då man kapitulerar.

Trevlig helg!


/Katarina

Galonisar

Kan bara konstatera att galonisarnas tid inte är förbi. Barnens gamla galonbyxor är slängda sedan länge, men Nannas hänger på tork. För även om nätterna är kalla, så slaskar det på dagarna. Äntligen!

Finns det verkligen sådana människor?

Fick en varning av en bekant som berättade att det finns människor i vår omgivning som vill våra hundar illa. Så illa att de försöker skada dem genom att förgifta dem med mörk choklad. Kan det verkligen stämma? Finns det sådana människor? Här?

På en av de allra 'finaste' vägarna - där det ligger stora, tjusiga villor med havet som närmsta granne - tycks någon eller några mer eller mindre regelbundet slänga ut stora bitar choklad längs vägen. Chokladbitarna ligger med ett par meters mellanrum på båda sidorna av vägen...där hundarna passerar. Förmodligen vill denna eller dessa personer ha 'sin väg ifred'...kanske tycker de att hundar skräpar ner...eller så kanske de rent av anser att de 'äger' väger därför att de har bott där längst?

Min bekant plockade upp en av bitarna och visade veterinären. Han kunde lugna honom eftersom min bekants hund är stor - en Golden retriever. För en hund av den storleken utgör chokladmängden inte någon fara, men naturligtvis kan det bli riktigt farligt för små hundraser. Och dessutom, sa vetten, så vet man ju inte om chokladen är preparerad på något vis. Han hade hört talas om fenomenet och visste också att det har pågått under en längre tid, men ingen verkar veta vem det är som försöker skada våra hundar på detta viset.























Nanna är en glupsk liten krabat som gladeligen stoppar i sig både bortslängda matrester och annat mindre trevligt utmed vägkanterna. Hon skulle blixtsnabbt sluka choklad om hon fick möjlighet. För det går fort,  när hon hittar något ätbart. Då hinner inte jag reagera i tid.

Jag väljer att inte promenera på 'fina gatan' och hoppas att denna illgärning inte sprider sig till fler områden.

Camera Critters - Come play with me!

Äntligen fredag!

Äntligen - snart ligger en lång, härlig helg framför oss. Då skall vi vila, leka och njuta av ljuset som faktiskt har återvänt. Dagarna är ganska långa och vi slipper promenera i mörker.














 






Ha en skön och lekfull helg!