Förändringens vindar

På årets sista dag borde man känna glädje och förväntan inför det nya året. I år gör jag inte det, men jag hoppas ändå att 2011 skall bli ett så bra år som det bara kan bli. 2010 blev ett sorgens år för oss. I början av september hände det som inte får hända - vi förlorade vår innerligt älskade äldste son, Filip. Stora P, lilla F och lilla E miste sin käraste storebror och livet förändrades för oss i ett enda slag.

Hur går man vidare? Hur hittar man tillbaka till livslust och glädje igen? Jag vet inte, för jag är inte riktigt där ännu. Livet fortsätter - det har visserligen delats in i ett Före och ett Efter, men det fortsätter. Vi är fortfarande en ganska stor familj och vi har varandra. Efter jullovet skall jag börja arbeta fullt igen.

Ingenting är för evigt och allting är till låns.

En sak vet jag, och det är att Nanna och Leia i mångt och mycket har hjälpt oss att hålla näsan ovanför vattenytan. Dessa underbara hundar som direkt känner av vilken sinnesstämning man befinner sig i, som tröstar när man gråter, som generöst delar ut blöta pussar när man behöver det, som drar med en ut på promenad trots att man allra helst vill stanna i sängen...

2008: Filip träffar Nanna för första gången

Snart flyttar lilla E och lilla F hemifrån och det blir bara jag och maken kvar. Också hundarna förstås!
Så lyckligt lottade vi är som har hundarna! De är sådana glädjespridare. Svansarna går som propellrar och de hoppar av glädje inför minsta promenad och de gnyr och gläfser av glädje varje gång man kommer hem. Mina gosiga vovvar!

Jag önskar er alla ett gott slut på 2010 - ta vara på varandra och lev väl!
Katarina

Spontan-spårning

Tack för uppmuntrande kommentarer och goda råd igår! Har precis klippt Leias klor - inte ett pip hördes. Belönade med köttbulle nära klotången. Därefter var det Nannas tur - med munkorg. Baktassarna gick bra - framtassarna är hon så ohyggligt rädd om så där gällde det att vara stark. Även hon fick köttbulle nära klotången. Har bestämt mig för att klippa lite varje vecka i framtiden...phu!!! Så till dagens inlägg:

Alldeles fullt av färska rådjursspår i skogen igår! Kalas, tyckte Leia och pinnade iväg.

Jag travade efter - det är så kul att man ser spåren när det är snö! I vanliga fall, när hundarna spårar, vet  man ju bara på ett ungefär hur spåret ligger.

Jag är hack i  häl och Nanna kommer någonstans bakom mig. Hon har hittat något annat som verkar intressantare, men hon följer oss på avstånd. Leia har fått upp farten och jag hamnar på efterkälken...

Är hon rådjuren på spåren? Det är hon - här finns bevis, men hon är alldeles för exalterad för att ta sig en smakbit.

När Leia kom upp på platån blev hon alldeles vild av alla korsande spår. Här är helt klart ett av rådjurens tillhåll. Det var också här vi såg två rådjur för en månad sedan. Leia irrade fram och tillbaka och Nanna kom ifatt oss. Även hon fick upp vittring, men hon höll sig lite lugnare än lillasyrran.



Snö är kul...fortfarande!

/Katarina

Fundring # 2

Gammal är äldst. Eller rödast är hetsigast? Länge vägrade jag lyssna på pratet om röda hundars temperament. Bytte till och med veterinär när den förra uttryckte sig nedsättande om röda cockrar. Nu har jag ändå börjat fundera...

Nanna är i vanliga fall världens goaste och mest kramvilliga hund. Hon sätter sig ofta, ofta på baken och sträcker ut tassarna för att bli kramad. Och hon sitter gärna i knäet och myser. Men ibland blixtrar hon till.

Hon kan plötsligt markera gentemot Leia och det gäller oftast när det vankas godis. Men ibland begriper vi inte alls varför hon jagar iväg Leia. Attackerna kommer sällan, men de ser otäcka ut. Än så länge har hon inte bitit henne, så det är nog 'bara' markeringar. Leia är klok nog att springa undan. Men ändå... Härom kvällen kom lilla E hem från GeKås med nya leksaker. En pipande drake blev Nannas favorit. Hon började direkt leka med den och när Leia vid ett tillfälle försökte ta den gav Nanna upp ett vrål och jagade iväg henne.

Draken är min!, tycker Nanna.

Hundar som lever tillsammans vet sin rang och lever oftast i harmoni, skriver Fredrik Steen i Hundcoachen. De problem som kan uppstå beror oftast på vår inblandning. Men, tillägger han: "Jag är helt emot tanken att hundar ska göra upp själva."   - Det är jag också! Det skulle betyda att den största och starkaste skulle kunna skada den mindre hunden och det vill jag inte vara med om! Ranghög eller inte - ska hundarna leva tillsammans med oss så måste vissa regler gälla.

Herre på täppan eller osäker dam?

När det gäller hantering blir Nanna bara värre och värre. Det paradoxala är att hon vill bli borstad och kammad eftersom det innebär godis efteråt. Hon är ett fullkomligt matvrak som aldrig verkar bli mätt. Jag brukar börja med att kamma Leia och då sitter Nanna bredvid och väntar på sin tur.

När det väl blir Nannas tur börjar Nanna morrar samtidigt som jag borstar henne och hon att vägrar lägga sig ner på sidan. Hon vill sitta på sitt eget vis och då kommer jag inte åt med borsten. Minsta tagg får henne att markera. Hon gör utfall utan att hugga, men visst händer det att jag blir rädd! Kloklipping skall vi inte ens prata om...

Jag är ganska säker på att hon är rädd och ängslig att det ska göra ont. "Morrandet är en rädslesignal!", skriver Anders Hallgren i Lyckliga lydiga hundar. Och förmodligen har jag varit hårdhänt utan att veta om det. Jag försöker bygga upp förtroendet, men samtidigt måste ju viss hantering ske. Inte kan jag låta henne gå tovig och inte kan jag låta klorna växa sig långa. Och mitt tålamod börjar ta slut. Varför fattar hon aldrig att jag tar det så försiktigt jag kan?

När hon skall kammas lägger jag - trots protester - ner henne på sidan för att komma åt. Vid kloklippningen använder jag munkorg och viker inte undan trots våldsamma krumbukter. Rätt eller fel? Förmodligen fel, men jag vet inget annat sätt.

Vad gör man med en ängslig översittare?

/Katarina

Rådjursvarning

Varje morgon ser vi nya rådjursspår i trädgården. De kommer uppifrån skogen och går ner för alla våra trappor, längs grusgången ner mot grinden. De gör en avstickare ner mot trädgårdslandet där brysselkålsplantorna står kvar, alldeles snötäckta. Ibland hoppar de till och med över grinden och fortsätter in i skogen på andra sidan vägen. Än så länge verkar de inte ha ätit något, så jag vet inte riktigt varför de återvänder, natt efter natt. Jag hoppas verkligen inte att de får för sig att äta späda magnoliaskott...

Uppe i skogen har rådjuren det inte lätt. Vad livnär de sig på, egentligen? Någonting måste de ju äta, för Leia gjorde världens upptäckt igår:

Leia: Nanna, kom hit så får du se vad jag har hittat!

Leia: Mumsfilibabba! Rådjurspluttar!

Nanna: Hrm, det verkar som om rådjuren har grävt fram en toalett
- de är nog mer civiliserade än du och jag,  Leia!

Fundring # 1

Hunden är människans bästa vän - och det är lätt att förmänskliga hundars beteende. Eller hur? De är ju så kloka. Och snälla. Och modiga. Och kärleksfulla.
Men ibland börjar man fundera...

Varför gräver våra hundar så mycket? Är det så himla kul att gräva stora hål i gräsmattan och i rabatterna? För att inte tala om snön. Är det en lek? Eller försöker de bygga muskler? Kanske lider hundarna rätt och slätt av överskottsenergi...brist på motion, helt enkelt. Eller försöker de vässa  klorna..?

Jag tror att hundar gräver av olika orsaker. Att gräva ser roligt ut och då är det förmodligen också kul. Luktsinnet stimuleras säkert av dofterna i marken och under snön. Vem vet vilka småkryp som döljer sig under grässvålen...tänk om man rent av kan fånga en skogsmus! Men det finns nog också en mer primitiv förklaring. Ett arv från vildhundarna som själva fick leta reda på sin mat och som kanske ville spara lite till morgondagen.

Jordkällare! Bästa förvaringsplatsen för ben och grisöron med mera! Under markytan håller ägodelarna sig fräscha och man kan i lugn och ro återvända till sin jordkällare igen när man återigen blir sugen. Och täcker man bara gropen ordentligt så får man förhoppningsvis ha den ifred. Smarta hundar!

Finns det fler förklaringar? Kommentera gärna!

Vad har ni fått för nya leksaker?

Har ni fått några nya leksaker i julhelgen? - Det har vi! Två nya, roliga grejer som man kan leka med ute i snön. 

Den första är en taggig gummiboll med en bjällra inuti. Perfekt för oss med vassa tänder eftersom den inte går att bita sönder. Och perfekt för Nanna som bara ääääälskar bollar!


Matte håller på och tränar oss i att komma tillbaka med sakerna som hon kastar till oss, och det går väl si så där,  tycker hon. Ibland gör vi som hon vill, men ibland vill man ju bara vara ifred med sina nya grejer. Eller hur?


Den andra är en frisbee i gummi som flyyyyger snabbt genom luften! Den är extrabra för lilla mej, eftersom jag kan vika den på mitten - det blir ungefär samma känsla som att bära omkring på en strumpa. För det gillar jag. Att bära omkring på strumpor. Och på frisbees.

Hoppas ni har lika kul i snön som vi har!
/Leia

När juldagsmorgon glimmar...

Isande kall morgonpromenad med stora P...

...till och med hästarna i hagen har fått på sig extra kläder...

...och vi håller värmen eftersom vi springer så fort, så fort!
















God fortsättning på julen önskar Nanna & Leia

Da'n för doppareda'n

Tack för alla fina julkort och julhälsningar! Vi blir så glada när finfina hälsningar dimper ner i mailboxen!

Nu ska vi ta det extra lugnt under ett par dagar och bara myyyyysa! Stora P och hans sambo lilla L kommer förhoppningsvis med tåget från Stockholm ikväll - vi håller tummarna och tassarna och hoppas att deras tåg inte blir inställt.

Så nu önskar vi alla läsare av bloggen en riktigt god och fridfull jul!

Kram från Katarina, Nanna & Leia

Meddelande till Sigge svamphund:

Till Sigge svamphund: Nu får du gärna hälsa din matte att salvan har kommit och vi har fått trampdynorna insmorda. Så nu är vi beredda på fortsatt snö hela långa vintern!

Idag har det varit ganska milt, men bistrare väder lär vara på väg. Nu slipper vi i alla fall frysa tassarna av  oss... Så hälsa gärna din matte och tacka!




Voff från Nanna & Leia

Efter en kall morgon i skogen...

...när hakan har fått ett frostigt skägg...

...är det gott att få tina upp i fåtöljen bredvid lilla E. 

Julbad

"Idag har vi haft både kul och tråk! När vi gick förbi utanför Frejas hus kom hon utspringandes för att leka. Vi lekte tafatt och hade hur kul som helst! Särskilt Freja och jag. Nanna var med ibland, men inte hela tiden. Det börjar märkas att hon håller på att bli stor och vuxen. Efter leken kunde jag nästan inte gå. Det hade fastnat is mellan mina trampdynor, så matte fick bära mig sista biten hem. Det var mysigt!

Ser ni vad synd det är om lilla mej!

Däremot blev det inte lika mysigt när vi kom hem. Dusch i badkaret med schamponering... Jag gillar det inte!"

Det låter som om det är mer synd om Nanna...

"Det gör nog inte Nanna heller,  när jag tänker efter. Hon jämrar sig hela tiden och försöker komma undan. Men matte är envis som synden, så hon fick sig också en välbehövlig dusch. Nu är vi båda två rena och doftar gott, tycker matte. Det tycker inte jag! Jag tycker hundar ska lukta hund!"

"Nu ligger vi här och sover räv och hoppas på att matte ska glömma bort att kamma oss. Tror ni hon glömmer det?"








Kram från Leia

Att sticka huvudet i sanden

...eller i snön...

Entusiasmen är det inget fel på. Och inte på energin. Det är bara matlusten som haltar. Leia petar i sig lite mat, går en runda, lägger sig ner och vilar en stund och petar sedan i sig lite mer mat. Med betoning på lite. 

Tror knappast hon kommer nå normalstorlek för tik när hon blir fullvuxen. Hon är nu drygt 8 månader och frågan är om hon kommer växa mer. Kanske blir hon lite grövre, men hon kommer nog alltid vara liten.

En liten och nätt cockerflicka - full av tillgivenhet.  

Men det är ändå konstigt att hon är så petig med maten. Hon äter nämligen allt annat. Hon går och letar i papperskorgar och utmed dikesrenar efter allt som är tuggbart. Skräp äter hon med god aptit. Särskilt tuggummin.

Har du tänkt på hur mycket tuggummin som folk kastar på marken? Vår asfalterade cykelbana är alldeles vitprickig av tuggummin. Och så fort Leia ser en sådan där vit prick så slänger hon sig fram för att se om den möjligen går att få loss. Jag försöker förekomma, men hon är blixtsnabb! Jag vet inte hur många tuggummin jag har tvingat ut ur hennes gap...

Jo, visst jobbar jag på 'NEJ!', men än är vi inte där.  Istället hoppas jag att snön kommer ligga så länge att hon glömmer allt vad vita prickar på asfalt betyder. Är det att stoppa huvudet i sanden? 

Katarina

Bambi på hal is?

Vi har haft glashala vägar i ett par dagar nu. Rena rama blankisen. Just nu ligger det några millimeter snö ovanför isen och det underlättar lite. MEN, det är förrädiskt för plötsligt viker snön undan och man drattar på ändan.

Maken kom hem med en liten present igår: broddar! Skaffa broddar, ni som inte har! Under kvällsturen igår och morgonturen idag fick jag glid under hälarna sammanlagt 7 gånger - men räddades av broddarna. En försäkring mot benbrott för långt under hundralappen! Mina broddar heter Yngsjöbrodden - och det här är visserligen reklam, men inte smygreklam! ; )

Var rädda om er!
Katarina

Ibland möter vi cockern Freja på våra promenader. Det är alltid så kul! Hundarna får rusa runt en stund och motionera sig medan Frejas husse och jag står och pratar en liten stund. För visst stämmer det att hundar banar väg för nya, sociala kontakter!

Freja är snart 2 år och lika matglad som Nanna. Lite rund, med andra ord. Hon är svart som sot och väldigt söt! Och precis som sig bör så leker Freja och mina hundar väldigt bra ihop.

Ibland kommer det även andra hundar och ansluter sig. Freja bor nämligen i ett grupphusområde där flera småhundar brukar träffas för att leka en liten stund.

En söt terrierflicka ville också hälsa på Nanna och Leia härom dagen. Jag har lite dålig erfarenhet av just terrier, men den här lilla tjejen var hur go som  helst.

Nanna brukar vara den som tröttnar fortast. Hon är ju faktiskt äldst. Leia och Freja är närmast outtröttliga, så där får man bryta leken efter ett tag....åtminstone när mina tår börjar frysa till is.

Igår  kom blixthalkan till västsverige och idag ligger ett tunt snötäcke ovanför blankisen. Jag ser inte fram emot morgonrundan, men ut måste man ändå. - Det är härligt att ha hund!

Trevlig helg!
Katarina

Jag ber om ursäkt!

Läser skamsen en artikel i GP om smygreklam på bloggar och inser att jag begick ett brott igår - helt utan avsikt. Jag menade egentligen tvärtom! Har aldrig ens funderat över att byta över till det foder jag skrev om - däremot ville jag starta en diskussion om nyttan med att ge hundarna ett tillägg av Omega 3 till kosten. Oavsett om man ger torr- eller färskfoder till hundarna.

Inser att jag måste vara mycket mer försiktig när det gäller att nämna varumärken.

/Katarina

Nanna: Jag förlåter dig i alla fall, matte!

PS Gårdagens inlägg är nu redigerat och varunamnet borttaget. Inte för att jag har fått betalt, men ändå...

Omega 3

Äter du Omega 3? Själv har jag slarvat med fiskoljan det senaste halvåret, men efter att ha läst in mig på ämnet idag tar jag nu nya tag. Varför det? -Jo, efter vad jag förstår så finns det flera studier som visar många positiva effekter med Omega 3: depression, adhd, benskörhet, hjärt-kärlsjukdomar för att bara nämna några, lär kunna motverkas med några kapslar fiskolja eller linfröolja.

Idag fick jag hem ett reklamblad från en hundfodertillverkare som ville jag skulle köpa deras foder eftersom: "Det bidrar till att stärka hudens uppgift som skyddande barriär och lindrar eventuella hudirrationer tack vare EPA och DHA." Så varför inte tillsätta dessa essentiella fettsyror i hundarnas mat...oavsett vilket foder man använder?

På Omega3-bloggen läste jag följande: "Det är bland annat viktigt för djurets hud, päls och leder; men kan även lindra allergier och förebygga synförsämring och svampinfektioner samt förebygga och bromsa tumörer."

Läs mer  här  och  här  om du är intresserad.

Låter det vettigt? Vad tror du?

Fiskolja? Är det gott det? För i så fall kan jag tänka mej det...

Jag kan gärna ta det! Allt som är ätbart slinker ner i min mage...

Ska vi gräva ikapp?

Leia: Ska vi gräva ikapp, Nanna?


Nanna: Okej då, en liten stund kan vi gräva, sen måste jag rulla mej i snön igen... det är så himla kul!


Leia: Okej, då kör vi...klara, färdiga, gräv!

Skare

Rådjuren har det inte lätt i skogen just nu. Snön ligger djup och skaren är hård. Det var alldeles fullt med spår i skogen idag och Leia var särskilt intresserad just på den här platsen:

Blod! Stackars djuren...

För några veckor sedan började Leia skälla intensivt när vi spankulerade omkring där uppe. Hon stod alldeles stilla och stirrade bort mot en kulle...och skällde. Hon brukar inte skälla så jag försökte upptäcka vad det var hon tittade på, men såg bara träd. Plötsligt - hundra meter bort - såg jag två vita rådjursrumpor. De stod alldeles stilla med huvudena vridna mot oss. Mig veterligt har Leia aldrig varit i närkontakt med några vilda djur, men vittringen sitter förmodligen i generna. Vi vände direkt hemåt för att inte störa Bambi...

Vi var nog inte ensamma i skogen idag heller. Visserligen såg jag inga andra djur, men Leia blev plötsligt orolig och började skälla igen.




Antingen fanns det väl några djur i närheten eller så hade de nyss passerat. Som tur är följde hundarna snällt med mig hem igen. Hoppas att de aldrig får för sig att börja jaga...

/Katarina

Mindfulness

Det är lätt att få prestationsångest när man surfar runt i cyberspace och läser om allt roligt som pågår. Hundkurser, utställningar, aktivitetsleksaker, hundlek, tandborstning, spår, cafébesök, promenader, kloklippning, simturer, träningspass - allt roligt och nyttigt man läser om vill man göra med sina hundar.

Det gäller att hålla huvudet kallt. Lagom är bäst. En hund behöver sammanlagt 1,5 till 2,5 timmars motion per dag beroende på ras och en hel del lugn och ro, enligt Anders Hallgren i Lyckliga lydiga hundar. Hundar kan nämligen - precis som vi  - bli stressade av överstimulering.

Vilda lekar med andra hundar och jaktlekar med bollar och pinnar blir för stressande om de sker för ofta. "För  ofta är varje dag" skriver Anders Hallgren på sidan 32. -Puh! Vad skönt att höra! Då kan man kasta bort det dåliga samvetet för en stund och istället ge sig ut i naturen och bara njuta av snön och de fantastiska ljusspelen på himlen. Tillsammans med jyckarna. Och sedan krypa upp i soffan med en kopp kaffe och stickningen och bara ta det lite lugnt. Här och nu.

Skymning över Smarholmen den 9 december. Nymånen är verkligen ny. Vemodigt och vackert. Här plaskade barnen när de var små...

Stressa lagom!
/Katarina

Jaktinstinkt

Strumpjakten fortsätter. Familjen är fortfarande lika slarvig och Leia är outtröttlig. Plötsligt ser man henne försvinna uppför trappan i riktning mot sovrummen. Och då vet man...snart fångar hon ett byte och börjar pipa. Det speciella jag-har-fångat-ett-byte-pipet. Inga hinder är för svåra att forcera - hon är vig och tar sig lätt upp på både stolar och bord.

Hon kan bära omkring på bytet långa, långa stunder och släpper helst inte ifrån sig sitt det. Jag lockar med "Tack!" och efter en del lock och pock släpper hon, om än motvilligt.

Nanna: "Kan du inte ens släppa strumpan när du gosar med lillmatte?"

Leia: "Vaddå strumpa? Det är en råtta!" 

Man kan verkligen undra vad detta beteende kommer ifrån. Varför just strumpor? Och varför springer hon omkring med sin byte och piper? Vet hon om att hon egentligen inte får jaga strumpor? Vill hon att vi ska ta bytet ifrån henne?

Min väninna M:s cockervalp jagar trosor. M är förtvivlad eftersom husets tjejer är slarviga och slänger sina kläder lite överallt. Ett antal designertrosor har tuggats sönder. I det perspektivet får man vara glad över att Leia nöjer sig med strumpor...

Äntligen fredag! Ha en skön dag!
/Katarina

Kan hundar retas?

Förmodligen kan de väl inte det eftersom de lär sakna logiskt tänk, men det verkar faktiskt som om Leia är en liten retsticka. Det gäller mat, framför allt.

Skulle jag vara en retsticka? 

Hon har blivit en liten kinkeplutta när det gäller maten - vilket är väldigt märkligt eftersom hon var ett formidabelt matvrak som valp. Nu är hon inte särskilt intresserad längre. Oftast ratar hon maten och sitter på avstånd och tittar på medan Nanna äter (Nanna har alltid aptit!), och så fort Nanna lämnar sin matskål och tar ett steg mot Leias, så springer Leia fram snabbt som attan och börjar äta...

Det ser faktiskt ut som om hon vill att Nanna skall försöka ta hennes mat...som om hon blir motiverad att äta först när Nanna visar intresse för hennes matskål. Nu brukar Nanna inte röra Leias mat eftersom hon vet att hon inte får - åtminstone inte så länge stränga matte är i närheten - men jag tror att Leia hoppas på en liten fight.

Pilutta dej, Nanna - du kan inte ta min mat..!

Skogsbrand?

Leia är snabb som en vessla, hoppar som en antilop och är blixtsnabb i vändningarna. Nanna är snabb när hon väl har fått upp farten, men hon behöver träna starterna! Nanna har svårt att hänga med, när hundarna leker jage. Men i närkamperna är Nanna starkast. Ojämna förutsättningar, med andra ord. Och trots att Nanna närmar sig treårsåldern så är hon fortfarande otroligt lekfull. Tar massor av initiativ till lek men ibland blir hon lite för burdus, tycker Leia, som då lägger benen på ryggen...med Nanna hack i häl.

Ta mej då om du kan!

Skynda dej nu då - du ligger låååångt efter!

Jag kommer...måste du springa så himla fort...

Efter lekomgången i eftermiddags såg det ut som om en skogsbrand hade brutit ut vid horisonten. Men det var bara en synvilla, som tur var. En väldigt vacker sådan.

Nästan som i fjällen

Ja, nästan som i fjällen är det när man tittar ut. Vitt, vitt. vitt överallt. Det är så vidunderligt vackert.
Vidunderlig är också utsikten uppe från höga berget.

Hit upp går vi nästan dagligen bara för att få njuta. Bilden togs för ett par dagar sedan - innan det senaste dygnets snöfall kom. Nu går det nästan inte att gå i skogen - snön är mjuk och klibbig och väldigt djup. Vi är nästan insnöade - vägarna är visserligen skottade här, men inte trottoarerna...och inte heller skogen...   ; )

Jag älskar snön, men i måttliga mängder...

/Katarina

Änglar

En sådan här fin ängel gjorde en av mattes elever i slöjden härom dagen:

Jag kan ju inte sy, men änglar kan jag göra ändå. Snöänglar, alltså! Man börjar med att lägga sig ner i den mjuka, härliga snön och sedan börjar man veva runt med framtassen:

Sedan fortsätter man att veva med tassarna tills man får ett fint änglaavtryck i snön. Vaddå 'jag är ingen ängel'? Det är jag visst! Fråga matte får du höra! Snäll och änglalik, säger hon. Åtminstone ibland...

Kram från Nanna

Fortfarande snö!

Tjohooo! Vi har fortfarande snö och livet leker!

Det är inte riktigt klokt vad kul det är med snö! Hoppas, hoppas, hoppas den får ligga kvar hela vintern!  Och hoppas ni alla får en härlig helg med massor av spring i benen.     


Cockerkramar från Nanna och mej!
/Leia

Tack Fröknarna Tapper!

För det var väl  ni som skickade de fina böckerna till oss igår? Det fanns ingen avsändare men matte är övertygad om att det var ni och då tror jag det också! Vilket jättefint andrapris, säger jag bara! Särskilt kokboken för hundar! Nu kan jag kanske börja hoppas på att få lite godare mat här hemma... 

Jag tycker nämligen inte så mycket om att äta. När jag var liten valp var jag hur mattokig som helst, men nu är jag matpetig. Konstigt va? Matte är lite bekymrad...hon tycker jag är spinkig....men så ge mig godare mat då, säger jag!!!

Tack Fröknarna Tapper! Bättre hundmat för alla!
/Leia

Hur..?

Hur fick du tag på pinnen, Nanna? Berget är ju så halt idag...

Det var en baggis...

Lätt som en plätt, faktiskt!

Fy vad hon överdriver... jag såg allt hur hon kämpade... förresten vill jag ändå inte dit...jag har det bra här nere...