Nu drar vi vidare!

Inblåsta...nästan

Som det har blåst och regnat! I vissa stormbyar har det låtit som om taket skulle flyga av, men på något sätt börjar vi vänja oss vid (o)vädret. Och än så länge har vi fått behålla elen...peppar, peppar...

På morgonrundan igår mötte vi de två tjusiga cockerkillarna Olle och Sixten och vi kan konstatera att det bor ovanligt många cockrar här omkring. I villaområdet alldeles intill oss bor en svart, en liver, en black och tan, en blue roan och en liver och roan. Tillsammans med Leia (liver roan och tan) och Nanna (röd eller möjligen gul) blir det nästan en hel palett. Tror inte det finns någon annan ras med lika många färgkombinationer. Eller gör det det? ( Här kan du läsa mer om cockerns alla färger, om du är intresserad. )

Lilla E och lilla F (som trots sina 'bloggnamn' är vuxna individer) fick hålla hårt i kopplen för att inte hundarna skulle blåsa iväg

Köp lite god fika till oss också!

Nu hoppas vi att ni där ute inte har blåst bort och att ni har det mysigt i stugorna. I morgon är det nyårsafton...utan smällare.

Var är vintern?

Nu blåser det på västkusten igen! Men ännu ingen snö i sikte!

Visst hade det varit roligt med snö, men nu när julen är över kan det nästan kvitta, tycker jag. Vårlökarna har börjat titta upp i rabatterna och mellan stormbyarna känns det nästan som vår i luften.  Att tre rosenbuskar fortsätter att blomma gör ju inte saken sämre. Rosor i trädgården över nyår - det har nog aldrig hänt förut!

Men matte, du kan väl i alla fall önska lite snö för vår skull?

Vinterkräksjukan slog till med kraft hos oss på juldagen och till och med Leia fick sin beskärda del. Eller var det bara vanlig glupskhet som fick hennes lilla mage i olag?  Kan hundar också smittas av detta hemska virus?

En fågelhunds bekännelse

/Leia Bus

Färska spår

Trots duggregnet var det skönt att komma upp i skogen igen. Marken var alldeles full av färska rådjursspår. Hundarna var i sitt esse! Det är så intressant att titta på hur de får upp ett spår och noggrant följer det. Att rådjuren inte var kvar i grannskapet märktes direkt på Leia, som arbetade tyst men intensivt (hon kvider nämligen i högan sky när viltet är nära).

Härom dagen trodde jag att jag såg bakdelen av en älg, men det var nog ett rådjur, trots allt. Jag såg flera rådjursspår i den blöta marken, men inga älgspår...

Här har de tydligen varit...och där...

Mot slutet av vår skogspromenad hörde vi plötsligt ett jämrande. Det lät som om något djur hade rejält ont. Båda hundarna reagerade blixtsnabbt och sprang skällande mot ljudet. Nanna ylade dessutom emellanåt. Vi fick aldrig veta varifrån ljudet kom, men det lät otäckt. Och hundarna var märkbart skärrade.

Vad i all sin dar är det som låter?

När något djur eller människa skriker av smärta på tv:n, reagerar hundarna på samma sätt. De blir stressade, börjar skälla och försöker luska ut varifrån ljudet kommer. Idag på eftermiddagen resulterade det dessutom i slagsmål. Så här gick det till:

Lilla E och jag tittade på tv och plötsligt skrek en flicka i högan sky. Leia som låg i soffan och vilade reagerade blixtsnabbt genom att studsa ner på golvet - rakt på en sovande Nanna. Nanna blev rädd...trodde förmodligen att Leia försökte attackera henne...och svarade med ett utfall. Slagsmålet var ett faktum. Trots att ingen egentligen gjorde fel...det var bara stresshormonerna som utlöste bråket.

Tur i alla fall att hundar inte är långsinta.

/Katarina

Pssst

Stora P...vet du vad? Jag tycker om Pyttelilla L!

/Leia

God jul!

Vi vill också passa på att tacka för alla fina julkort som vi har fått via brev, mail och facebook! Det är kul med jul!

 /Katarina, Nanna och Leia

Nykomlingen i huset

Vem är du?

Hundarna nosar lite försiktigt på Pyttelilla L och sedan går de en bit bort och lägger sig ner. Ingen större dramatik, alltså. Det mest dramatiska som har hänt hitintills är att Leia knyckte Pyttelilla L:s strumpor och bar till sin korg. Hennes fäbless för strumpor håller i sig.

/Katarina

Och vinnaren är:

- Team Nelson!

-Grattis, grattis, Ulf! Din bild fick flest röster och blev även läsarnas favorit. Inte illa, va?
Vinnarboken kommer med posten. (Du kan väl maila mig din adress?)

-Grattis också till Britt-Marie och Rudi som får det lilla tröstpriset!


Stort tack till er som deltog i vår fototävling. Bilderna är riktiga vitamininjektioner, och det är viktigt så här års.

/Katarina

Kommer rosorna fortsätta blomma?

För ett år sedan lekte vi i snön:

För ett år sedan hade vi buskul i snön...

Nu får vi nöja oss med barmark:

På spaning: var är snön?

Kanske kommer matte ha blommande rosor i trädgården hela vintern, eftersom lufttrycken över Island och Azorerna skiljer sig mycket åt i år. Då blir det milt väder, enligt Weather Services International. Matte har ingenting emot blommande rosor i trädgården, men vi vill hellre ha snö.

Buskrosen Swany som fortfarande blommar för fullt!

Mer snö åt hundarna!!!

/Nanna och Leia

Tips på vad man kan göra en mulen dag!

Man kan:

Feel-good-tips-för-sjuklingar

Halsband eller sele

En och en går de ganska fint i koppel. Men tillsammans blir de ofta dragiga. Det gäller särskilt i början av promenaderna och den lilla loppan i synnerhet.

Leia går oftast i sele eftersom hon inte drar så mycket då. Men det är lite jobbigare med sele, så jag försöker ibland använda halsband. När vi träffade Perla och Chelsea första gången såg jag hur deras matte trädde kopplen runt kropparna för att förhindra dragande. Det knepet har jag tagit till ibland under kortare stunder, och det dämpar hundarna ganska effektivt. Såvida inte ett rådjur korsar vägen precis framför oss förstås, för då hjälper inte ens selar.

Fartdämpare

Det är märkligt hur stor skillnad det är på sele eller halsband - om man heter Leia. Har hon sele på sig så drar hon nästan inte alls. Har hon däremot halsband så tror hon visst hon är på spårkurs... Borde det inte vara tvärt om?

/Katarina

Kelgrisarna

Pussandet och kramandet har minskat, men inte upphört helt. Hormonbalansen har förändrats och Nanna verkar lite trött.

Det är tur för mig, som just nu ligger nedbäddad, att hundarna mer än gärna gör mig sällskap i sängen. De anpassar sig efter min aktivitetsnivå. För att ge dem lite hjärngympa får de leta godis i var sitt rum. Det gillar de. Trots att dagarna är grå och tråkiga. Kelgrisarna...

Vi hoppar väl upp och lägger oss hos matte ett tag, va?

Nu gäller det att bli frisk på direkten. Nästa vecka kommer barnen och barnbarnet. Och då kan man inte vara sjuk. Basta!

/Katarina

Finalisterna!

Tävlingen är avslutad. Vinnare blev # 11 - grattis!


Här kommer bidragen till fototävlingen:

#1 - kommer från http://svartatassar.wordpress.com :

#2 - kommer från www.kennelblagul.blogspot.com :

"White man CAN jump!"

#3 - kommer från http://tindrateddy.blogspot.com/ :

#4 - kommer från http://cockernelon.wordpress.com/ :

#5 - kommer från http://cockerkillarnasvardag.blogspot.com :

#6 - kommer från www.zamantha-freija.blogspot.com :

#7 - kommer från http://www.busgolden.se :

#8 - kommer från http://fyrfotingar.blogspot.com/:

"Jag med! Jag med! Ta på mig! JAG vill vara med!!!"

#9 - kommer från http://bmwsfotoblogg.blogspot.com/ :

#10 - kommer från www.grabbarnaboys.blogspot.com :

#11 - kommer från http://schferliv.blogspot.com/ :

#12 - kommer från http://valpenborderline.blogspot.com/ :

När matte tränade utan hund tog jag över däcket hon satt på...

Nu öppnar röstningen! Och det är finalisterna som röstar. Karin, Hanna, Carina, Carola, Emma, Sandra, Caroline, Eva, Britt-Marie, Patricia, Ulf och Åsa - nu  hänger det på er! Ni röstar genom att maila mig på hunddagboken@yahoo.se senast på tisdag.

Ni som inte är röstberättigade får gärna utse läsarnas favorit genom att skicka en kommentar.. ; )

/Katarina