Hunddagboken

Kärlekens dag

2012-02-14T09:00:00.000+01:00

En stor kram till alla våra bloggvänner som med sina bloggar och med kommentarer hos oss, ger oss kunskap, glädje och skratt!

Vi bor just nu bara några stenkast ifrån det gamla anrika varuhuset Harrods i Knightsbridge. Harrods är ett tjusigt varuhus att vandra runt i, och det är just nu fyllt med Alla-hjärtans-dags-attiraljer. Men det är så löjligt dyrt på Harrods och affärerna häromkring, så Lilla E och jag tycker prakten sticker oss i ögonen. Klasskillnaderna är enorma i städer som London, och på nyheterna har man de senaste dagarna bett allmänheten om hjälp för att rädda uteliggarna från att frysa ihjäl i det för England ovanligt kalla vädret. Det är en konstig värld vi lever i med dessa enorma kontraster...

Vi såg inga vilda djur till salu på Harrods, men det lär ha förekommit. Det här klippet kan man titta på hur många gånger som helst. Särskilt en dag som denna. Jag blir tårögd varenda gång. Dessa fantastiska djur.

Ta hand om varandra!

Jag har blivit en hundnörd

2012-02-13T15:50:00.001+01:00

Hundnörden har shoppat loss på Covent Garden. När man till och med köper tavlor med hundmotiv så borde det ringa en varningsklocka... Men nej då. Två tavlor blev det till slut. Hemifrån Sverige svettas husse tillsammans med mina älsklingar. Så här skrev han alldeles nyss:

"OjOj – sköta dessa cirkushundar är ett heltidsjobb. Leia far omkring som en oljad blixt i skogen och hör inget. Då tar jag visselpipan och vips kommer den tjocka hunden och vill ha belöning för att hon kom, medan Leia fortsätter med att vägra komma."

Inte världens mest väluppfostrade hundar alltså, men världens goaste!

Neal's Yard

Området runt Covent Garden är mysigt! Och särskilt färgsprakande är Neal's Yard. Ikväll blir det musikal - vi ska se Legally Blonde på anrika Savoy Theatre.

Hundar och andra djur i Swinging London

2012-02-12T19:46:00.000+01:00

I London tar hundarna sig en söndagspromenad i de stora parkerna. De tycks varken bry sig om oss människor eller de andra hundarna de möter. Ser ganska rofullt ut. Inga hundar som drar och stretar i koppel så långt ögat ser.

Däremot rapporterar husse hemifrån Sverige att annat är det med våra hundar - han säger att "de tror de är draghundar till en väldigt stor släde".

Tror Leia hade löpt amok i St James's park bland alla fåglarna om hon hade varit här. Och Nanna hade nog gärna jagat ekorrarna. Fast det hade nog gått illa för de är så tama och så närgångna att Lilla E och jag tyckte nästan de var lite läskiga idag när de tiggde mat från oss.

"Give us a bite!"

Den här kanaljen hängde upp och ner från ett träd medan han käkade nötter:

Slutligen några ord om lejonen. De är enormt stora men totalt ofarliga:

Lilla E kan klättra.

Det kan inte jag.

Kul förresten att så många är med och tävlar hos oss! - Ännu finns det tid och plats för fler...här hittar du tävlingen.

Fototävling: Linslusarnas lördag

2012-02-11T06:12:00.000+01:00

När matte och lill-matte är borta (läs: i London och roar sig kungligt) dansar råttorna på bordet som vanligt.

Vi vet ju alla vad en linslus är, eller hur? De där lurviga, lismande sakerna som alltid vill bli fotograferade! Eller är det de som ständigt tittar åt fel håll när kameran ska fram?

Vill du var med på en fotokedja? Som samtidigt är en tävling?
Här kommer i så fall reglerna:

Gör ett inlägg på din blogg som innehåller en bild med anknytning till hund. (Det kan vara en rolig, tokig, söt, intressant, otrolig bild, ja, vad som helst, bara den innehåller en hund.) Döp inlägget till Linslusarnas lördag och länka tillbaka hit.

Fyll i 'Mister Linky's Magical Widgets' här nedanför så att alla deltagare lätt hittar dig. (I rutan med 'Your name' skriver du antingen ditt namn eller namnet på din blogg och i rutan 'Your URL' skriver du in adressen till ditt inlägg. Därefter trycker du 'Enter'.)

- Sedan börjar det roliga! Då kan du i lugn och ro surfa runt hos de andra Linslusarna och njuta av deras bilder.

Tävlingen då?
Jo, mattarna drar slumpvis två vinnare bland deltagarna när de kommer hem från London den 16/2. Förstapristagaren får kokbok för hundar och andrapristagaren får en pannlampa för människor. Blir det många deltagare så blir det kanske några små tröstpriser också.

Här nedanför ser du vårt bidrag (fast det är utom tävlan). Gissa vem det är som är linslusen?

Så häng på nu, så vi får se många, sköna bilder!

Voff från Nanna och Leia

Fredagsgodis

2012-02-10T05:58:00.000+01:00

Överraskade och överlyckliga hundar utgjorde välkomstkommitté när Lilla E knackade på. Även om det är alldeles för långt mellan gångerna, så finns det ingen risk att hundarna glömmer bort en familjemedlem. Undrar egentligen hur länge de minns?

Trevlig helg! I morgon är det tävlingsdags här hos oss!

?

2012-02-09T17:15:00.001+01:00

Hur konkurrerar man med det roligaste hunden vet - nämligen att jaga fåglar och vilt? Hur man än slår knut på sig själv så nog väljer hunden jakt istället för matte...

Inte jag! Jag väljer dej, matte! Det vet du! Det är mycket roligare att leka med dej än att jaga runt i skogen!

Jo, ett tag kan det vara kul...men sedan drabbas jag av suget igen. Jag vill till skogs!

Leia behöver mer hull. Och Nanna behöver bli av med hull. Leia springer och springer och Nanna traskar runt och ser sig omkring. Leia ratar matskålen och Nanna knycker allt som är ätbart. - Är de ens släkt..?

Håll utkik: ny fototävling på g!

2012-02-08T05:44:00.000+01:00

Snart är det dags för en ny begivenhet här på Hunddagboken. Om ni vill, förstås... Men inte riktigt än... Ni får hålla er till tåls lite till... Mot slutet av veckan, kanske...

Mer säger vi inte just nu. Förutom denna lilla ledtråd: fotografera massor och släng inga roliga, tokiga, knasiga bilder - de kan bli användbara!

Vi har det kallt om tassarna nu...

See you!

Nanna och Leia

Med nosen i backen

2012-02-07T06:48:00.004+01:00

Tack vare det hårda snötäcket finns det massor av viltspår på tomten att undersöka. Jag vet nog vems doftmolekyler det är som Leia får i nosen - för jag kan tyda fotspåren i snön. Undrar just om hon förstår vems spår det är hon sniffar? Poppar det upp en bild på djuret ifråga i hennes lilla hjärna? Hrm, ...det skulle jag vilja veta...

På spaningsuppdrag

Rådjuren har alltså trampat upp fullt med spår på trädgårdsgången - ända ner till grinden. De har gått runt, runt på hela tomten och letat efter något ätbart, men jag vet inte om de har hittat något. Förra året mumsade de i sin av mina Vinteriberis, för de smakar tydligen extra gott för Herr och Fru Rådjur.

Hrm, här luktar det gott... här har de travat runt...

...och här!

Härom dagen överraskade vi ett par rådjur uppe i skogen. De stod först alldeles stilla och hoppades nog på att vi inte skulle se dem, men då räknade de inte med Leias nos! Så plötsligt - svisch! - gjorde rådjuren ett par graciösa hopp - och for iväg. Så vackra de är när de hoppar! Vilka tjusiga djur det är - och ändå så oönskade...

Fast fick Leia bestämma skulle rådjuren nog flytta in på tomten permanent. Men det får hon inte.

Från aggressiv till snäll - över tid

2012-02-06T07:33:00.000+01:00

I december skrev jag ett inlägg om Per Jensens tankar angående domesticeringens inflytande på hundars utseende. (Domesticering innebär till skillnad mot tämjning att djuret får andra egenskaper än dess vilda släktingar.) Efter ett tips från Humlespunk om en dokumentär som både förstärker och utvecklar de tankarna, inser jag hur enormt viktiga husdjuren är för oss människor. Utan husdjur, som exempelvis hönor, hade vi männniskor inte klarat oss särskilt bra... Och vi hade heller inte klarat oss särskilt bra om vi inte hade hållit ihop och hjälpt varandra.

Alla arter kan inte domesticeras - bland annat måste arten ha en naturlig, social hierarki där människan kan ta över ledarrollen. Och förutom att utseendet förändras hos de domesticerade djuren (de får ofta tunnare skelett, kortare ben, ringlande svansar, trubbiga nosar, hängande öron och vita fläckar i pälsen) så blir djuren mindre aggressiva.

Domesticering är att välja bort aggressivitet. Därför är det viktigt, tycker jag, att man avlar på egenskaper i första hand och utseende i andra. Icke aggressiva föräldrar får icke aggressiva avkommor. Rasklubbar och kennlar har ett stort ansvar här, tycker jag. Men det har också vi privatpersoner som tycker det skulle vara trevligt att ta valpar...

Hängande öron, vita fläckar i pälsen - och utan tillstymmelse till aggressivitet.

Men det som förvånade mig mest i det här programmet var att vissa arter tros vara självdomesticerande. Det gäller exempelvis vargarna eftersom det troligen var vargarna som sökte sig till människorna och inte tvärt om - men enligt dokumentären gäller det också oss människor.

- Skulle vi vara förändrade över tid?
- Så klart vi är! Även om vi fortfarande har aggressiva drag i oss så är vi nog både snällare och mer villiga att dela med oss - och mindre barbariska än exempelvis antikens människor som behandlade slavar sämre än djur. Frågan är om vi också har fått tunnare skelett, trubbigare näsor och mindre hörntänder på kuppen?

Vassa hörntänder trots domesticeringen - men inte lika vassa som de vilda släktingarnas.

Du och jag, syrran!

2012-02-05T08:31:00.001+01:00

Visst tog det ett tag innan de fann varandra helt och hållet. Och visst händer det att de ryker ihop någon gång ibland. Men så är det ju med syskon. Man har inte valt varandra, men man lär sig trivas ihop och man får en känsla av samhörighet.

Jag är jag och du är du, men vi hör ihop. Även om vi inte är biologiska syskon så är det ändå du och jag, nu.

För hundar som inte vill frysa

2012-02-04T07:41:00.000+01:00

Senaste nytt i vinterkollektionen:

Till salu: Lusetröja i 100 % superwashbehandlad ull. Mer info på Hund-bloppis.

Jo...

2012-02-03T06:16:00.000+01:00

Det där med dåligt samvete

2012-02-02T06:55:00.000+01:00

Kan hundar ha dåligt samvete när de har gjort något som är fel? Eller är det att förmänskliga dem och tillskriva dem en förmåga de inte har?

Nanna och Leia har sina matplatser på var sida av köket, eftersom Nanna är ett matvrak och Leia är en kinkeplutta. Leia tror alltid att Nannas grejer är bättre, så hon brukar gå fram och leta rester i Nannas skål när Nanna har gått därifrån. - Trots att de får samma mat och trots att Leias skål fortfarande är full...

Det är ganska jobbigt att behöva passa dem när de äter, men inget att göra åt. Passar jag dem inte så skulle Nanna med god aptit sätta i sin dubbla portioner och Leia skulle bli utan mat.

Härom kvällen fanns det slutligen lite färskfoder kvar i Leias skål medan Nannas var renslickad. Jag fick ett telefonsamtal och gick in i arbetsrummet. Efter några minuter kom Nanna in och ställde sig bredvid mig med låg svans och kisade med ögonen mot mig. Klart underdånig stod hon där och tiggde om att bli klappad - eller att bli förlåten?

Visst ser hon lite skuldmedveten ut?

Jag gick ut i köket och kollade matskålarna. Mycket riktigt. Hon hade ätit upp Leias mat också.

Så frågan kvarstår: kan hundar ha dåligt samvete?

- Per Jensen (Hundens språk och tankar) menar att det dåliga samvetet troligen sitter i betraktarens öga och inte i hundens medvetande. Hunden beter sig helt enkelt undergivet eftersom den har lärt sig att den har gjort något den inte får. Men, tillägger han, man bör inte utesluta möjligheten att hunden faktiskt kan uppleva dåligt samvete. "Deras kroppsspråk tyder definitivt på det men slutliga bevis saknas."

Så frågan återstår. Kan de? Eller är det att förmänskliga dem?

Gästbloggare

2012-02-01T07:25:00.002+01:00

"Dé é stoor skillnad på hundar och människovalpar. Vi bebisar skulle inte må bra av dé som ni stoppar i er. Gröt é bättre!"

"Å om ni tycker att jag kladdar med maten, så får ni ha lite tålamod - ja håller på å lär mej. Snart blir ja proffs."

Kladdiga pussar från Pyttelilla L

Vad är väl gröt mot...?

2012-01-31T06:36:00.002+01:00

Pyttelilla L har visst lärt sig tycka om gröt, berättade hennes pappa i telefonen igår. Pyttsann! Gröt! Det kanske passar en fyramånaders människovalp - men det finns bättre käk för oss hundar, om du frågar mej!

Jag är så glad, för jag har hittat någonting delikat!

Nanna! Kom hiiiit! Du kan få smaka!

Förpackade i lagom stora portionsbitar och härligt halvfrusna...

Bara nu inte någon kommer och knycker vår skatt...

Om vi gräver ett hål i snön och puttar i resterna, så fungerar det nog som ett kylskåp...

/Leia

Istid på väg

2012-01-30T06:59:00.002+01:00

Minsann! Isen har börjat lägga sig på havet - men bara invid land. Den bär inte mig, i alla fall... Men både Nanna och Leia vågade sig ut igår för att testa. De tyckte det var riktigt kul att 'åka skridskor'!

Badkrukan Leia skulle ju aldrig få för sig att ta sig en simtur frivilligt, men Nanna hade nog gjort det om hon hade fått för mig. Tack och lov att hon lyder - jag var lite rädd att hon skulle ge sig ut till det öppna havet. Men hon kom snällt tillbaka när jag kallade på henne. Med facit i hand var det nog lite dumdristigt att släppa hundarna lösa på den tunna isen - vad hade jag gjort om de hade brakat igenom? Och inte kunnat ta sig upp på isen igen..?

Jag kommer, matte! Inget bad idag!

Till nästa helg ska det bli ännu mycket kallare, så då lägger sig kanske isen så att den bär även mig.

- Vad hände med våren?

Bara brända barn skyr elden

2012-01-29T08:50:00.000+01:00

Hundarna, däremot, verkar inte ha någon inneboende skräck för eldar. När vi eldade upp en hel massa rhododendronkvistar och annat skräp igår, sprang hundarna omkring och lekte alldeles intill.

Här kommer jag farandes från skogen! Vad gör ni?

Eldar ni?

Tilläggas kan, att de fortfarande luktar rök...

Kan du vissla, Johanna..?

2012-01-28T07:30:00.000+01:00

Nej, jag kan inte vissla. Har aldrig kunnat, trots otaliga försök. Jag har tränat massor den senaste månaden eftersom det skulle vara så behändigt att ha en inbyggd visselpipa med sig överallt. Men icke... Det kommer bara små fjuttiga ljud ur munnen som kanske - om man är riktigt snäll - kan sägas likna en vissling en liten aning. Men bara en liten.

När vi tränar inkallning försöker jag få till ett visselliknande ljud - förstärkt av kommandot Kom!. Och det funkar ju bra så länge hundarna inte är alltför långt borta. Och de kommer för det mesta springandes när jag kallar.

Jag blir alltid så glad och alldeles varm inombords när jag ser mina två ivriga lurvbollar komma farandes emot mig i full fräs!

One of these days...ska jag kunna vissla på riktigt. Som Johanna i den gamla visan...

En liten fredagshälsning...

2012-01-27T06:43:00.000+01:00

... från en lycklig hund!

Jag tycker om snö!

Ha en go fredag!

Just nu tränar vi...

2012-01-26T08:34:00.001+01:00

... balans på en nedfallen trädstam.

Den är ganska lång, vår balansbom...

...men inte särskilt hög. En halv meter över marken, ungefär.

Ganska lagom, tycker vi!

Matte har planer på att flytta upp våra hopphinder och våra slalompinnar till skogen för att få ihop till en liten agilitybana där. Och därför behöver vi vår balans-trädstams-bom. Hon hoppas sedan kunna sitta gömd bland enebuskarna och spana på rådjuren och älgarna när de leker agilityhundar...

/Nanna och Leia

Plötsligt har jag börjat vinna...

2012-01-25T08:10:00.001+01:00

Blev totalt överraskad igår när en vinst från en tävling i Härliga hund damp ner i brevlådan. Koppel och halsband från Märta Maräng - så läckert! Det är Leia som är den egentliga vinnaren, men jag är nog den som är allra gladast!

Nu måste jag bara bestämma mig för vilken design jag ska köpa till Nanna - för hon måste väl också få bli vårfin..?

Energinivåer

2012-01-24T06:34:00.001+01:00

Den lilla loppan springer, skuttar och hoppar mycket, mycket mer än vad Nanna gör. När Nanna springer 2 varv i skogen springer Leia 20. Minst.

Jo, jag har en massa spring i benen!

Samma sak när hundarna leker. Leia springer runt, runt och försöker få igång Nanna. Nanna deltar en liten stund, sedan står hon mest stilla oh viftar på svansen medan Leia springer rundor. Inte konstigt kanske att Leia håller sig smal om midjan...

Ska vi leka?

Så sant, så sant

2012-01-23T06:37:00.001+01:00

/Nanna

Lika olika

2012-01-22T08:23:00.000+01:00

Alla som har fler än en hund har säkert gjort samma upptäckt: de härmar ofta varandra. Man är ute och promenerar också plötsligt - som på en given signal - tar båda hundarna sats och dyker ner på exakt samma grässtrå och luuuuuktar och luuuuuktar...

Hittar en av dem en alldeles extraordinär grästuva att kissa på, ska den andra också kissa just där. Helst samtidigt.

Och lägger en av hundarna sig på rygg på golvet för att riktigt sträcka ut sig - så vips! har den andra hunden också lagt sig på rygg alldeles intill.- Riktiga härmapor, är vad de är!

Här luktar det gott! Och här med!

Nu vrider vi oss lite åt höger...

... också kröker vi lite på ryggarna...

...också kör vi ner nosarna ordentligt under snön igen!

Den som härmas mest här hemma är Leia. Kanske just på grund av att hon är yngst och underordnad Nanna. Ibland när jag erbjuder hundarna var sitt tuggben - och som alltid erbjuder jag Leia först för att motverka hierarkin - så sitter Leia bara kvar utan att ta benet. Erbjuder jag då Nanna ett likadant ben, tar hon det blixtsnabbt och sticker iväg. Och DÅ passar det lilla Leia också. DÅ vill hon minsann ha ett likadant ben som storasyster fick.

Trots väldigt olika personligheter, härmar de ofta varandras rörelser. Lika och olika. På samma gång. Precis som vi människor. Gäspar en, gäspar snart en till...

Titta det snöar, titta det snöar...

2012-01-21T12:25:00.000+01:00

Nu har också vi fått snö! Stora, vita flingor dalar just nu ner från himlen samtidigt som det blåser rejält. Det var två glada vovvar som stack till skogs i morse. Glädjen över lite snö går inte att ta miste på:

Ser ni den lilla rumpan här nedanför? (Sötare rumpa finns nog inte...) Leia hittade en väldigt intressant grop som hon var tvungen att utforska. Exakt vad det var hon hittade får vi nog aldrig veta.

Idag var det extra kul i skogen, matte!

Ständigt på språng!

Nu är det alldeles, alldeles vitt ute och snön fortsätter att vräka ner. Men det är nollgradigt, så vi får se hur länge snön blir kvar. Hur ser det ut hos er?

Tillägg 14.00:

Så här mycket snö har vi nu:

Och så här många snöbollar i pälsen:

Konstigt

2012-01-20T18:16:00.001+01:00

Vintern kom visst av sig - igen. När jag kom hem vid ett-tiden idag flödade solen och promenaden jag hade planerat, förvandlades istället till trädgårdsarbete. Har nog aldrig sett snödroppar tidigare i januari..! Vilken konstig vinter vi har haft så här långt.

Det senaste året har jag varken haft lust eller ork att arbeta i trädgården - eller inomhus för den delen - men nu tror jag faktiskt att trädgårdsnörden så sakteliga håller på att vakna till livs igen...

Här vaktar jag!

Hundarna verkade också njuta av solen. Nanna satt på verandatrappan som vanligt och höll utkik ner mot vägen. Och Leia svansade runt mina fötter och plockade upp diverse kvistar att gnaga på. Också fick de faktiskt det där mellanmålet som de efterlyste i förra inlägget.

Mumsfillibabba!!!

Det blev faktiskt en riktigt härlig eftermiddag! Och efter ett par timmar i solen var både jag och hundarna så trötta att vi blev tvungna att ta igen oss. Nu är den stora frågan: kommer snön nu till helgen? Nu, när våren också verkar vara här?

Var är käket?

2012-01-20T07:08:00.000+01:00

- Skulle inte vi äta mellanmål?
- Jo, vart tog servitören vägen?
- Hallå , skulle vi kunna få menyn?

Äntligen fredag - ha en bra helg!

Någonting rör sig där borta...

2012-01-19T08:14:00.000+01:00

Det susar bland träden, det knakar bland kvistarna på marken där vi trampar omkring. Trots att det är mulet och rått i luften kvittrar en och annan fågel högt ovanför våra huvuden. Så plötsligt stelnar båda hundarna till och stirrar intensivt mot en och samma punkt i fjärran.

- Vad är det som händer?
- Vad hör de som inte jag hör?
- Vad ser de som inte jag ser?

Jag tittar mig omkring men ser ingenting ovanligt. Frågorna förblir obesvarade. Och så plötsligt är båda hundarna på språng igen. Det var tydligen inget viktigt...

Rutiner

2012-01-18T07:07:00.001+01:00

Ett dagligt strövtåg i vår lilla skog är ett måste! Särskilt härligt är det på lunchen, de dagar då solen skiner.

Det räcker med att titta på hundarna när de skuttar runt i skogen så vet man: de har det väldigt bra. De trivs. Livet rullar på med rutiner och en och annan överraskning. Men mest rutiner. Och det trivs hundarna bra med! Jag med, för den delen.

Vi känner varandra väl och förstår varandra ganska bra. Trots att vi talar olika språk. De tolkar mina rörelser på morgnarna och förstår skillnaden på frukost vid matbordet och frukost på sängen. Mest älskar de frukost på sängen för då får de en halv knäckemacka med ost på. Jo, jag vet...ett liv i sus och dus...

De förstår skillnaden på 'ska vi gå en sväng?' och 'kom så går vi upp i skogen!'. Mest älskar de att gå upp i skogen och ströva omkring bland snåren. Men koppelpromenader är heller inte fel. De visar sin glädje med ivrig svansviftning och Nanna brukar hoppa upp och 'pussa' min hand åtminstone en gång under varje promenad. Det är hennes sätt att tala om att hon gillar det vi gör.

De trivs när jag sitter och jobbar i mitt arbetsrum. Då vet de var de har mig - de kryper upp i extrasängen som står där och lägger sig till rätta - tätt intill varandra.

De tycker om när vi frågar: ska vi leka? Då springer de fram till leksakskorgen och väljer ut varsin leksak. Nanna väljer oftast pip-draken och Leia tycker mest om dragkamper.

De älskar att träna vardagslydnad. När jag tar ner belöningsväskan vet de med säkerhet att det står träning på schemat.

De tycker också om när vi sätter oss tillrätta i soffan för att titta på tv. Då kopplar de av - och ser fram emot tuggbenen som de får i hopp om att tänderna ska rensas. Och för att de gillar att tugga!

Men det konstigaste av allt: de tycker det är helt ok när jag åker iväg till jobbet. Då hoppar de självmant upp i sängen och sätter sig för att vänta på en godisbit. Jag behöver inte säga till dem att jag ska åka - de tolkar mina gester. Mina hundar är duktigare på att läsa mig än vad jag är på att läsa dem.

Vad händer nu? Är det dags att gå hem?

Chokladpralinen

2012-01-17T08:44:00.000+01:00

Uppföljning: Uppmärksamhetsljud

2012-01-16T08:12:00.000+01:00

Det gick hur lätt som helst att träna in ett uppmärksamhetsljud. Båda hundarna fattade redan efter ett par dagar att de ska titta på mig när jag säger Tschiiii. Nu har jag utökat ljudet med en uppgift: när vi har fått ögonkontakt, ska de sätta sig och vänta med fokus på mig.

Det här är väldigt användbart när något oroande inträffar. För Leias del är det människor på rullskidor som irriterar henne och för Nannas del kan det dels vara hundar vi möter men också människor som alltför snabbt närmar sig bakifrån. Genom att dra ut på belöningen och låtsas leta i fickan kan jag få hundarna att sitta stilla och titta på mig ganska länge - så länge att orosmomenten kan passera.

Givetvis krävs det massor av ytterligare träning innan det här sitter helt och hållet, men vi är på god väg! Och jag är optimistisk - jag tror detta kommer kunna hjälpa Nanna att behålla lugnet i flera situationer. Tack till Anna som påminde mig om detta!

Wanna be Superman...

2012-01-15T08:12:00.000+01:00

Nu måste vi sitta här och vänta...

Det var nästan lite vår i luften igår, så vi passade på att träna lite under morgonrundan. Att sitta och vänta medan matte går iväg är easy-peasy för Nanna, men inte lika lätt för Syster Yster. Men även hon gör framsteg. Ibland tjuvstartar hon, men då blir det till att gå tillbaka till utgångsläget. Så sitter de där och väntar på startskottet - och schvisch, så flyger Leia iväg! Jo, hon formligen flyger. Tränar visst på att bli Superman...

Tjohoo - här kommer Superman...

...var det någon som behövde hjälp?

Nanna tar det med ro. Verkar tycka att det är helt i sin ordning att alltid komma sist. Varför ska man anstränga sig i onödan...när man kan ta det lilla lugna..?, tror jag att hon tänker.

Var är Nanna? Och Leia?

2012-01-14T10:17:00.000+01:00

Scrolla ner för rätta svaret på gårdagens tävling.

Syns jag?

"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det."

Citerad: Nalle Puh

Tilläggas bör att jag sällan behöver leta efter Nanna. Hon håller koll på mig. Och hon kommer när jag ropar eller visslar. Det gör Leia också - ibland. Men ofta har Leia viktigare saker för sig. Som att jaga fåglar, till exempel.

När Leia var valp och unghund höll hon sig också intill mig, men allt eftersom jaktlusten väcktes blev hon djärvare och djärvare. Och det som vi kallar 'vår skog' är ett litet skogsparti som hon väl känner till - och det är inte omöjligt att hon betraktar 'skogen' som en del av vår tomt. Men faktum kvartstår. Hon kommer inte alltid på inkallning. Det har nog blivit dags att skrämma henne lite.

Min nya taktik går ut på att byta riktning när hon har sprungit iväg utom synhåll. Och att ibland gömma mig bland träden. Kanske till och med gå hem och stänga dörren emellanåt. Målet är att hon ska följa mig istället för tvärt om. Det är inte jag som ska undra var hon är - det är Leia som ska undra: Var är matte???

Rätt svar på gårdagens tävling

2012-01-14T07:06:00.000+01:00

Bild lånad från http://www.naturfotoforum.se/

Det var en hel hop med skränande Kanadagäss som Leia fick syn på. Och, som den optimist hon är, trodde hon naturligtvis att hon skulle kunna springa ikapp dem...

Första rätta svaret stod Emma och Malte för -- Grattis Emma och Malte - maila oss er adress så skickar vi boken!

Sorry Rudi, du svarade ju visserligen först men du skulle låtit matte bestämma... ; )

Sedan gissade ju både Eva och Sanna rätt också, men det var ju först till kvarn som gällde denna gången.

Tävling!

2012-01-13T07:05:00.000+01:00

Gissa vad jag tittar på?

Den som först gissar rätt vinner boken Marley och jag.
Skriv en kommentar med ditt förslag...

/Leia

Världens vackraste ögon...

2012-01-12T06:01:00.000+01:00

...tillhör dig, Nanna. Tack för att du finns. Och för att du älskar att kramas. <3

Snillen spekulerar om navelsträng

2012-01-11T06:11:00.001+01:00

-Har hundar en navelsträng?
-Tror det, valparna kommer ju ut i en fosterhinna som tiken tar sönder...
-Men har de en navelsträng också?
-Tror det...
-Det måste de väl ha, var får de annars sin näring ifrån...

Nåväl, så här lär det vara:
Varje valp har en navelsträng och en egen moderkaka. Tiken biter (i bästa fall) av navelsträngen och äter ofta upp moderkakan. Naveln sitter på nedre (bakre) delen av buken och känns som en liten urgröpning efter bröstkorgen.

Jag hittade ett filmklipp som är så vansinnigt gulligt. Tittar man noga på den lilla valpen när den snurrar runt, så ser man den lilla navelsträngen...

Kommer jag någonsin få uppleva detta irl?
I trädgården, ett par hus bor,t tumlar några 10-veckors spanska vattenhundsvalpar runt - de är så otroligt söta och jag är så otroligt avis...

På spaning efter den tid som flytt

2012-01-10T06:32:00.002+01:00

Uppe på berget sitter Leia och spanar ut över omgivningen. Hon sitter alldeles stilla och bara tittar. Undrar just vad som rör sig i hennes lilla huvud...

Jo du matte...

...jag tänker på att det var väldigt länge sedan det var sommar... och vi var ute hela dagarna...

Smarrigt

2012-01-09T06:31:00.000+01:00

Voila! Efter att ha kånkat runt på min skatt runt halva Billdal har jag äntligen kommit hem! Nu kan jag i lugn och ro få njuta. Bara nu inte Leia kommer och tigger om att få smaka. Vad det är? Det är en delikatess. En frusen historia. Som kommer från hästar. Mer säger jag inte.

/Nanna

Vi hundar är också människor

2012-01-08T13:22:00.000+01:00

Har man en sådan husse, så blir man nog en sådan hund... Det har inte vi...

/Nanna och Leia

Vad kan vi hundägare göra åt smällar-eländet?

2012-01-08T06:40:00.001+01:00

Någonstans i skogarna häromkring irrar en uppskrämd collie omkring. Hon sprang hemifrån i fredags efter att ha blivit skrämd av smällare. Hennes nära och kära har letat och letat, men i skrivande stund är hunden fortfarande borta. Ett av många, många djur som årligen skräms av raketer och smällare.

Som om det inte räcker med fyrverkerier på nyårsslaget - hur tänker föräldrar som tillåter sina barn att leka med smällare på bekostnad av djur, natur och egen hälsa? Är det så svårt att våga vara vuxen och säga 'nej!'? Och vad kan vi hundägare göra för att förhindra att fler hundar flyr av fruktan?

På Smällarupproret kan man engagera sig. Man kan skriva på upproret och man kan bli ambassadör för sin kommun. I flera kommuner finns det särskilda bestämmelser för hantering av fyrverkerier, men så icke i vår kommun, Kungsbacka. Där saknas information om fyrverkerierna i ordningsföreskrifterna. Bedrövligt... Jag har nu skrivit ett förslag på kommunens hemsida om en begränsning av fyrverkerier och ju fler som gör det så kanske...

Har du några fler idéer om hur vi kan stoppa detta elände? - Dela med dig! Vi är många hundägare och tillsammans kan vi kanske göra något för Clara och för alla andra skotträdda hundar.

Tillägg: efter nästan 2 dygn återfanns hunden idag välbehållen.

På spåret igen

2012-01-07T00:30:00.000+01:00

Äntligen fick vi en liten gnutta vinter. Solen strålade från en klarblå himmel och marken var frusen när jag åkte iväg för att lägga ut två spår. Ett ganska långt och rakt till Leia och ett med rejäla vinklar ut på en stubbåker till Nanna. Medan spåren låg till sig, åkte jag hem, gjorde jag i ordning kaffe med tilltugg - och jag lyckades till och med locka med mig husse!

Att Nanna förstod vad vi skulle göra så fort jag tog fram de frysta köttbullarna ur frysen, råder det ingen tvekan om. Ingen kan visa glädje och förväntan som hon! Ylskällande (finns det ett sådant ord?) hoppar hon upp och ner...kan nästan inte bärga sig förrän hon kommer ut i bilen. Leia sympatignäller lite - vill inte vara sämre än storasyster...och hon fick spåra först. Hon tog sig an sin uppgift med entusiasm och efter lite tvekan i mitten av spåret hittade hon sin ask med belöningen.

Fyra köttbullar och lite mjukost...mumma!

Under tiden jämrade sig Nanna...kunde inte begripa varför hon var tvungen att vänta...

Men nu är det väl ändå min tur snart..!

När Nanna skulle iväg upptäckte jag att jag hade lagt spåret på sank mark - solen hade värmt upp marken medan jag var hemma - och jag klafsade rätt igenom med mina mockastövlar. Nanna var obekymrad om mina våta stövlar och spårade med god fart.

Lite knivigt fick hon det i vinklarna på åkern och jag tror att spåret kan ha flyttat sig en del där det inte fanns skyddande vegetation. Hon hittade rätt i alla fall och slukade sina köttbullar i ett enda svep.

Två lyckliga hundar satt sedan och tränade passivitet medan husse och jag fikade. Första pick-nicken i år! Nu ska det inte dröja länge innan vi spårar igen...för det här är kul!

Gräv du, så vaktar jag!

2012-01-07T00:00:00.000+01:00

Plötsligt var det någon extra intressant doft vid dikesrenen. Leia grävde och grävde och jag som har tyckt mycket om programmet Två hungriga italienare på tv, hoppades in i det sista på tryfflar, men det 'bidde bara' en rot. En mycket god rot, verkar det som.

Och sin vana trogen satt Nanna vid sidan av och vaktade. (Bilarna som ni hör i bakgrunden kör på 158:an s om ligger alldeles intill, och de kör fort...)

Efter ett träningspass...

2012-01-06T10:00:00.000+01:00

... är det gott att ta igen sig en stund...

Trots kvistar och barr i pälsen är jag nöjd. Magen är full av Frolic för jag har blivit ganska duktig på inkallning. Både med och utan visselpipa. Fast Nanna är nog ännu duktigare - det måste jag nog erkänna - men så är hon också ett större matvrak än vad jag är... Dessutom har jag lärt mig att sitta och vänta när matte går iväg. Det blir extra kul att få springa fram till henne när hon äntligen ropar 'kom!'.

/Leia

Så här får det bli!

2012-01-05T07:41:00.000+01:00

Tack för alla råd och tips! Det är bra att skriva av sig - tankarna faller lättare på plats och man får många kloka råd från er läsare! Att Nanna inte vill umgås med andra hundar är inte problemets kärna - det är hennes osäkerhet gentemot nya människor och hundar som jag vill jobba bort. Så här tänker jag göra:

Besökare ska låta Nanna hälsa i sin egen takt. Freddy Worm Christiansen (Hundars och vargars beteende) menar att hundar har en individzon som den försvarar mot främmande - både artfränder och andra arter. Cesar Millan skriver i sin bok Ledarskap med Cesar att man måste vara oändligt omsorgsfull när man hanterar rädda djur och att man måste låta djuret komma fram och undersöka nykomlingar på sitt eget sätt och i sin egen takt.

Jag ska träna in ett uppmärksamhetsljud att använda vid hundmöten och lära Nanna att 'skvallra'. Nanna ska få en uppgift att utföra så att hon inte behöver bry sig om mötande hundar. Fredrik Steen skriver i sin bok Hund möter hund att det vi uppfattar som hundaggressivitet oftast är en helt naturlig kommunikation mellan två hundar. En hund som tidigare blivit angripen av en annan hund utvecklar osäkerhet och denna osäkerhet uppfattas som aggressivitet när hunden möter en annan kopplad hund. Ger man hunden en uppgift vid hundmöten, får hunden annat att tänka på.

Jag ska lägga in ett kort träningspass varje dag då vi tränar vardagslydnad och kontakt. Det senaste året har varit ett mörkt år i vår familj och hundarna har blivit lidande. Dags att ändra på det. Hundar mår bra av träning, säger Anders Hallgren i Lyckliga, lydiga hundar.

Nanna ska få en canvasbur som hon kan vila i om hon vill, när vi blir bortbjudna. Och när vi får hundbesök hemma, får hon vila i sängkammaren om hon vill. Det blir alltså Nanna som får bestämma om hon vill umgås eller ej.

Vi ska försöka promenera tillsammans med andra hundägare och deras hundar så ofta vi kan. Cesar Millan menar att promenader svetsar samman hundar - om man vill att hunden ska umgås med en annan hund, ska man låta dem promenera tillsammans innan de får leka.

Nu har jag dammat av Eva Bodfäldts bok Kontaktkontraktet och lagt den på nattduksbordet. Så nu kan träningen börja...

När vi inte förstår...

2012-01-04T06:36:00.000+01:00

"Eget beröm luktar illa" sa man förr när man ville att folk skulle lära sig att veta hut med hjälp av jantelagen. Tack och lov har vi börjat arbeta bort den nedtryckande Jante... Men vilka lukter sprider vi egentligen? Luktar glädje? Rädsla? Ilska? Smärta?

För en tid sedan satt jag på sängen med hundarna vilandes bredvid mig. Plötsligt högg det till i hjärttrakten och gjorde rejält ont - så ont att jag inte kunde ropa på hjälp. (Lugn, bara lugn, det är ingen hjärtinfarkt på gång, det är något alldeles ofarligt, enligt läkaren.) Hur som helst, jag satt helt tyst och stilla för att vänta ut krampen, men trots att jag satt stilla och tyst förstod hundarna att jag hade ont, reste sig och började slickade mig på händerna och i ansiktet. Då förstod jag: smärta luktar! Vilken svindlande tanke! Hade vi människor varit utrustade med ett vomeronasalt organ, hade vi kunnat lukta oss till våra medmänniskors känslor...

Etologiprofessor Per Jensen förklarar i boken Hundens språk och tankar att hundar uppfattar dessa kemiska signaler - så kallade feromoner - med det vomeronalsala organet som sitter i nosens bakre del. Alla dofter uppfattas alltså inte med själva nosen och hunden blir inte ens medveten om att den har uppfattat en feromon - och ändå kan den kemiska signalen få en kraftig effekt på beteendet.

Inte lätt att vara hund, alltså. Plötsligt nås hunden av en feromon som den reagerar på och beteendet förändras. Varken hunden eller matte eller husse förstår varför...

Och inte lätt att vara matte eller husse heller. Hur man än försöker hålla sig lugn och trygg i olika situationer, så avslöjas man av feromonerna...

Förtydligande

2012-01-03T06:57:00.000+01:00

Tack för alla kommentarer till inlägget om nyårsafton. När man sticker ut hakan och berättar om problem med sin hund, finns det en uppenbar risk att problemen förstoras - just därför att bloggar normalt sett handlar om trevliga saker. För det är ju trevligt och alldeles underbart att ha hund. Även en hund som ibland markerar. Ett förtydligande är därför på plats:

Nanna fick en helt fantastisk start på sitt liv. Hon kom till oss som en supertrygg valp, men fick ett tufft mottagande av vår gamla hund som då var sjuklig (vilket vi inte förstod). Mimmi var inte snäll mot henne. Vid flera tillfällen blev hon också skrämd av lösspringande hundar och människor som 'tvingade sig på' henne när hon inte var beredd.

Hon är en oerhört kelig hund som behöver mycket kroppskontakt. "Brukshundshantering" passar inte alls på henne - hon vill bli behandlad med respekt. Talar man vänligt men bestämt om för henne vad som gäller, så gör hon som man säger...om än under protesterande mutter. Försöker man ta i med hårdhandskarna går hon rakt upp i stress och försvarar sig med näbbar och klor. Tyvärr använde jag fel metod från början när tendenserna med markeringar började (vid pälsvård och kloklippning) - vilket förmodligen förvärrade problemet. Det kan vara en anledning till att hon idag lätt går upp i stress.

Hon är en talande hund med ett tydligt kroppsspråk och ett rikt register av läten. I början tolkade jag de flesta lätena som morrningar, men så är det inte. Människor vi möter tolkar också hennes ljud som morrningar och tänker säkert att det är en ond hund.

Det är det inte! När Nanna morrar och ibland markerar mot mig under pälsvård, så är det hennes sätt att tala om att det gör ont. Och hon är väldigt håröm (eller kanske rent av sjåpig?). När Nanna morrar åt en hund som närmar sig henne försöker hon inte 'ta över' eller 'klättra i rang' - hon markerar att hon vill vara ifred. De flesta hundar förstår Nannas signaler och respekterar dem. Det gör Leia, men inte Zelma. Det finns absolut inget ont i Zelma - hon är en ljuvlig cocker! Men Zelma har inte lärt sig 'hundvett och etikett' - Nanna uppfattar Zelmas frimodiga nyfikenhet som utmaningar. Och hon antar utmaningen! Det är här problemet ligger. Det är ingen undergiven hund med svansen mellan benen som utmanas av Zelmas stirrande blickar - det är en stel hund, med morrande läte och hög svansföring. Hade Nanna brytt sig om hon hade varit trygg och säker på sig själv? Jag tror inte det. Men i kraft av hennes ålder och kroppsstorlek så är hon säkert medveten om att hon skulle vinna en eventuell duell.

Egentligen tycker jag inte det är konstigt att en hund i en trängd situation nafsar. Det svåra är att omgivningen inte förstår att hundar biter när de har sagt ifrån och detta inte respekteras.

Min utmaning för 2012 blir att försöka jobba bort Nannas osäkerhet gentemot andra hundar. Frågan är bara hur? Har du fler tips att ge mig så tar jag tacksamt emot dem!

Det bästa av allt: att lugnt få ströva omkring i skogen och njuta av livet.

zzzzzzz

2012-01-02T07:54:00.001+01:00

Så gott det är att ligga på din mage, husse...nu somnar jag vilken sekund som helst...

Problemskapande beteende

2012-01-01T10:00:00.000+01:00

Raketerna från grannhusen var inget problem för hundarna, men Nannas nyårsafton blev ändå inte så kul. Vi hade fem gäster - varav en cockerspaniel. Zelma är jämngammal med Leia och de två for runt och lekte hela kvällen. Nanna låg i sängkammaren med ett kompostgaller som skydd mot yttervärlden. Varför?

Stackars Nanna fick sitta inlåst bakom galler

Jo, Nanna gillar inte andra tikar (förutom stora raser- de mopsar hon aldrig mot) och särskilt inte Zelma. Jag tror de pratar olika språk. Zelma är orädd och nyfiken - hon går rakt fram mot Nanna och tittar henne rakt in i ögonen utan att vika undan blicken och utan tecken på underkastelse. Nanna blir antingen provocerad eller rädd. Eller båda delarna? Flera gånger under kvällen smet Zelma bort till dörröppningen och ställde sig och tittade nyfiket på Nanna...och varje gång reagerade Nanna med morr och stelt kroppsspråk. Och varje gång stod Zelma orubbligt kvar...tills vi tog bort henne.

Naturligtvis försökte jag flera gånger ta ut Nanna i gemenskapen men hon morrade och blev stel som en pinne så fort hon fick syn på Zelma. Det var bara fram mot småtimmarna som det lyckades och vid det laget var hundarna så trötta så de sov i var sitt hörn av rummet.

Hördu Leia: varför tycker Nanna inte om mej?
- Ingen aaaaaaaaaaaaaaaaning!

Detta är naturligtvis ett problem för mig som jag inte vet hur jag ska lösa. Jag vill ju kunna umgås med mina vänner - och deras hundar. När vi blir bortbjudna vill jag ju kunna ta med hundarna. Så vad gör jag?

Om Nannas beteende beror på rädsla så får vi försöka träna hennes självförtroende. Men om det beror på dominansbehov? Skulle en munkorg kunna vara ett steg på vägen då?

Nu drar vi vidare!

2011-12-31T07:46:00.000+01:00

Inblåsta...nästan

2011-12-30T06:31:00.000+01:00

Som det har blåst och regnat! I vissa stormbyar har det låtit som om taket skulle flyga av, men på något sätt börjar vi vänja oss vid (o)vädret. Och än så länge har vi fått behålla elen...peppar, peppar...

På morgonrundan igår mötte vi de två tjusiga cockerkillarna Olle och Sixten och vi kan konstatera att det bor ovanligt många cockrar här omkring. I villaområdet alldeles intill oss bor en svart, en liver, en black och tan, en blue roan och en liver och roan. Tillsammans med Leia (liver roan och tan) och Nanna (röd eller möjligen gul) blir det nästan en hel palett. Tror inte det finns någon annan ras med lika många färgkombinationer. Eller gör det det? ( Här kan du läsa mer om cockerns alla färger, om du är intresserad. )

Lilla E och lilla F (som trots sina 'bloggnamn' är vuxna individer) fick hålla hårt i kopplen för att inte hundarna skulle blåsa iväg

Köp lite god fika till oss också!

Nu hoppas vi att ni där ute inte har blåst bort och att ni har det mysigt i stugorna. I morgon är det nyårsafton...utan smällare.

Var är vintern?

2011-12-29T08:45:00.000+01:00

Nu blåser det på västkusten igen! Men ännu ingen snö i sikte!

Visst hade det varit roligt med snö, men nu när julen är över kan det nästan kvitta, tycker jag. Vårlökarna har börjat titta upp i rabatterna och mellan stormbyarna känns det nästan som vår i luften. Att tre rosenbuskar fortsätter att blomma gör ju inte saken sämre. Rosor i trädgården över nyår - det har nog aldrig hänt förut!

Men matte, du kan väl i alla fall önska lite snö för vår skull?

Vinterkräksjukan slog till med kraft hos oss på juldagen och till och med Leia fick sin beskärda del. Eller var det bara vanlig glupskhet som fick hennes lilla mage i olag? Kan hundar också smittas av detta hemska virus?

En fågelhunds bekännelse

2011-12-28T01:00:00.000+01:00

/Leia Bus

Färska spår

2011-12-26T22:18:00.002+01:00

Trots duggregnet var det skönt att komma upp i skogen igen. Marken var alldeles full av färska rådjursspår. Hundarna var i sitt esse! Det är så intressant att titta på hur de får upp ett spår och noggrant följer det. Att rådjuren inte var kvar i grannskapet märktes direkt på Leia, som arbetade tyst men intensivt (hon kvider nämligen i högan sky när viltet är nära).

Härom dagen trodde jag att jag såg bakdelen av en älg, men det var nog ett rådjur, trots allt. Jag såg flera rådjursspår i den blöta marken, men inga älgspår...

Här har de tydligen varit...och där...

Mot slutet av vår skogspromenad hörde vi plötsligt ett jämrande. Det lät som om något djur hade rejält ont. Båda hundarna reagerade blixtsnabbt och sprang skällande mot ljudet. Nanna ylade dessutom emellanåt. Vi fick aldrig veta varifrån ljudet kom, men det lät otäckt. Och hundarna var märkbart skärrade.

Vad i all sin dar är det som låter?

När något djur eller människa skriker av smärta på tv:n, reagerar hundarna på samma sätt. De blir stressade, börjar skälla och försöker luska ut varifrån ljudet kommer. Idag på eftermiddagen resulterade det dessutom i slagsmål. Så här gick det till:

Lilla E och jag tittade på tv och plötsligt skrek en flicka i högan sky. Leia som låg i soffan och vilade reagerade blixtsnabbt genom att studsa ner på golvet - rakt på en sovande Nanna. Nanna blev rädd...trodde förmodligen att Leia försökte attackera henne...och svarade med ett utfall. Slagsmålet var ett faktum. Trots att ingen egentligen gjorde fel...det var bara stresshormonerna som utlöste bråket.

Tur i alla fall att hundar inte är långsinta.

/Katarina

Pssst

2011-12-26T10:10:00.000+01:00

Stora P...vet du vad? Jag tycker om Pyttelilla L!

/Leia

God jul!

2011-12-23T11:03:00.000+01:00

Vi vill också passa på att tacka för alla fina julkort som vi har fått via brev, mail och facebook! Det är kul med jul!

/Katarina, Nanna och Leia

Nykomlingen i huset

2011-12-22T17:15:00.000+01:00

Vem är du?

Hundarna nosar lite försiktigt på Pyttelilla L och sedan går de en bit bort och lägger sig ner. Ingen större dramatik, alltså. Det mest dramatiska som har hänt hitintills är att Leia knyckte Pyttelilla L:s strumpor och bar till sin korg. Hennes fäbless för strumpor håller i sig.

/Katarina

2011-12-22T11:44:00.002+01:00

Och vinnaren är:

2011-12-20T16:35:00.003+01:00

- Team Nelson!

-Grattis, grattis, Ulf! Din bild fick flest röster och blev även läsarnas favorit. Inte illa, va?
Vinnarboken kommer med posten. (Du kan väl maila mig din adress?)

-Grattis också till Britt-Marie och Rudi som får det lilla tröstpriset!

Stort tack till er som deltog i vår fototävling. Bilderna är riktiga vitamininjektioner, och det är viktigt så här års.

/Katarina

Kommer rosorna fortsätta blomma?

2011-12-20T08:33:00.002+01:00

För ett år sedan lekte vi i snön:

För ett år sedan hade vi buskul i snön...

Nu får vi nöja oss med barmark:

På spaning: var är snön?

Kanske kommer matte ha blommande rosor i trädgården hela vintern, eftersom lufttrycken över Island och Azorerna skiljer sig mycket åt i år. Då blir det milt väder, enligt Weather Services International. Matte har ingenting emot blommande rosor i trädgården, men vi vill hellre ha snö.

Buskrosen Swany som fortfarande blommar för fullt!

Mer snö åt hundarna!!!

/Nanna och Leia

Tips på vad man kan göra en mulen dag!

2011-12-19T00:00:00.000+01:00

Man kan:

Feel-good-tips-för-sjuklingar

2011-12-18T08:57:00.000+01:00

Halsband eller sele

2011-12-17T09:21:00.001+01:00

En och en går de ganska fint i koppel. Men tillsammans blir de ofta dragiga. Det gäller särskilt i början av promenaderna och den lilla loppan i synnerhet.

Leia går oftast i sele eftersom hon inte drar så mycket då. Men det är lite jobbigare med sele, så jag försöker ibland använda halsband. När vi träffade Perla och Chelsea första gången såg jag hur deras matte trädde kopplen runt kropparna för att förhindra dragande. Det knepet har jag tagit till ibland under kortare stunder, och det dämpar hundarna ganska effektivt. Såvida inte ett rådjur korsar vägen precis framför oss förstås, för då hjälper inte ens selar.

Fartdämpare

Det är märkligt hur stor skillnad det är på sele eller halsband - om man heter Leia. Har hon sele på sig så drar hon nästan inte alls. Har hon däremot halsband så tror hon visst hon är på spårkurs... Borde det inte vara tvärt om?

/Katarina

Kelgrisarna

2011-12-16T10:11:00.001+01:00

Pussandet och kramandet har minskat, men inte upphört helt. Hormonbalansen har förändrats och Nanna verkar lite trött.

Det är tur för mig, som just nu ligger nedbäddad, att hundarna mer än gärna gör mig sällskap i sängen. De anpassar sig efter min aktivitetsnivå. För att ge dem lite hjärngympa får de leta godis i var sitt rum. Det gillar de. Trots att dagarna är grå och tråkiga. Kelgrisarna...

Vi hoppar väl upp och lägger oss hos matte ett tag, va?

Nu gäller det att bli frisk på direkten. Nästa vecka kommer barnen och barnbarnet. Och då kan man inte vara sjuk. Basta!

/Katarina

Finalisterna!

2011-12-15T08:14:00.003+01:00

Tävlingen är avslutad. Vinnare blev # 11 - grattis!

Här kommer bidragen till fototävlingen:

#1 - kommer från http://svartatassar.wordpress.com :

#2 - kommer från www.kennelblagul.blogspot.com :

"White man CAN jump!"

#3 - kommer från http://tindrateddy.blogspot.com/ :

#4 - kommer från http://cockernelon.wordpress.com/ :

#5 - kommer från http://cockerkillarnasvardag.blogspot.com :

#6 - kommer från www.zamantha-freija.blogspot.com :

#7 - kommer från http://www.busgolden.se :

#8 - kommer från http://fyrfotingar.blogspot.com/:

"Jag med! Jag med! Ta på mig! JAG vill vara med!!!"

#9 - kommer från http://bmwsfotoblogg.blogspot.com/ :

#10 - kommer från www.grabbarnaboys.blogspot.com :

#11 - kommer från http://schferliv.blogspot.com/ :

#12 - kommer från http://valpenborderline.blogspot.com/ :

När matte tränade utan hund tog jag över däcket hon satt på...

Nu öppnar röstningen! Och det är finalisterna som röstar. Karin, Hanna, Carina, Carola, Emma, Sandra, Caroline, Eva, Britt-Marie, Patricia, Ulf och Åsa - nu hänger det på er! Ni röstar genom att maila mig på hunddagboken@yahoo.se senast på tisdag.

Ni som inte är röstberättigade får gärna utse läsarnas favorit genom att skicka en kommentar.. ; )

/Katarina

Sista chansen att vara med i vår fototävling!

2011-12-13T17:00:00.000+01:00

I morgon vid midnatt går tävlingstiden slut, så ni som vill vara med i vår eminenta fototävling men ännu inte har skickat in ert bidrag - GÖR DET NU!

På torsdag när matte har satt alla betygen i skolan publiceras bidragen och sedan börjar den spännande omröstningen.

Hälsningar Nanna och Leia

Hundars utseende

2011-12-11T08:19:00.001+01:00

Trubbnosiga hundar med andningsproblem, hundar vars hjärnor är större än skallen med oerhörd smärta som följd...avel som medför lidande för hundar är klart motbjudande. Glömmer aldrig ett program från BBC som jag såg för några år sedan...

Fram tills nu trodde jag att olika hundrasers utseende uteslutande berodde på medveten avel, men etologiprofessor Per Jensens bok Hundens språk och tankar har fått mig att tänka om. Till viss del. För människan har fortfarande det mesta och det yttersta ansvaret.

Men Per Jensen berättar att naturen också gör sitt. I och med att hundar domesticerades (= började leva med människor) började de också förändras. Ett exempel på genetiska förändrar som sker naturligt är förändringar i färg - domesticerade hundar förlorar pigment. De utvecklar fläckar där varken det svarta eller det röda pigmentet finns kvar. Vita djur överlever inte i naturen, men medveten avel har försett oss med både fläckiga och helt vita hundar.

Mer uppseendeväckande förändringar som sker helt naturligt i och med att hundar tämjdes av människan, är att skallens form trycks ihop, käkarna förkortas, benlängden förkortas, svansarna rullas upp över ryggen och öronen blir hängande istället för upprättstående - enbart på grund av domesticeringen. Anledningen är förmodligen, skriver Per Jensen, att hundarnas utvecklingstakt förändrades så att valpegenskaperna behölls samtidigt som god tillgång på föda och omsorg gjorde hundarna könsmogna tidigt. Att sedan medveten avel förstärker dessa förändringar ytterligare, är en annan femma... Att både en Chihuahua och en Grand Danois har samma ursprung är nästan ofattbart, tycker jag.

Vita fläckar i pälsen, korta ben och hängande öron - beror både på naturligt urval och medveten avel.

Denna bok är väldigt intressant och jag lär återkomma till den...

/Katarina

Min roliga morgon!

2011-12-10T11:18:00.000+01:00

Det blåste massor när vi kom upp i skogen. Matte var lite rädd att något träd skulle välta över oss, men det gjorde det inte. Istället kom en svartvit fotboll farandes - från ingenstans! Visserligen hade den här bollen punka, men hellre en punkterad boll än ingen alls! Jag blev så väldigt glad för jag hade en fotboll när jag var liten som jag bara älskade...och jag har verkligen saknat den! Jag stämde direkt upp i en vem-vill-spela-fotboll-med-mej-serenad...

...men fega Leia vågade inte, så matte fick spela istället. Hon muttrade att jag borde önska mej en ny boll i julklapp, och jag tror faktiskt att jag ska skriva upp en på önskelistan. Sedan hittade jag en väldigt intressant doft och då började jag gräva. Det finns faktiskt vissa fördelar med plusgrader också!

Det blev ett djupt hål och jag blev härligt jordig om tassarna. Då luktar man så gott, tycker jag! Sedan gick vi in och åt råa kycklingvingar. Inte dumt alls.

Lite jord under klorna ger ro i hundsjälen.

/Nanna

Apropå vår fototävling...

2011-12-09T06:36:00.000+01:00

Apropå vår fototävling 'Komiska hundar' som just nu pågår: Hur får man till en rolig bild?

Jo: Man väljer en passande bild ur sitt bildarkiv också lägger man till lite text. Med en bildtext eller en pratbubbla kan nästan alla bilder bli roliga!

Utan förtydligande bildtext skrattar man kanske inte ihjäl sig åt en sådan här bild...

... men med en bildtext eller pratbubbla blir den åtminstone lite roligare...

Så släng bort prestationsångesten nu och plocka fram dina kreativa och komiska ådror och skicka in ditt bidrag!

/Katarina, Nanna och Leia

P.S. Ditt tävlingsbidrag skickar du till hunddagboken@yahoo.se senast den 14 december.

2 mm var allt vi fick

2011-12-08T07:00:00.000+01:00

Vinterns första snö luktar väldigt gott!

Ynka 2 mm snö räckte för vinterns första snörullning:

Yippee! Äntligen!

Nanna blev överlycklig och Leia drabbades både av glädjefnatt och isproppar i öronen. Hon hörde varken rop eller visslingar när hon drog till skogs. Hon som har varit så duktig på inkallning den senaste tiden...

/Katarina

P.S. Ni glömmer väl inte fototävlingen? 6 dagar kvar...

Nanna och jag är modeller...

2011-12-07T06:16:00.000+01:00

...på Västra Cockerklubbens hemsida! Bilden är från förra vintern, så jag har växt lite sedan dess. I december förra året hade vi jättemycket snö, som ni ser på den bilden, men det har vi minsann inte nu:

Så här lite snö har vi fått!

Matte pratar om att en snöoväder kan vara på väg hit. Hon vill visst inte att det ska komma, för det blir så jobbigt på hennes skola med alla snöbollar, men det vill jag. Snö är kul!

Kram från Leia

Det gäller att vara stark i armarna

2011-12-06T05:58:00.001+01:00

Så bra de leker!
De leker inte. De flirtar.
Det ser du väl att de leker! De har ju hur kul som helst!
De leker inte. De kurtiserar.
Men ser du inte hur de viftar på svansen och hur Leia biter tag i Nannas öron - precis på samma sätt som hon gjorde när hon var valp?
De leker inte. De stöter på varandra.

För precis så är det:
Man tror att de leker 'oskyldiga' lekar, men i själva verket så hoppas de på att den andra skall förvandlas till en brunstig hanhund. Och de håller på, och de håller på. Det är hormonerna som styr, just nu.

Igår på morgonpromenaden när vi nästan var hemma igen, kom den tjusige Goldenretrieverhanen Zingo upp bakom oss. Han började direkt gnälla och dra och Nanna tvärvägrade att gå. Hon la hela sin tyngd i kopplet och stretade bakåt - mot Zingo. Och hon är stark! Lilla loppan Leia gjorde likadant. Då insåg jag hur djupt rotad instinkten att para sig sitter. Och hur lätt man kan stå på huvudet i blixthalkan.

/Katarina

Att ha eller inte ha kläder på hundarna...

2011-12-04T20:39:00.001+01:00

...beror nog på vilken sorts hund man har, vilket sorts hundliv man lever och vilken inställning till hundar man har. Jag har nog en ganska sentimental inställning till mina två - de är fullvärdiga familjemedlemmar och behandlas därefter. En aning bortklemade möjligen...

Jag sätter ofta på mina hundar en ylletröja när temperaturen kryper under nollan eller ett varmt regntäcke när det blåser kallt och regnar. Däremot inga klänningar eller bling-bling. Funktionellt ska det vara.

Nyss hemkommen från den fantastiska staden Rom, kan jag konstatera att det verkar vara en hundfattig stad. Vi såg inte många hundar, men de vi såg hade täcken och varma kläder på sig. Lite underligt, tyckte jag, eftersom det var soligt och mellan 10-15 grader... Medan vi satt och åt på uteserveringar och njöt av solen, spatserade chica hundar omkring med vinterkläder. Romerska hundar fryser kanske lättare än våra nordiska..?

De här Bulldoggarna slapp i alla fall vinterkläderna -
inne i deras affär är det alltid varmt och skönt.

Hundarna har haft det så bra med lillmatte och lillhusse. Fast Leia Bus har matstrejkat. Hon var nog sur för att hon inte fick följa med till Rom.

/Katarina

Fototävling 1-14 december 2011

2011-12-01T05:24:00.000+01:00

Tävlingen är avslutad.

Medan matte och husse är i Rom och roar sig bland muséer och palats, dansar råttorna på bordet tillsammans med lillmatte och lillhusse... Visst var det ganska länge sedan det var en tävling här på Hunddagboken? Så då utlyser vi en! Tävlingen heter "Komiska hundar". För visst är vi hundar roliga!?!

Jag är också rolig, fast jag är inte med i tävlingen.

Tävlingsregler:

Du skickar en rolig hundbild till hunddagboken@yahoo.se och du ger din bild en passande bildtext eller pratbubbla. I mailet skriver du adressen till din blogg. (OBS! endast ett tävlingsbidrag per deltagare).
Du berättar om tävlingen på din blogg och länkar hit. (Man måste ha en blogg för att få delta.)
Den 15 december publicerar vi alla tävlingsbidragen här på bloggen och då börjar den spännande omröstningen.
Alla deltagare har en röst och man får inte rösta på sin egen bild. (Det är alltså bara de som deltar i tävlingen som får rösta.)
Om det blir dött lopp mellan några bilder så har vår matte utslagsröst.
Vinnarens namn publiceras på husses namnsdag den 21 december! Det blir ju nästan som en extra julklapp!

Vad kan man vinna då, undrar du kanske? Priset är en bok som heter Varför gör hunden så? av Gwen Bailey. Ett tröstpris blir det också till den som kommer på andra plats: Dominans och ledarskap. Fakta eller fantasi? av Barry Eaton.

Låter det kul? Vill du vara med och tävla? Då gäller det att använda kameran flitigt för att fånga komiska hundbilder! Och sprid gärna nyheten om den här nya tävlingen - ju fler som deltar desto fler roliga hundbilder får vi att njuta av!

Kram och lycka till!

/Nanna och Leia

Nu syns vi!

2011-11-30T15:04:00.000+01:00

Nya, fina reflexkoppel med tillhörande halsband från Csigora, gör att hundarna syns på långt håll i mörker.

"Förbanna inte mörkret - tänd ett ljus istället", blir kanske "Förbanna inte mörkret - använd reflexkoppel istället" när man har hund. För ut ska man, trots att det mörknar så tidigt nu. - Längtar redan efter våren...

/Katarina

Är jag en mikroorganism?

2011-11-29T16:30:00.000+01:00

Vi har inspekterat stormen Berits härjningar. Vi såg åtminstone tre träd som hade vält uppe i skogen - ett av dem blir en ny fin sittplats för mig där jag kan sitta och dricka kaffe medan hundarna nosar runt och leker.

En sprillans ny rotvälta

Då slog det mig plötsligt att eftersom vår skog inte röjs, så fungerar den som en jättelik kompost. Löv, grenar och trädstammar ramlar ner och får ligga så länge så de till slut komposteras och blir till ny mylla. Exakt samma process som i våra komposter på tomten. Och när jag travar runt och trampar på grenar och kvistar som bryts, så fungerar ju jag som en kompostarbetare. Som en mask eller en svamp eller en bakterie... Vilket svindlande perspektiv! Jag, en mikroorganism...

Fast hur många år tar det egentligen innan ett stort träd har förmultnat? Någon som vågar gissa?

Och vad var det för pyttesmå ägg vi hittade? Någon som vet?

/Katarina

Istället för tandborstning

2011-11-28T12:20:00.001+01:00

Tycker ni att min tandpetare är för stor? - Nej, då... den är preciiiis lagom för mina tänder...se bara så vita och fina tänder jag har!

Jo, jag vet...man borde borsta tänderna på sina hundar...varje dag. Men jag erkänner: det gör inte jag. Mina hundar får hålla tillgodo med 'tandpetare' och tuggben - fast jag skäms lite över min lathet. I synnerhet som jag träffade en bekant härom dagen som berättade att veterinären hade fått dra ut 4 tänder ur hans hunds mun eftersom det var stora hål i dem. Dessutom misstänkte veterinären att hundens problem med stora halskörtlar kunde härstamma från tänderna...

Dags för den lata matten att tänka om, kanske...?

/Katarina

1:a advent

2011-11-27T15:08:00.001+01:00

Värst vad det blåser! Ingen tvekan om att hösten är här. Hosta och snuva, storm och regn, riktig kura-inne-söndag. Vi var uppe i skogen i morse, men där finns alldeles för många döda träd som kan falla ner när som helst. Titta här bara:

Det brutna trädet har landat på en död trädstam och vi undrar hur lång tid det tar innan båda ramlar ner...

Vinden ökar i styrka nu så vi tänker inte gå någon långpromenad idag. Istället tänder vi några ljus och dukar fram något gott att äta. Det är heller inte så dumt!

Vi behöver ingen långpromenad idag, matte - bara du lovar att leka med oss istället!

Ja, också extra god middag, förstås!

-Trevlig 1:a advent på er!

Myspaus

2011-11-26T19:15:00.001+01:00

Leia har börjat prata. Jag tror det är Nanna som har lärt henne, för Nanna är en storpratare. Folk som inte känner Nanna tror att hon är ilsken när hon i själva verket bara pratar... Nu har som sagt Leia tagit efter. Fast eftersom Leia är en försiktig och feminin hund, så använder hon inte ett lika grovt språk som storasyster. Mer åt det gnälliga hållet, faktiskt.

Jo, jag har lärt mig prata! Det är en väldigt användbar förmåga. Min flock förstår mej precis när jag pratar. Och det bästa av allt är att jag oftast får som jag vill. Jag är kanske lite bortskämd..?

När Leia vill komma upp i knät eller bara bli klappad en liten stund, så gnäller hon. Kooooom hiiiiit!
Och när hon vill att jag ska lägga mig i sängen och läsa - så att hon får kura ihop sig alldeles intill mig - så sätter hon sig utanför sängkammardörren och gnäller. Matte, kooooom! Vi kan väl lägga oss en stund och myyyysa?

Jag är oftast inte nödbädd. Och det är inte Nanna heller. Så fort vi lägger oss tillrätta, Leia och jag, kommer Nanna tassandes och lägger nosen mot madrassen. Får jag komma upp?
-Klart du får, svarar Leia. Och så ligger vi där alla tre och myyyyyser medan det regnar och stormar utanför fönstret.

/Katarina

Hrm...

2011-11-25T23:19:00.001+01:00

Äntligen fredag...

2011-11-25T06:28:00.001+01:00

...och det ryktas om smarriga kycklingvingar till oss!

Ha en bra dag!

/Nanna

Att gilla läget

2011-11-24T10:42:00.001+01:00

Mörkt och uselt väder...men det hjälper inte att gnälla - trots mörkret och trots att hundarna blir både blöta och smutsiga så fort man går utanför dörren. Så vad gör man? -Man bestämmer sig för att gilla läget...fast hur enkelt är det i mörkaste och blötaste november..?

Det är hur enkelt som helst, matte - man bara hoppar och skuttar lite så gillar man läget helt automatiskt!

Gissa!

2011-11-23T02:00:00.000+01:00

Kan ni gissa vad jag tittar på?

Nej, det är inte hjorten Hjalmar med fästmö. Han har inte synts till på flera veckor. Senast någon såg honom var han tillsammans med några älgar, så nu tror människorna att han kan ha skaffat sig en ny flock. En älgflock.

Men vad är det jag tittar på då?

Rådjur?

Nej.

Hästar?

Nej.

Kan du inte gissa?

Titta här då!

De här åsnorna bor i Onsala. Envis som en åsna, säger man ju. Fast det är inte bara åsnor som är envisa, minsann. Det finns fler, fast jag säger inte vilka de är...

Kram från Leia Bus

Tillägg till dagens inlägg

2011-11-22T16:06:00.001+01:00

Hos Hunderiet finns det många bra artiklar om hund och hundhållning. När jag tittade runt hittade jag bland annat det här stycket:

Aggressivitet mot andra hundar
En vanlig typ av aggression är den s.k. intrasexuella dvs. aggression mellan hundar av samma kön. Denna kategori kan ha en relativt logisk förklaring, utifrån vargars och hundars naturliga beteende. Dessa djur vill nämligen hålla konkurrenter (ofta sexuella konkurrenter) på avstånd, dock kan detta bli ett problem då vi människor och därmed våra hundar lever relativt tätt inpå varandra (Hallgren, 1994; Malm, 2005). Vidare finns det aggressivitet som är riktad mot andra hundar oavsett kön, denna bottnar ofta i rädsla (helt eller delvis). Flertalet av dessa hundar har haft dåliga eller skrämmande erfarenheter sedan valptiden och har haft bristfällig kontakt med andra hundar (Hallgren, 1994). Om detta ligger till grund för en individs förutsättningar så utvecklar dessa hundar ofta aggressivitet mot andra hundar då de uppnår könsmognad. Hunden som inte har fått umgås med stabila och lugna hundar som liten har inte heller fått utveckla ett säkert språk till andra av samma art, samt att de blir ytterst osäkra i de andra hundarnas närvaro. (Malm, 2005).
Källa: Eva-Lena SvenssonExamensarbete, 15 hp, Etologi- och Djurskyddsprogrammet

I den bästa av världar är alla hundar kompisar och håller sams - liksom deras hussar och mattar. I den bästa av världar alltså...

/Katarina

En matte som aldrig lär sig

2011-11-22T06:25:00.001+01:00

Nu har det hänt igen. Nanna har varit lynnig den senaste tiden och bröstat upp sig rejält inför andra tikar. Nu senast i söndags på hundpromenaden när hon vid flera tillfällen 'bråkade' med de andra tikarna. Det går i vågor, det där, och eftersom jag är en synnerligen trögtänkt och förmodligen också halvblind matte så tar det tid innan polletten ramlar ner.

I söndags blev jag faktiskt förtvivlad. Tredje hundpromenaden och bakslag istället för framsteg. Jag började återigen fundera på om jag skulle söka experthjälp. Också äntligen började jag fatta...och söka bland mina egna inlägg här på bloggen. Det är inte dumt att blogga! Det blir som ett eget litet referensbibliotek.

Klart hon löper! Klart att hon har varit i löpcykeln ett bra tag utan att jag har fattat. Klart man som tik ser andra tikar som konkurrenter när man löper. Eller? Låter det inte logiskt? Kroppen ställer in sig för parning och man är på jakt efter den största och vackraste hanhunden. Ur vägen alla mina konkurrenter, för här kommer jag!!!

Handen på hjärtat: ni människotikar kör väl också med lite fula trick ibland när er biologiska klocka ringer... Baktalar och intrigerar och så där... Det har man ju läst om på Peebook...

Nu gäller det att inte släppa ut Nanna ensam i trädgården för hon har gjort rymningsförsök tidigare. Också återstår det att kolla upp om även lillan löper. Skulle inte förvåna mig...
/Katarina

Fika vid havet

2011-11-20T17:51:00.001+01:00

Tjugonde november...och fika på klipporna i Särö västerskog...är det normalt? Inte särskilt normalt, men alldeles, alldeles underbart... Något att minnas under kalla vintern...om det blir någon sådan i år?

Havet lockar - Perla och Chelsea med matte Dolores har precis kommit ner till stranden

Hundpromenaden gick längs vattnet - över klipporna. Man fick titta noga var man satte ner fötterna... Utsikten var hänförande.

Här har vi stannat för att fika. Dolores, Ann-Charlotte och Johanna med sina 6 cockrar

Leia: Vad tror du om att smita iväg och dyka i från klipporna?
Nanna: Jag är på! Om du springer först så kommer jag efter....

Se så stilig han är, herr Karlsson!

Slutligen lånar jag ett av Dolores foton för att illustrera hur varmt och skönt det var - min dunjacka har åkt av i värmen...

Foto: Dolores Elofsson

/Katarina

Favoritkrubb

2011-11-19T09:22:00.000+01:00

En tankeställare

2011-11-18T13:44:00.001+01:00

Jag fick en välbehövlig påminnelse när jag läste bloggen Älskade hundar - jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte sysselsätter mina hundar mer än jag gör. Hundar behöver lugn och ro - precis som vi! Kanske behöver hundar till och med ha tråkigt ibland för att riktigt kunna uppskatta det roliga - precis som vi!

Jag tror många barn växer upp idag med alldeles för många aktiviteter på sina scheman...att lära sig att vara ensam och göra ingenting ibland är väldigt nyttigt! Det är då kreativiteten väcks till liv...det gäller åtminstone människovalpar...

Skämt åsido - om hundarna inte får tillräckligt med vila blir de stressade - och stressade hundar vill vi ju inte ha.

En långsam promenad i skogen ger stimulans utan stress för både folk och fä

Trevlig helg!
/Katarina

Stor och liten

2011-11-17T07:42:00.001+01:00

Syns det vem som är storasyster och vem som är lillan..?

Husse undrar varför en är stor och en är liten. Han har nog inte förstått att även vi hundar är unika varelser som inte är stöpta i form. En är matglad och en är en kinkeplutta..kan ni gissa vem som är vem?

/Nanna och Leia

Första frosten

2011-11-16T11:03:00.001+01:00

Första riktiga köldknäppen och hundarna är i extas! Morgonrundan blev inte längre än vanligt, men den tog mycket längre tid. Det skulle nosas och nosas och nosas om igen... Vad är det med frusen mark som gör lukter så intressanta..?

Mitt mänskliga luktsinne tycker att rosornas dofter försvinner när de blir frostnupna, men hundarna tycks fungera annorlunda.

/Katarina

Mamma Nanna...eller Storasystersyndromet

2011-11-15T18:39:00.001+01:00

Nej, vi ska inte ha valpar - även om det hade varit underbart. Men Nanna beter sig som en mamma gentemot Leia - eller som en ordningsam storasyster kanske... Platsen i 'syskonskaran' har nog betydelse även för hundar. Lillasyster yster gör skäl för smeknamnet.

För någon vecka sedan hittade Leia några intressanta spår i skogen. Hon slog dövörat till och kom inte trots inkallningar och visslingar. Jag såg henne med nosen i backen uppe i ett buskage på en kulle, men hon låtsades inte om mig alls. Till saken hör att hon brukar komma direkt när jag kallar på henne, men inte den här gången. Nanna satt bredvid mig, sin vana trogen, och kände nog min irritation komma krypande för rätt som det var sprang hon upp till Leia...och kom tillbaka med lillasyster yster i släptåg.

Om jag är ordningsam? Det måste man vara när man har en sådan odåga till lillasyster!

Igår visade hon återigen mamma-tendenser. Vi var uppe i skogen och hämtade löv till min köksträdgård. (Ett tjockt lager löv och sedan gräs ovanpå det blir fin mylla till våren med hjälp av maskarna.) Leia var kvar i skogen när jag gick ner till köksträdgården. Trodde jag. Plötsligt började Nanna skälla. Hon satt vid häcken och tittade ner på grannens tomt...och skällde...och tittade på mig. När jag följde hennes blick såg jag våran Leia spatsera runt på grannens tomt... - Tack underbara Nanna för att du varnade mig - det hade kunnat gå illa eftersom den trafikerade vägen går alldeles utanför...

/Katarina

Söndagspromenad

2011-11-13T17:03:00.001+01:00

Vad roligt det är att gå på hundpromenad med andra hundägare och deras hundar! För det mesta går jag ensam med hundarna, så det blir extra roligt när det vankas hundpromenad! Idag var det många hundraser som träffades på Vallda Sandö: Cocker Spaniel, Cavalier King Charles Spaniel, Lagotto Romagnolo, Collie och Shih Tzu. En härlig blandning!

Tjena kompis - kommer du ihåg mej?

Vi gick över strandängarna och hundarna sprang lösa. Förutom Nanna som fortfarande får gå i flexikoppel eftersom hon är rädd och ängslig - samtidigt som hon är dominant. En knepig kombination, kan tyckas, men det går bättre och bättre. Hon är tydligt intresserad av de andra hundarna men när de visar intresse tillbaka blir hon ängslig och bröstar upp sig.

För ett par månader sedan mötte vi en liten terrier när vi gick en runda genom skogen. Hundarna var lösa och terriern sprang fram till Nanna. Det var en liten terrier - ungefär halva Nannas storlek. Vad gjorde Nanna? - Först morrade hon och sedan la hon benen på ryggen och sprang! Det hjälpte inte hur mycket jag lockade - hon vågade sig inte tillbaka förrän terriern var uppfångad och kopplad igen. Så hur mycket hon än bröstar upp sig och hur ilsket hon är morrar...inombords bor där en mycket liten hund. Därav flexikopplet... Nu verkar kopplet inte bekymra henne - hon tror nog att hon är lös och fri som de andra...

Jodå, vi fick bada idag också!

/Katarina

Mot Sherwoodskogen!

2011-11-12T11:35:00.001+01:00

Vi har den stora glädjen att bo alldeles intill ett skogsparti. Varje dag är vi där och strövar omkring eftersom både hundarna och jag trivs så bra i skogen. Vi brukar vara alldeles ensamma där...förutom rådjur och fåglar, förstås.

Leia får glädjefantt när hon får upp vittring av rådjur, men själv är jag måttligt road. Vill inte att de ska äta upp mina rosor... Jag har satt upp rådjursnät runt tomten och en liten "grind" som visserligen är alldeles för låg - den består bara av ett kompostgaller - men jag hoppas att nätet bredvid grinden ska avskräcka.

Hundarna blev först konfunderade över grinden: va, får man inte gå här längre??? Men nu står de så snällt och väntar på att bli insläppta. Eller, som Leia säkert tänker: Det är rådjur jag vill ha!

Öppna nu då, matte!

Mot Sherwoodskogen!

/Katarina

KOM OCH LEK MED MEJ NU!

2011-11-10T12:04:00.001+01:00

Är det verkligen ingen som vill leka med lilla mej..?

/Nanna

Stans värsta diva?

2011-11-09T22:20:00.000+01:00

En av mina arbetskamrater hade en gång en stilig hund som hette Diva. En Kungspudel som verkligen gjorde skäl för namnet. Ibland undrar jag om inte Leia fick fel namn...kanske borde hon också ha hetat Diva..?

Vad menar matte nu? Får man inte ligga och vila hur man vill..?

/Katarina

Vill du dela ett äpple med oss?

2011-11-08T06:46:00.000+01:00

/Nanna och Leia

Cockerpromenad på Vallda Sandö

2011-11-06T18:02:00.001+01:00

Matte fick en inbjudan av Perlas matte till en cockerpromenad och tackade genast ja! Vilken tur för oss! Det är ju så himla kul att träffa andra cockrar ibland. Och särskilt nyttigt är det för Nanna som har haft lite dålig erfarenhet av lösspringande hundar. Hon behöver träna på socialt umgänge med snälla hundar, säger matte.

Vi träffades på parkeringsplatsen och när alla hade kommit var vi 12 cockrar och en collie. Vi måste ha varit en syn för gudarna! Så många cockrar och så många olika färger!

Nu kommer jag inte ihåg alla namnen, för både jag och matte är ganska dåliga på namn, men de här stiliga grabbarna kommer från Trinnöja's kennel. Jag tror de heter Loa och Nalle.

Nanna hittade genast en gyttjepöl som hon la beslag på. Perla ville också pröva pölen men hon fick vänta på sin tur eftersom Nanna ville göra en riktig lerinpackning. Ser ni hur inpackade hennes öron och hennes nos är?

Den här bilden tilltalar min anglofil till matte särskilt mycket eftersom det ser ut som hedarna i Yorkshire.

Till slut var Nannas lerinpackning klar, så vi fortsatte ner till havet för att bada tångbad.

Nanna var den enda hunden som fick ha koppel idag eftersom hon behöver få upp lite mer säkerhet innan hon också får springa lös. Matte hade dammat av våra Flexikoppel, så hon kunde röra sig ganska fritt ändå.

Ser ni att till och med jag badar! Jag har nog blivit van vid vatten nu, säger matte för jag badade benen ganska länge.

Badade gjorde också den här stiliga killen, som påminner en hel del om Elon.

Jag hittade en väldigt lekglad kille - jag tror han heter Elvis - och vi lekte jage och hade väldans kul! En riktig snygging var han dessutom. Han kommer från Kennel Cockmix och han är bror till Pricken som också var med idag. Alldeles otroligt snygga grabbar, båda två... Hrm...

Tyvärr har min klantskalle till matte fått skräp på linsen - ser ni så suddigt det är!

Kan tillägga att hon faktiskt hade fått skräp på sin andra lins också - ögat alltså - men det skräpet opererade hon bort i Varberg i tisdags. Kan man operera kameralinser också?

/Leia

Lillbrorsan Malte, se hit!

2011-11-06T14:49:00.000+01:00

Jag har fått prova din tröja - vad tycks? Visst ser jag nästan ut som du..?

Fler bilder finns här.

Kram från Leia

Avundsjuka bland hundar?

2011-11-05T08:02:00.000+01:00

Visst är det lätt att förmänskliga sina hundar och tillskriva dem egenskaper de inte har. Att hundar saknar logiskt tänk, verkar vara en rådande uppfattning. Nu tror jag inte de saknar logiskt tänk helt och hållet, men det är klart att jämfört med oss människor, så har de mindre av den varan.

I gengäld har de en klart överlägsen förmåga att direkt känna av när någon är upprörd, rädd eller ledsen och behöver lite tröst. Om det beror på att hundars luktsinne uppfattar kemiska signaler eller om det beror på en empatisk förmåga, vill jag låta vara osagt. Ingen tröstar lika osjälviskt som en hund.

Också till dagens ämne: Jag blir mer och mer övertygad om att hundar kan bli avundsjuka på varandra. Och om det är sant, så borde de väl ha ett visst mått av logiskt tänk i sig...eller hur?

Klappar eller kramar jag en av hundarna så vill den andra också få en kram. Alltid! Det är precis som om de tänker: Syrran blir klappad! Jag vill också! Nanna visar det genom att komma fram och sätta sig på rumpan som en hare och sträcka fram ena tassen: klappa mej också! Och sitter man och klappar Nanna så kommer Leia fram...stannar ett par meter ifrån...sätter sig ner och börjar pipa sitt speciella krama-mej-pip: ...och jag då? Har du alldeles glömt bort mej?

Kompisar och konkurrenter

/Katarina

Lillmatte, jag protesterar!

2011-11-04T10:32:00.001+01:00

/Nanna