måndag 31 maj 2010

Ständigt hungriga!

Vi är alltid hungriga, Nanna och jag. Två matvrak under samma tak. Så länge jag kan minnas har jag haft en omättlig aptit, och det verkar Nanna ha "ärvt" från mig. Ni som brukar läsa Hunddagboken, vet nog att Nanna borde gå ner något kilo i vikt, och detsamma gäller mig, om sanningen ska fram.

Men min karaktär är inte den bästa, så jag unnar mig en hel del gott ändå. Men stackars Nanna då? Hon som fullkomligt ÄLSKAR sitt nya foder, som inte lämnar minsta lilla kula... Vad gör hon när hon fortfarande är hungrig och sugen på lite mera mat? - Hon lägger sig vid matplatsen med en tass på vardera sidan om den tomma matskålen. Där ligger hon alldeles stilla och alldeles tyst och hoppas...

Vem kan motstå en bedjande Cocker??? (Inte jag...!)

                                                        Var är servitören? Jag vill beställa!

söndag 30 maj 2010

Sakletaren

Brukar din hund också bära med sig upphittade saker hem? - Nanna bär med glädje hem allt möjligt som hon hittar...skräp, tomflaskor, kottar...och pinnar. Hon vill gärna ha något i munnen att bära på - särskilt när hon märker att vi är på väg hem igen. Under första  halvan av promenaden eller turen i skogen brukar hon inte plocka upp något, men när vi närmar oss hemmet igen letar hon upp någon souvenir och tar med sig hem. Undrar just vad det beror på?

Den här pinnen ser bra ut - den tar jag!

Vilket fynd jag hittade idag!

Ett annat beteende som jag undrar över är varför hon gräver ner eller gömmer grisöron? Härom kvällen fick hon ett grisöra och efter att ha gnagt en stund hoppade hon upp i en säng, drog undan överkastet med tassarna, la dit grisörat och täckte över örat med hjälp av nosen. Såg väldigt roligt ut, men varför gör hon så? Ni kloka hundmänniskor där ute kan väl berätta!

lördag 29 maj 2010

Favoriten höll i två år!

Nannas fotboll har fått punka. Inhandlad i snabbköpet när Nanna var en liten valp och den bästa leksaken ever. Som vi har lekt med den! Det är märkligt att den har hållit så länge - hon skulle ha kunnat bitit hål på den för länge, länge sedan.

fredag 28 maj 2010

Fredagskul

"Vill du lära dej en skojig lek? Du knycker en plastkruka från din trädgårdstokiga matte och trär den över nosen. Helst ska den va så stor att den täcker ögonen helt...också springer du runt, runt på tomten och försöker spela fotboll. Det kan hända att du springer rakt in i buskar och andra grejer, men det hör liksom till när man leker blindbock!"





Ha en kul helg!
/Nanna

torsdag 27 maj 2010

Underbara älskade


Lilla Nannisen. Så rörigt som vi har haft det här hemma den senaste tiden och så tålmodig du har varit. Snickare, rörläggare, kakelsättare och målare har avlöst varandra, och det har varit både stökigt och en massa oljud i huset på grund av vår renovering.

Och inte har du klagat. Utan varit lika glad och tillgiven som vanligt. Lite stressad kanske, för det har inte varit lätt att få lugn och ro på dagarna. Nu börjar vi se slutet och din nya matplats står färdig och väntar. Jag vet att du längtar tills vi blir helt klara så att vi kan slå oss ner framför tv:n och koppla av. Så att du också får lugn och ro och slipper hålla uppsikt över både flocken och hantverkarna hela tiden. Snart, gumman, snart...



8 dagar kvar...

...innan valpisen anländer. Ännu så länge är Nanna intet ont anande... Lilla Leia har redan övat sig på att leka med vuxna cockrar - titta bara här hur hon leker med Kennel Cocketts tjusiga Pedro:





Så leka, det kan hon! Undrar bara hur Nanna kommer reagera när hon inte blir enda hönan i hönshuset? Och hur lång tid det kommer ta innan de blir tjenis och bundis? Vad tror du?

tisdag 25 maj 2010

...zzzz...

Nu ligger hon på favoritkudden och sover så gott på ena tassen...zzzz...



Så fort jag börjar göra mig i ordning för att åka hemifrån hoppar hon upp i sängen i mitt arbetsrum och lägger sig tillrätta för att sova på den bruna yllekudden. Jag behöver inte säga någonting... Ibland tror jag att hon vet att jag skall åka iväg innan jag vet det själv...

...zzzz...godnatt!

måndag 24 maj 2010

flås...och flämt...

"Är det konstigt att tungan hänger utanför...när man har sprungit rundor med världens bästa Freja...Vi leker väldigt bra ihop och trots att jag är en tjockis så är hon faktiskt ännu mulligare. Jag hörde hennes husse säga till min matte att hon får geléhallon när de har varit och handlat mat - min matte ville nog inte att jag skulle höra det, men det gjorde jag. Geléhallon! Och jag som inte ens får Frolic längre!


Så ni kan säkert gissa vem som tröttnade först. Det var inte jag! Jag hade kunnat springa massor av fler rundor."


Tjing!!!

lördag 22 maj 2010

Åskvärme

Åskvärme är ingenting för Nanna och mig. Kvalmigt och tröttande, tycker vi båda två. Man får passa på att gå på promenader tidigt på morgonen och sent på kvällen. I morse var jag glad att jag hade henne kopplad i Flexikopplet. Två fina harar satt på vägen och tittade på oss. Vilken fart hon fick! Och vad jag önskar att hon hade fått jaga dem... Hade velat veta hur långt hon hade sprungit innan hon hade vänt tillbaka...
 
När det är som varmast på dagarna tar Nanna siesta. Hon kryper in i så mörka skrymslen hon kan hitta, som till exempel här på vår veranda som just nu är lagerplats för nya stolar och bänkskivor. Där ligger hon och vilar och håller uppsikt på samma gång.

Kommer det någon så säger hon till! Ryter som ett lejon och ålar sig sedan som en liten mus fram till inkräktaren för att försiktigt hälsa. Så var det med den vakthunden...




Trevlig pingst! Och Lycka till alla som skall ställa ut sina hundar i helgen!

onsdag 19 maj 2010

Första mötet med lilla Leia

När vi närmade oss Kennel Cockett i söndags, hade vi pirr i magen av förväntan. Vi hade ju väntat så länge på detta första möte. En hel evighet, kändes det som.

Vi åkte förbi undersköna bokskogar som var så där ljuvligt ljusgröna...









...och möttes av de här vackra hästarna.
















Strax därefter fick vi träffa lilla sötnosen och de andra valparna. Och liten, det var hon! Och jättesöt! Här hälsar Viggo, Lucas och Leia på lillmatte. Lilla Selma från den andra kullen är på väg till något annat intressant.











Här har vår lilla prinsessa upptäckt något som luktar gott...

Visst är hon liten men naggande god..?

De var så pigga och glada allihop och fulla av bus. Skosnören var perfekta leksaker, liksom min tunika. Perfekta saker att bita och dra i. Här är det lilla Leia som försöker knyta upp skosnören.

Busiga Viggo lekte också med mina strumpor när vi satt på köksgolvet, och när han satte de små sylvassa tänderna i min stortå så kändes det, vill jag lova!








Här är det lille Lucas som jagar skosnören...














Mamma Pim-Pim var så vacker och så lugn och trygg. De tre mörka valparna (Lucas - liver & tan, Viggo - black & tan och Leia - Liver roan & tan) är hennes första kull.






Leia verkar hungrig - "har du någon mat, mamma?"









Lilla Leia ...om två veckor är du flygfärdig...vill du bo hos oss då?

tisdag 18 maj 2010

Mer om kennelträffen

Att utöka kvoten till 20 GB kostar 6 dollar om året. Det tyckte jag var överkomligt. Så nu kan jag fortsätta att ladda upp bilder - men för säkerhets skull minskar jag ner dem innan jag lägger upp dem på bloggen.

Tillbaka till kennelträffen:


Så kul det var att få återse Nannas syskon och gammelmatte!


Och att dessutom att få träffa bloggvänner i verkliga livet och få hälsa på Nannas halvsyskon!

Några - både människor och hundar - kände jag igen direkt från bloggarna. Men jag säger som CoolaCox-Carina: hundarna är faktiskt ännu finare i verkligheten! Kamerorna gör dem inte riktig rättvisa...

Nanna visade faktiskt liiite mer intresse för sina syskon än för de andra cockrarna, tyckte jag. Inte så att jag vill påstå att hon kände igen dem, men nästan... 
Det var många hundar som Nanna skulle hälsa på. Tindra har ju fått tre olika kullar och alla hundar utom 3 var där.  Vackra mamma Tindra,  de stiliga brorsorna Caspian och Ceasar och den ljuvligt keliga halvbrosan Valle som gav mig flera blöta pussar...

...och den tjusiga Victor som här blir buren av sin matte.......också söta halvsyster Lowa.

Nannas syster Nossan var väldigt lik Nanna, tycker jag - fast hon var modell mindre. Hade jag inte vetat att det var Nossan på bilden, så hade jag nästan kunnat ta fel.
 Även halvsyster Freija var lik Nanna. Och även hon var modell mindre. Det är intressant att se hur olika storlekar det kan bli - och det även inom samma kull. Precis som med oss människor, faktiskt! Nannas mamma Tindra är också liten och nätt medan Nanna är större och grövre. I ärlighetens namn skall också erkännas att hon också är lite överviktig. Minst ett kilo skall väck! Men vi tar det varligt och drar ner på foderransonen till 3 deciliter/dag. Någon hårdbantning är det absolut inte fråga  om.







Det fanns mycket att titta på, tyckte Nanna som inte visade sig från sin allra mest sociala sida. Ett skrikande barn i bakgrunden fångade helt hennes uppmärksamhet, just som hon skulle hälsa på Freijas husse och det är den lilla egenheten hon har, vår Nanna. Hon gillar inte barnskrik...

Alla som har försökt fotografera ett gäng glada cockrar vet att det inte är någon lätt uppgift. Först skall mattarna och hussarna organisera sig...


...och sedan skall hundarna sorteras in efter ålder...

...och sitta på rad och titta åt samma håll...



En näst intill omöjlig uppgift. Men roligt, det hade vi!  Önskar faktiskt att vi hade bott liiite närmre detta härliga gäng så att vi hade kunnat träffas lite oftare...

I morgon blir det bilder på lilla Leia!




















måndag 17 maj 2010

Problem!

Hjälp! Jag kan inte ladda upp fler bilder på bloggen. Tydligen har min kvot överskridits. Vad gör man? Någon som vet?

Tillägg: Nu har köpt till utrymme så inom ett dygn är jag förhoppningsvis igång igen! Jag har förmodligen publicerat för stora bilder (=klickbara) - finns det något enkelt sätt att förminska dem innan man publicerar?

söndag 16 maj 2010

Kennelträff!

Lika bra att säga det först som sist - dessa cockrar gör mig alldeles lycklig! Ständigt svansviftande, keliga varelser som dessutom är så otroligt vackra! Idag har vi varit på utflykt i 12 timmar och min goaste Nanna har klarat den 70 mil långa bilresan utan ett endaste gnäll. Och vi har träffat mängder av underbara cockrar...och människor!


Vi kom ner till kennelträffen i Tollarp en och en halv timma försenade - och möttes av en sprudlande glad Coola Cox Carina och Nannas syskon och halvsyskon. Plus en hel massa andra ljuvliga cockrar. Det var så roligt att träffa hundarna och mattarna och hussarna - och tänk så lika många av Coola coxrarna var!


Jag har hur mycket bilder som helst och det är inte alltid lätt att se vem som är vem, så ett inlägg om denna kennelträff låter inte göra sig i en hast. I kväll blir det därför bara en gruppbild - från vänster till höger: Nossan, Nanna, Ceasar, Caspian, mamma Tindra, Lowa, Freija, Valle och Victor. Så fina hundar allihop! 





Fortsättning på denna roliga kennelträff följer i morgon. (Och på tisdag blir det en rapport om valpmys...)

Tack Carina och alla andra för en jättetrevlig cocker-träff!

lördag 15 maj 2010

Äsch!

Nybadad och nykammad - också nysmutsad och blöt av regnet... Hundvård är färskvara!






Min drygt två veckor gamla förkylning har börjat om idag med en ny febertopp - hoppas verkligen att den har gett sig tills i morgon. Annars missar vi både kennelträff och valpbesök...

torsdag 13 maj 2010

Hipp, hipp hurra för Kennel CoolaCox!

Två nybakade viltspårschampions från Tindras första kull - grattis brorsorna önskar Nanna!

tisdag 11 maj 2010

Ögontrubbel - igen...

Man ska inte ropa 'hej!' förrän man är över ån... Efter 3  olika ögonkurer har Nannas ögon börjat bli röda igen. Fick en tid direkt idag hos ögonspecialisten och hon kontrollerade återigen Nannas ögon. Inga skador, men däremot fortsatt inflammation och en ny sorts droppar med både antibiotika och kortison.

Givetvis blir jag orolig och undrar när eländet skall ta slut. Frågade om det var smittsamt, men det trodde veterinären definitivt inte. (Tänker på hundar vi träffar och på lilla valpen som snart kommer hit...)

Nanna själv verkar inte besvärad som tur är. Och när jag ställde henne på vågen på djursjukhuset så hade hon glädjande nog gått ner ett halvt kilo!

Nu håller vi tummar och tassar igen och hoppas att denna kuren blir den sista!

måndag 10 maj 2010

7 saker om oss

Fick en utmaning från Patricia som har den härliga bloggen om Grabbarna Boys, som går ut på att man skall avslöja 7 saker om sig själv. Här kommer mina:

Det största som hänt mig är mina 4 barn - och min man.
Jag är fullkomligt förälskad i min hund Nanna.
Jag blir glad varje dag på jobbet när jag träffar mina goa elever.
Om jag inte var lärare skulle jag nog ha en handelsträdgård.
Jag är en trädgårdsnörd som inte kan leva utan en trädgård.
Jag är nog ganska kreativ - älskar att jobba med händerna - särskilt att sticka.
Jag är också bokoman - läser massor av böcker, både romaner och facklitteratur.

Istället för att skicka vidare till 7 andra bloggare, så tar jag mig friheten att ge den till alla som läser min blogg. Vill du vara med, så grip tag i loggan och kör!


Tro nu inte att detta är allt - vi hakar på med 7+1 avslöjanden om Nanna också:

Jag älskar min familj.
Mina roligaste sysselsättningar är att spåra och att träna agility.
Jag är matglad och äter min nya hundmat med glädje.
Jag är rädd för dammsugare, klippmaskiner och hårfönar.
Jag litar inte riktigt på små barn - de skriker så gällt.
När matte och jag promenerar brukar jag hitta skojiga saker som jag leker med och som jag bär hem. Kottar och pinnar, till exempel.
Jag är väldigt kelsjuk och lägger mig helst på ryggen för att bli klappad på magen.


Till sist vill jag bara tala om att jag längtar efter min blivande lillasyrra.

/Voff från Nanna

PS. Här kommer en 4-veckorsbild på henne. Så kanske ni förstår att det inte bara är jag som längtar.
Foto Birgitta Markoff

söndag 9 maj 2010

Smitare där!

Idag när vi kom upp i skogen, var vi inte ensamma som vi brukar. En gråsvart katt hade också hittat dit. Nanna, som aldrig tidigare har sprungit ifrån mig, satte av efter katten med farlig fart. Totalt döv! Jag ropade och ropade, men den unga damen behagade inte reagera. Och jag som trodde att jag hade en rymningssäker  hund...

Efter några minuter kom hon i alla fall tillbaka och fick beröm och en liten bit levergodis. Men så skulle vi gå ner på tomten igen och då ville hon kolla om katten möjligen var kvar. Satte av uppför berget igen och försvann. Döv för mina inkallningsrop även denna gång....

 "Var inte arg på mej, matte...jag ville ju bara leka med katten!"



Är väl bara att konstatera att det finns saker som är roligare än matte... =(

lördag 8 maj 2010

Hundmöten

Hur gör ni när ni möter andra hundar på era promenader?  Jag måste erkänna att jag gör lite olika beroende på vem jag möter. Ibland möter jag hundägare som tydligt visar att de inte vill att hundarna skall hälsa på varandra, och det tycker jag är skönt för det är egentligen så jag vill ha det. Men ibland möter jag hundägare som till och med stannar till för att hundarna skall få hälsa, och då kan jag inte riktigt med att bara gå förbi. När Nanna möter en väluppfostrad hund som bara går rätt förbi henne utan att stanna till, så fattar hon galoppen och gör likadant! Och möter hon en hund som vill hälsa, så blir hon sprallig som bara den.

Det här skulle jag vilja ändra på. Jag vill inte agera utifrån andra hundägares önskemål. Jag vill bestämma själv. Bäst att konsekvent börja praktisera de nya reglerna direkt, så att Nanna - och även lilla Leia när hon flyttar hem till oss - vet vad som gäller.

Hittade en film med Hundcoachen Fredrik Steen som handlar om just hundmöten. Jag har läst Fredrik Steens bok och också sett honom på tv ibland och tycker han har vettiga idéer. Här är länken till filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=eZwfVAFKnSI&feature=player_embedded

fredag 7 maj 2010

Mums-filli-babba!

"Nu kan jag slicka mig runt munnen, för nu har jag  magen full av köttbullar. Efter ett träningspass i agility har jag lyckats bli belönad med 15 små köttbullar. Inte dåligt, va? -Jag kom på ett trick som gjorde att jag fick fler köttbullar än vad matte hade beräknat...varje gång vi kom i närheten av Balansen, så smet jag iväg och balanserade på det hindret. Och varje gång blev ju matte tvungen att belöna mig... Smart, va?

Balansen är kul och väldigt lätt. Då var det värre med Slalom. Det måste jag nog öva mer på. Och matte behöver öva Bakombyte...jag börjar tro att hon faktiskt är lite bakom..."








Ha en voffig helg!
/Nanna

torsdag 6 maj 2010

Tjocka Berta

När Nanna var valp gick hon under arbetsnamnet 'Tjocka Berta' hos kennel Coola Cox, eftersom hon åt mest av alla valparna. Och hon var utan tvekan tjockast. Att hon är överviktig nu också, kom som en överraskning för mig när vi var på Västra Djursjukhuset. 15 kilo...

Jag tror jag vet varför. När Mimmi gick bort var Nanna ledsen. Hon hade ingen matlust och det gjorde mig förtvivlad. Istället för att vänta ut henne (ingen frisk hund svälter ihjäl sig) så fjäskade och trugade jag genom att blöta upp torrfodret med varmt vatten. Då luktade det ju mycket godare och slank också lättare ner i magen.

"Vaddå tjock? Jag tycker jag är alldeles perfekt i hullet. Är ganska nöjd med min figur, faktiskt!"




Så nu dras vi med något eller några kilos övervikt - både Nanna och jag. Trots att vi rör oss massor. För många kolhydrater, förmodligen. I morse kom jag att tänka på doktor Dahlqvist. Hon med lågkolhydratsdieten. Det naturliga för hundar måste vara att äta protein och fett. Kolhydrater kan de säkert klara sig utan. Så nu har jag jämfört hundfoder för att hitta ett riktigt proteinrikt. Så nu byter vi till Doggy Professional Extra Active. Hoppas att bytet av foder gör att hon går ner det där extra kilot. För jag vill ju inte att min lilla prinsessa ska få problem med hälsan.






onsdag 5 maj 2010

Person-spår

Det var länge sedan vi spårade  i okända marker - men ett spår i skogen hemmavid är ändå alltid ett spår... Nanna älskar att spåra. Vi använder inte blodmjöl och klöv - jag går helt enkelt en tur i skogen och sätter upp snitslar. Orange för rakt fram, gula för vinklar och en röd vid målet.  Som belöning ligger en burk med köttbullar och väntar.

När spårlinan kommer fram hoppar Nanna högt av glädje. Hon blir så ivrig att det är svårt att få på henne spårselen. Och sedan bär det iväg. Nu senast la jag ett spår med tre vinklar. Det var blåsigt och jag lät inte spåret vila. Svårt, med andra ord.

Nanna fick upp spåret, gick långsamt och lite trevande, och stannade flera gånger och vädrade i luften. Sedan satte hon nosen i backen igen och lyckades hitta målet med köttbullarna. Hon blev väldigt glad!




"Hjälp mig av med locket, matte!"

"Mums!!!"

tisdag 4 maj 2010

Tilltufsad Tango

Äntligen har Nanna fått rasa runt med en hundkompis - min bror och hans Cavalier Tango kom på besök idag för att beskåda den borttagna väggen mellan köket och vardagsrummet. Medan vi granskade förödelsen, sprang hundarna runt och jagade varandra.









Det där är en sanning med modifikation - det var Nanna som jagade Tango. Undrar om inte det är löp på gång - tycker hon var lite väl mycket intresserad av honom. Men roligt hade de, helt klart!

Tango råkade ut för en anfallande hund i söndags, så han var sig inte riktigt lik. Han skrek till ett par gånger under lekens hetta, så han har förmodligen ont någonstans.  Och idag var han mer tillbakadragen...







Också kissade han på tusen och ett ställen. Har nog aldrig sett en hund markera revir så intensivt förut - och det på våran tomt...
Kanske försökte han reparera självkänslan som förmodligen fick sig en knäck i söndags..?

Vilken stor blåsa en del hanhundar verkar ha...