Ständigt dessa kottar...

As always, she's chasing cones...

Linking up with Saturday Critters at Eileen's and Camera Critters.


/Nanna

Att komma 2:a är inte dumt det heller!

Leia är visserligen snabbare än jag och har en blixtsnabb reaktionsförmåga. Men det vet ju alla, att det är ändå jag som är störst och starkast!

Always being number two in races, is okay. Everybody knows I'm still the biggest and the strongest!

/Nanna

Taxar går också bra...

...så länge de har vett på att vända bort ansiktet.

Hund i sikte! En tax! Undrar om han är snäll..?

Jepp! Han vände bort ansiktet och lät mig gå fram först!

Sedan gick han fram till Leia så att de också fick bekanta sig.
En riktigt trevlig tax, må jag säga!

/Nanna

Jag vill lukta hund...

... inte syntetiskt schampo!

/Nanna

Varför tror hon att det var jag...

...som åt upp hennes pumpa?

Det kan ju ha varit Leia...

/Nanna

Det går att prata...

... även om man har en boll i munnen. Jag pratar ofta och gärna! Eller låter, som vissa säger. Men tro inte att de där människorna alltid förstår vad jag säger... Fast det går bättre och bättre. De är  inte helt obildbara. Tack och lov!

/Nanna

Långt mellan inläggen...

...men jag kan intyga att vi har det bra, lillasyster Yster och jag. Sommar, sol och salta bad - vem kan klaga på det?

Voff från Nanna

PS. Jo, det finns en ska att klaga på faktiskt. Vi får inte bada utan koppel. Grrrr!

*Suck*

Hur mycket jag än försöker...
Hur charmig jag än gör mig...
Hur mycket jag än fjäskar...
...och pussar...och kramar...

...och vänder stans snyggaste bakdel till...

...så förvandlas prinsessan ändå inte till en prins!

Ärligt talat - hur svårt ska det vara att hitta en med ....!

*Suck* / Nanna


Uppdatering 26/10 2013: Nu är de igång igen.

I morse...

Gissa vem vi såg uppe i skogen i morse? -En älg! Det brukar inte traska omkring älgar i vår lilla skog så vi blev ganska överraskade. Leia började skälla och sprang efter en liten bit, men vände faktiskt när matte visslade! Så hon var nog också lite skraj... För hon brukar vara totalt döv annars för de där visslingarna.

Och det var jag också. Jag sprang inte alls utan stod kvar och spanade efter älgen. Matte blev inte heller rädd - hon famlade efter kameran men missade alltihop. Älgen tog några kliv...också var den borta. 

Undrar just om den där älgen tänker komma tillbaka... i så fall är det jag som lägger benen på ryggen...

Kram från Nanna

Mysteriet med den försvunna leksaken

En sak är säker. Jag har inte burit upp den i skogen. Och det har inte Leia gjort heller. Hon vågar inte röra mina leksaker...he, he, he...

Fast det var Leia som hittade den. Och det beror inte på att hon är duktigare än jag på att hitta leksaker - men hon är snabbare, det erkänner jag! Och i förrgår var hon först på plats. På avstånd såg jag henne tvärstanna och sniffa runt, runt. När jag hann fram till platsen så såg jag...

Där i skogen låg min älskade plasthund som jag har vårdat ömt i två års tid. Sönderbiten på två ställen. Och det luktade väldigt intressant där den låg. Så intressant att både jag och Leia var tvungna att kissa där - flera gånger. Både den dagen och dagen efter...

Så nu är frågan: Vem har varit på vår tomt och knyckt min hund - och dessutom bitit sönder den? Är det en tjusig hanhund som blev ditlockad på grund av att jag luktar så himla gott just nu? Eller var det en varg? Vad tror ni?

/ Nanna

Medan Leia springer benen av sig...

... bland träden, väntar jag här. Det gäller att spara på krafterna... Man är ju inte purung, precis. Snart fyller jag fem...

Och dessutom: där matte är, där är också jag.

/Nanna

Idag ser jag inte ut genom rutorna

Nä. Idag är det ingen idé att försöka spana ... rutorna i uterummet är helt nedisade. Vilken osis..eller isis...eller vad man nu säger!

Trevlig fredag!
önskar Nanna

Dagen då vi nästan fick en tredje hund

Det hade bankats i huset hela dagen. Stökigt var det överallt och Leia och jag som inte gillar oljud, försökte gömma oss så gott vi kunde. När husse och hans brorsa äntligen slutade att banka, kunde vi till slut andas ut.

Vi drog iväg med matte på en promenad och när hon sedan satte sig vid datorn hoppade vi upp i sängarna och la oss för att vila.

Vi älskar att vila när matte jobbar vid datorn för då vet vi var vi har henne. Fast mitt under vilan hände det! Jag såg någonting i ögonvrån som rörde sig och snabbt som ögat hoppade jag ner från sängen för att kolla vad det var. Det var då jag såg den! Hunden! Hur den hade slunkit in vårt hus fattade jag verkligen inte. Det var så konstigt! När jag stod stilla, stod den andra hunden också stilla. Men så fort jag började röra på mig, började den andra hunden också röra på sig.

Så hörde jag matte fnittra. Först tyst för sig själv och sedan allt högre. Hon skrattade åt mig och kallade mig Knas-Nanna. Är inte det höjden av fräckhet, så säg? Bara för att jag aldrig tidigare  hade sett skjutbara garderobsdörrar med spegelglas...

/Nanna

Vad gör man när det regnar...

...och man inte tycker om att vara ute i regn? - Konstigt kanske, med tanke på att jag älskar att bada i havet, men regn...usch och fy!

Någon som vill ta ett parti Backgammon med mig..? 

 /Nanna

Visste ni...

...att man kan spegla sig i vissa vattenpölar?

Men andra pölar är så skitiga att man åker direkt ner i badkaret efteråt...

Trevlig helg önskar Nanna

Vad gör man en regnig dag med åskvärme?

Det här är vårat recept:

Först väntar man på att åskskurarna försvinner. Sedan tar man med sig matten på en promenad ner till havet!

När man kommer ner till våran badkobbe hoppar man i vattnet förstås, men hallå..! Vi sitter fast..! Det går inte att simma..!

Matten var väl skraj för faserna, kan jag tro. Ville väl inte lägga ut ytterligare sisådär en 25 000 kronor på min rehabilitering. Fast om sanningen ska fram, så är min svullnad kvar. Och vi har inte fått minsta besked om vad som orsakade den. Så vi vet ju inte säkert att det var fasanerna... Men, men...ett dopp i havet är alltid lika skönt. Även om man sitter fast i en lina och inte får simma.

Vi har fått sommarfrilla båda två. Så det tar inte lång tid innan pälsen torkar. Särskilt inte i åskvärme.

När man väl kommer hem öppnar sig himlen igen. Och det knallar och bangar alldeles förskräckligt. Vad gör man då?

- Då lägger man sig och vilar middag tillsammans med mussarna. (Ni som inte förstår vad mussar är ska få en ledtråd: den ena börjar på m och den andra med h.)

Vad har ni gjort idag? Har ni också haft åskvärme?
Undrar Nanna

Jag må vara ett matvrak...

...men jag tigger inte efter godsaker! Mitt midjemått har minskat med 3 centimeter - det är väl nästan bevis nog! Dessutom finns det ju annat man kan be om...

Kärlek, till exempel! <3

Kram från Nanna

Jag och min skugga

Min skugga liknar ju inte mej när jag hoppar - den ser ju mer ut som en hare..!

Men nu, när jag har landat, liknar den ju mej igen... Konstigt...

/Nanna

Idag har vi...

...gnagt på pinnar...

...lekt med bollar...

...legat i gröngräset och njutit av solen...

...varit uppe i skogen...

 ...och grävt djupa hål i marken...

...och spanat efter vildingar. Vi såg inga idag, men härom dagen mötte vi en huggorm. Gissa om matte blev rädd då..! Hon skrek i högan sky och sprang därifrån och då sprang vi efter henne. För vi förstod ju direkt att det gällde att rädda sig! Men i dag var det lugnt, som sagt...inte ens minsta lilla skogsmus...

Det har varit en bra dag. Tittar ni noga på bilderna av mej, så ser ni min varböld mellan mitt vänstra öga och mitt vänstra öra. Den har minskat lite, men det skulle vara bra om den sprack, säger matte. Men det kommer den inte göra. Jag känner mig i alla fall inte sjuk - är hur pigg och glad som helst, men den där förbannade bölden vill jag gärna bli av med!

Kram från Nanna

Den 3 april

Vad är det för en matte jag har egentligen? Ska det vara så svårt att komma ihåg när jag - hennes älsklingshund och ständiga hack-i-häl-beskyddare - har namnsdag..?   Snart glömmer hon väl min födelsedag också.    Tur att min gammelmatte...eller babymatte...eller vad man nu ska säga, kommer ihåg mig i alla fall...

Kram till babymatte Carina från Nanna