På nionde dagen...

...har Nanna tagit Pyttelilla L under sitt beskydd. Att det tog så lång tid beror säkert också på att hundarnas rum blev utlånat och de fick flytta upp på övervåningen tillsammans med mig. Det blev mycket ändrade rutiner, med andra ord. Men framför allt beror det säkert på att när man är knappt två år förstår man inte att man ska hålla sig lugn och låta hundarna komma fram och hälsa i egen takt. Istället viftar man på armar och ben samtidigt som man skrattar högt av förtjusning - och är man hund kan det där beteendet misstolkas.

Strax innan Pyttelilla L vinkade hej då till farmor och farfar och hundarna, ville hon ge Leia lite vatten att dricka. Hon tyckte nog att Leia såg varm och törstig ut.

Pyttelilla L: Kom Leia, så går vi upp till poolen!

Pyttelilla L: Du ser törstig ut, vill du ha lite vatten?

Pyttelilla L: Jag ställer det här så kan du dricka!

Leia: Men jag är inte törstig...

Pyttelilla L: Jo, Leia, du måste dricka när det är så här varmt!

Nu är det tomt i huset, vill jag lova...

Katarina

Det går bättre och bättre...

...med Nanna och Pyttelilla L, men de måste fortfarande passas noga. Pyttelilla L är en tjej full av upptåg och plötsligt kan hon få för sig att springa rakt fram mot hundarna med armarna utsträckta framför sig. Man får hjärtat i halsgropen - inte för att jag tror att Nanna skulle bita henne men däremot skulle hon både morra och skälla om hon kom för nära, och Pyttelilla L skulle kunna bli rejält uppskrämd - och det vill vi ju inte.

På upptäcksfärd med hundarna

Vem är du?

Vi håller dem åtskilda med hjälp av kompostgaller som vi sätter upp där de behövs. Vid Nannas korg i köket, till exempel och Nanna är helt nöjd med den lösningen - hon går till och med dit helt självmant för att få lite lugn och ro. Men samtidigt visar hon  stort intresse för den lilla och blir glad att se henne. Hon vill vara nära henne, men inte för nära.


Dagarna rullar på denna fantastiska sommar, och förutom bad i havet blir det bad på tomten. Vatten är kul, tycker både Pyttelilla L och hennes pappa.

Det bästa med att vi har fått rå om den lilla i hela 9 dagar, är att vi också har hunnit med att besöka min mamma. Hon blev också glad över sitt lilla barnbarnsbarn, kan jag lova!

Hej då, gamlamormor, jag kommer snart tillbaka!

Katarina

Teambuilding

När barnbarnet ska inlemmas i flocken, gör vi som Cesar Milan säger för att vänja hundarna. Promenader stärker banden, säger han. Bor man långt härifrån blir det nämligen glest mellan besöken. Och våra hundar är inte vana vid barn. Inte ännu.

Nu ska vi få rå om guldklimpen i en hel vecka - och förhoppningsvis vänjer sig hundarna så småningom. Leia har inga problem med nykomlingen, men Nanna är fortfarande skeptisk.

Katarina

Utflykt till Slottsskogen

Att promenera med hundarna i Slottsskogen i Göteborg är ett äventyr. Så många olika dofter och så många hundar och barn - det är nyttig miljöträning! Lilla E och jag gjorde ett besök där igår och både vi och hundarna fick en riktigt trevlig utflykt. De första som mötte oss när vi kom upp till djurgårdarna var fåren och dovhjortarna.

Hundarna passivitetstränade medan Lilla E och jag drack kaffe och åt supersmarriga lchf-kakor.

Leia: Hur länge ska vi sitta här och dega, egentligen?
Nanna: Det undrar jag också. Jag vill titta på djuren!

Påfåglarna ville tyvärr inte visa stjärtfjädrarna. Men de är vackra ändå.

Jag konstaterade snabbt att båda mina hundar behöver koppelträning. På nya platser med många djurlukter beter de sig som lokomotiv. Stretar och drar.

Kossorna tillhör den gamla rasen Rödkulla. De var nästan utdöda ett tag, men i Slottsskogen trivs de. Den lilla kalven är en tjurkalv.

När vi kom ner till Azaleadalen tog vi en paus vid den vackra dammen. Det var en välbehövlig paus - titta bara på Nannas tunga så förstår ni vad jag menar. Det var varmt - och extra varmt blir det ju när man drar i kopplet...men så långt kan hundarna inte tänka...

Ooooooooooooooooh, vilken härlig utflykt  i fick idag!

Men nu får ni gissa! Vad tror ni Leia är så intresserad av?

Just det - fåglar, så klart! Men den här sorten hade hon aldrig sett förut och jag vet inte om hon förstod vad paret i förgrunden höll på med..?

Lustiga fåglar, pingvinerna. Så klumpiga på land och så graciösa i vattnet!