Hon är också den som pratar mest - för att inte säga alltid. Hon har mängder av olika ljud för sig och hon har en stark stämma. Man kan tro att hon blir misshandlad varje gång hon ska raka öronen eller klippa klorna. Och när hon ligger på sina favoritplatser och Leia kommer gående så säger hon högt och tydligt: "Här ligger jag och jag vill vara ifred".
Hon är också den som har mest temperament. Hon missförstår ibland situationer och hon reagerar på nolltid - med glädje, rädsla och/eller ilska. Mest tror jag det är rädsla, men i kombination med att hon låter som ett mullrande lejon, så tolkar omgivningen det som ilska.
Otaliga människor i vår omgivning drar ängsligt åt sig sina hundar när Nanna börjar prata. Till och med vana hundägare tror att alla hennes ljud är ilskna morrningar. Och jag förstår dem! Särskilt som hon ofta markerar mot andra hundar. Vid hundmöten är hon först nyfiken och vill hälsa - och innan man hinner reagerar markerar hon att nu vill hon inte vara med längre. Fast det gäller bara små och medelstora hundar. Stora hundar hälsar hon gärna på och då är hon så underdånig, så underdånig...
Så svårt det måste vara när man inte riktigt kan hantera sina känslor och när man inte riktigt kan läsa av situationer. När man missförstår och när man blir missförstådd. Det gäller nog hundar i lika stor utsträckning som människor.
