Med stor behållning och många inkännande nickar läser jag Freddy Worm Christiansens bok 'Hundars och vargars beteende'. Sida upp och sida ner slår han hål på mängder av myter som florerar bland 'hundkännare' - på ett tycker jag, övertygande sätt. Han har stor erfarenhet; han och hans fru har levt med vargar och hundar i över trettio år och han 'tror' inte bara; boken har en diger litteraturlista.
En av många myter som han avlivar är myten om att hundar som ligger i en soffa och morrar åt sina människor uppfattar sig som flockledare. -Inte alls, menar Worm Christiansen - hunden försvarar bara sin liggplats och det är helt naturligt och har inte alls med flockledarskap att göra. Det handlar helt enkelt om zonförsvar.
Jag minns att Nanna vid några tillfällen hade lagt sig i min säng och jag ville ha ner henne på golvet. Hon morrade åt mig och jag blev indignerad och närmade mig henne snabbt, höjde armen och pekade på golvet samtidigt som jag höjde rösten. Vad hände? Jo, hon morrade givetvis ännu mer och försvarade sin liggplats genom att höja överläppen. Hon var rädd. Inte förstod hon att det var MIN säng - hon tyckte bara att hon var där först och därmed var liggplatsen hennes.
 |
| Har man hittat en bra liggplats så vill man så klart behålla den... |
Restriktivt ledarskap fungerar inte på mina hundar - och särskilt inte på Nanna. Jag undrar hur Nannas och min relation hade varit om jag hade tagit hjälp av någon 'expert' som hade förordat hårda metoder...det hade nog kunnat gå riktigt illa.
Ett 'nej' accepterar de båda två utan vidare, men det ska vara ett vänligt men bestämt 'nej'. Jag tror på respekt för hundarnas personlighet och massor med kramar och kärlek. De är nämligen riktiga kelgrisar, båda två!
/Katarina
