Tillbaka i träningslokalen

Igår fick Leia en gratislektion på Hundens hus. Det var blivande instruktörer som hade praktiskt prov, så då passade vi på att repetera kontakt- och lydnadsövningar. Väldigt bra att få gratis repetitionslektion - men också väldigt tjatigt med 12 olika  instruktörer som alla inledde med att deltagarna skulle presentera sig. Jag kände mig som en papegoja: Jag heter Katarina och det här är Leia, en tio månaders cockerspaniel...

Nu är jag här igen - nu skall vi träna!

Leia är så snabb på att lära sig (när man har godis i fickan) så jag blev riktigt peppad att köra igång med träningen här hemma. (Den har legat nere det sista halvåret på grund av energibrist från min sida.)
Men nu blir det nya tag! Utmaningen består i att jag har två hundar som vill träna, så klickern får vila. (Tycker klickern överträffar allt annat, men när man har två hundar så blir frågan: vem och när skall jag klicka?) Jag måste helt enkelt lära hundarna att vänta på sin tur - en får vila medan den andra tränar. -Ni andra som har två eller flera hundar: hur gör ni?

/Katarina

Lördagskväll

I går kväll tog vi med oss hundarna och åkte in till Göteborg för att äta middag hemma hos cavalieren Tango och hans husse och matte. Det brukar gå väldigt hett till,  när Tango är i närheten, men kvällen blev osedvanligt lugn. Först uppvaktade Tango Nanna lite för närgånget så hon fräste ifrån rejält. Och sedan var det bra. Och lugnt. Hundarna låg och vilade och vi kunde avnjuta en god middag i lugn och ro. Än är undrens tid inte förbi...

 Nanna har precis avspisat Tango, så han ligger under bordet och surar...

Här sitter tre fina hundar och väntar på godis. Gissa vem som är glupskast?

Just det - det är Leia som försöker trolla fram mer ur svägerskans mun.

Hundrna höll sig lugna hela kvällen. Enda gångerna jag behövde skämmas var när Leia hoppade upp i möblerna. Det går ju an när hon gör det hemma hos oss, men är man bortbjuden så är det inte lika roligt. Jag börjar ångra att jag tillåter våra hundar att vara i soffan och i sängarna...

/Katarina

Har du en varg i huset?

Jag vet att frågan låter fånig, men två söndagar i rad har jag njutit av ett intressant och välgjort program om vargar/hundar med Martin Clunes. Bland annat slår han fast att våra hundars gener är till mer än 99% identiska med vargens. Mer än 99 %! Då är det väl nästan två vargar jag har..?...även om de inte ser särskilt varglika ut. Å andra sidan lär det bara ta 7 generationer för att förändra utseendet hos en hund...

Här sitter 'vargen' Nanna och spanar ut över nejden efter byten...

Den största skillnaden mellan vargar och hundar, menar Clunes, ligger i att hundarna har anpassat sig till oss, medan vargen har fortsatt att vara i ständig rörelse för att hitta föda. I dagens Göteborgs-Posten läser jag om ytterligare en skillnad. Vargar kan följa människors blick, vilket inte hundar kan. Och inte bara det - vargar kan till och med bli nyfikna på vad det är en människa tittar på 'runt  hörnet' - och gå runt hörnet för att se efter. Det tycker jag låter häftigt! Undrar varför  hundarna har tappat den förmågan? - Är det fler än jag som har försökt få en hund till att hämta en sak som jag stirrar intensivt på? Nu förstår jag varför inte det tricket har lyckats.

Och här står 'vargen' Leia beredd att attackera...

I Martin Clunes program fick vi besöka en man i England som i undersökningssyfte har bott ihop med vilda vargar i 1 1/2 år. När han 'ylade' som en varg, svarade vargarna och gick för att möta honom. De viftade på svansarna och visade tydliga tecken på undergivenhet gentemot honom. Mannen var en i flocken och enligt honom bryr sig vargar bara om status - två- eller fyrbeningar spelar ingen roll. När två varghanar började slåss gick mannen emellan med sitt kroppsspråk och hävde slagsmålet. Måste erkänna att jag blev mäkta imponerad! Och ännu mer intresserad av vargar.

/Katarina

Psst!

Tävling!

Här kommer en liten gissningstävling i väntan på våren!

På 'skogilityn' häromdagen hade Nanna och Leia en kapplöpning. De skulle jaga en boll, hoppa över en trädstam, hämta bollen och komma tillbaka med bollen i munnen. Vem tror du vann?

- Titta på bilderna och lämna en kommentar om vem som vann, så får du en lott. (Tipsar du om tävlingen på din blogg får du två lotter.) Bland de rätta svaren drar jag en vinnare som får välja en bok: Agility för nybörjare av Marie Hansson eller Dominans och ledarskap - fakta eller fantasi av Barry Eaton. Här kommer ledtrådarna:

Där gick startskottet - den gula tennisbollen är på väg...

Nanna och Leia gör sig redo: klara...

...färdiga...

...och...

...gå! 

De är på väg mot bollen - vem vinner loppet???

Den 9 mars, kommer svaret - och namnet på vinnaren.

-Lycka till och sprid gärna tävlingen.

/Katarina

Nu har vi bara en vecka på oss

Den första mars till och med den tjugonde augusti skall hundar hållas kopplade  - så vida de inte lyder blint, förstås. Det gör inte mina.

Nanna lyder nästan blint - hon är en duktig och lydig storasyster som alltid vill vara just duktig... (förutom när klorna skall klippas - då förvandlas hon till en skrikande bebis.) Hon till och med frågar innan hon tar mat från Leias matskål, men det får bli ett senare inlägg. Nu gäller det småviltet i skogen. Leia däremot en obekymrad lillasyster som tycker att livet leeeeker! Plikter kan vänta!

Jag har börjat träna inkallning på allvar - och också dammat av den utmärkta boken Kontaktkontraktet från bokhyllan. Beväpnad med massor av godis i ena fickan och mängder av kottar och bollar i den andra, går jag in för uppgiften på blodigaste allvar. För här gäller det att låtsas vara rolig! Så rolig att Leia glömmer att spåra upp de ännu roligare rådjuren. För annars kan hon inte gå lös i de stora skogarna från och med nästa tisdag. Och det vore ju väldigt tråkigt. Som tur är så är hon en riktig gottegris...som helt skamlöst hoppar upp och tigger en gotta även om jag inte har kallat in henne:

Men matte, en liiiten gotta kan jag väl få ändå!

Så nu jobbar vi mot klockan. Varje dag. Flera gånger om dagen. Också hoppas vi på att rådjuren drar längst in i de allra djupaste skogarna där vi ändå inte håller till, plus att lilla Leia inser att hon har världens roligaste matte!

Go´måndag!
/Katarina

Skogility

Vi har uppfunnit ett nytt ord: skogility. Gissa vad det betyder? Jo, just det - agility + skogen = skogility. Fiffigt eller hur? Och väldigt kul! Här kommer lektion 1 för er som vill anta utmaningen:

Go' söndag!

/Katarina

Skröna eller sanning?

Jag har sett ett fantastiskt program från National Geographic som handlar om hundembryos utveckling till valpar. Här kommer ett litet klipp från youtube, men har du möjlighet att se programmet i sin helhet, så gör det! Fantastiskt filmat och mycket intressant!



Naturen är fantastisk! Vi människor klarar knappt av att föda barn själva längre, men det gör de flesta hundar. Såvida de inte blivit avlade till 'defekter' förstås - vissa raser lär ofta behöva kejsarsnitt just på grund av man har mixtrat med exteriören.

Hundar har också ett sinnrikt system för att göra sig av med 'oönskade' foster - något som kan vara bra ifall tiken känner sig hotad på något sätt. Innan dygn 36 (av totalt 63) kan nämligen embryona lösas upp och absorberas tillbaka av tiken. Detta är en kvarleva från släktskapet med vargarna som borgade för övriga valpars överlevnad ifall tiken kände sig stressad. Tänk så finurligt naturen har ordnat det - här behövs inga missfall...och inga aborter.

Dessutom sas det i programmet att hundar bara har två olika sorters pigment - svart och gult - i olika kombinationer.  Och dessa pigment är, enligt programmet, kopplat till hundens temperament(!)  - röda hundar är generellt sett de mest nervösa. Där ser man!  Är det alltså sant ändå, det som jag som ägare till en röd cocker inte vill kännas vid...skulle Nannas lite mer nervösa läggning alltså vara kopplat till hennes färg...hrm, hrm, hrm...

Vad säger ni andra som också har 'röda' hundar - skall vi tro på detta?

/Katarina

Härliga tider, tycker Nanna

Nu kan hon rulla sig i snön igen:

Värsta bambin på hal is.

Själv gav jag mig ut på en vådlig färd igår.  Motionsslingan i skogen har efter tövädret förra veckan förvandlats till blankis - med ett tunt lager nysnö ovanpå. Höll på att aldrig  komma fram...hade naturligtvis lämnat broddarna hemma så jag fick göra mig en vandringsstav för att över huvudtaget kunna stå på benen.  Blankis och två ouppfostrade cockrar med svansarna i vädret och full fart framåt är inte att leka med!

Vad yrar du om? Vaddå ouppfostrade? Lite blankis är väl ingenting att grina över!

Men titta här!
Det här frusna vattenfallet passerade vi på vår vingliga färd.

- Visst är det häftigt! Billdals eget Niagarafall...


Trots att våren kom av sig så är det i alla fall skönt med rena tassar - bättre med snö och is än med lervälling.

Go' fredag!

/Katarina

Apropå gårdagens inlägg...

Försöker lära mig mitt nyaste program genom Trial and error-metoden...det går sakta men säkert... Så apropå gårdagens inlägg - här kommer första försöket:

Ha en bra dag!

/Katarina

Det gäller att spara på krafterna...

...tycker Nanna, som numera får finna sig i att vara den ständiga tvåan. När Nanna var liten och Mimmi var gammal, var det alltid Mimmi som kom sist, men nu är det Nanna. Leia är bra mycket snabbare - och också smidigare. Inte så konstigt kanske när det skiljer 13 centimeter på bröstmåttet... Leias 52 mot Nannas 65 innebär ju en del skillnad i vikt.

Nannas strategi är att jaga 'lagom' - invänta Leia ibland och samtidigt ta små mikropauser. För undan går det i skogen och rejält trötta blir hundarna - vare sig de jagar rådjur eller, som på videoklippet, varandra.



Igår träffade vi på rådjur vid två olika tillfällen. Leia fick upp spåren, gav skall och sprang efter som ett litet jehu, tätt följd av Nanna som också har upptäckt det roliga med att jaga rådjur. Hon skäller också på dem och springer efter...fast bara ett par meter. Sedan vänder hon och kommer tillbaka. Vet inte om det beror på trötthet eller på rädsla. Leia springer alltid mycket längre, men också hon vänder tillbaka efter någon eller några minuter. Som väl är!

/Katarina

Kan hundar tjura?

Igår kväll kom jag hem från ett otroligt vackert och vintrigt Stockholm. Utanför södermalm där lilla E bor, låg isen och det var rejält med snö och väldigt kallt. Vi såg till och med en längdskidåkare på isen...

När tåget äntligen kom in till Centralstationen var husse där för att möta mig och hundarna satt i baksätet. Jag hoppade in och satte mig bredvid dem och Nanna vände sig demonstrativt bort från mig och sökte istället husses uppmärksamhet. Undrar just om hon var sur för att jag hade varit borta eller om hon helt enkelt har fått en ny favorit...?

Leia, däremot, kröp direkt upp i mitt knä och där satt hon hela vägen hem. Hon är kanske inte lika långsint...?

Fast i ärlighetens namn skall tilläggas att Nanna gjorde glädjeskutt så fort vi klev ur bilen. : ) Så det var kanske mest miljön som var ovan...

Hej hopp!

/Katarina

Till alla som...

...inte har fått något blomsterbud
...inte har blivit uppvaktade med god choklad
...inte har någon gosig hund att krama
...inte blir bjudna på en god middag
...plus alla andra:

En kram till er på alla hjärtansdag!

Statusuppdateringar i Peebook:

Zelma: På väg till dagmatten.    Freja: Löper - beräknar höglöpa om 3 dagar.    Ludde: Då kommer jag, Freja!    Karo: Det ska vi allt bli två om, Ludde  - Freja är min!

/Leia

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet. Medan matte är i huvudstaden och hälsar på lilla E och stora P, så är vi hemma med husse. Och här händer det stora saker!


Först och främst ett close encounter med ett rådjur! Spännande värre! Jag sprang direkt tillbaka till husse för att söka skydd, men Leia, som inte är rädd av sig, tog upp jakten. Svansen i vädret och det där speciella rådjursskallet... Efter ungefär 50 meter stannade hon, skällde lite till och sedan sprang också hon tillbaka till husse. Gissa om hon fick beröm...! Till och med mer beröm än vad jag fick...

Hon är snabb, min lillasyster Yster!

Det andra stora som händer här på hemmafronten är att husse kokar kalvlägg. Och vi ska visst få smaka på benen... Det ni!


Voff från Nanna

NU!

Nu är det dags att börja tänka på Beach '11: de extra kilona skall bort!




Vi springer upp och ner på berget och tränar oss. Matte har beställt en tung rockring - hon tänker rocka bort magen... Nån som tror på det...?   : )

...we're gonna rock, rock, rock... around the clock tonight...

En motionsrik helg önskar vi er!

/Nanna & Leia

Leende guldbruna ögon...

...

...har jag förälskat mig i...

...också nötbruna, givetvis!

Hur?

Sorgligt, men sant: Bilar är hårda. Barn och djur är mjuka.

Denna lilla ekorre hade inte en chans.

Hastighetsbegränsningen utanför vårt hus är 50, men de flesta bilar kör minst i 70.  Och det gäller även bussarna. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om någon av hundarna smet ut genom grinden...

Den stora frågan är: Hur får man bilister att följa hastighetsbestämmelserna?

/Katarina

Platsen i syskonskaran

Visserligen är Nanna och Leia inte biologiska syskon - men de har fyra gemensamma förfäder (i fjärde ledet), så de är släkt på långt håll. Men växer man upp tillsammans i en familj, så är man ju syskon oavsett om man har gemensamma biologiska föräldrar, eller hur?  Beteendevetaren Elisabeth Schönbeck har skrivit en bok om syskonrelationer. Hon menar att vem i syskonskaran som är äldst, yngst och så vidare präglar syskonens personligheter. Gäller detta kanske också hundar..?   ; )

Nanna är precis som en storsyster ska vara - hon är den stora och duktiga som håller på reglerna och som tar livet på stort allvar. Nanna är en självklar ledare. Hon har tidigt fått lära sig att ta ansvar och fungera som reservmamma åt sin yngre syster. Nanna njuter av att lufsa omkring i skogen, men hon håller hela tiden ett vaksamt öga på omgivningen...och på lillasyster.



Leia är den typiskt obekymrade lillasystern - liten, feminin och gullig. Småsystrar har svårare att underordna sig auktoriteter - de skapar hellre egna regler och med charm lyckas de komma undan med det mesta. Leia följer sin ledare/storasyster och hon behöver inte ta så stort eget ansvar. Hon har därför en större frihet att ge sig ut och upptäcka - och njuta - av omvärlden. Hon är det bortskämda charmtrollet som tar livet med en klackspark.



Videoklippen togs för ett par dagar sedan - nu är nästan all snö borta.

/Katarina - en storasyster

Från matvrak, via matvägrare till normal matlust

Leia var ett veritabelt matvrak när vi hämtade hem henne från kennel Cockett. Hon hade nog inte haft så vassa armbågar bland de andra valparna, så det tänkte hon minsann ta igen. Med råge. Kastade sig över matskålen - kulorna sprätte åt alla håll och kanter och hon hade knappt tid att andas mellan tuggorna.

Sedan hände något och jag vet inte riktigt när. Leia började matvägra. Inte helt, men nästan. Och det knepiga är att hon gladeligen satte i sig vilken skit som helst som hon hittade på våra promenader. Mögliga hamburgerbröd och ruttna kebabrullar - allt som låg slängt i dikena. Men hundmaten ratade hon.

Jag försökte vänta ut henne, men är man en hönsmamma så är man. Så jag försökte ge henne flera mål istället. Inget resultat. Jag bytte foder. Inget resultat. Kort sagt, jag försökte det mesta som jag mycket väl visste inte fungerade. 'En frisk hund svälter inte' klingade i mitt huvud, men min lilla docka....skulle hon gå hungrig?

Så vem vann? undrar ni säkert. Tja, vad ska man säga. Hon får fortfarande ett svenska torrfoder av bra kvalitet. Med en sked färskfoder (Doggy Dagens meny) ovanpå. Jo, jag vet...det är att ge efter och det ska man inte...
Men vaddå? Synintrycket är viktigt för oss människor och luktsinnet är hundarnas kanske viktigaste sinne, så varför inte? När färskfodret är slut, slinker kulorna ner...

Lite socker i botten så går medicinen ner...

Hej hopp!
/Katarina

Leias månadsdag

Idag är Leia 10 månader! Hon har bott hos oss i 8 månader och vi ångrar inte en sekund att vi valde henne!

I somras var hon inte så stor...

Leia är världens gosigaste, keligaste och roligaste lilla hund! Hon går fortfarande på strumpjakt så fort hon får en chans och hon bär stolt omkring på sitt byte och piper. Hon väcker mig fortfarande på morgnarna genom att ge mig en puss på kinden och sedan lägger hon sitt lilla huvud på min arm. Där ligger hon helt stilla och väntar på att jag skall stiga upp - så att dagen kan börja.

Leia och Nanna kommer bra överens. De visar tydligt att de tycker om varandra. Pussar på varandra på morgnarna när de vaknar och skojbrottas dagligen. Visserligen händer det emellanåt att de ryker ihop, men vid de få tillfällena är Leia klok nog att lägga sig platt till marken. Hon är ju inte bara yngst - hon är dessutom mycket mindre till växten. När bråk inträffar är det mat eller tuggben som utlöser Nannas storasyster-fasoner. Och just mat är ett av de få problem vi har upplevt med Leia. Hon är kräsen - för att uttrycka det milt. Fast det har blivit mycket bättre - och det skall jag berätta mer om i morgon.

/Katarina

Vem har sagt att hundar inte kan le?

Det ská vá gött å leva!

Lek du Leia, så vaktar jag!

Ha en lekfull helg!    /Nanna

Äntligen!

Nu känner jag mig som en cockerägare på riktigt! Nu har jag äntligen fått min trimhörna inne i arbetsrummet! Normal arbetshöjd och allt inom räckhåll - jippie!

Har testat på båda hundarna och 'so far so good'!
Nanna stod...peppar, peppar... helt stilla  - och tyst(!) - den korta stunden jag hade uppe henne. Hon brukar ju annars leva rövare. Om det är nyhetens behag eller om galgen har en lugnande effekt, återstår att se. Min tanke är att hon skall hanteras en liten stund vareviga dag så att hon långsamt vänjer sig. Och givetvis blir det belöning efteråt.

Leia fogar sig i det mesta så där väntar jag mig inga problem. Valppälsen har börjat släppa och lite roan har börjat titta fram på låren. : )

Köpte bordet på nätet hos Propet och tycker det var ett bra pris på ett stadigt bord.  Så just nu känner jag mig väldigt nöjd. Och väldigt mycket hundägare.

Hotet om vargavinterns come-back...

Ska vi gå ut i detta vädret?

...är nog en aning överdrivet. Vi har plusgrader och regn och enligt femdygnsprognosen kommer det milda och regniga vädret fortsätta veckan ut. Just nu ligger det vatten ovanför isen på uppfarten så det gäller att gå försiktigt. Tur jag har broddar...

Regn i cockerpälsar är för övrigt inget kul. Skall erkänna att jag brukar dra mig för att gå ut när det regnar. Men från och med nu har jag ingenting att skylla på. Jag har bra stövlar och bra regnkläder.

Det var rätt okej, men nu vill vi gå in!

Dessutom har jag investerat i funktionella regnplagg till hundarna. Rygg och mage förblir torra - ben, huvud och svans blir visserligen blöta men det kan vi leva med.


Har också investerat i bra schampo och spraybalsam från Christinas webbutik.. Efter att ha prövat sprayen på hundarnas tovor, måste jag bara göra lite reklam för den. Så mycket lättare det gick med sprayen! Till och med Nanna accepterade tovutredning igår - och det vill inte säga lite. Hon är, som bekant, en mycket håröm ung dam som inte drar sig för att hota och låtsasbita när det är dags för pälsvård.

Efter många om och men har jag äntligen insett att jag behöver ett trimbord med tillhörande galge. Det håller inte längre att sitta på golvet med två cockerpälsar som behöver daglig tillsyn. Ett sprillans nytt trimbord är därför på väg hit idag. Att ha hund är inte billigt - men väldigt mysigt!

/Katarina

...än så är det långt till vår...

...då vi i plurret hoppa får....