Nu är de kompisar igen

Nannas hormoner gör att hon är ständigt på vakt. Hon bevakar vägarna här omkring i jakt på en stilig hanhund. Hennes retlighet och nedstämdhet - som gick ut över Leia - är som bortblåst. Igår, när jag och Lilla E var i Botaniska och njöt av orkidéer, tog lillhusse de här bilderna på tjejerna där de satt tätt tillsammans i uterummet och väntade på oss:

Hur länge ska dom vara borta, egenligen..?

Tycker inte du också att de borde komma snart..?

Mysflickorna!

Ur form

Är det vanligt att tikar mår dåligt när de löper? Nanna är inte i höglöp ännu, men hon är ur balans. Morrar en del och signalerar att hon vill vara  ifred. Är trött och ligger gärna i korgen och vilar - blir inte ens riktigt glad när jag kommer  hem.

Visst följer hon gärna med ut på promenader och strövtåg i skogen, men hon rör sig långsammare än vanligt.

Jo, men en och annan pinne hinner jag kånka på ändå...

Leia, däremot, har kaxat till sig. Det räcker med att Nanna morrar till, så gör hon likadant. Förbi är tiden då hon vände andra kinden till...nu verkar det nästan som om både hon och Nanna tycker det är kul med ett uppfriskande gräl. Tack och lov är ingen av dem långsint. Sekunden efter att de har grälat är de vänner igen. Jag begriper mig inte riktigt på mina tjejer just nu...

Kaxig? Jag?

Nostalgi

Det är något speciellt med valpar. De talar direkt till hjärtat och man kan inte värja sig. Jag skulle aldrig kunna bli uppfödare.  Jag skulle behålla alla valparna själv...

Är det någon som känner igen de här två goingarna?

Osynliga koppel

Hundarna går alldeles för mycket i koppel. Visserligen strövar de dagligen fritt omkring i vår lilla skog, men promenaderna hade varit så mycket roligare för både dem och mig om vi hade sluppit koppel!

Vi kan gå fint utan koppel!

Det är ju det där med trafiken...inte vill man riskera att någon blir överkörd.

Vid min sida utan koppel

Men nu har jag hittat en vägsträcka med bra uppsikt där det sällan kör bilar. Vi har gått där flera gånger - utan koppel. Och hundarna gick snällt vid min sida. Ibland några meter efter och ibland några meter före. Men aldrig långt före. När de tyckte att jag halkade efter, stannade de och väntade in mig. Och när jag helt sonika bytte riktning, tog det inte många sekunder innan de fattade galoppen och följde efter.

Kommer matte ikapp nån gång?

 De är faktiskt väldigt duktiga, mina hundar!

Så hade det  inte varit för bilarna, så hade jag nog kunnat ha dem lösa...

Också vaknar man tidigt på morgonen. Leia ligger vid mina knäveck och Nanna har krupit upp fram emot småtimmarna och ligger en halv meter från Leia. Leia börjar vakna och det gör även Nanna. Leia sträcker vällustigt på sig och lägger sig på rygg och Nanna börjar vifta på svansen. Så sträcker hon fram emot Leia och slickar henne runt munnen och på halsen. Nannas svans fortsätter att vifta och Leia ligger kvar och ser ut att njuta...

Det finns ju inte tillstymmelse till aggression emellan dem! Var kommer Nannas hotfulla, avståndstagande morrningar ifrån? För inte kan väl dessa i mina ögon 'ömhetsbetygelser' vara ett utslags av dominans..?

Kanske är det som Lisa-Maja skrev i en av sina kommentarer till mitt förra inlägg att Nanna - liksom hennes Django - behöver en extra stor privat zon omkring sig. Och kanske är det också så att hon på grund av att hon är blixtsnabb med att reagera, ibland tolkar en del situationer fel. För en sak vet jag med säkerhet: Leia utmanar henne inte och hon provocerar inte heller.


Tack för värmande kommentarer och kloka råd.

Nu när vårsolen börjar värma...

...blir hundarna mycket lugnare när de är utomhus. Ligger gärna och lapar sol. Fast Nanna har som vanligt alltid minst ett öga öppet... hon håller vakt medan Leia kopplar av...

Jag skulle vilja entlediga Nanna från det självpåtagna vaktuppdraget, men vet inte riktigt hur...



 

Tidigt på morgnarna...

Varje morgon när jag vaknar ligger båda hundarna i min säng. Leia ligger där hela natten (prinsessan på ärten som hon är...) och Nanna smyger upp någon gång på småtimmarna. När de märker att jag håller på att vakna, kryper de helt nära för att få en mysstund med klappar och kel. Nanna brukar också nosa av Leia och pussa henne - och Leia lägger sig på rygg och njuter av pussarna.

Jo, jag brukar pussa på Leia på morgnarna för jag tycker hon är gosig...

De här ömhetsbetygelserna hundarna emellan får mitt hjärta att klappa och jag blir lika lycklig varje gång! Visst betyder väl det att de tycker mycket om varandra?

Härom dagen gick vi förbi en massa hästar. Och där - långt inne i ena hagen - stod två hästar och pussade på varandra. Dessa djur! Visst är de fantastiska!

?

Hur konkurrerar man med det roligaste hunden vet - nämligen att jaga fåglar och vilt? Hur man än slår knut på sig själv så nog väljer hunden jakt istället för matte...

Inte jag! Jag väljer dej, matte! Det vet du! Det är mycket roligare att leka med dej än att jaga runt i skogen!

Jo, ett tag kan det vara kul...men sedan drabbas jag av suget igen. Jag vill till skogs!

Leia behöver mer hull. Och Nanna behöver bli av med hull. Leia springer och springer och Nanna traskar runt och ser sig omkring. Leia ratar matskålen och Nanna knycker allt som är ätbart. - Är de ens släkt..?

Du och jag, syrran!

Visst tog det ett tag innan de fann varandra helt och hållet. Och visst händer det att de ryker ihop någon gång ibland. Men så är det ju med syskon. Man har inte valt varandra,  men man lär sig trivas ihop och man får en känsla av samhörighet.

Jag är jag och du är du, men vi hör ihop. Även om vi inte är biologiska syskon så är det ändå du och jag, nu.

Energinivåer

Den lilla loppan springer, skuttar och hoppar mycket, mycket mer än vad Nanna gör. När Nanna springer 2 varv i skogen springer Leia 20. Minst.

Jo, jag har en massa spring i benen!

Samma sak när hundarna leker. Leia springer runt, runt och försöker få igång Nanna. Nanna deltar en liten stund, sedan står hon mest stilla oh viftar på svansen medan Leia springer rundor. Inte konstigt kanske att Leia håller sig smal om midjan...

Ska vi leka?

Lika olika

Alla som har fler än en hund har säkert gjort samma upptäckt: de härmar ofta varandra. Man är ute och promenerar också plötsligt - som på en given signal -  tar båda hundarna sats och dyker ner på exakt samma grässtrå och luuuuuktar och luuuuuktar...

Hittar en av dem en alldeles extraordinär grästuva att kissa på, ska den andra också kissa just där. Helst samtidigt.

Och lägger en av hundarna sig på rygg på golvet för att riktigt sträcka ut sig - så vips! har den andra hunden också lagt sig på rygg alldeles intill.-  Riktiga härmapor, är vad de är!

Här luktar det gott! Och här med!

Nu vrider vi oss lite åt höger...

... också kröker vi lite på ryggarna...

...också kör vi ner nosarna ordentligt under snön igen!

Den som härmas mest här hemma är Leia. Kanske just på grund av att hon är yngst och underordnad Nanna. Ibland när jag erbjuder hundarna var sitt tuggben - och som alltid erbjuder jag Leia först för att motverka hierarkin - så sitter Leia bara kvar utan att ta benet. Erbjuder jag då Nanna ett likadant ben, tar hon det blixtsnabbt och sticker iväg. Och DÅ passar det lilla Leia också. DÅ vill hon minsann ha ett likadant ben som storasyster fick.

Trots väldigt olika personligheter, härmar de ofta varandras rörelser. Lika och olika. På samma gång. Precis som vi människor. Gäspar en, gäspar snart en till...

The real thing

Morgonpromenaderna runt hästhagarna är en lisa för själen. Bara ett stenkast härifrån - och rena rama landsbygden. Leia går utan problem nära hästarna och reagerar bara med nyfikenhet när de frustar. Men hästhagen närmast oss - där hon brände sig på elstängslet - gillar hon fortfarande inte! Hon har inte glömt just det stängslet...

I morse var det dock annat än hästar som fångade flickornas uppmärksamhet:

Nanna: Ser du vad jag ser, Leia? It's the real thing...
Leia: Visst hade det varit kul om vi hade fått jaga dem..?

Piphönor i all ära, men detta vore snäppet bättre!

/Katarina

God morgon!

Här pussas och kramas det på morgnarna! Fru Gräddkola och fröken Choklapralin behöver mycket kärlek och kroppskontakt...av både två- och fyrbenta vänner. Mysigt, eller hur?

/Katarina

Släpp in oss!

 De är minsann inga allvädershundar. Ganska sjåpiga, om sanningen skall fram. Och det ska den.

Regnet står som spön i backen och hundarna har bara varit ute små kortisar. De gillar inte att bli blöta, vilket är ganska konstigt med tanke på att de gärna hoppar i havet och vattenpölar. Men se regn, det gillar de inte! Den planerade långpromenaden med regnkläder blev kortare än vad jag hade tänkt mig...

Ska du inte ta av oss de fåniga regncaperna nån gång så att vi får gå in?

Fast jag får erkänna att till och med jag tyckte det var skönt att komma in och få byta till torra kläder.

/Katarina

Morgonrutiner

Hundar är vanemänniskor. Kan man säga så? Eller säger man vanehundar? - Hur som helst...för mig står det helt klart att hundar älskar rutiner.

Morgonrutinerna består i att båda hundarna kryper upp i sängarna frampå småtimmarna. När klockan närmar sig sex, kryper Leia alldeles intill min kind och pussar lite. Sedan somnar hon om igen en liten stund - med nosen på min axel. Nanna ligger kvar vid fotändan och småsnarkar.

Så fort hundarna märker att jag är vaken vill de kramas lite innan vi går ut för att hämta tidningen. Cockrar behöver massor med kroppskontakt! När jag hämtar tidningen passar båda två på att ta första morgonkissen. Därefter är det dags för frukost. Medan kaffebryggaren puttrar, sitter hundarna bredvid varandra och väntar på sin mat.

När de har ätit färdigt, brukar de vänslas en stund med varandra - medan jag läser klart tidningen.

-Så där ja, nu är vi färdiga för morgonpromenaden!

Finns det något bättre än att gnaga på en pinne?

Mums, tycker Nanna

Mumsfilibabba, tycker Leia

Det gör det säkert - men pinnar är inte dumt det heller, tycker både Nanna och Leia.

/Katarina

Vad har hänt sedan sist?

Leia, vart tog du vägen???

Jag kommer! Jag var bara tvungen att kolla en sak först!

Att nosa av närområdet ordentligt är en viktig uppgift i hundars liv. Särskilt på morgnarna.  Vad har hänt här sedan sist? Vilka har passerat? Vad gjorde de här? Morgonrundan har betydligt fler stopp än dygnets andra rundor - så det gäller att vara ute i god tid!

Jag slutar aldrig fascineras över hur utvecklat hundarnas doftsinnen är. Hur båda två, som på en given signal,kan störtdyka ner med nosarna i samma lilla grästuva och frenetiskt nosa...och nosa...och nosa... för att sedan vandra vidare till nästa intressanta punkt. Om och om igen...

/Katarina

Balansträning

Här kommer läraren i Balans för att
 demonstrera för Leia hur man gör.

När man ska lära sig något nytt, gäller 
det att hålla tungan rätt i mun.

Du är bra som lärare, Nanna - nu kan jag också!