Igår var vi hos veterinären. Lugnare, tryggare och mer uppmuntrande veterinär får man nog leta efter. Leia fick spruta mot kennelhosta och Nanna fick en ordentlig genomgång - plus spruta, förstås.
Vi diskuterade Nannas beteende och veterinären - som själv har mångårig erfarenhet av stora brukshundar - konstaterade att "man får acceptera att hundar har olika temperament". En del är sociala; andra inte, en del har mycket temperament; andra inte, en del är lättstressade; andra inte - också får man anpassa sig efter det. Att hundar inte vill hälsa på andra utan gör utfall ibland ser hon som ganska naturligt - "du vet ju inte vad den andra hunden säger till din hund när den står där nos mot nos". Nej, det gör jag ju inte och kanske förstår inte hundarna varandras språk heller..? Hundspråket är säkert inte universellt utan mera dialektalt...
Hur som helst, så togs det en hel del blodprover på vår Nanna. "Hon är lite mullig", konstaterade vetten, "och vi måste ju ta reda på om det till exempel kan vara något med sköldkörteln innan vi sätter henne på diet. "
Redan nu kan jag dock konstatera att Nanna är lättstressad och har ett häftigt temperament. Hon behöver rutiner och lugn och ro.
Sådan matte sådan hund, med andra ord... Jag beundrar Cesar Milan för hans budskap om vikten att vara en trygg ledare och önskar att jag själv kunde lära mig att bli lite lugnare och sluta hetsa upp mig så lätt. Det hade nog varit bästa medicinen får Nanna... Idag i GP kunde jag läsa en intervju med Cesar Milan där han berättade att de tre vanligaste misstagen hundägare gör är:
- Att förmänskliga hunden (skyldig!)
- Tro att hundens största och första behov är kärlek (skyldig!)
- Börja gulla med hunden så fort den vaknar. Då blir den överaktiverad och stressad (skyldig!)
Jag har alltså en del att jobba med.