Nu är det klippt

Sluta läs nu, uppfödarna - båda hundarna är klippta på rygg och huvud!

Skönt, tyckte särskilt Nanna som var en enda stor trasselsudd. Hon har inte blivit kammad sedan hon blev sjuk och hennes päls får lätt tovor. Så efter det att  öron, huvud, hals och rygg klipptes ned, blev det kamning...blandat med saxen för att få bort alla tovor. I ärlighetens namn ska sägas att jag hade inte klippt Nannas huvud om det inte var för att halva huvudet rakades på djursjukhuset...

Inget proffs, men...

Nya klippmaskinen invigdes igår. Vilken skillnad mot min förra! Klippte Leias öron och hals och det gick som en dans. Aldrig tidigare har hon haft så fina öron som nu!

Jag börjar också få bort pälsen på ryggen. Inte helt, men vi är på god väg. Fast prinsessan tycker inte om när jag rycker pälsen, så vi tar det pö om pö. Och huvudet - det effilerar jag eftersom pälsen där sitter som berget. Eftersom vi inte ställer ut henne, så duger det gott med lite vardagstrimning.

Hon är lätt att hantera. Visserligen smiter hon upp på övervåningen så fort hon förstår att det är pälsvård på gång, men protesterar inte när vi väl sätter igång.

I torkskåpet

Efter cockerpromenaden i söndags var hundarna rejält smutsiga. Att bada i havet går väl an, men de lyckades också hitta en del småpölar i bergsskrevorna med stillastående vatten. Nanna toppade dessutom upp med rullningar i både sand och ljung.

Ett gyllene tillfälle för bad vid hemkomsten, med andra ord.

Jag fönar aldrig hundarna (som man ska) och måste därför passa på när det är varmt och gott i luften.
När solen skiner på uterumstaket blir det sommar där inne trots  några ynka plusgrader utomhus.

Släpp ut mig, matte! Jag är nästan torr nu. Jag vill komma ut till dej!

Eftersatta

Det där med pälsvård har sina sidor. Det tar tid. Och trots att det verkar vara ganska skönt att bli borstad och kammad, så är det ingen tvekan om att det gör rejält ont när det blir taggar i pälsen.

Fast vad gör det att hundarna är lurviga och skäggiga - de är världens goaste ändå

Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men det är en förklaring till varför mina hundar ser lurviga ut. De är inte alls så där vältrimmade som de förtjänar. För mina hundar förtjänar det bästa.

De är helt enkelt bäst.  För mig. Frågan är: när ska jag ta mig i kragen..?

Att styras av rädsla

Den elektriska trimmern är inte populär hos Nanna och Leia. Särskilt inte hos Nanna som är rädd och slår bakut. Jag har därför brukat undvika att använda den och istället effilerat öron och undersida hals. Men stärkt av min nya, fantastiska, mycket hundvana veterinär, så använde jag den idag i alla fall.

Vetten märkte direkt att Nanna är ängslig. Hon berömde mig när jag sa att Nanna avskyr kloklippning men att jag brukar ta på henne en munkorg och klippa ändå. - Helt rätt, sa vetten, bara gör det som måste göras.

Jag inser nu att Nannas rädsla har smittat av sig på mig. Hon slår bakut och gör utfall när hon blir rädd och när det gör ont - och vad ska hon annars göra? Hon kan inte resonera med mig utan tar till de vapen hon har. Och jag har reagerat med rädsla på hennes rädsla och ryckt tillbaka handen...ibland till och med så illa att jag har klippt henne i pulpan. På så sätt har Nannas beteende förstärkts. -Så förargligt det är att handen reagerar direkt redan innan jag känner av rädslan...

Jag har försökt den mjuka vägen. Lockat och pockat och mutat med köttbullar. Kan det till och med vara så att jag har pjåskat för mycket? Jag tror det. Hade jag bara behållit mitt lugn i alla situationer utan att rygga tillbaka, så hade kanske Nanna varit lugnare.

Jag är faktiskt också lite rädd för trimmern,
men jag stod snällt på trimbordet idag!
Så här blev jag!

Och jag gjorde bara två tappra försök att 
slippa trimmern, sedan gav jag upp och
 fann mig i situationen. Så här blev jag!

Inte blev Nannas öron perfekta, men bättre än tidigare. Återigen har jag tvingats inse hur min sinnesstämning och mitt beteende påverkar hundarna. Phu...

/Katarina

Från punkare till prinsessa

Jag har bytt stil. Lyssnar inte på Ebba Grön mer och har ingen punkfrilla. Nu är det musiken från Star Wars som gäller... När matte berättade att flera cockeruppfödare rekommenderade effilering av mörka huvuden som mitt, så sa jag: 


-Nu effilerar vi, matte! Mitt hår vill ju aldrig lossna. Jag vill inte vara punkare mer! Jag vill göra skäl för mitt namn...


För det vet ni väl att jag har fått mitt  namn från prinsessan Leia i Star Wars. Och det är också en prinsessa jag vill vara. Från topp till tå.

Cocker-kram från Leia

Fy för valppäls...

Mina nya, lyxiga, rosa lakan är alldeles brunfläckiga. Inte av smuts, men av valppäls. Trots att jag kammar och borstar och plockar Leias päls så gott som dagligen, så fäller hon och fäller och fäller... och det syns var hon sover om nätterna...

Ryggen och frambenen och låren är släta och fina, men det finns ändå mängder av valppäls kvar. Särskilt på huvudet. Där vill det inte släppa. Eller är det jag som inte kan..?

Framifrån ser hon ganska ok ut:

Men om man tittar från sidan så förstår ni nog vad jag menar. Rena punkfrisyren:

Hon har fyllt ett år - borde inte pälsen släppa nu? Ska jag vänta ytterligare eller ska jag effilera? Det är frågan...

/Katarina

Äntligen!

Nu känner jag mig som en cockerägare på riktigt! Nu har jag äntligen fått min trimhörna inne i arbetsrummet! Normal arbetshöjd och allt inom räckhåll - jippie!

Har testat på båda hundarna och 'so far so good'!
Nanna stod...peppar, peppar... helt stilla  - och tyst(!) - den korta stunden jag hade uppe henne. Hon brukar ju annars leva rövare. Om det är nyhetens behag eller om galgen har en lugnande effekt, återstår att se. Min tanke är att hon skall hanteras en liten stund vareviga dag så att hon långsamt vänjer sig. Och givetvis blir det belöning efteråt.

Leia fogar sig i det mesta så där väntar jag mig inga problem. Valppälsen har börjat släppa och lite roan har börjat titta fram på låren. : )

Köpte bordet på nätet hos Propet och tycker det var ett bra pris på ett stadigt bord.  Så just nu känner jag mig väldigt nöjd. Och väldigt mycket hundägare.

Hotet om vargavinterns come-back...

Ska vi gå ut i detta vädret?

...är nog en aning överdrivet. Vi har plusgrader och regn och enligt femdygnsprognosen kommer det milda och regniga vädret fortsätta veckan ut. Just nu ligger det vatten ovanför isen på uppfarten så det gäller att gå försiktigt. Tur jag har broddar...

Regn i cockerpälsar är för övrigt inget kul. Skall erkänna att jag brukar dra mig för att gå ut när det regnar. Men från och med nu har jag ingenting att skylla på. Jag har bra stövlar och bra regnkläder.

Det var rätt okej, men nu vill vi gå in!

Dessutom har jag investerat i funktionella regnplagg till hundarna. Rygg och mage förblir torra - ben, huvud och svans blir visserligen blöta men det kan vi leva med.


Har också investerat i bra schampo och spraybalsam från Christinas webbutik.. Efter att ha prövat sprayen på hundarnas tovor, måste jag bara göra lite reklam för den. Så mycket lättare det gick med sprayen! Till och med Nanna accepterade tovutredning igår - och det vill inte säga lite. Hon är, som bekant, en mycket håröm ung dam som inte drar sig för att hota och låtsasbita när det är dags för pälsvård.

Efter många om och men har jag äntligen insett att jag behöver ett trimbord med tillhörande galge. Det håller inte längre att sitta på golvet med två cockerpälsar som behöver daglig tillsyn. Ett sprillans nytt trimbord är därför på väg hit idag. Att ha hund är inte billigt - men väldigt mysigt!

/Katarina

Cockerbus och cockertrimning

Vi tog en lång, härlig promenad på lunchen idag. Gångbanorna är fläckvis isiga, så man får se sig för. Solen sken trots att det var kyligt och hundarnas humör var på topp. Ännu gladare blev de när vi precis hade passerat Frejas hus och Freja kom uthoppandes. Frejas husse skyndade sig att släppa ut henne när han såg att det var vi. Vi har liksom en tyst överenskommelse att han kan göra så, eftersom hundarna kommer så bra överens och eftersom jag inte går den vägen om jag har bråttom.

Här kommer Freja och flickorna Bus!

Freja har blivit rakad och ser inte riktigt ut som en cockerspaniel...

Ibland övervakar storsyster Nanna ungflickornas lek.

Leias valppäls har börjat släppa. Jag har fått bort en del från rygg och sidor, men på huvudet sitter det fast ännu. Vi tar lite i taget så att hon inte skall tröttna. Leia njuter av att bli ompysslad - till skillnad mot Nanna. Jag undrar så vad jag har gjort för fel... Nanna verkar bli räddare och räddare vid trimning och kloklippning. För ett par dagar sedan lugnade hon inte ner sig förrän jag satte på munkorgen. Det är så synd...

700 kronor betalar Frejas husse och matte för att få Freja trimmad. Jag kan väl tycka att det är på tok för mycket pengar eftersom hon är rakad från topp till tå. Hon ser faktiskt inte ut som en cocker längre. Eller som hennes husse sa idag: "folk undrar vad det är för ras när hon är nytrimmad". -Vi hade tur när vi köpte Nanna. Nannas uppfödare instruerade oss noga om pälsvården. Hade hon inte gjort det så hade våra cockrar kanske inte heller sett ut som cockrar...och det hade verkligen varit synd!

/Katarina

Att klippa klor

När Nanna var valp gick det jättebra att klippa klorna. Och likadant var det med Leia. Nemas problemas. Problemen började runt halvåret - och jag fattar faktiskt inte varför. Baktassarna går någorlunda, men framtassarna...usch! Båda hundarna spottar och fräser och försöker skrämmas genom att visa tänderna och göra skenutfall.

Nu senast försökte jag med 'köttbulletricket': en tallrik med köttbullar framför hunden och en fjärdedels köttbulle per klippt klo. Det borde väl funka..?

Med Nanna gick det bättre än på länge. Hon är och förblir ett matvrak. Baktassarna gick hur bra som helst och hon protesterade bara lite när vi kom till framtassarna. -Hon är mutbar, den tjejen!

Leia däremot var svårflirtad. Det gick hyfsat med baktassarna, men när vi kom till framtassarna gjorde hon allt för att slita sig loss. Så rädd om klorna trots att jag aldrig har klippt i pulpan... Inte ens köttbullar som hon älskar, fick henne att slappna av det minsta. Funderar på om lugnande feromoner kan vara något inför nästa försök - kan det funka?

"Det är smarrigt med köttbullar, men klorna är jag rädd om!

Äsch!

Nybadad och nykammad - också nysmutsad och blöt av regnet... Hundvård är färskvara!

Min drygt två veckor gamla förkylning har börjat om idag med en ny febertopp - hoppas verkligen att den har gett sig tills i morgon. Annars missar vi både kennelträff och valpbesök...

Njuterskan

Idag när jag kammade Nanna fick hon ligga på sängen i mitt arbetsrum. Hon tyckte nog sängen var skönare än trimbordet, för hon slappnade av fortare än vanligt medan jag fortsatte att kamma och borsta. Efter ett tag slöt hon ögonen - och somnade! Det har aldrig hänt förut och jag var helt förundrad.

Efter att ha fortsatt borstande ett bra tag,  lät jag borstarna ligga och började istället massera henne. Hon kikade på mig med halvslutna ögon och öppnade och slöt munnen gång på gång...och ville inte att jag skulle sluta. 

Min goa livsnjutare!

Nybadad och silkeslen

Det är så smutsigt ute så Nanna har fått sig ett väbehövligt bad. Och blivit kammad, klippt under öronen och plockad lite grand. Dessutom har hon fått klorna klippta.

Rädslan att det skall göra ont på tassarna finns kvar, och ibland - fast väldigt sällan - försöker hon låta som ett farligt lejon och lyfter överläppen en aning i hopp om att jag skall bli rädd och sluta. När jag lugnt fortsätter med mitt, så övergår hon från att morra till att slicka mina händer.

99% av tiden ligger hon som ett fromt lamm och bara njuter. Vilken skillnad mot för ett halvår sedan! Där ser man att rädslor går att arbeta bort bara man visar sig lugn och tar det varligt. Jag vågar inte tänka på hur det skulle ha gått om jag hade använt den hårda och auktoritära metoden. Inte hade hon då kommit över sin rädsla...i bästa (eller värsta) fall hade  hon blivit kuvad. Eller vad tror ni?

Från Drama queen till Lady

Är det typiskt cockrar att vara överdramatiska? Nanna har i alla fall sådana tendenser. Ibland låter hon som om hon är i sjönöd ...som när hon skall schamponeras och friseras, till exempel... Då gnyr och gnäller hon - fast det inte gör ont.
Stackars lilla ynkedomen som måste bada...det är ett helt annat ljud i skällan när det gäller bad utomhus...













Så fort hon kommer upp ur badkaret är hon glad som en lärka. Far runt och vill leka. Också vill hon ha Frolic som belöning, förstås. När pälsen nästan är torr är hon så nöjd, så nöjd...
















...och när hon är borstad och kammad är hon stolt och lady-like.

Från dränkt katt till hermelin...eller från drama queen till lady - är det bara cockrar? Eller finns det fler?