Nu har vi fått en mini-matte till!

Pyttelilla L har fått en pytteliten lillasyster - och vi har därmed fått en mini-matte till! Pyttelilla S föddes en hel månad för tidigt, och både hon och hennes mamma mår bra! Och hennes pappa är stolt som en tupp, minsann! Två prinsessor - vad mera kan man önska sig..?

Grattis säger vi till hela familjen och välkommen Pyttelilla S!

/Leia, Nanna och farmor Katarina

Och solen den sken på alla tikar och kvinnor igår!

Att solen gör både två- och fyrbenta glada, råder det ingen tvekan om! Igår, innan Jag och Lilla E och ungefär 5000 till var på Götaplatsen och firade Internationella kvinnodagen, inleddes våren med dopp i havet och vårrus över strandängarna. - Glädjen går inte att ta miste på!

Och nog sken solen på alla tvåbenta på Götaplatsen också! Och särskilt på min Lilla E!

The sun shone from a blue sky yesterday - on the International women's day! Both my doggies and around 5000 people in Gothenburg were happy and optimistic!

/Katarina

Här sitter en förvånad matte...

... som den senaste tiden har trott att hela världen har vänt henne ryggen... Som har saknat kommentarer på bloggen... som har trott att det nog är lika bra att hon lägger ner bloggen eftersom ingen ändå verkar vilja läsa...   Som inte har haft vett att titta in på sina egna bloggar...

Så nu sitter hon här och känner sig som ett UFO eftersom hon alldeles nyss upptäckte en hel massa olästa kommentarer i skräpposten.!.!.!

Hallå, gmail - vad håller ni på med? Kommentarer är inte skräp! Kommentarer är guld värda!


Här sitter en matte som skäms för att hon tack vare detta strul har varit så dålig på att titta in hos er andra...

F'låt!


Katarina

Socialisering på gamla da'r och Blåaste blå

Efter en härlig långhelg med barnbarnet kan jag konstatera att det går att lära gamla hundar sitta. Fast det tar tid.

Tiden räckte inte till för Leia. Hon hann inte vänja sig vid lillans enträgna försök till närkontakt. Så fort lillan närmade sig henne, sprang hon undan. Hon behöver mycket mer tid...

Nanna var den som förvånade mig mest. Jag hade väntat mig att hon skulle ha svårast att vänja sig. Istället blev det hon som sökte kontakt med lillan och hon som försökte pussa lillan. Men som vanligt ska allt ske på Nannas villkor. Vilket betyder att det är Nanna som ska ta kontakt - inte lillan. Då går även hon undan.

Ska lillan upp på stocken så ska jag, tänker Nanna och hoppar snabbt upp.

Tyvärr hade vi inga småbarn att tillgå när den sociala träningen behövdes som allra mest. Nu får vi ta igen det så gott det går. Och det går - men det tar tid och det krävs ständig tillsyn.

Uppe på högsta berget för att titta på solnedgången!

-




Blåaste blå, då? - Här kommer de!

Katarina

Att bara vara

Det är vått i markerna nu, så gummistövlarna är ett måste uppe i skogen - trots solsken idag. Ormbunkarna börjar vissna och stigarna täcks med gula löv. Det är vackert om hösten!

Uppe på högsta berget njuter jag av utsikten över havet medan hundarna jagar kottar. Sedan sitter vi en stund och bara är.

Bara vara, är mitt nya mantra som jag försöker efterleva ett par gånger per dag. Det går inte att tuffa fram i full fart hela tiden - maskineriet blir utslitet och måste in på rundsmörjning. Då är vår lilla skog en guldgruva. Skulle ni ha vägarna förbi får ni inte bli förskräckta om ni ser en figur där inne i skogen görandes  huvudrullningar och andra mysko rörelser. Det är bara jag som gör migränyoga ... medan hundarna nosar omkring bland löven.

Ha en bra vecka!
Katarina

Vi har fått konkurrens!

Vi har inte ensamrätt längre. Nu måste vi dela matte med en liten tvåbening.  Förstår ni hur det känns att plötsligt ha fått konkurrens...?

Vi fick inte ens vara med och fira tvåbeningens ettårsdag! Vad ska man tycka om det, egentligen?

- Jag tycker vi ska protestera - å det betämdaste!

- Håller med. Frågan är bara om det hjälper..?

/Nanna och Leia

HSP och HSD

Med stor behållning och många igenkännande aha-upplevelser, har jag läst boken Drunkna inte i dina känslor, av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Boken beskrivs som en handbok för sensibelt begåvade personer (enligt teorin om HSP / Highly Sensitive Person . Psykologen Elaine Aron har forskat mycket på detta område och det var också hon som myntade begreppet HSP. En svensk sida med ett självtest finns här.)

Att jag alltid har varit extra känslig (för att inte säga överkänslig) är ingen nyhet för mig, men det känns bra att veta att jag inte vara ensam om denna 'åkomma' och att få lite handfasta redskap. Det som däremot fick mig att lyfta på ögonbrynen var att även bland djuren är ca en femtedel extra känsliga. En del hundar, till exempel, är, enligt Elaine Aron, utrustade med en särskild observationsförmåga, vilket gagnar flocken eftersom det är de djuren som lättast upptäcker faror och varnar flocken om fiender närmar sig. Det är också de individerna som först upptäcker särskilda behov hos flockmedlemmarna.

Fick mig givetvis direkt att associera till Nanna. Det är hon som alltid tröstar och det är hon som alltid håller koll - både bakåt och framåt. Det är hon som vaktar huset och varnar när någon person är på ingång. Det är hon som fattar misstankar när någon människa eller något föremål står på 'fel' ställe och det är hon som direkt kommer rusande när lillasyster Yster piper och har ont.

Alltid hålla koll.
Alltid varna.
Alltid stötta.
Tål inga hårda ord.
Det är våran Nanna, det. <3

Highly Sensitive Dog. Alltid på vakt. Alltid redo.

Hierarki och tankeverksamhet

Nummer ett för Leia är Lilla E. När lillmatte är här vill Leia inte ens gå ut och kissa på  morgonen, hon vill ligga kvar i sängen och gosa. Tur att undertecknad är nummer ett för Nanna i alla fall. Det hade inte varit kul att vara ständig tvåa...

När jag hade kört Lilla E till tåget sent igår kväll, märktes det tydligt att båda hundarna blev besvikna när jag kom tillbaka ensam. De gick ut på verandan och tittade sig omkring - precis som om de letade efter lillmatte. Det sägs ju att hundar i allmänhet har en intelligens som motsvarar ett treårigt barns nivå och ett så litet barn kan ju definitivt förstå när någon älskad person försvinner. Så det kan säkert hundar också.


Frågan är bara hur tankeverksamheten går till, där uppe i hundarnas hjärnor. Hur fungerar tankar när man inte har något talat språk? Tänker man i bilder då? - En filosofisk fråga som inte är så lätt att besvara, men om vi inte kunde tala - hur hade vi formulerat tankar då..?

Det behövs så lite...

...för att man ska bli glad! Några oväntade ord, bara...

Har precis kommit hem från en härlig långpromenad. En kvinna stannade mig med orden:

- Du har såååå fina hundar!
- Tack, vad glad jag blir!
- Jag har sett dig gå förbi flera gånger, och de är verkligen så jättefina, dina hundar! 


Det var med varmt hjärta och lätta steg jag fortsatte hemåt...

Mina fina hundar!

Vilken tur att vi inte har näsor som hundar

Tänk om vi hade ett lika bra luktsinne som våra hundar... 220 miljoner luktsinneceller istället för våra 'ynka' 5 miljoner...vilken fasa!

Tänk om vi på långt håll kunde känna andra människors andedräkt...och vad de åt till middag...och vilken deodorant de använder ...och när de senast tvättade sig...

Tänk om vi skulle bombarderas av mängder av olika kroppsodörer och inte kunna värja oss...

Jag är glad att jag har min usla näsa...


Trevlig luktfri helg!

"Om jag hade ett trollspö..."

"...skulle jag svinga det högt i luften. Min lillmatte har legat i världens värsta migränanfall i långt över ett dygn - och jag har inte kunnat trösta henne. Så jag önskar jag hade ett trollspö för då hade jag kunnat trolla bort värken."

- Kommer du ihåg när du hade mej som kudde?

-Och kommer du ihåg när jag hade dej som kudde?

- Så mysigt vi hade det då... 


"Nu svingar jag mitt spö för att trolla bort all migrän i hela världen - både för din och alla andra drabbades skull. Hokus, pokus...nu är den borta!"


Puss och kram från Leia

Time machine

När jag bodde i London för si så där en 35 år sedan, ville jag bosätta mig här för alltid. Två år i London kändes inte tillräckligt. Men nu är jag glad att jag hamnade i Sverige. London är en härlig stad - vänliga människor (om man jämför med Paris och Rom), otroligt stort utbud av affärer och restauranger och dessutom massor av kultur att titta på. Men bo här vill jag inte - pulsen är för hög.

På National Portrait Gallery pågår just nu en fantastisk fotoutställning, där man bland annat kan titta på eremiten Gianni och hans hundar. Det fotot föll både Lilla E och jag för:

Gianni hermit with love

Något som slår mig är hur starkt minnet är - och särskilt luktminnet. Så fort jag kom ner i tunnelbanan och kände lukten där nere så togs jag tillbaka i tiden...en häftig känsla faktiskt. Och det är väl så det är för våra hundar också - det måste ju vara lukter som etsar sig fast i deras minnen och som gör att de känner igen människor flera år senare.

Utsikt från vårt hotellrum på 14:de våningen 

Apropå hundar: I morse hörde vi på BBC1 hur Border Collies som har tränats upp ordentligt säljs för bort emot 100 000 kronor. Efterfrågan lär vara större än tillgången.

Jag har blivit en hundnörd

Hundnörden har shoppat loss på Covent Garden. När man till och med köper tavlor med hundmotiv så borde det ringa en varningsklocka... Men nej då. Två tavlor blev det till slut. Hemifrån Sverige svettas husse tillsammans med mina älsklingar. Så här skrev han alldeles nyss:

"OjOj – sköta dessa cirkushundar är ett heltidsjobb. Leia far omkring som en oljad  blixt i skogen och hör inget. Då tar jag visselpipan och vips kommer den tjocka hunden och vill ha belöning för att hon kom, medan Leia fortsätter med att vägra komma."


Inte världens mest väluppfostrade hundar alltså, men världens goaste!

Neal's Yard

Området runt Covent Garden är mysigt! Och särskilt färgsprakande är Neal's Yard. Ikväll blir det musikal - vi ska se Legally Blonde på anrika Savoy Theatre.

Pyttelilla L

Idag blev vi glada minsann när våran matte kom hem igen. Vi blev så glada så Nanna sprang iväg och hämtade den röda bollen:

Ja, det gjorde gjorde jag!

Jag blev så glad så jag glömde hämta min boll - jag bara sprang runt, runt, runt:

Jag bara sprang och sprang...

Vi har haft det roligt med husse också, men matte är ändå matte, säger Nanna. Och jag håller med, lite...

Nu undrar ni förstås var våran matte har varit, eller hur? Titta här så förstår ni nog varför vi är lite avundsjuka:

Här sitter matte med Pyttelilla L i knät

Ja, hon har varit i Stockholm och träffat Pyttelilla L för första gången! Vem är det då, undrar ni kanske? Jo, lillhusse Stora P + hans fru Lilla L = Pyttelilla L! Och hon är söt som socker, säger matte!


Kram från Leia (och Nanna)

Intet ont anande...

...sitter världens kramgoaste Nanna och spanar ut över skogen.

Hon har haft problem med sina djupa läppveck från och till i ett par år nu, men sedan i våras är ragaderna mer eller mindre kroniska. Försäkringsbolaget har gett klartecken, så nu drar det ihop sig till operation. Åh, vad jag våndas...men det gör inte Nanna för hon vet ingenting ännu...

Att hon har ont märks tydligt både morgon och kväll när jag ska tvätta hudvecken med Klorhexidin. Hon morrar och visar tänderna och det undrar jag inte på. Vad annat kan man göra som hund när man har ont? Kan försäkra att jag tvättar så varligt jag bara kan, men det gör tydligen ont ändå.

Någon läsare som har låtit operera sin hund för liknande problem?

/Katarina

Strul

Förra lördagen vaknade vi till en rejäl smäll - åskan slog ner och internet slogs ut. I det läget inser man hur beroende man är av internet... En vecka utan cyberkontakt med omvärlden (förutom på jobbet förstås) räcker mer än väl. Idag kom nya modemet och nu är vi uppkopplade igen!

Fast jag är nedkopplad - på sätt och vis. Otroligt förkyld med ett huvud som spränger. Somnade redan klockan åtta nu ikväll och nu - fyra timmar senare - är jag klarvaken igen. Man sover inte bra när förkylningsbacillerna krigar i kroppen...

Inomhuslek går också an!

Mina trogna hundar klagar inte. De ger mig all support de kan - följer mig som skuggor och har inget emot att lägga sig tidigt. Faktum är att de älskar min säng lika mycket som jag gör. Så just nu är det svårt att sträcka ut benen - det ligger hundar i vägen som vägrar flytta på sig...

/Katarina

En ny prinsessa

Prinsessan Leia har fått konkurrens. Stora P och Lilla L har idag fått en liten dotter - och jag är världens stoltaste farmor!

Grattis Stora P och Lilla L! Välkommen till världen, lilla prinsessan!


/farmor Katarina

Nelsons utmaning

Det är svårt att värja sig för bilderna av svältande barn när de dyker  upp i tv-rutan. Det känns lite bättre efter att vi antog Nelsons utmaning och sms:ade ett bidrag. - Gör det du också! Du väljer själv storleken på ditt bidrag.

Läs gärna Ordringen för länkar och info.

En droppe i havet?
Nej!
En flod är skapad droppe för droppe.   (Afghanskt ordspråk)

Tankar i skymningen

Det har varit en tung dag idag. Jag har försökt att skaka av mig känslan av chock och obehag, men det går inte. Händelserna i Norge ger en brutal påminnelse om livets skörhet. Vi tar så mycket för givet och på en bråkdels sekund kan allt förändras.

Kring varje offer finns familj och vänner som också drabbas och vars liv blir förstörda. För alltid.

Alldeles nyss lyste regnbågen på himlen. Den lös nog för oss alla som någon gång har mist en älskad familjemedlem.

/Katarina

Det bästa med sommaren...

...är tidiga morgnar. Man vaknar, solen skiner och det är fortfarande ganska svalt. Klär på sig och tar hundarna på långpromenad.

Öppna grinden, matte - vi vill in!

Kommer hem och hämtar in tidningen från brevlådan. Också brygger man kaffe, breder en smörgås och sätter sig ute i skuggan och bara njuuuuuter!

/Katarina