Tillbaka i träningslokalen

Igår fick Leia en gratislektion på Hundens hus. Det var blivande instruktörer som hade praktiskt prov, så då passade vi på att repetera kontakt- och lydnadsövningar. Väldigt bra att få gratis repetitionslektion - men också väldigt tjatigt med 12 olika  instruktörer som alla inledde med att deltagarna skulle presentera sig. Jag kände mig som en papegoja: Jag heter Katarina och det här är Leia, en tio månaders cockerspaniel...

Nu är jag här igen - nu skall vi träna!

Leia är så snabb på att lära sig (när man har godis i fickan) så jag blev riktigt peppad att köra igång med träningen här hemma. (Den har legat nere det sista halvåret på grund av energibrist från min sida.)
Men nu blir det nya tag! Utmaningen består i att jag har två hundar som vill träna, så klickern får vila. (Tycker klickern överträffar allt annat, men när man har två hundar så blir frågan: vem och när skall jag klicka?) Jag måste helt enkelt lära hundarna att vänta på sin tur - en får vila medan den andra tränar. -Ni andra som har två eller flera hundar: hur gör ni?

/Katarina

Unghundskurs - final

Sista gången på unghundskursen handlade om hjärngympa. Skönt att kunna ta till lite inomhusaktiviteter när höststormarna sätter in. Först ut var en gammal goding: toarullen. Leia har fortfarande inte fattat att det gäller att slita upp rullen - hon är en försiktig och lite försynt ung dam. Rena rama motsatsen till storasyster Nanna som slaktar rullarna i två nafs.

Trots att Leia tuggar sönder både kläder, tofflor och överkast m m, m m - så tar hon det varligt...och äter upp de pappersbitarna hon får loss. Tror inte att pappret är bra för magen, så detta är inte en av mina favoriter.

Däremot var "Köttbulle under burk" väldigt rolig. Härligt att titta på henne när hon försökte alla möjliga trick för att komma åt trofén. Och det här klarade hon bra! Gång på gång lyckade hon få ut köttbullarna, fast med lite olika tekniker.

Sedan prövade vi att lägga hårt godis i en petflaska, men se det tyckte hon inte alls om! Tror den väsnades för mycket. Vilken skillnad mot Nanna som älskar att leka med petflaskor - helst sådana som skramlar med makaroner inuti.
-Har jag nämnt att Leia är en försiktig och lite försynt ung dam..?   ; )

Vi gömde också godis under en handduk. Det var också kul, men mycket, mycket svårare. Bitglada Leia kände den förrädiskt goda doften genom handduken och när hon inte lyckades klura ut att hon skulle sticka in nosen under handduken - alternativt dra undan den, så försökte hon helt enkelt bita sig igenom.

Vaddå försöka komma in med nosen under handduken..?  Varför det? - Man har väl tänder..!

Efter en välbehövlig paus gick vi ner i källaren ch gömde godis i var sitt rum. Vi skulle lägga både på golvet och i möblerna.

De godbitar som låg på golvet hittade hon lätt och även de som låg på bord och stolar. Men där kom återigen Leias försiktiga kynne fram - hon hoppade inte upp och tog dem utan väntade på ett 'varsågod'...

- Man är väl väluppfostrad! Man klättrar väl inte i möblerna och knycker mat..? Eller gör man?

Zelmas husse ville bara gömma godis på golvet just utan den anledningen. Ganska förståndigt av honom, tycker jag!

Sist, men inte minst, fick vi pröva på lite agility. Balansen var inte att tänka på - alldeles för högt för Leia! Tunneln däremot var  jättekul och till och med den otäcka tunneln med presenning gick bra - med lite assistans, vill säga!

På bilden är det Zelma som är på väg in.

Summa summarum: en väldigt givande kurs! Filosofin bakom köper jag helt: vardagslydnad med mjuka metoder som ger glada och lydiga hundar!

Unghundskurs 4

Tyvärr missade vi förra veckans unghundskurs på grund av att jag inte mådde bra, men i måndags tog vi oss dit. Vi började träningen utomhus i mörkret. Först på schemat stod fortsatta inkallningsövningar.

Vi fick låna sele och långlina och sedan promenerade vi runt och kallade in hundarna. Köttbullar gör susen! Leia kom som ett skott varenda gång - hon avbröt till och med lekinviter...allt för en köttbulle!

Sedan tränade vi på 'Stanna!' - som hos oss heter 'Vänta!'. I början stannade Leia förvisso, men hon tog några steg tillbaka mot mig för att snabba på belöningen. Det är ju inte bra, så jag fick träna med kortare lina och hålla fram belöningen framför henne tills hon fattade galoppen. Sedan gick det hur bra som helt - tack vare köttbullarna...

Vi avslutade övningarna med linförighet - vi promenerade runt och bytte riktning ideligen för att träna hundarna på följsamhet. Till en början visade jag riktningen genom att peka med handen, vilket gav snabbt resultat. Hon är allt bra läraktig, den lilla ulltotten.

När vi kom in igen fick tvåbeningarna kaffe och fyrbeningarna fick vatten och en kort stunds vila.

Sedan blev det lekdags. Alla hundarna släpptes lösa tillsammans på försök - med tydliga instruktioner från Johanna att vi direkt skulle lyfta ut de hundar som eventuellt blev för dominanta.

Lilla söta blandrasen 'Jacko' fick för sig att alla tikarna löpte, så han lyftes bort gång på gång. För övrigt gick det bra - de flesta hade hur kul som helst - men Leia tyckte det var lite otäckt med så många stora hundar. Vad hon gjorde istället kan du se här nedanför:

"Om jag gömmer mig här bakom så ser dom mej nog inte...men jag ser dom!"

Nästa vecka är det sista gången på kursen - då står Mental aktivering på schemat.




PS Har tränat 'vänta!' i skogen några gånger när hundarna är lösa -och det fungerar otroligt bra med Leia! Hon tvärstannar - trots att jag bara har vanligt ynka levergodis i fickan...

unghundskurs 3

Tredje kurstillfället började utomhus. Det var mörkt eftersom kursen startar 19.30, men det gick bra ändå. Leia hade sin reflexväst på sig (glöm inte att investera i en om du inte redan har gjort det) och titta bara så bra hon syns i mörkret:

Vi började med inkalllningsövningar. Strosade runt, kallade på hunden och belönade. Tränade också på uppmärksamhetsljudet när vi mötte de andra hundarna. Leia älskar att träna! (Eller är det köttbullarna hon älskar..?) Hursomhelst - inkallningarna går galant, men så har vi också tränat på det en hel del innan.

Därefter påbörjade vi koppelträning. För mig har den högsta prioritet! Vi upprepade en jättebra övning från valpkursen: vi fick låna var sin skål, la i en köttbulle och började gå  mot skålen. När hunden drog i kopplet stannade vi och backade. Sedan började vi gå igen och backade så fort hunden började dra. Övningen fungerade bra efter ett tag, men det är en envis liten hund jag har! En envis och nyfiken hund som vill framåt och det fort! Dessutom började vi träna 'stanna' - detta har vi också påbörjat innan fast med kommandoordet 'vänta'. Ibland fattar hon direkt och sätter sig ner på studs och väntar, men bara ibland...


Sedan fortsatte vi träningen inomhus med stabiliseringsövningar. Sitt, ligg ch stå. Sitt och stå har jag tränat lite innan och det går bra. Ligg däremot var en nyhet för Leia och där var hon  inte riktigt med på noterna trots köttbullens rörelse från nosen ner och utmed golvet. Bullmastiffen Bella som vi träffade första gången på valpkursen ville inte heller gärna lägga sig ner. -Hon är så fin, Bella! Och hon har växt rejält och blivit stor!

Unghundskurs 2

Igår var det dags för ett nytt besök på Hundens hus och Leias unghundskurs. Vi började med att repetera kontaktövningar. Det går nästan lite för bra. Leia tittar och tittar på mig för att få godis om och om igen. Till och med när vi inte övar... Det där med att lära in saker kan få oanade konsekvenser. När vi skulle göra en inkallningsövning, till exempel, som gick ut på att stå bredbent och slänga in godis bakåt (genom benen) satt Leia artigt kvar och väntade på 'varsågod'. Jag slängde en och jag slängde två köttbullar, men Leia satt kvar och tittade stint på mig. Ända tills polletten ramlade ner och jag sa det förlösande 'varsågod'.

Här sitter Leias kompis Zelma och väntar på att få börja träna.

Inkallningsövningar stod alltså på schemat igår, liksom hundmöten. Vi tränade på att mötas (vi gick inte rakt fram eftersom det kan upplevas som hotfullt för hundarna, utan i en båge) och när Leia tittade på den mötande hunden gjorde vi uppmärksamhetsljudet och belönade när hundarna tog kontakt med oss istället för den mötande hunden. -Det fungerar jättebra! Fast inte har jag med mig köttbullar i fickan på promenaderna, så resultatet kan ju bli annorlunda  IRL...

Dessutom har vi tränat på att kalla in hunden och få hunden att gå runt och sätta sig på vänster sida. Är inte så säker på att jag kommer fortsätta träna just det momentet - känns som lite för mycket 'lydnad' för mig. Fast man ska ju aldrig säga aldrig...

Man blir trött av att gå i skolan!

När vi kom hem var mattegrisen Nanna plötsligt ingen mattegris längre. Utan en Leiagris. Det gör mig så glad att Nanna så tydligt visar hur mycket hon saknar Leia när hon inte är  här och hur glad hon blir när Leia kommer hem igen. Två sammansvetsade tjejer har det blivit...precis vad jag hade hoppats på.

Unghundskurs - 1

"Här sitter jag i mattes knä och lyssnar på Johanna, som är kursledare på min unghundskurs. Ganska intressant, faktiskt. Här får man höra hur man bör aktiveras och hur mycket man bör vila när man är en liten skrutta som jag. Också får man man träna på kontaktövningar. En del är lätta och en del får man jobba lite extra för. Som när matte plötsligt vänder mig ryggen. Då måste jag kuta runt för att hitta hennes ögon (=startknappen) - annars blir det inga köttbullar.


Men när vi repeterar uppmärksamhetsljudet som vi tränade på under valpkursen i somras, då regnar det köttbullar. Tanken är att jag ska börja skvallra när jag ser någon hund eller fågel eller konstig filur. Att skvallra innebär tydligen att jag ska titta på matte och invänta ett eventuellt 'varsågod' istället för att rusa fram till de stiliga hundherrarna som vi brukar möta på våra promenader. Gör jag det, så får jag en gotta. Frågan är väl bara vad som är läckrast - gottan eller stiliga hundherrar..?"


Cockerkram från Leia

Ett aktivt hundliv?

I sommar har jag ibland roat mig med att titta på repriser av Mannen som talar med hundar. De allra flesta av de så kallade problemhundar Cesar Millan tar sig an, verkar ha en gemensam nämnare. 'Fel' mattar och hussar. Det vill säga mattar och hussar som inte har en aaaaning om vad deras hund behöver i form av motion och fasta rutiner. Däremot får de ofta mycket kärlek.

Igår var det till exempel en pitbull (vad många pitbulls det verkar finnas i USA) som inte trivdes med livet. Hon fick en promenad i veckan på ett ungefär. EN promenad! Också undrar ägarna varför hon beter sig så hyperaktivt och konstigt!

På valpkursen jag var på med Leia fanns det en kursdeltagare som hade bott i Japan. Hon berättade att många japaner har små dvärghundar istället för barn och de kör omkring med sina hundbebisar i fina hundvagnar och klär ut dem i allsköns utstyrslar.

Här i Sverige talas det tack och lov mycket om vad hundar i allmänhet behöver och vad olika raser i synnerhet behöver. När vi fick vår första hund i familjen när jag var barn, skulle hunden fostras auktoritärt och hårt. Kissade valpen inomhus skulle nosen tryckas ner i urinen och barska 'fy!' och lavetter skulle utdelas. Visst är det vidrigt!?

Vi barn hade det inte jättemycket bättre. Vi skulle buga och bocka för alla vuxna och 'veta vår plats'. Synas men inte höras. Där har tack och lov pendeln svängt helt också. Idag är det väl barnen som styr och hörs mest i många familjer...

Vi har alltså kommit väldigt långt - åtminstone om man skall jämföra med Cesar Millans program. Olika hundkurser är mer regel än undantag och det finns en hel uppsjö av olika böcker om hundar. Så visst har vi kommit långt! Det är nästan så att man känner sig som en dålig hundägare om man inte aktiverar sin hund på olika sätt - varje dag. Den känslan får åtminstone jag ibland när vi slappar i trädgården...och hundarna ligger i gräset och vilar.

Så höstens kurser är inbokade. Det blir unghundskurs för Leia i slutet av september och grundkurs i rallylydnad för Nanna i november. Räknas det som ett aktivt hundliv?

Valpkurs dag 3 - avslutning

Jag måste börja med att nämna något som jag glömde från dag 2 - nämligen koppelträningen. Vi gick en liten bit ifrån hunden - och kallade på hunden med hjälp av namn + det inkallningsord vi valde. Jag kör 'Kom' med Nanna och tänker använda samma till Leia. Smart då att också lägga till hundens namn innan... När hunden började gå mot oss, så backade vi lite och belönade sedan med godiset tätt intill vår kropp.

Så till dag 3: Vi började utomhus. Det var väldigt varmt, men det fanns också lite skugga på gräsmattan. Vi fortsatte med koppelträningen, genom att visa en godisbit för hunden och sedan lägga den i en matskål. Vi gick bort en bit och började sedan gå mot  matskålen. När hunden drog, stannade vi och backade lite och när  hunden lugnat sig fortsatte vi framåt. När vi var alldeles intill skålen - och hunden fortfarande inte drog - sa vi 'varsågod' och så fick hunden sin godisbit.

En väldigt bra övning! Leia skötte sig så fint! Fascinerande hur snabbt hon fattade att det inte lönade sig att dra. Nu gäller det bara att fortsätta vara lika konsekvent.

Därefter var det 'Godistuvan' som går ut på att träna följsamhet. Vi förare använder vårt intränade uppmärksamhetsljud när hunden tappar koncentrationen och slänger ner en godisbit på marken under glada tillrop. "Men titta här!" osv. Skall man få en följsam hund så måste man vara rolig... Det är alltså inte bara godisar man kan locka med utan också leksaker och andra roliga överraskningsmoment.

Därefter gick vi in och fikade och hundarna fick vila lite. Vi gick igenom läxan som vi fick dag 2, vilken gick ut på att ta reda på vad vi har i kopplet. Lite om våra raser alltså, som vi berättade för varandra.
Det finns säkert människor även i Sverige som inte riktigt vet hundens egenskaper och som därför inte kan stimulera sin hund på rätt sätt. Skräckexempel har vi nog alla sett från USA och Cesar Millans program... Jag fick då också veta att boxern alls inte var någon boxer (vilket jag heller inte trodde från början, men väninna M var så säker på sin sak...  ) Det är naturligtvis en Bullmastiff - och jag tycker den är så fin!

En annan hund som jag förälskade mig i var den röda Toypudeln. Och den var verkligen röd! En helt ljuvlig färg! Hunden är köpt i Japan och jag vet inte om just den här färgen finns i Sverige.

Det finns verkligen så många fina raser! Pudlar har en särskild plats i mitt hjärta eftersom min första hund var en svart dvärgpudel. 'Pontus' var så fin, men jag fick bara ha honom i två år. Mina föräldrar ville inte ha honom kvar när familjen utökades och jag sörjde honom djupt och länge.

Därefter fortsatte vi med 'Hantering'. Vi tränade på att kamma och borsta, klippa klor och borsta tänder och hundarnas passivitet belönades med godis emellanåt. Leia är from som ett lamm - har redan klippt hennes klor 3 gånger utan några som helst protester. Jag fick ett tips som jag skall pröva på Nanna, eftersom hon fortfarande inte tycker om att få klorna klippta. -Man sätter hunden och lägger en godisbit framför. Tar upp ena tassen och när hunden är lugn och avslappnad belönar man. Så håller man på och utökar hela tiden hanteringen. I början kanske man belönar efter varje klippt klo - målet är att belöna först när alla klorna är klippta. Men det gäller att gå långsamt och varligt fram.

Kursen avslutades med 'Valpsläpp'. Eftersom det har gått så bra de andra dagarna så prövade vi med alla hundarna på en gång. Det gick hur bra som helst - även om en och annan hund behövde 'pausas' emellanåt.

Fast Leia och Zelma ville inte vara med de andra så mycket - de lekte hellre en parlek med varandra. Beroende  på att de är samma ras? Eller  på att de  känner varandra sedan tidigare? -Who knows?

Valpkurs dag 2

Måste bara få uttrycka min glädje över den här kursen! Så bra! Smart upplagd med träning först och teori i mitten så att hundarna får vila. Och så dålig den valpkursen var som jag och Nanna gick på...

Idag tränade vi först utomhus. Vi repeterade kontaktövningarna från igår och det blev ju lite annorlunda med tanke på störningar från förbipasserande och trafik. Därefter tränade vi mer på uppmärksamhets-ljudet. Leia skötte sig exemplariskt! -På bilden här till vänster sitter hon och söker ögonkontakt och väntar på sin köttbulle...

Sedan ställde vi oss i en stor ring. En i taget gick vi sedan sick-sack runt hundarna i ringen med hjälp av uppmärksamhetsljudet. På köpet fick vi träning i 'skvallring' - det vill säga att  hunden tittade på den hund som passerade, men satt kvar och sökte ögonkontakt med sin förare. Leia är så duktig! Hon följde mig fint i ringen och satt sedan och skvallrade för fullt! Fast hon gav också upp små uppfodrande skall emellanåt när hon tyckte det var dags för mera godis! (Då ignorerade jag henne, förstås.)

Utomhusträningen tog väl ungefär en timma. Efter det gick vi in för att dricka kaffe och titta på en film om hundspråk. Hundarna fick då också välbehövlig vila. Filmen (av Renée Sjöberg) var jättebra!  Jag har boken, men det var också bra att få se rörliga bilder. Efter filmen blev det tid över för valpsläpp och då fick vi massor av tillfällen att titta på hundspråk 'live'.

Den här lilla Bichon Frisée-tiken ville inte vara med och leka. Hon var inte rädd, men ganska ointresserad. Jag tror hon är för liten för att gå på kurs (9 veckor) - hon hade nog behövt  några veckor till i lugn och ro där hemma.

Här vänder hon bort ansiktet och talar om att hon faktiskt inte är på lekhumör, trots Lancashire heelerns uppvaktande försök.

Och när den fina boxern släpps in i leken så ryggar hon till och med bakåt. Boxern intresserade sig mest för svarta Jonna, och de kom snabbt i gång med sin lek.

Den lilla Bichonen låg mest passiv och det som var allra intressantast att se var hur till och med de allra vildaste hundarna (den franska vattenhunden och den svarta labradoren) blev så försiktiga och varsamma när de hälsade på henne. Det blev förresten Leia också...

Valpkurs med Leia

Valpkurs intensiv startade idag. Tre dagar i följd skall Leia och kompis Zelma gå på kurs tillsammans med andra hundar. Passet idag startade med kontaktövningar. Vi tvåbenta höll godis i munnen som hundarna fick ta för att lära dem att 'startknappen' sitter i ansiktet. Därefter visade vi godiset och höll sedan ut det en armlängd. Hunden fick belöningen efter att ha tittat i ögonen. Steg nummer 3 var att lägga godiset på golvet framför hunden och hålla bort hunden tills hon tittat i ögonen och fått ett 'varsågod'.

Det gick bättre än förväntat! Leia brukar ju slänga sig som ett lejon över matskålen, men nu kan vi träna ögonkontakt innan hon får maten.

Sedan tränade vi in ett uppmärksamhetsljud. Jag valde 'Tjii' - ni förstår väl precis hur det låter... ; ) Därefter gick vi slalombana med koner för att träna följsamhet - och när det behövdes påkallade vi uppmärksamhet med hjälp av just det ljudet.

Efter en film "kontakskontraktet" var det valpsläpp. Ett par, tre valpar fick leka med varandra medan de andra tittade på. Blev någon hund för intensiv lyftes han/hon bort. Det gick jättebra för Leia. Hon lekte med en Bichon Frisée, en fransk vattenhund, en toypudel och en boxer. Skönt att hon inte är rädd! Hon är lagom framåt och lagom undergiven.  -Ser fram emot i morgon!

Inkallningskurs

Idag har vi varit på inkallningskurs på Hundens Hus. Vi har gjort olika kontaktövningar, vilket Nanna klarade riktigt bra. Hon är redan van att fråga om lov i flera olika situationer - fast långt ifrån i alla. Hon frågar till exempel inte innan vi går in och ut genom dörren och inte när hon möter en lös hund. Det skall vi försöka ändra på. Målet är att hon i princip skall fråga om allt - och att jag skall lära mig säga 'varsågod' i alla tillåtande situationer.

I läxa till nästa gång blir att betinga ett inkallningsord - jag har valt ordet 'kom' vilket väl inte är särskilt originellt, men för mig blir det en utmaning eftersom jag tenderar att använda för många ord när jag pratar med henne. Det blir lätt otydligt för henne - hon är trots allt en hund... Jag började direkt när vi kom hem. Utrustad med ett tiotal små köttbullsbitar sa jag 'kom' och belönade direkt. Nanna trodde nog hon hade kommit till paradiset. Det här skall jag upprepa flera gånger dagligen tills hon kopplar ordet till något väldigt lustfyllt.

Jag skall också smyga med olika belöningar på våra promenader - både godis och leksaker - så att Nanna blir positivt överraskad och börjar tycka att jag är världens roligaste..! Hrm, undrar just hur det ska gå till...

Fortsättning följer nästa vecka.