Snuvad på konfekten

Gissa vad det är som Leia leker med? Och som Nanna knycker...

Medan ni gissar kan jag berätta att Leia har glömt allt vad inkallning heter. Hon är helt galen i snön och vill vara ute och leka i timmar. Hon hör när jag ropar på henne - hon tittar på mig också springer hon iväg uppför trapporna igen för att leka uppe på ängen. Vill man få in henne så får man gå ut och hämta henne, annars kommer hon inte. Till och med i går kväll när det var becksvart ute (våra utelampor når inte upp till övre delen av tomten) så höll hon på och lekte och lekte med sig själv...och ignorerade mina rop helt och hållet. -Ouppfostrad? Slyngelålder? Eller helt enkelt bara tokig i snö?

"Leia! Var är du?" 

"Kan vi inte få vara ute bara en liiiiiten stund till?"

Svaret på frågan är: en kotte. Kottar är och förblir Leias favoriter - även när de är fulla av snö och is!

Hoppas ni har lika fin snö som vi har! Den är fjäderlätt och fastnar inte det minsta i hundarnas pälsar!

/Katarina

Vill du leka viftleken med oss? Och tävla hos våra bloggkompisar?

Så här går det till: man slänger med huvudet så att öronen flyyyger!

Man kan också vrida på överkroppen för att få extra bra fart på öronen!

Och om man har massor av spring i benen så kan man kuta så fort det bara går - då flyyyger öronen ikapp med benen!

Bloggandet har blivit mitt nyaste tidsfördriv. Jag lär mig massor av er andra - och blir ofta stimulerad och road av att läsa era bloggar. Så tack för att ni delar med er av klokskap, humor och värme!

En av de bloggar jag gärna läser är Tassintryck. Du har väl inte missat den fina ettårs- utlottningen där...?

Cockerkram!

Massor av rådjursspår i skogen!

Snön ligger kvar som ni ser och det är vi jätteglada för! Hoppas, hoppas att den får ligga kvar hela vintern! Det är kanske att hoppas på för mycket, men önskan är fri! Hundarna älskar snön och allting blir faktiskt lite ljusare...och mycket renare.

...och vinnaren är...

...tävlingsbidrag nummer 1! Dalmatinern Angie fick hela 12 röster - fotograf Eva Ahlberg: -Grattis!!!
- boken kommer med posten!

På andra plats kom tävlingsbidrag nummer 5 med 10 röster! Fotograf Elin Åhström. -Grattis till dig också! Ett litet andrapris kommer med posten.

På delad tredjeplats med 8 poäng vardera kom bild nummer 16 (fotograf Carina Kjellqvist):

och bild nummer 22 (fotograf Sandra Düberg):

 -Grattis till er också! Små tröstpriser kommer med posten.

Det har varit enormt roligt och spännande att räkna ihop rösterna. Totalt fick jag in 71 röster och min utslagsröst behövdes inte. -Jättestort tack alla medverkande för att ni ville vara med!

Genernas påverkan

Det där med gener är intressant. Vare sig man korsar blommor eller parar hundar så vet man aldrig riktigt säkert hur resultatet blir. Det finns dominanta gener och det finns reccessiva, men det är inte alltid de dominanta får genomslagskraft. Nannas pappa Lönnbackens Salted Liquorice är kolsvart och trots att svart är en dominant färg så blev Nanna ovanligt ljus för att vara en röd cocker. Hon har hudfärgade läppar och leverfärgad nos eftersom hon bär anlag för leverfärg. Nanna är mer lik sin mamma Cocketts Gräddkola är också ljust röd med leveranlag.

Leias mamma  Maxi Mates Miami Garb är också väldigt ljus, men Leia blev mer lik sin pappa All-Good-Thing som är Liver & tan. Däremot har hon ärvt sin mammas randiga nos! Titta själva så får ni se:

Leias randiga nos:

Och mamma mamma Pim-Pims:

Foto: Kennel Cockett

Cockrarna finns i en massa olika färgkombinationer - hade jag haft mer tid och utrymme så hade jag velat ha en hel palett.

I morgon presenteras resultatet av fototävlingen...

Grävmaskinisten på nya uppdrag!

Väldigt många läckra spår i skogen idag, tyckte både Nanna och Leia. Nosen i backen och full fart framåt! Vackert var det också med ett mjukt lager snö, tyckte matte.

Vad luktar det här då? Mums fillibabba....

Det är så roligt att stå stilla och betrakta hundarna när de strosar omkring och jobbar med nosarna. Leia hittade något  idag som doftade extra gott och började gräva nya gropar. Hon är verkligen som en liten grävmaskin! Och direkt när hon lämnar sina gropar, så springer Nanna fram för att undersöka vad det är lillasyster Yster har hittat. Sedan leker de jage en stund för att så småningom återgå till nosarbetet - och grävandet. Så där håller de på - ända tills matte börjar förfrysa tårna och fingrarna och vänder hemåt.









När vi kommer in i värmen igen börjar tvättandet och slickandet. Det där med snöbollar i pälsen är verkligt JOBBIGT!

Fy bubblan vad de här snöbollarna är envetna!!!

Halloj!

Här hittar du alla tävlingsbidragen. Röstningen stänger på torsdag! Skynda, skynda, skynda att maila...

Hoppla pålle!

Jag har köpt en sele till Leia. Fick mig en tankeställare på unghundskursen då vi pratade om vilka effekter en hårt ryck i kopplet kan få på en späd liten hals. Det gäller framför allt när man tränar med långlina och plötsligt måste trampa på linan eller om man använder flexikoppel. Jag fick lite dåligt samvete eftersom Leia drar som en galning när hon går i koppel. Så vad hennes halskotor har fått utstå vill jag inte ens tänka på...

Naturligtvis har jag testat att stanna när hon drar. Och att ändra riktning. Metoden fungerade bra på Nanna, men den har inte funkat på Leia. Det är väl jag som inte har varit tillräckligt uthållig, förstås. Jag köpte i alla fall en sele och blev positivt överraskad. Från första stund så slutade Leia att dra! Hokus pokus! (Jo då, jag fattar nog att hon kommer dra när hon får på sig halsband igen, men i alla fall...)

Kolla här vad jag har fått på mej! En bamsestor sele! Är jag en häst, eller..?

Selen är i största laget så jag köper nog en mindre variant och låter Nanna ta den stora. För det här med sele gillar jag! Det känns bra att tyngden fördelar sig över kroppen så att halskotorna skonas.
-Vad har ni andra för åsikter och erfarenheter?

Snöbollar i pälsen

Kom igen nu så leker vi!

Det är så roligt att leka i snön, men så jobbigt med snöbollarna som fastnar i pälsen!  Efter att ha rusat runt i går på förmiddagen såg Leia ut som John Wayne när hon gick. Lika bredbent... Det blev till att duscha båda hundarna - snöbollarna ville bara inte släppa taget. Jag funderar på att sy gamla hederliga snölås till dem - sådana som vi har när vi åker skidor. Eller kanske att det räcker med avklippta strumpor..?

Lite senare på dagen fick jag under våldsamma protester på Nanna en overall. Hon tycker verkligen inte om att ta på sig någonting med långa ben. Hon är så förtvivlat rädd om tassarna. Tyvärr hade jag ingen till Leia så hon fick Mimmis gamla lussetröja - den har åtminstone halvlånga framben. Det blev nya race i trädgården och sedan gick vi upp i skogen. På en nedfallen trädstam såg jag tydligt några spår.  Hundarna såg inte spåren, men de luktade sig till dem. De har så roligt när de nosar omkring där uppe bland alla dofterna!






Nu är den mesta snön försvunnen för denna gången. Jag hoppas det kommer mer, för det blir så vackert och ljust med ett lager snö. Och man får in rena hundar och slipper det eviga tvättandet. Har ni snö där ni bor?

"Nu är det fåglar på grannarnas tomt igen...jag vill så gärna jaga dem!"

"Jag är världens bästa spanare - ser allt och hör allt.."

Klockan 05.55 idag...

...och snön har kommit!

Det var alldeles vitt ute när jag och hundarna gick ut för att hämta Göteborgs-posten. Leia trodde knappt sina ögon - ett duntäcke på marken! Nanna har varit med förr - förra vintern var ovanligt snörik, men hon blev också synbart glad och yster - trots den tidiga morgontimman.

Vi är ju inte direkt bortskämda med snö här på västkusten - så visst blir också jag glad av att vakna till den första snön! Det känns nästan som när barnen var små: man skyndade sig att väcka dem...snabbt på med overallerna och ut...innan snön försvann igen. Tror nämligen inte att snön blir liggande - temperaturen ligger kring nollstrecket.

Och vad innebär det för långhåriga hundar? Jo, just det - snöbollar i pälsen. Detta fenomen blev dagens nya lärdom för Leia. Under tiden som jag gjorde i ordning en frukostbricka, putsade Leia bort snöbollar ur pälsen. Sedan bar det av uppför trappan...Hurra!... matte skall äta frukost i sängen (med Lilla E:s nybakade surdegsbröd med oliver och fetaost!)...det betyder tuggben för de fyrbenta... Mums!

Nu ligger de små goingarna och vilar i min säng. Och jag surfar runt i cyberspace. Så mysigt har vi det!

Önskar alla en mysig lördag!

Fina flickor räcker inte ut tungan, säger matte...

Här har jag har precis klättrat upp för branta berget och fångat en pinne...

och här har jag sprungit upp igen och igen och igen...det är bra motion, vill jag lova!

Är det konstigt då att man blir trött...och att tungan hänger utanför..?

Cockerkram från Leia

För kallt i vattnet!

Hur skall man kunna få tag på pinnen som ligger i vattnet utan att frysa tassarna av sig..?

Fototävlingen: Dags att rösta!

Här kommer alla bidragen i fototävlingen - titta och njuuuut!!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

Nu öppnar röstningen! Alla läsare har EN röst var och tävlingsdeltagarna får inte rösta på sitt eget bidrag. Du röstar genom att skicka mig ett mail (villarosenhill@gmail.com) där du talar om ditt namn och vilken bild du röstar på. Röstningen stänger den 25 november klockan 24.00.

Då kör vi!

Jättestort tack alla goa bloggvänner som skickat in så fina bilder!  - Lycka till och må bästa bild vinna!