Vilken förolämpning!

Visst, det ska erkännas: Till skillnad mot den obekymrade Leia, är Nanna vaktig och ängslig när någon går bakom oss. Trots daglig träning så vänder hon på huvudet och kollar bakåt när något ekipage kommer för nära. Och kommer de upp snabbt bakifrån, så vill hon helst vänta tills de har gått förbi.

Idag hände just detta. Nanna hade precis satt sig för att uträtta sina behov, när ett äldre par kom powerwalkandes. Hon med stavar och han utan. När Nanna var färdig var de ganska  nära oss och jag försökte gå vidare. Icke! Nanna vände ideligen på huvudet och stirrade på dem och ville alls inte gå vidare. Jag försökte ändå genom att dra med mig henne. Hon stretade emot. Ni förstår nog situationen...

När det äldre paret precis hade passerat oss vänder sig mannen om mot mig och fräser uppfordrande:

"Det där får du allt göra något åt!" Det tog någon sekund för mig att uppfatta hans ilskna kommentar och så tillade han: "Lär dig av Cesar!"


Ska väl du skita i..!,  tänkte jag och kände mig plötsligt väldigt förolämpad.

/Katarina

Vi tävlar!

Vi tävlar - men inte om kotten som flyger i luften...

...nej, vi tävlar om något heeeelt annat!

Vi tävlar nämligen om årets hundblogg!

Om vi vinner så blir nog vi väldigt uppblåsta och malliga - men även om vi inte vinner så är vi glada ändå. Det är ju själva tävlandet som är så himla kul!

Om du också vill vara med så hittar du tävlingen här.

/Nanna och Leia

Hej, jag heter Leia Bus...

...och jag är en riktig linslus!

Äganderättskänslor

Att Nanna och Leia tycker jättemycket om varandra, ser vi tydliga bevis på dagligen. Och att Nanna tycker att hon har första tjing på både mig och mat och leksaker, är heller ingen nyhet. Jag har försökt att motverka hennes äganderätts-fasoner genom att alltid ge Leia mat och belöningar först och det har blivit mycket bättre. Nanna vet att hon får vänta - och hon accepterar det.

Trots det återstår ett problem...för  mig. När Nanna lägger sig vid mina fötter (som  hon alltid gör) och Leia kommer gående mot oss - så morrar Nanna. Hon talar förmodligen om att 'jag var här först - kom inte hit!'. Leia förstår vinken och håller sig därifrån. Det skär i hjärtat på en matte som tycker lika mycket om båda sina hundar...

Det kan hända att jag är lite dominant, men det är väl inte så konstigt? Jag var ju här först!

Jag försöker motverka genom att byta till en annan stol samtidigt som jag kallar på Leia, men jag tror inte att Nanna förstår vinken... Så vad gör man? Någon som har något bra tips?

/Katarina

Rådjur...också Hjalmar

Nanna blir allt piggare och gladare. Såren läker och hon verkar inte ha särskilt ont. Idag gick vi en liten runda och plötsligt korsade ett rådjur vägen alldeles intill oss. Sekunden efter sprang ännu ett rådjur över vägen och strax efter ytterligare ett tredje. Hundarna blev som tokiga! Leia kved sitt speciella vilt-ljud och båda två stretade och drog så jag hade faktiskt svårt att hålla emot. De är starka, de små liven!

Klart man kvider när man får se rådjur!

Tyvärr fick jag inga bilder på rådjuren, för det hela gick så fort. Men här kommer i alla fall på en nytagen bild på en släkting - min vän hjorten Hjalmar. Visst är han vacker!

Vacker, jag? Så klart jag är!

Hjalmar är ofta inne hos hästarna i hagen, men inte alltid. Jag tror han fördelar sin tid mellan skogen och hästarna. Tänk ändå om han kunde slå sig ihop med rådjuren istället..?

Som du kan höra på videoklippet här nedanför så är Hjalmar inte minsta rädd för bilarna. Här betar han lugnt och tryggt i hästhagen som ligger alldeles intill vägen...intill sin favvohäst.


/Katarina

Hemma

Sjuklingen kom hem igår kväll och mår efter omständigheterna bra. Trött och inte riktigt sig själv naturligtvis, men hon åt och drack och sov ganska bra i natt. Visserligen märks det att hon fortfarande har ont, men så fort apoteket öppnar ska jag hämta mer smärtstillande tabletter.

Hon ska ha tratt på huvudet ända tills vi tar bort stygnen om två veckor, men inte nödvändigtvis när hon är under uppsikt. Och det är hon hela tiden eftersom Lilla E har kommit hit för att ta hand om henne under några dagar. Hur vi ordnar tillsynen nästa vecka återstår att se...

Det går att vila med tratt, men det är skönare utan...

Nu tar vi det lugnt under helgen och går bara korta koppelpromenader. Har man en konvalescent i hemmet så får man anpassa sig.

/Katarina

Nu är det dags!

Nu är jag på djursjukhuset för att få mina läppveck fixade. Hoppas operationen går bra och att jag slipper ha alltför ont...

/Nanna

Stilstudie

Vilken av mina stilar gillar ni bäst?

När jag har svansen på sniskan?

När jag krullar svansen som en Mops?

När jag har svansen rakt upp i vädret?

När jag flåsar och flämtar?

När jag har ena ögat täckt?

När jag balanserar på två ben?

När jag smyger som en katt?

Eller när jag bara försöker vara söööööööööööt?

Vem har snyggaste musmattan?

Tack Team Nelson för den superfina - och supergoda - vinsten!

Katarina, Nanna och Leia

Det kom ett tips via mailen

Det kom ett mail från Trinnöja's kennel med ett tips som jag vill dela med mig av. Det gäller Nannas såriga mungipor (igen). Det är kanske lite tjatigt att ta upp dem igen, men det finns säkert fler som har eller kommer få problem med ragader.

Man kan få ragader att läka genom att badda med Molkosan, menar Ann-Charlotte. Så här skriver hon:

Ja, det innehåller mjölksyrabakterier som är ganska starka men ”snälla” bakterier som konkurrerar med de elaka bakterierna och tar död på dem. Det kommer att svida i början när man använder Molkosan, men jag tycker såren börjar läka efter ett par tre dagar redan och då gör det inte ont längre när man baddar de såriga mungiporna. Badda ett par gånger om dagen.


Tänk om jag hade vetat detta från början? Då hade kanske problemen inte blivit så stora... Jag ska definitivt köpa en flaska och pröva. Och dessutom använda förebyggande på Leia en gång i veckan istället för Klorhexidin.

Jag har aldrig träffat Ann-Charlotte och ändå tar hon sig besväret att maila ett tips till mig. Visst är det generöst! Det bevisar än en gång att i hundvärlden finns det många justa människor...


/Katarina

Fotomodell

Vad tycks? Mattes senaste kreation för oss hundar...

Fast varför det alltid är jag som ska vara fotomodell fattar jag inte... (Mer info finns här.)

/Leia

Fastnaglad

Min stackars storsyster har fått pyttesmå, elaka bakterier i sina läppveck - själv har jag fått något stort som har fastnat...

Go´helg önskar Leia Bus

Väck med veck!

I onsdags skulle Nanna ha opererat sina djupa läppveck, men operationen blev framflyttad.

Ragaderna vill inte läka trots ihärdig tvätt med Klorhexidin och påstrykning med Fuciderm salva. På återbesöket i går kväll konstaterade vetten att det beror på resistenta bakterier. Gissa om jag blev orolig?

Så nu är hon ordinerad antibiotika plus starkare tvättlösning och liniment. Nytt preliminärt operationsdatum är satt till den 19 oktober. Måtte det ha läkt något så när tills dess så att hon blir av med detta envetna bekymmer. Kan bara föreställa mig hur det gör ont och kliar...


/Katarina

Vad gör man en blåsig höstdag?

Nyss var det högsommarvärme och nu är hösten här. Snabba växlingar, minsann. Att september månad var synnerligen regnrik märks i skogen på flera sätt. Svamparna är fler, sankmarkerna har ökat, men - framför allt - vi har fått knott!

Knott hade vi gott om i Småland, i morfars sommarstuga, men det brukar vi inte ha här på västkusten. De är envetna, de små rackarna...

Så vad gör man en dag som denna?

Man klär på sig skyddsutrustning (jacka och gummistövlar), gör i ordning en kopp kaffe och knatar upp på Högsta berget med hundarna. Leia visar vägen - hon älskar Högsta berget - och beger sig direkt till Stora tallen för att jag ska kasta kottar nerför bergssluttningen.

Välj ut en bra kotte nu då, matte - och kasta  iväg den!

Medan jag dricker kaffe (och kastar kottar) sitter Nanna på vakt.






Nanna är självutnämnd skogsvaktare. Jag tycker hon blir allt mer ängslig i skogen. Förr sprang hon före och väntade in mig men nu håller hon sig nära mig mest hela tiden. Undrar vad det beror på?
Finns det okända djur i skogen eller är det pms..?

/Katarina

Gör hästar så?

Tidigt i morse när dimman låg tät, mötte vi hjorten Hjalmar igen. Han stod på vägen och när vi kom närmare böjde han ner huvudet och gick in till  hästarna. Det var fascinerande att se  hur den bruna hästen direkt började röra sig mot Hjalmar för att hälsa på honom. Mot slutet av videoklippet ser det ut som om hästen slickar honom på ryggen. Jag kan ingenting om hästar så jag undrar: - Brukar hästar göra så?
La ni märke till hur den bruna hästen stirrade på oss mot slutet? Medan Hjalmar och den vita hästen verkade helt obekymrade av vår närvaro...

/Katarina