Hjorten Hjalmar som förmodligen tror att han är en häst som sina adoptivföräldrar, har nog lite tråkigt, trots allt. jag menar hästarna får ju ridturer dagligen, men stackars Hjälmar... Hur roar han sig? Vågar du dig på en gissning?
Här kommer en ledtråd:
Har du gissat? Just det!
Vid rucklet, som förhoppningsvis ska bli till ett hus någon gång i framtiden, hänger ett bildäck. Där gungar ett litet barn ibland och lille Hjalmar tycker också gungan är kul. Han puffar och puffar på den med hornen och gungan den svajar...fram och tillbaka...fram och tillbaka...
Jag undrar i mitt stilla sinne - är det lek eller förbereder han sig för rivaler..?
Jag har en elev som har fått två lamm, istället för en hund. Två små lamm som hon sköter om och myser med. Låter inte det härligt! Tänk att ha några lamm som går omkring i trädgården, eller varför inte en get? En av mina kollegor fick en get - Getrud. Ett mycket passande namn! Tyvärr kunde hon inte behålla Getrud för hon blev så efterhängsen och störde grannarna för mycket. Man måste nog ha fler än en get om de ska trivas.
Men en söt liten miniponny hade inte varit dumt. Hästar kan vara så himla söta!
Själv drömmer jag om några fina dvärghöns som går omkring och pickar. Det hade varit toppen att kunna hämta in färska ägg på morgnarna. - Om det inte hade varit för fågeljägaren Leia, förstås...
Han följer valackerna i vått och torrt. Byter de hage, så gör Hjalmar det också. Hornen har vuxit ut nu och han börjar se fullvuxen ut. Snart blir han väl könsmogen, men han är nog alltför präglad på hästarna för att förstå att han inte är en av dem. Hoppas ändå att han kommer försöka leta upp några andra hjortar att ansluta sig till.
Han är så söt, Hjalmar, men jag tycker så synd om honom...
Tidigt i morse gav vi oss av på safari. Solen tittade fram mellan träden, men fortfarande var det skuggorna som härskade. Plötsligt fick jag hjärtat i halsgropen och min kamera fick korn på ett vilddjur som smög i buskarna!
Ser ni hur vilddjurets farliga ögon reflekteras i vattnet...hujedamej..!
Vilddjuret visade sig vara Nanna som ville ta sig ett morgondopp i skogstjärnen.
Och Leia hakade på. Hon har blivit riktigt förtjust i vatten, minsann. Plumsar i både här och var. Leia hittade vilda djur i mossan - som varken var stora eller farliga - men tydligen intressanta!
Vår skogstjärn är otroligt vacker - särskilt i morgonljuset. De senaste dagarna har vi tagit morgonprommisen i skogen. Det gör gott i själen! I morgon börjar jag jobba igen...suck...vart tog semestern vägen..?
Ett väldigt nyttigt djur mötte vi på gräsmattan när vi kom hem igen: Pantersnigeln! Det vet ni väl att pantersniglar äter bara döda växter - men de kan faktiskt skada mördarsniglarna rejält! Så pantersniglarna tycker vi om!
Varje gång jag går förbi valackerna bort i hästhagarna hoppas jag innerst inne att hjorten Hjalmar inte ska vara kvar. Jag önskar så att han hittade tillbaka till de andra hjortarna, men icke! Tidigt på morgnarna syns han nästan inte där han ligger och vilar i gräset.
Det är nu andra sommaren som Hjalmar kamperar ihop med sina 'adoptivföräldrar'. Han verkar trivas, men nog behöver han sina artfränder..?
I morse mötte vi Godisproducenten igen. Han håller oftast till nere vid atriumhusen. Först stod han alldeles stilla och bara tittade på oss - och hundarna stod också alldeles stilla och betraktade honom. Tills haren sprang iväg, förstås...då vaknade hundarnas jaktinstinkt...
Här springer Godisproducenten iväg, och i samma ögonblick börjar hundarna dra för glatta livet.
Igår, när vi mötte honom, satt han också alldeles stilla i gräset. Hundarna märkte honom inte ens. Jag har noterat att ibland när vi möter katter, så sitter de också stilla och tittar på oss. De flesta katter springer iväg så fort de ser oss, och då vill hundarna springa efter och jaga dem. Men så länge katten sitter stilla, så är hundarna också stilla.
Visst är det märkligt. Det är precis som om det är själva rörelsen som behövs för att hundarnas jaktinstinkt ska vakna till liv. För som de drog och kved i morse när Godisproducenten la benen på ryggen! Uj, uj, uj! Jag tycker jag är ganska stark, men det var svårt att hålla emot...
Ni minns säkert den tragiska händelsen i djurparken där en skötare blev dödad i varghägnet..? Någon uttalade sig i radion dagen efter innan man egentligen visste någonting av vad som hade hänt. Han sa ungefär så här: "det som kan ha utlöst attacken kan ha varit något så enkelt som att hon snubblade..". Det låter inte otroligt, tycker jag, att döma av mina hundars reaktionsmönster. Välkända, lugna rörelser utlöser varken jakt eller stress, men oväntade, plötsliga rörelser är något helt annat!
Lugnt och fint...sida vid sida, så länge inga katter eller harar triggar igång jaktinstinkten.
Jo, det är alldeles sant. Hjorten Hjalmar har inte glömt sina adoptivföräldrar Hästarna som tog emot honom med öppna armar förra sommaren när han var en liten kalv, och förmodligen utstött ur hjorden. Hela sommaren uppehöll han sig bland hästarna i hagarna. När hösten kom väntade han på hästarna vid stallet på morgnarna för en stunds samvaro och när vintern kom försvann han in i djupa skogarna.
Nu har han återvänt! Förra veckan stod jag och hundarna plötsligt öga mot öga med Hjalmar. Han stod framför oss på vägen när vi kom runt kröken. Länge stod vi och tittade på varandra innan han hoppade över stängslet och försvann in till hästarna. Då hade jag inte kameran med mig, men det hade jag idag.
Titta och njut av kärleken mellan Hjalmar och hans adoptivmamma!
-Hej morsan! -Hej Hjalmar!
-Puss!
-Puss!
-Och puss en gång till!
-Nu måste jag gå, morsan. Ses snart igen! -Hej då! Ta hand om dig och ha så kul!
På morgonrundan mötte vi dvärgpudeln Kevin och hans trevliga matte. De var ute och promenerade med en häst! Vi har inte träffat Kevin sedan tidigt i höstas eftersom jag inte promenerar där de bor så ofta på vinterhalvåret. Och gissa vem som blev överlycklig över att träffa Kevin igen? - Jo, Leia förstås men också Nanna! Hon visade klart och tydligt att Kevin känner hon väl och Kevin gillar hon!
Och det förstår jag - han är otroligt fin! (Jag är otroligt förtjust i dvärgpudlar!)
Vi stod där och samtalade en lång stund medan hästen mumsade på det saftiga gräset och hundarna lullade omkring och nosade i skogsbrynet. Någonstans inom mig väntade jag på att Nanna skulle bli ängslig igen och göra utfall, men icke! : D
Minns ni hjorten Hjalmar som jag berättade om i somras? Han som adopterades av hästarna borta i stallet där Kevin bor? Han lämnade ju hästarna i höstas och jag har undrat en hel del över hans öde. Nu fick jag höra att han har varit och besökt hästarna igen. Liksom visat upp sig för att berätta att han har överlevt och att han har det bra. Han har förflyttat sig en bit bort och besöker ofta hästarna i ett annat stall och förmodligen rör han sig bland andra hjortar där borta! - Jag blev riktigt glad av den nyheten!
Här kommer ett videoklipp på Hjalmar och hästarna i repris från i somras. Om du orkar titta på hela klippet så kommer du få se Kärlek! Det är så gulligt hur hästarna tar hand om Hjalmar och slickar honom på ryggen...
Kameran var inte med i morse, så jag har inga bildbevis, men kan ändå konstatera att hundarna - särskilt då Leia - har gjort enorma framsteg när det gäller hästar. I början av förra sommaren skällde Leia som en dåre när vi gick förbi hästhagarna. Nu rörde hon sig, till synes helt obekymrad, alldeles i närheten av en fullvuxen häst. - Inte illa!
Fåglarna har börjat flytta in i våra fågelholkar! Och när jag öppnar dörren tidigt på morgnarna möts jag av fågelsång. Visst är det härligt - våren är här!
Men vintern har nog varit besvärlig för många. Vi har hittat ovanligt många fågelkadaver i vår lilla skog. Hundarna tycker det är spännande - de nosar noggrant på området där de resterna av fåglarna ligger - och Leia tycker till och med att det går an att knapra lite på fjädrarna.
I London tar hundarna sig en söndagspromenad i de stora parkerna. De tycks varken bry sig om oss människor eller de andra hundarna de möter. Ser ganska rofullt ut. Inga hundar som drar och stretar i koppel så långt ögat ser.
Däremot rapporterar husse hemifrån Sverige att annat är det med våra hundar - han säger att "de tror de är draghundar till en väldigt stor släde".
Tror Leia hade löpt amok i St James's park bland alla fåglarna om hon hade varit här. Och Nanna hade nog gärna jagat ekorrarna. Fast det hade nog gått illa för de är så tama och så närgångna att Lilla E och jag tyckte nästan de var lite läskiga idag när de tiggde mat från oss.
"Give us a bite!"
Den här kanaljen hängde upp och ner från ett träd medan han käkade nötter:
Slutligen några ord om lejonen. De är enormt stora men totalt ofarliga:
Lilla E kan klättra.
Det kan inte jag.
Kul förresten att så många är med och tävlar hos oss! - Ännu finns det tid och plats för fler...här hittar du tävlingen.
Tack vare det hårda snötäcket finns det massor av viltspår på tomten att undersöka. Jag vet nog vems doftmolekyler det är som Leia får i nosen - för jag kan tyda fotspåren i snön. Undrar just om hon förstår vems spår det är hon sniffar? Poppar det upp en bild på djuret ifråga i hennes lilla hjärna? Hrm, ...det skulle jag vilja veta...
På spaningsuppdrag
Rådjuren har alltså trampat upp fullt med spår på trädgårdsgången - ända ner till grinden. De har gått runt, runt på hela tomten och letat efter något ätbart, men jag vet inte om de har hittat något. Förra året mumsade de i sin av mina Vinteriberis, för de smakar tydligen extra gott för Herr och Fru Rådjur.
Hrm, här luktar det gott... här har de travat runt...
...och här!
Härom dagen överraskade vi ett par rådjur uppe i skogen. De stod först alldeles stilla och hoppades nog på att vi inte skulle se dem, men då räknade de inte med Leias nos! Så plötsligt - svisch! - gjorde rådjuren ett par graciösa hopp - och for iväg. Så vackra de är när de hoppar! Vilka tjusiga djur det är - och ändå så oönskade...
Fast fick Leia bestämma skulle rådjuren nog flytta in på tomten permanent. Men det får hon inte.
Nej, det är inte hjorten Hjalmar med fästmö. Han har inte synts till på flera veckor. Senast någon såg honom var han tillsammans med några älgar, så nu tror människorna att han kan ha skaffat sig en ny flock. En älgflock.
Men vad är det jag tittar på då?
Rådjur?
Nej.
Hästar?
Nej.
Kan du inte gissa?
Titta här då!
De här åsnorna bor i Onsala. Envis som en åsna, säger man ju. Fast det är inte bara åsnor som är envisa, minsann. Det finns fler, fast jag säger inte vilka de är...
