Det var på julaftonens morgon. Jag vaknade tidigt...vid fyratiden, närmare bestämt. Låg kvar och försökte somna om, men det gick inte. Tittade ut och såg att hela nejden var alldeles vit. En vit jul! Kändes fantastiskt!
Fick med mig lillmatte och hundarna ut för att göra en snögubbe. Nanna saboterade bäst hon kunde genom att knycka snöbollarna som vi rullade. Hon är lekfull, den hunden! Till slut stod han där, i alla fall, vår gubbe! Kanske inte världens vackraste, men i alla fall - vår julaftonsgubbe!
 |
| Vår snögubbe! |
Fast vi hade inte räknat med Leia. Hon är lurig, den hunden!
 |
| Vad tittar du på, Leia? |
 |
| Är det moroten? Nej, den rör du inte! |
 |
| Stopp där, fröken Bus - låt moroten vara! |
Men tro nu inte att Leia bryr sig om vad man säger till henne... Nej, då - hon är envis som synden, den hunden...
 |
| 'Jag ska ha den när näsan...' |
 |
| '..så är det bara!' |
 |
| Leia, din busa! Ner med dig! |
 |
| 'Hrm... hur ska jag nå den där näsan..?' |
 |
| 'Det måste finnas något sätt... Jag älskar morötter!' |
Fick hon tag på den? Vad tror du?
En lektråd: Snögubben stod där i cirka en kvart innan den demolerades...
God fortsättning!