Lila rosett till Leia!

I morse for vi iväg på en inofficiell utställning i Partille. Vi hade ingen lust alls, men det är bra att aktivera sig, så vi åkte ändå - trots regnet. Lilla E åkte motvilligt med som fotograf och till och med husse följde med som chaufför. Regnigt värre var det och jag önskar att vi hade haft ett tält - då hade regnet inte spelat någon roll.

Leia kom sist - det vill säga på en tredjeplats - men jag är så glad över hennes fina omdöme! Och för att hon fick Hp! Jag förstår ju att det är svårt att vinna över stora kennlar som kan välja ut sina allra finaste hundar, men jag är så glad ändå.

I valpklassen tävlade Leia mot två svarta valpar.

Hör bara:


Mycket god typ och helhet. Feminin, bra huvud och uttryck. Välformad skalle. Lagom stop. Utmärkt bett. Mild blick. Bra hals och rygg. Aningen lågt ansatt svans. Tillräckligt förbröst och utmärkt bröstdjup. Goda vinklar. Fina tassar. Lovande päls. Bra steglängd från sidan. Parallell fram och bak. Utmärkt temperament.

Domare Lisa Molin som tyckte att Leia har en "läcker färg"

(Just ordet 'parallell' var lite slarvigt skrivet - kan det ha stått något annat? Ni som är vana att läsa  omdömen har kanske något annat förslag? Kan det ha stått partiell?)

Enligt omdömet vi fick på förra utställningen så hade Leia inte tillräckligt utvecklad bröstkorg. Men det hade hon idag! Antingen har bröstkorgen växt rejält eller så höll jag kanske inte upp hennes huvud tillräckligt högt upp förra gången? - Ska vi fortsätta med utställningar så får vi nog satsa lite på ringträning...

Även om Leia inte kniper topplaceringarna så är det roligt! Hon väcker alltid uppmärksamhet och får mängder av uppskattande kommentarer. Då blir man glad...och stolt!

"Jag var ändå finast i både mattes, lillmattes och husses ögon!"

Västkustvalpen

Så har vi varit på vår första utställning, Leia och jag, i sällskap med lilla E som påhejande assistent. Det var riktigt kul! Vi var på plats redan klockan 9 eftersom jag trodde cockrarna skulle in först - men se där hade jag misstagit mig. Vi skulle in sist. Men det var ändå bra att vi var tidiga, eftersom Leia fick en chans att vänja sig vid alla människor och hundar plus alla flygplan som flög in och ut via Säve flygplats. Ett utmärkt tillfälle för social träning, med andra ord.

Leia var så lugn så det var rent otroligt. Satt antingen och tittade sig omkring eller låg och vilade i sitt lilla tält. Det var 9 fina cockerflickor i klassen 4-6 månader och vi blev tyvärr inte placerade, men Leia fick ett bra omdöme.


Domaren hette Sarah Swigsisky och hennes omdöme löd så här:

Pretty young cocker, very feminine, good bone and feet, would like more chest and depth. Sound hindquarters. Lovely movements with good length of stride.
(Vet inte riktigt vad som menas med 'depths' i det här sammanhanget - någon som kan förklara?)

Vilken härlig färgpalett - 9 fina cockerflickor på rad! Leia är nummer 4 från vänster.

Hon var så duktig, min lilla prinsessa, trots näst intill obefintlig träning. Jag har bestämt mig för att ställa henne en gång till som valp för att kunna jämföra domarnas bedömning. Man hoppas ju att domarna har tydliga kriterier att gå efter så att det blir en likvärdig bedömning, men jag är inte så säker på det...



Trots att vi inte placerade oss så var det så kul att så många olika människor kom fram och beundrade Leia. Man blir så himla glad! En familj ville absolut veta vilken kennel hon kom ifrån eftersom de tyckte att hon var så fin! Så Birgitta, om du läser det här: det ringer kanske några göteborgare till dig snart... : )

Dessutom var det så roligt att träffa Dolores för första gången. - Dolores var gullig nog att ringa mig härom kvällen och peppa mig lite inför utställningen. Tack! Och grattis till Siris fina placering! Jag hann också hälsa på Eva på Bernerbitens kennel som visade en riktig gräddbakelse till cocker. Inte helt olik Elon, faktiskt.

När vi kom hem blev Leia kungligt mottagen av Nanna. Det värmer så gott i hjärtat när hundarna så tydligt visar att de tycker om varandra! Leia är nu jättetrött - och det är jag också! Efter att ha gått en runda med Nanna gick jag och hundarna och la oss en stund för attt vila. Nanna kröp tätt, tätt intill Leia och pussade på henne, gång på gång. Gullefia!

Var har du varit, lillsyrran? Jag har saknat dej.

Punk-Leia

Jag blev tvungen att tvätta Leias huvud en gång till. Stanken satt i, trots schampo och balsam. Nu har hon fått punkfrisyr - håret står på ända. Det bådar väl gott inför söndagens utställning... ; )

Trivs gör hon i alla fall - trots sin punkfrilla.

En blandning av en räv och en schäfer...?

Familjen försöker övertala mig att inte ställa ut Leia. De ser hundutställningar som skönhetstävlingar och kan inte förlika sig med tanken att vissa färger till exempel anses vara 'fel'. I grund och botten håller jag ju med - jag tycker också att rasstandarden i många fall är alldeles för snäv, men tänker ändå att det kan vara kul att pröva på.

Att sedan flera familjemedlemmar inte tycker att Leia ser ut som en cocker, är en annan historia... De säger att hon ser ut som en blandning av en räv och en schäfer... Inte särskilt snällt, eller hur?



Fast de älskar henne ändå. Det märks och syns lång väg. Stora P tycker också att hon ser ut som en nallebjörn... Det kan jag däremot hålla med om!