Gott Nytt År!

önskar Nanna, Mimmi och Katarina

Sympati-belöning

Här sitter matvraken och väntar på Frolic. Det är godis med stort G!

Så fort en av hundarna har fått klorna klippta eller blivit kammad eller något liknande, så kommer båda hundarna springandes för att få belöning. Sympati-belöning, alltså.

- Hrm, undrar just hur det gick till? Att hundar saknar logiskt tänk, det visste jag...men deras matte borde väl ha denna förmågan..?


Djungel-look på hundarna - julklappar från Stora P och lilla L (tack!).

Jippeee!

"Jippeee! Det är fortfarande snö ute!"











"Det blir ännu en rolig dag!"





"Och snart är det 2010 - då fyller jag 2 år. -Gott slut allihop!"





/Nanna

I snön

"Kom nu Mimmi så kilar vi upp i skogen!"














"Kommer du eller?"















"Ja, jag kommer...vänta lite bara...det luktar så gott under snön!"














"Du ska då alltid jaga skogsmöss...då leker jag med min frisbee istället. Fast vad tung den var idag...det är fullt av is på insidan!"














/Nanna & Mimmi

Vår långa vandring

Nu har vi 'gått' från Göteborg till Stockholm, Nanna och jag. 427,1 km på 40 dagar.

Visst är hon duktig, min lilla tjej som både orkar och vill! (Vill du också öka motivationen och gå lite längre för hälsans skull, kan du titta här.) Vi varierar våra promenader en hel del - koppelsträckor varvade med lekstunder och sträckor utan koppel där det inte kör några bilar. Det blir roligare då, tycker min sparringpartner.

Nu har vi en lite längre vandring framför oss - vi skall 'gå' från Malmö till Paris. Beräknat måldatum är Valborgsmässoafton. Nån som ska med?

Hej mitt Vinterland!

Våra vintrar är vanligtvis slaskiga och blåsiga. Så när vi äntligen får vinter med snö - då är det fest! Hundarna borrar ner nosarna i snön och kommer upp igen, frustandes av glädje. Svansarna...nej, hela rumporna... viftar från sida till sida. Det är härligt att beskåda!

Vilken julafton!

Dom har pratat så mycket om tomten här hemma, men vi har nog inte varit tillräckligt snälla för det kom ingen tomte till oss i år... Det var jättestora T som lekte tomte, men han hade ju inte ens en tomteluva på sig...och inget tomteskägg...bara lite skäggstubb. I stället för tomtenisse fick han assistans av stora F som plockade fram paketen under granen.









Mimmi låg i soffan hos lilla E som vanligt, och jag låg mitt emellan matte och lilla F. Vi fick var sin fin scarf av Stora P och hans lilla L som vi ska ha på oss när vi ska vara fina! Också fick vi smaskiga oxöron.




Dessutom fick jag mig en jätterolig lekstund med min kompis Tango - det var nog nästan julaftonens höjdpunkt. När morbror M skulle åka hem så glömde han kvar Tango hos oss. Så synd att matte upptäckte det och ropade tillbaka honom...!


/Nanna

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!

på bättring..?

Mimmi har varit rejält sjuk de senaste dagarna. Hon får örondroppar mot öroninflammationen och antibiotika med bredspektrum eftersom vi misstänker livmoderinflammation. Antibiotikakuren är inne på dag 3 och nu i eftermiddags verkade hon vara aningen bättre. Ville fälja med på en kort-kort promnad, men det gick lååångsaaamt...

Lilla Mimmi, vi hoppas och tror att det har vänt nu.

Nu är det kallt!

Nanna tycker om vintern. Hon älskar att springa omkring och nosa i snön. Och det har varit rejält kallt i flera dagar i göteborgsområdet, så ylletröjan är på. Hon börjar faktiskt acceptera att tröjan träs av och på. I början var hon rädd om tassarna, men blir hon bara varnad med ordet 'tass', så går det bra!








Och nu bär äntligen isarna i skogen, till hennes stora lycka! För någon vecka sedan gick isen sönder och Nanna fick sig ett ofrivilligt dopp - men idag gled hon fram som Bambi på isen. Det är kul med vinter!





Trevlig helg alla två- och fyrbeningar - hoppas det inte är alltför kallt där du befinner dig. Hörde precis att det är minus 35 grader i Dalarna...brrr!

Jag är ingen knähund!

"De som påstår att jag är en knähund ljuger!!! Jag är en allround-hund som älskar att leka, spåra, promenera, bada, stjäla mat och busa. Man är väl ingen knähund bara för att man gillar att kela...?"









/Nanna

Sjukrapport

Mimmis veterinär ringde precis. Provsvaren hade kommit och de var både bra och dåliga. Njur- och levervärden var bra, men blodvärdet tydde på en kronisk infektion. Frågan är var den sitter? Kan det vara öroninflammationen eller är det något annat?

Vi bestämde att pröva en ny antibiotikakur och sedan ta nya blodprover.

-Vi hoppas på att det är något som går att bota!

Stockholmsbesökare

När stora P och hans lilla L var på besök i helgen, tog de med sig Nanna på långpromenad ner till havet. De tyckte hon skötte sig utmärkt! Hon gick tyst och beskedligt förbi stora hundar som till och med skällde. Det är sådant som gör en matte glad! Tänk att träningen vi håller på med faktiskt fungerar!

Det vi tränar är inget märkvärdigt, men ganska matnyttigt. Nanna går lös på cykelbanan och när någon gående närmar sig beordrar jag henne att gå bredvid mig. Det klarar hon för det mesta riktigt bra! När någon cyklist eller någon på rullskidor närmar sig ger jag order med både ord och tecken att hon skall 'sitta' och sedan 'vänta'. Hon sitter då blick stilla och tittar mig stint in i ögonen tills jag ger klartecken att hon får gå. (Jo, jag måste erkänna - jag använder både klicker och hundgodis och det verkar fungera...) Vad hon älskar att få springa lös och träna dessa enkla övningar! Och jag blir så stolt när hon gör framsteg och så överlycklig när jag ser henne skutta omkring och vifta på svansen. -Att vara hundägare är en ynnest!

Och Mimmi då? Vad gör hon? Hon går kortpromenader i koppel och springer lös uppe i skogen. Och allra helst ligger hon och vilar. Hon slipper träningen på grund av sin ärevördiga ålder. För visst är det så att det är svårt att lära gamla hundar sitta...?

Jag tigger inte...

...jag sitter bara och väntar ifall matte eventuellt skulle vilja ge mig en gotta...för det är ju trots allt fredag...


















God helg på er!

/Nanna

Mimmi har ont i örat...

...och lite andra krämpor också, visade det sig när vi var på seniorkontroll igår. Hon har en hormonrubbning som eventuellt har sitt ursprung i hjärnblödningen för 5 år sedan. Mimmi har nämligen inte löpt sedan dess.

Men vad värre är, är att hon också har flera tumörer i juvren. Vetten berättade att 50 procent av juvertumörerna är godartade - så det är ju vad vi hoppas på. Känns inte rätt att låta henne genomgå en så pass stor operation vid sin höga ålder om hon inte har ont. Hon blir trots allt 11 år i februari. Vi tog en del blodprover också som vi snart får svar på.

Och apropå hög ålder - härom dagen mötte vi en cocker som var 14 och ett halvt år gammal! En stilig, något grånad gentleman, som gick med spänstiga steg. Hans matte berättade att han hade varit frisk hela livet, men att krämporna nu hade börjat komma. -Tänk ändå om man finge behålla sina godingar så länge...

Senior

"Jag har blivit Senior. Det är något mycket aktningsvärt, så idag skall jag få gå på en Senior-kontroll. Det ni!"








/Mimmi

Saffransbiscotti

Nu har förberedelserna för vårt årliga glöggkalas börjat. Om en vecka fylls huset av unga och gamla. Jag har bland annat bakat Saffransbiscotti i helgen - och Nanna försökte ivrigt hjälpa till. Hon tyckte nog det luktade väldigt gott... Hon blir så lång när hon ställer sig på baktassarna... hon nästan når upp till diskbänken.

Förra året, när vi hade vårt kalas, var Nanna ganska ängslig när gästerna vällde in Hon satt mest i trappan och tittade på oss medan vi åt och drack glögg. Undrar hur det blir i år? Har hon tuffat till sig eller kommer hon vara lite tillbakadragen i år igen? Jag tror på det senare. Nanna är inte en hund som direkt slänger sig i famnen på okända människor - hon har integritet och vill lära känna individerna först.

Som tur är lyckades Nanna inte norpa varken deg eller skorpor. - Ingen glöggfest utan saffransbiscotti!



Saffransbiscotti ca 40 st

2 ägg
1,5 paket saffran
100 g mandel
100 g smör
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver









Hacka mandeln grovt.

Vispa ihop saffran och ägg, tillsätt rumsvarmt smör och socker till en porös smet.

Blanda ner hackad mandel, vetemjöl och bakpulver till en jämn och ganska kletig deg.
Fördela smeten i tre längder på en plåt med bakplåtspapper.

Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 15 minuter.

Låt längderna svalna något och skär dem på snedden i ca 2 cm breda bitar. Sätt in dem i ugnen igen för att torka (i ca 1 timma i 75 graders varm ugn).

Se upp i blåbärssnåren...

...för här kommer flickorna Bus! Och då går det undan, minsann. Det är så skööönt att sträcka ut ordentligt...mycket roligare än att gå i koppel, minsann!
-Ha en bra helg!







/Nanna & Mimmi

Ute på tunn is

"Isarna är förrädiska, så här års! Jag skulle nog ha lyssnat på matte när hon försökte få mig att inte gå ut på isen, men den såg så blank och härlig ut!"

"Och isen bar mig faktiskt i ungefär 5 sekunder - sedan brast den och jag fick mig ett ofrivilligt dopp!"











"Som tur var kunde jag snabbt kravla mig upp från det kalla vattnet. Matte tror nog att jag ville bada, fast det ville jag faktiskt inte. Inte idag när det var så kallt."











"Bara hon inte får för sig att hon ska sticka mig en värmande baddräkt också..."








/Nanna

Nu är det vinter...

...på västkusten. Ingen snö, men marken är täckt av vit rimfrost och jag fick skrapa vindrutorna i morse.

Hundarna är överförtjusta - de vill stanna och nosa precis överallt.

Vad är det som gör frusen mark så intressant? Blir lukterna mer framträdande i snö och frost?

Det räckte inte med regn i morse...

...Nanna tyckte det var dags för ett vinterbad också. Det var en blöt, men glad hund jag fick med mig hem.

Roligaste aktiviteten

Det var ett tag sedan vi spårade, Nanna och jag. Så idag bestämde jag mig för att lägga ut ett spår i vår skog. Har inte gjort det förut eftersom vi så ofta är i den skogen, men så kom jag att tänka på att det nog är dags att lägga in lite störningar - och störningar kan väl vara gamla lukter och spår?

Dagens spår var ganska långt. Det började med ett kort tillbakaspår, flera böjar och två 90-graders vinklar. När spåret hade legat och mognat i en timma, hämtade jag Nanna och satte på spårselen.



Vilken lycklig hund! Hon fixade tillbakaspåret, alla böjar och bägge vinklarna. Min duktiga spår-tjej!


Och undan gick det! Jag stod på näsan två gånger och spårlinan trasslade in sig i enebuskar ett par gånger...men kul hade vi!






Det är inte lätt att plocka in snitslarna och samtidigt försöka fotografera spårmästarinnan...



...för här går det undan, som ni ser. Eller är det fotografen som är på väg att dratta på ändan?








Belöningen idag var leverpastej och det smakade tydligen bra!


Personspår är så himla roligt! Särskilt för Nanna, men även för mig. Och så enkelt! Att vistas i skogen med hund ger mersmak - jag har redan anmält oss till en helgkurs i viltspår i vår...

Hej, hej!

"Hej, hej - hemskt mycket hej! Hoppas ni får en bra första-advents-helg! Vi har hjälp matte att plocka fram adventsljusstakar och nu ryktas det om fredagsmys..."











/Nanna

Konsten att gå fint i koppel

Jag tycker inte det är viktigt att hundarna går perfekt fot vid min sida - lydnad kommer nog aldrig bli min högsta prioritet. Däremot vill jag att Nanna slutar streta och dra.

Därför började jag träna henne för några veckor sedan, genom att stanna när hon drar och stå stilla tills hon har satt sig och sökt ögonkontakt. Tipset fick jag på nätet, där man som bekant kan hitta det mesta.

Hon svarade direkt på träningen - det tog nog bara två dagar av konsekvent träning, innan hon insåg att det var bäst att ta det lugnt. Nu frågar jag mig bara varför inte i hela fridens namn jag började med detta tidigare...?

Tro nu bara inte att hon alltid går utan att dra. Nej då - går det en tjusig hund en bit framför oss, så gör hon allt för att komma ikapp honom. Och finns det något intressant spår att följa, så blir hon ivrig och glömmer av sig. Men hon vet ändå vad som gäller - och nu måste jag bara fortsätta att vara konsekvent.











"Vad hittar jag väl här? En trasig tennisboll..."










"Den tror jag att jag bär med mig hem..."





Om någon undrar huruvida Mimmi drar i kopplet, så kan jag berätta att det gör hon inte! Hon går alltid ett par steg efter Nanna och mig. Och ibland tvärstannar hon och står alldeles stilla. Hemska tanke, slog mig precis: Hon kanske tränar mig att gå fint!?!