Inga maneter i sikte

Inte en enda manet har stört vårt plaskande denna sommar. Det är skönt, men samtidigt lite oroande. Vart har maneterna tagit vägen? - De hör ju sommaren och havet till!

På spaningsuppdrag: Inga maneter i sikte!

Har någon sett mina solglasögon?

Solen är för stark så här på morgonkvisten.

Puss från Leia

Sensommardag

-Vad tittar du på, Leia?
-Humlor. Och blomflugor. Och fjärilar.
-Är det kul?
-Mmmmmmmm...

Det går att prata...

... även om man har en boll i munnen. Jag pratar ofta och gärna! Eller låter, som vissa säger. Men tro inte att de där människorna alltid förstår vad jag säger... Fast det går bättre och bättre. De är  inte helt obildbara. Tack och lov!

/Nanna

När man har...

...jagat...

...och tuggat sönder...

...kottar...

...är det ganska så nice...

...att hitta en pöl med friskt regnvatten!

Skön helg önska vi!
/Nanna och Leia

Varför mattes hallonkorg aldrig blev full

Ibland är matte snäll och delar med sig när hon 
plockar hallon.

Jag älskar nämligen hallon!

Jag brukar stirra riktigt länge och riktigt trånande
på bären, för att  hon ska fatta...

Men det är inte alltid hon gör det.  Svisch, säger det,
så hamnar hallonen i hennes korg ...

Då tar jag saken i egna händer! Så hos oss är det
stenhård konkurrens om bären!

Kram från Leia

Jagat kottar...

... uppe på högsta berget! Nu är vi gôtt trötta!

Voff från Nanna och Leia!

Baddaren och Fröken försiktig

På kvällspromenaden gick vi ner till havet. Nanna slängde sig i vattnet, som vanligt...

 ... men Leia var inte helt övertygad. Är det kallt i vattnet, kanske..?

Lillhusse F slängde i några pinnar för att locka ner henne i vattnet,  men Leia tyckte kvisten han höll i vänsterhanden verkade roligare!

Under tiden stod Nanna beredd ute i vattnet.  - Men hallå, jag vill också fånga pinnar!

Nu då, Leia - ta pinnen, fort, innan Nanna tar den!

Duktig flicka, nu har du också badat - åtminstone benen...

Och några svanar fick hon inte tag på denna gången heller.

Katarina

Barn och hund

Visst brukar man säga att barn borde få växa upp med hund - och det stämmer på sätt och vis, tycker jag. Både barnet och hunden får ut så mycket av varandra. Men det är förstås under förutsättning att man har tid för hunden - en hund kan inte lämnas hemma hela dagarna. Och vilka småbarnsföräldrar har den tiden..? De flesta behöver arbeta heltid för att få ekonomin att gå runt. Det är synd - tänk om vi ändå hade sextimmarsdagar...

Nu när Pytelilla L har åkt hem till Stockholm har vi två besvikna hundar här (plus en farmor och farfar). Två hundar som optimistiskt springer upp på övervåningen på morgnarna för att kolla om hon är där. Som går omkring i trädgården och nosar på hennes kvarlämnade leksaker.

De fann varandra till slut och vi kan bara hoppas att hundarna inte har glömt henne tills de ses nästa gång.

Hej då, Pyttelilla L, hälsar vovvarna!

Pyttelilla L är tillbaka hos farmor...

...och hundarna! Och nu går det riktigt bra! Både Nanna och Leia vill gärna vara nära henne - vi behöver bara passa så att hundarna inte får sig ett tjuvnyp... ; )

Här kommer Pytelilla L gåendes - och Nanna sitter och väntar på henne

Pyttelilla L leker i uterummet - och Leia vill vara med

Leia tittar på när Pyttelilla L tvättar terrassen med borste

Pyttelilla L lägger små stenar i sin vattenkanna - och både Nanna och Leia håller ett öga på henne

Farmors älskling tycker jättemmycket om hennes gula körsbärstomater!

Katarina