Hur roar sig en hjort som tror att han är en häst?

Hjorten Hjalmar som förmodligen tror att han är en häst som sina adoptivföräldrar, har nog lite tråkigt, trots allt. jag menar hästarna får ju ridturer dagligen, men stackars Hjälmar... Hur roar han sig? Vågar du dig på en gissning?


Här kommer en ledtråd:

Har du gissat? Just det!

Vid rucklet, som förhoppningsvis ska bli till ett hus någon gång i framtiden, hänger ett bildäck. Där gungar ett litet barn ibland och lille Hjalmar tycker också gungan är kul. Han puffar och puffar på den med hornen och gungan den svajar...fram och tillbaka...fram och tillbaka...








 Jag undrar i mitt stilla sinne - är det lek eller förbereder han sig för rivaler..?


Katarina

Det går långsamt framåt

Avvaktande hundar är hundar som Nanna tycker om. Alltså sådana som inte går fram och nosar direkt på henne, utan väntar en stund.

Häromdagen mötte vi en liten vit lurvboll som kom gåendes med kopplet släpandes efter sig - fast ingen musse inom synhåll. (Musse är min variant av det genusneutrala 'hen'.) Det visade sig senare att musse var en matte som hade svårt att gå och därför helt sonika släppte iväg den lilla vovven på egen hand en stund...

En sådan söt liten gosse!

Det är intressant att betrakta hundars kroppsspråk. Den lilla vita stod alldeles stilla och tittade på oss där vi kom gåendes och när Leia gick fram mot honom vek han blicken åt sidan. Lelia stannade då och avvaktade, hon också. Nanna stod först på avstånd och betraktade hanhunden och så plötsligt bestämde hon sig för att han nog inte var farlig. Hon gick fram och hälsade och han svarade glatt genom att vifta på svansen.

Han tittar åt sidan och låtsas upptagen och den
signalen verkar helt klart lugnande

En stund senare mötte vi cockerflickan Freja. Hon har också blivit lugn och lite avvaktande. Leia hälsade på henne och medan jag och Frejas matte stod och samtalade - länge, länge - satte hundarna sig ner och väntade. De har blivit duktiga på att vänta! Nanna la sig ner alldeles bredvid Freja och jag undrade i mitt stilla sinne hur lång tid det skulle ta innan Nanna skulle bli ängslig igen och börja morra. Men morret uteblev!

Det går långsamt framåt!

Katarina

Hur är det fatt?

Ibland vill hon inte gå ut alls. Och ibland segar hon något alldeles förfärligt. Jag får tjata och locka och pocka. Tror nästan hon har ont någonstans...eller har hon blivit extra lat?

Två månader sedan hon löpte...kanske är det förklaringen?

Jag tänker inte svara! Du får försöka lista ut svaret själv, matte!

/Katarina

Nosar du, nosar jag

Nosar en, nosar två. På samma fläck. Och ibland på samma grässtrå. Det är fascinerande hur båda två kan tvärstanna under en promenad, för att borra ner nosarna i samma tuva.

Vilka  härliga ytor att springa på!

Vi tog en härlig långpromenad i Billdals park vid lunchtid idag. Hundarna fick sträcka ut på de stora gräsmattorna och vi njöt av solen! När hösten visar sig från sin bästa sida är den härlig!

Vilka kommer därborta? Känner vi dem?
Nej det gör vi nog inte, så vi stannar här.

Katarina

Många djur idag!

Små och stora kryp har vi mött idag minsann. De vi retade oss på mest, var som vanligt katterna. De är så provocerande för de sitter där och stirrar på oss och vi får inte jaga dem. Det tycker vi är orättvist!

Det roligaste mötet idag var när vi gick eftermiddagsrundan med matten. Vilka kommer inte gåendes mot oss då, om inte Kevin och hans matte - och en häst! Det är allt lite ovant att se någon promenera med en häst i koppel, men Kevins matte hon kan, hon! Och hästen är så snäll, han står där och tuggar gräs medan mattarna pratar och vi hundar samspråkar med Kevin.

För att toppa upp det hela, så stötte vi på Hjalmar också. Han har blivit stor minsann och har börjat göra små försök att 'rida' på hästarna. Kevins matte berättade att hästarna låter honom hållas - de tycker så mycket om Hjalmar att de till och med låter honom dricka vatten först av alla. Till och med före 'högsta hönset'. Det är väl kärlek det!

Det var lite om våran lördag - har ni gjort något kul? /Nanna och Leia

Vad gör man när det regnar...

...och man inte tycker om att vara ute i regn? - Konstigt kanske, med tanke på att jag älskar att bada i havet, men regn...usch och fy!

Någon som vill ta ett parti Backgammon med mig..? 

 /Nanna

Morgonstund har guld i mund

Det är på morgnarna man mår som bäst. Då pussar man sina flockmedlemmar och sedan sträääääääääcker man på sig och gottar sig!

Ooooooooooooooooohhhh...

...haaaaaaaaahaaaaaaaaaaa...

.....hoooooooooooooo!

Skendräktighet

Sista juli upptäckte jag att Nanna löpte. Humöret var på topp och hon var lekfull och full av energi. Mitten av augusti började hon bli lite tröttare. Ville inte leka med Leia längre och började återigen visa tecken på att hon ville vara ifred. Morrningarna gentemot Leia började återkomma - men med den skillnaden att vi inte längre bryr oss. Vi har äntligen insett att hon inte hotar Leia med sina morrningar - hon signalerar bara att hon vill vara ifred.

6 veckor senare är Nanna alltså skendräktig. Inte så att hon bäddar och inte så att hon bär omkring på saker, men hormonerna påverkar hennes humör. Hon är trött. Det har till och med gått så långt att hon vill in i huset trots att jag är ute på tomten... det är inte riktigt likt henne.

Frågan är: skulle hon vinna i livskvalitet om hon blev kastrerad? Det är ett stort ingrepp och man vet inte riktigt vilka fördelarna skulle bli...

Kottar är mumsmums!

Den här artikeln om skendräktighet hittade jag hos Östersunds djursjukhus:

Hunden reproduktionscykel skiljer sig från många andra djurslag på så sätt att tikens äggstockar producerar dräktighetsbevarande hormon efter löp, oavsett om hon är dräktig eller inte. Samtliga tikar är alltså ”hormonellt skendräktiga” även om det är väldigt varierande hur mycket det märks på dem. Symptom på skendräktighet uppträder ofta 3-8 veckor efter löp, men det förekommer individuella variationer. Oftast består symptomen i att tiken uppvisar beteendeförändringar av olika slag. Vissa tikar blir tröttare och vill helst hålla sig inomhus, andra blir mer oroliga och kan hässja mer. Det förekommer att tikar bäddar som för att förbereda en valpning och vissa tikar lägger till och med föremål hos sig som de vårdar som om de vore valpar. Vid skendräktighet blir juvren något större än normalt och i vissa fall kan tiken börja producera mjölk.

Vid lindriga besvär kan det hjälpa att ge tiken extra motion och försöka hålla igen lite på maten. Har man en tik som ofta blir skendräktig är det bra att göra dessa åtgärder direkt efter löp för att försöka förhindra att problem uppstår. Vissa tikar får dock besvär av sin skendräktighet även om de motioneras väl och medicinsk behandling (som avbryter effekten av det dräktighetsbevarande hormon som ställer till bekymmer) kan vara nödvändig. Tyvärr så är det dock så att problemen ofta tilltar med ökande ålder. Om tiken är mycket besvärad av återkommande skendräktighet kan det därför vara tillrådligt att låta kastrera henne.

Att behöva vänta är inte kul

Det blev mycket väntan för hundarna igår. Vi hittade nämligen svamp på vår lilla utflykt! Vi är inga vana svampplockare, så desto roligare när man väl springer på små kantareller!

Hur länge ska man sitta här, egentligen?

Nej, nu får de snart ge sig!

Nu är det allt synd om oss! Vi vill bada!

Men först skulle det plockas svamp. Ja, inte de här svamparna förstås. Några helt vita vågar jag  mig inte på.

Också blev det då äntligen dags. Nanna slapp kopplet en liten stund, men vågorna avskräckte henne från att simma.

Men bara det att få bada benen är så skönt!

Lillasyster Yster, däremot fick ha kopplet på. Henne kan man inte riktigt lita på. Hon har alldeles för mycket jakt i blodet och blir totalt döv när vi kommer till nya jaktmarker.

Stackars lilla mej som inte får springa omkring och jaga när det finns så många spännande lukter..!

Vem vinner?

När lillhusse 'Lilla F' kastar en pinne i sjön, står båda hundarna beredda. Men vem vinner?

Den snabbaste hunden är utan tvekan Leia - i vanliga fall, vill säga. Men när det är tävling vinner Nanna eftersom Leia ger sig. Inte vill hon riskera en närkamp, med storasyster inte. Nej, hon tar det säkra framför det osäkra. Nanna kan få känna sig stolt ibland.

För säkerhets skull brukar jag använda mig av turtagning:

-Nannna, apport! eller
-Leia, sök!

Men Lilla F:s taktik fungerar också bra.

Mer om dagens utflykt kommer i morgon!

Hej hopp i lingonspåren!

Vi är på spaningsuppdrag!

Hallå, Sommaren - vart tog du vägen?

- Kom tillbaka! Vi är inte färdiga med dej än! Och du, Hösten - du får vänta lite...!

Olika

Ett energiknippe och en åt det bekvämare hållet. Två olika personligheter som beter sig på helt olika sätt när vi vandrar omkring i vår lilla skog.

Energiknippet springer runt och kammar av skogen på nolltid. Flyger fram över omkullvräkta trädstammar och stora stenbumlingar. Hinner knappt landa med alla fyra tassarna i marken förrän hon springer åt motsatt håll igen.

Den bekväma hunden strosar och sniffar. Jäktar inte utan går lugnt och stilla omkring, sätter sig ner och spanar, tar upp en pinne och gnager lite och strosar sedan vidare.

Ett  har de dock gemensamt: de dras till vatten och kan inte låta bli att hoppa i varken små eller stora vattendrag. Ser ni det lilla energiknippet bland alla träden..?

Det gäller att smida...

...medan järnet är varmt. Eller...krama ur det sista av sommaren innan den försvinner...

Sagt och gjort. Packade bilen med hundar och kaffe och drog iväg till Onsala. Gick en härlig långpromenad genom skogen, ner till vattnet. Kopplade loss hundarna, satte mig på stenarna - och njöt av solen, vinden och vågornas kluckande.

Vill inte släppa taget om sommaren. Vill inte, vill inte, vill inte!

 

Vi har fått konkurrens!

Vi har inte ensamrätt längre. Nu måste vi dela matte med en liten tvåbening.  Förstår ni hur det känns att plötsligt ha fått konkurrens...?

Vi fick inte ens vara med och fira tvåbeningens ettårsdag! Vad ska man tycka om det, egentligen?

- Jag tycker vi ska protestera - å det betämdaste!

- Håller med. Frågan är bara om det hjälper..?

/Nanna och Leia

Utmaning - vem kan prestera en fulare grimas?

Leia kan vara världens sötaste, men hon kan också grimasera riktigt fult!

Är det någon som vill anta utmaningen om månadens fulaste grimas, så kan ni väl skriva en kommentar till det här inlägget och ge oss länken! Tills dess utnämner jag härmed min prinsessa till grimasernas drottning!

Med denna grimas önskar jag och hundarna Trevlig helg! Själv drar jag till Stockholm nu för att fira barnbarnets ettårsdag...   : D