Det har blivit många mil...

...man går och traskar...olika promenadvägar visserligen, men det har blivit många mil i samma omgivningar. Måste erkänna att jag börjar tröttna på vägarna här omkring. Vill både flytta - och stanna kvar...

Så därför sätter jag hundarna i bilen och kör iväg en bit när jag jobbar korta dagar. Omväxling förnöjer! Hundarna klagar inte - tvärtom! De fullkomligt älskar när bilnycklarna och kameran plockas fram för då förstår de att vi ska ut och åka! Men de tröttnar på mig ibland när jag ska stanna och fotografera. Något otåliga...men det går bättre och bättre.

Härom dagen åkte vi ner till Särö. Gick omkring och tittade och hundarna fick svalka benen i havet. Det var inte läge att släppa dem, men plaska omkring vid vattenbrynet är inte fy skam det heller.

Äntligen får man svalka fötterna!

Tycker inte du också att matte stannar för att plåta alldeles för ofta?

Om det fina vädret håller i sig så ska jag ta med mig lite kaffe nästa gång vi drar  iväg på utflykt. Då blir det extra mysigt! - Trevlig helg!

Drömmar

Jag har en elev som har fått två lamm, istället för en hund. Två små lamm som hon sköter om och myser med.  Låter inte det härligt! Tänk att ha några lamm som går omkring i trädgården, eller varför inte en get? En av mina kollegor fick en get - Getrud. Ett mycket passande namn! Tyvärr kunde hon inte behålla Getrud för hon blev så efterhängsen och störde grannarna för mycket. Man måste nog ha fler än en get om de ska trivas.

Men en söt liten miniponny hade  inte varit dumt. Hästar kan vara så himla söta!

Själv drömmer jag om några fina dvärghöns som går omkring och pickar. Det hade varit toppen att kunna hämta in färska ägg på morgnarna. - Om det inte hade varit för fågeljägaren Leia, förstås...

Håller alltid koll på allt som rör sig

Två gröna ögon

En sprucken spegel trollade bort våran matte i förra inlägget. Förutom skorna då, för de stod kvar.

Vi försöker trolla bort alla katter från vår tomt, och vi lyckas...nästan.

Kram från Nanna och Leia!

Hokus pokus

Här ser ni mig och hundarna på promenad! ; )

Också - Filijokus!

Men vad nu? Nu försvann jag. Och kvar är bara vovvarna.

Hur gick det till, tror du..?

Jodå, hjorten Hjalmar lever och frodas

Han följer valackerna i vått och torrt. Byter de hage, så gör Hjalmar det också. Hornen har vuxit ut nu och han börjar se fullvuxen ut. Snart blir han väl könsmogen, men han är nog alltför präglad på hästarna för att förstå att han inte är en av dem. Hoppas ändå att han kommer försöka leta upp några andra hjortar att ansluta sig till.

 Han är så söt, Hjalmar, men jag tycker så synd om honom...

Sommarkväll i skogen

Lekstund i kvällssolen är inte dumt...

Instämmer! Jaga kottar är som ni vet Nannas och min favoritlek när vi är uppe bland bergen!

För att inte nämna jaga pinnar. Det är heller inte dumt!

Och när man är riktigt glad, så måste man ju rulla runt lite i gräset! Blir man då också klappad på magen är lyckan fullständig!

Kram från Nanna och Leia

Har fått en 'ny' hund

Det känns som om jag har fått en ny hund. Eller ska jag kanske säga nygammal..?

Nanna har förändrats över sommaren. Jag bestämde mig i våras för att sommaren skulle bli lugn och stressfri. Planerna på lydnadsträning las på hyllan och kosttillskott med bland annat det lugnande mineralet magnesium inhandlades.

Så blev Nanna akut sjuk och sjukdomsförloppet var långdraget. När värsta värken hade lagt sig blev hon allt gladare. Hon slutade morra mot Leia (vilket hon hade gjort ganska rejält tiden innan hon blev akut sjuk) och hon började visa allt mer tillit mot både oss tvåbeningar och mot Leia.

Den 31 juli upptäckte jag att Nanna hade börjat löpa. (Det var ett försenat löp och jag blev jätteglad eftersom jag trodde hon hade drabbats av en hormonrubbning.) Nanna började uppvakta Leia alldeles enormt mycket. Till Leias stora glädje - hon tänkte väl att äntligen vill Nanna leka med mig!

Trots att höglöpet är över för länge sedan så fortsätter leken. De är så sammansvetsade nu, mina flickor!

Så vad är det som har hänt?

Jag tror promenaderna med flexikoppel har stärkt Nannas självförtroende. Vi har medvetet valt bilfria vägar så hon har fått strosa ganska mycket i egen takt. Och hon hon har fått hälsa på de hundar hon har velat gå fram till. Hon har själv fått styra.

Jag tror vitamin- och mineraltillskottet har fått ner hennes stresshormoner en hel del.

Jag tror hon och Leia har blivit säkrare på varandra. Nanna var förmodligen ganska osäker på Leia och Leia var lite rädd för Nanna - hon kunde inte riktigt tolka Nannas läten. För Nanna är en hund som låter mycket.

Jag tror Nanna mår bättre nu när hon har gått ner lite i vikt.

Jag tror Nanna upplever en stor glädje över att inte längre ha ont.

Och sist, men inte minst: jag är mycket lugnare och mycket säkrare på min hund nu. Jag har äntligen börjat lära mig tolka hennes olika läten och signaler. Jag vet att om jag är lugn så har Nanna mycket större förutsättningar att vara balanserad.  

Vad gör du matte?

Varför rensar du rabatterna istället för att leka med mig?

/Leia

Tjohoooo!

Gissa vad vi har gjort idag?

Utan flexikoppel?

Gissa?

Gissa?

Något som är superduperduperkul!!!

Jepp! Vi har badat! På två olika badplatser! - Det ni!

Det är så roligt att springa omkring bland stenarna och sedan kasta sig i böljan den blåååå!

Kasta och kasta.... jag håller mig nära land. Det är säkrast, för jag har inte tagit simborgarmärket än...

Det finns så mycket att undersöka!

Vi var alldeles ensamma eftersom vädret var mulet, och det passade oss perfekt!

Med rumporna i vädret och nosarna i backen - på äkta cockervis!

Tjohoooo matte, här kommer vi!

Det finns nog inget som är så roligt som att vara vid havet! Det skulle i så fall vara att vara i skogen...eller att leka 'hitta saker'...eller...något annat kul!

Simma lugnt!
Nanna och Leia

Vi samlar på positiva hundmöten

Nanna gör framsteg. Den senaste veckan har hon uppfört sig exemplariskt vid tre olika hundmöten. Först ut var en Sheltie som kom gående med sin matte. Sheltien ville hälsa - det syntes tydligt - och det ville Leia också. Normalt sett brukar jag i de lägena låta Nanna sitta vid min sida utan att hälsa, men den här gången lät jag henne bestämma själv. Hon gick fram och hälsade och efter någon minut gick vi vidare. Nemas problemas!

Någon dag senare mötte vi en granne med två pudlar. Grannen och jag utbytte några ord och under tiden gick Nanna fram och nosade på pudelflickorna. Nemas problemas!

I morse kom så en stor, svart hund utspringandes från en tomt. Hunden agerade valpigt - la sig ner en bit ifrån oss och kom sedan närmare och närmare. När den var intill hundarna la den sig ner igen och visade tydligt att den minsann var undergiven. Samtidigt kom hundens matte springandes och när hon kom fram till oss ursäktade hon sig om och om igen. Det visade sig att hunden mycket riktigt var en valp. Både Leia och Nanna var ju kopplade och svansarna visade att de kände sig osäkra - men, inga utfall från Nannas sida! Så återigen:  Nemas problemas!

Nosar du mig i baken, så nosar jag på nästa!

Vågar jag hoppas på att Nannas skrämseltaktik kommer försvinna så småningom?

Att vänta

Så har jag börjat arbeta igen och hundarna skall tillbaka till de gamla rutinerna. De är ju lite vana nu efter sommaren med att matte är hemma. Enligt husse kan Nanna inte riktigt slappna av innan jag kommer hem. Hon vill inte gärna lämna tomten utan sitter helst på sin utkikspost och väntar på mig.

Leia är lite mer obekymrad, men Nanna sitter gärna på vakt och tittar ner mot grinden... Kommer hon snart..?

En företagsam tjej!

Utsikt från Högsta berget. 

Vi har våra favoritplatser och våra ritualer. En av dem är Högsta berget. Där finns en sluttning och där brukar jag kasta ner kottar som hundarna får springa ner och hämta. De tuggar en liten stund på kotten och sedan vill de att jag kastar en ny.

Leia tyckte att det tog för lång tid för mig att plocka kottar från tallen härom morgonen. Så hon tog saken i egna händer. Har man bara en mun, så kan man själv plocka kottar från trädet, tycker hon.

Där hänger en fin kotte!

Om jag skulle försöka ta den...

Åååååh....

...hej...

---och håååå...

...och...

...där släppte den!

Ha! Tjejer kan!

Samtal pågår mellan Nanna och lillhussen

Lilla F: Nu kastar jag bollen genom tunneln också springer du efter bollen - genom tunneln. Förstår du?

Lilla F: Men du måste ju sätta dej här, så att jag kan kasta bollen!

Nanna: Men bara kasta bollen, Fabbe! Vart som helst! Varför ska den igenom tunneln..?

 

Safari i vår lilla skog

Tidigt i morse gav vi oss av på safari. Solen tittade fram mellan träden, men fortfarande var det skuggorna som härskade. Plötsligt fick jag hjärtat i halsgropen och min kamera fick korn på ett vilddjur som smög i buskarna!

Ser ni hur vilddjurets farliga ögon reflekteras i vattnet...hujedamej..!

 Vilddjuret visade sig vara Nanna som ville ta sig ett morgondopp i skogstjärnen.

Och Leia hakade på. Hon har blivit riktigt förtjust i vatten, minsann. Plumsar i både här och var. Leia hittade vilda djur i mossan - som varken var stora eller farliga - men tydligen intressanta!

Vår skogstjärn är otroligt vacker - särskilt i morgonljuset. De senaste dagarna har vi tagit morgonprommisen i skogen. Det gör gott i själen! I morgon börjar jag jobba igen...suck...vart tog semestern vägen..?

Ett väldigt nyttigt djur mötte vi på gräsmattan när vi kom hem igen: Pantersnigeln! Det vet ni väl att pantersniglar äter bara döda växter - men de kan faktiskt skada mördarsniglarna rejält! Så pantersniglarna tycker vi om!