I morse blev jag tvungen att sätta upp mer metallnät längs tujahäcken mot granne F. Nanna tycker om att gå på upptäcksfärd - bland buskar i synnerhet. Eftersom den trafikerade vägen går alldeles utanför, så är det bäst att vara försiktig...
Nu blev det inte alldeles lätt. Så fort jag gör någonting i trädgården, så vill hon vara med. Drar jag upp ogräs, så är hon där och nafsar och 'hjälper till'. Gräver jag ner en planta, så gräver hon också... Så när jag höll på med nätet, var hon redan igenom häcken...
Distraktion - vad kan distrahera den lilla allra bäst? -Grisöron! Det finns ingenting, mig veterligt, som hon gillar bättre. Så ett öra fick det bli...och jag fick upp mitt nät!
Här är det kalas på grisöra:
När halva örat var uppätet, försökte Nanna hitta ett bra gömställe. Men ve och fasa! Alla jordplättar hade fått nät framför sig! Bland växterna är det inte så lätt att gräva!
Det blev ett irrande innan hon slutligen bestämde sig för att gömma det uppe vid lekstugan.
Sedan blev det dags för en tupplur. Tur att slarviga matte hade lagt sin jacka på terrassgolvet!
Och vi har ju trots allt varit uppe sedan kvart i sex!
Jag har börjat läsa en bok om hunduppfostran: 'Don't shoot the dog!' av Karen Pryor. Den går ut på att man skall ge hunden positiv förstärkning när den gör rätt och ignorera när den gör fel. Som om man inte visste det, egentligen! Samma sak som med barn...och tonåringar... Men det är så lätt att glömma, så man behöver bli påmind!
Boken innehåller också information och tips om klicker-träning...och det har jag börjat praktisera!
Jag klickar (och ger hund-godis) när Nanna kissar utomhus - och ignorerar när hon gör det inomhus. Det går väl sisådär, än så länge...det blir fortfarande en del pölar inomhus.
Jag klickar också när hon kommer när jag kallar på henne. Och hon kommer springandes som ett jehu när jag ropar! Enda bakslaget med det här är att Mimmi också kommer springandes. Hon tror tydligen att hon har fått ett nytt namn...eller så är hon bara godis-sugen...
Det är riktigt roligt, det här med klicker, så jag har avbokat valpkursen jag hade anmält oss till, och istället valt en som innehåller just klickerträning.
Hon har blivit så stor, Nanna. Hon är ca 31 cm hög - att jämföra med Mimmis 41! Jag tycker hon har vuxit enormt mycket sedan vi fick henne för 4 veckor sedan. 4 väldigt roliga veckor...
Hon sover bättre på nätterna också, den lilla. Två morgnar nu har hon sovit till 6-7 utan att gå ut på natten! Rena lyxen...
Nu skall vi gå ut och leka en stund på gräsmattan så att hon sover gott i natt också!
Jag har hittat en ny favoritplats i trädgården i år. Ett perfekt litet ställe att sitta och läsa en bok och koppla av. Det är verandan till lekstugan... Framför verandan växer vildvin som slingrar sig upp mot lekstugetaket. En riktig vildvins-grotta!
Hundarna tycker också om att ligga här och vila. Det blir trångt, men mysigt, när vi trängs där alla tre. Här är det Nanna som tigger och ber att få komma upp:
Mimmi kan ta sej upp själv - såvida inte jag sitter i vägen förstås...
På golvet och som ryggstöd har vi två dynor. Mjukt och gott för ömma bakar...
Nanna har börjat med en ny liten egenhet - hon ställer sig upp på bakbenen och lägger frambenen över Mimmis rygg. Mimmi morrar - och Nanna står blick stilla, men går inte ner. Undrar vad detta betyder? Är det Nanna som vill visa att hon är den dominanta? Eller vill hon bara leka? - Någon som vet?
Katarina
Eftersom Nanna är väldigt leksugen - och Mimmi oftast säger 'nej tack' till lek - så gäller det att aktivera den lilla 'Maran'. Eller 'Pirajan', som lilla F kallar henne. - Inte så konstigt kanske, eftrsom han fick örat piercat av Nannas sylvassa små tänder...
Utomhus är det mest pinnar som gäller - Nanna älskar att gnaga på pinnar och att hämta pinnar som man slänger iväg.
Inomhus är det dragleksaker och bollar som gäller - allra roligast är gottebollen som Nanna kan rulla runt, runt på golvet - i hopp om att små godisbitar skall ramla ut. Kolla bara på bilden hur hon försöker...
GRATTIS till lilla E på namnsdagen! Vi får fira dej med tårta när vi ses!
I morse tog jag ut Nanna på en liten promenad. Mimmi fick stanna hemma. Jag tror det är bra om hundarna vänjer sig vid att inte alltid gå tillsammans.
Vädret är opålitligt den här veckan, men just under promenden var det uppehåll och lite sol. Det fanns stora vattenpölar på vägen efter nattens regnskurarna - till Nannas stora glädje. Hon hoppade rätt i pölarna, drack lite vatten och drog sedan vidare till nästa pöl. - Det märks att ho n gillar vatten!
Efter en stund mötte vi min före detta elev D som kom gående med sin gamla Golden retriever. Först blev Nanna lite ängslig och satte sig ned, men sedan hälsade hon glatt på den stora hunden. Och retrievern var lugn och trygg så det blev ett bra möte! Vilken storleksskillnad...!
När vi kom hem var Nanna både trött, blöt och smutsig. Men lycklig....
