
Så här ser det ut i skogspartiet närmast vårt hus. Ormbunkarna växer minst sagt höga! Nanna och Mimmi syns nästan inte där de springer med nosarna tryckta mot marken och spårar. Ibland tror jag att jag har tappat bort dem, men så kommer det små liven sättandes i farlig fart! Ännu så länge så har de aldrig sprungit iväg...peppar, peppar...

Kan man bo bättre? frågar jag mig efter en helg i sängen med feber och hosta. När man inte orkar gå ut och promenera med hundarna och när övriga familjemedlemmar låtsas om som om de inte ens har några hundar, då är skogen guld värd! Och Carina, om du läser detta - med gummistövlar på fötterna och med Cortison från veterinären i fickan så vågar vi vara i skogen även soliga och varma dagar. Trots att där säkerligen finns huggormar. Jag brukar prata högt med hundarna för att varna eventuella odjur - men jag får inga svar... ; )