Grattis prinsessan Leia!

Tre månader idag - hurra, hurra, hurra, hurra!

Grattis också till brorsorna Viggo och  Lucas!

Det där med sömn...

Här kommer en bekännelse som jag alls inte är stolt över: Leia sover i min säng. Jättemysigt nu när hon är valp, men inte lika mysigt till vintern när hon blir större...

När vi hämtade Leia hade jag en dryg vecka kvar innan semestern. Resten av familjen skötte om henne medan jag arbetade, men nätterna var mina. Leia ville inte sova, men det ville jag. Och hon somnade så gott i min säng! Och där har hon blivit kvar. Runt 5-tiden brukar hon väcka mig med pussar på munnen och efter en liten stunds kel brukar hon somna om. Gullegrisen!

Men hur ändrar man denna (o)vanan? -Jag har köpt en ny fin korg som är stor nog att rymma de båda. Tänk om jag kunde få dem att dela korg så att Leia finner lugnet hos Nanna i stället...

Mitt första steg mot målet är att sitta på golvet bredvid korgen tills Leia har somnat. Det går ganska bra - det är bara det att hon vaknar igen efter en liten stund och vill upp i sängen igen...och då faller jag till föga...

Det gäller att vara karaktärsfast när man handskas med valpar, och hur lätt är det..?

Kramgoa älsklingar!

Så här håller de på. Flera gånger om dagen. Kelar och leker om vartannat. Pussas och nafsar och kramas. Mina underbara hundar!

Social träning för Nanna

Stora F och hans lilla T med sonen J har varit på besök i några dagar. Väldigt roligt, tyckte vi - och lite, lite läskigt, tyckte Nanna, som av någon outgrundlig anledning är rädd för barn.

Rädd är däremot inte Leia som fann J direkt.

Och goa J var hundvan. Han tog det lugnt och övertygade Nanna till slut om att han alls inte var farlig...han väntade ut henne, pratade lugnt med henne ... och det slutade med att hon till och med lät honom hålla i kopplet under vår lilla promenad.

Väldigt bra träning för mesproppen Nanna! Lilla J däremot, var verkligen ingen mespropp, utan en framåt och frimodig ung man.
 - Hoppas du har lärt dig nu att barn inte är farliga, Nanna!

Valpkurs dag 3 - avslutning

Jag måste börja med att nämna något som jag glömde från dag 2 - nämligen koppelträningen. Vi gick en liten bit ifrån hunden - och kallade på hunden med hjälp av namn + det inkallningsord vi valde. Jag kör 'Kom' med Nanna och tänker använda samma till Leia. Smart då att också lägga till hundens namn innan... När hunden började gå mot oss, så backade vi lite och belönade sedan med godiset tätt intill vår kropp.

Så till dag 3: Vi började utomhus. Det var väldigt varmt, men det fanns också lite skugga på gräsmattan. Vi fortsatte med koppelträningen, genom att visa en godisbit för hunden och sedan lägga den i en matskål. Vi gick bort en bit och började sedan gå mot  matskålen. När hunden drog, stannade vi och backade lite och när  hunden lugnat sig fortsatte vi framåt. När vi var alldeles intill skålen - och hunden fortfarande inte drog - sa vi 'varsågod' och så fick hunden sin godisbit.

En väldigt bra övning! Leia skötte sig så fint! Fascinerande hur snabbt hon fattade att det inte lönade sig att dra. Nu gäller det bara att fortsätta vara lika konsekvent.

Därefter var det 'Godistuvan' som går ut på att träna följsamhet. Vi förare använder vårt intränade uppmärksamhetsljud när hunden tappar koncentrationen och slänger ner en godisbit på marken under glada tillrop. "Men titta här!" osv. Skall man få en följsam hund så måste man vara rolig... Det är alltså inte bara godisar man kan locka med utan också leksaker och andra roliga överraskningsmoment.

Därefter gick vi in och fikade och hundarna fick vila lite. Vi gick igenom läxan som vi fick dag 2, vilken gick ut på att ta reda på vad vi har i kopplet. Lite om våra raser alltså, som vi berättade för varandra.
Det finns säkert människor även i Sverige som inte riktigt vet hundens egenskaper och som därför inte kan stimulera sin hund på rätt sätt. Skräckexempel har vi nog alla sett från USA och Cesar Millans program... Jag fick då också veta att boxern alls inte var någon boxer (vilket jag heller inte trodde från början, men väninna M var så säker på sin sak...  ) Det är naturligtvis en Bullmastiff - och jag tycker den är så fin!

En annan hund som jag förälskade mig i var den röda Toypudeln. Och den var verkligen röd! En helt ljuvlig färg! Hunden är köpt i Japan och jag vet inte om just den här färgen finns i Sverige.

Det finns verkligen så många fina raser! Pudlar har en särskild plats i mitt hjärta eftersom min första hund var en svart dvärgpudel. 'Pontus' var så fin, men jag fick bara ha honom i två år. Mina föräldrar ville inte ha honom kvar när familjen utökades och jag sörjde honom djupt och länge.

Därefter fortsatte vi med 'Hantering'. Vi tränade på att kamma och borsta, klippa klor och borsta tänder och hundarnas passivitet belönades med godis emellanåt. Leia är from som ett lamm - har redan klippt hennes klor 3 gånger utan några som helst protester. Jag fick ett tips som jag skall pröva på Nanna, eftersom hon fortfarande inte tycker om att få klorna klippta. -Man sätter hunden och lägger en godisbit framför. Tar upp ena tassen och när hunden är lugn och avslappnad belönar man. Så håller man på och utökar hela tiden hanteringen. I början kanske man belönar efter varje klippt klo - målet är att belöna först när alla klorna är klippta. Men det gäller att gå långsamt och varligt fram.

Kursen avslutades med 'Valpsläpp'. Eftersom det har gått så bra de andra dagarna så prövade vi med alla hundarna på en gång. Det gick hur bra som helst - även om en och annan hund behövde 'pausas' emellanåt.

Fast Leia och Zelma ville inte vara med de andra så mycket - de lekte hellre en parlek med varandra. Beroende  på att de är samma ras? Eller  på att de  känner varandra sedan tidigare? -Who knows?