I hård terräng

Det ser torrt ut - men skenet bedrar. Rena sankmarken, mellan tuvorna.

3 mattar och 4 cockrar begav sig i morse ut i svårforcerad terräng i härligt vårväder. Det vill säga cockrarna tyckte nog inte terrängen var svårforcerad eftersom de har bättre balans än mattarna - och de är heller inte lika rädda att bli våta om fötterna.  Tvärt om. Minsta lilla pöl - och ännu hellre gyttjepöl - skulle undersökas. Allt medan mattarnas inre bukmuskler fick välbehövlig träning.

Tur du har reflexvästen, Felix - annars hade vi nog inte sett dig.

Så kom äntligen belöningen. Leia hann fram först.

-Jag hittade havet!

Denna lilla tjej, som under sina första två somrar var en riktig liten badkruka, slängde sig rakt ut i böljan den blå. Tätt följd av Felix och en överlycklig Nanna. Det är vår!

Nanna och Felix

Trixie: Jag vill ha din pinne, Nanna!

Ni som har följt bloggen vet säkert att Nanna har svårt för hundmöten. Promenera i grupp går alldeles utmärkt, men att stå nos mot nos är värre. Då stelnar hon ofta till och gör skenutfall. Idag gick det bättre - förmodligen eftersom det bara var fyra hundar. Nanna visade med hela sitt kroppsspråksregister att hon var överlycklig! Totalt obekymrad över att hon gick i koppel medan de andra sprang fritt runt omkring henne. Så när det var dags för badet släppte jag loss henne. Totalt fokuserad på vattnet njöt hon i fulla drag. Men vid ett tillfälle - när Felix vände sig mot Nanna i vattnet - kom ändå ett litet skenutfall. Ett litet och ovanligt lamt, för att vara Nanna. Men ändå... Varje gång hon lyckas med detta tilltag, befästs ju hennes felaktiga beteende.

Felix var dock cool - vände bara bort huvudet så Nanna snabbt kunde återgå till sitt badande.

Nu har jag två vägar att välja mellan. Antingen ger jag  upp socialiseringsträningen med andra hundar och nöjer mig med att ha en supertrevlig familjehund. (För det är hon! Superpersonlig och superrolig och supertillgiven.) - Man måste ju inte umgås med andra hundar...

Eller så fortsätter jag träningen med andra hundar och hoppas på att hon så småningom skall kliva ner från sina höga hästar och bli mer säker tillsammans med sina artfränder. - Livet skulle ju bli enklare om vi kunde ha andra hundar på besök ibland...

Finns det en tredje väg?

Hrm...

Det behövs så lite...

...för att man ska bli glad! Några oväntade ord, bara...

Har precis kommit hem från en härlig långpromenad. En kvinna stannade mig med orden:

- Du har såååå fina hundar!
- Tack, vad glad jag blir!
- Jag har sett dig gå förbi flera gånger, och de är verkligen så jättefina, dina hundar! 


Det var med varmt hjärta och lätta steg jag fortsatte hemåt...

Mina fina hundar!

Zzzzz - snark, snark

Finns det snarkskenor för hundar? - Nanna  har börjat snarka. Nu väcks jag både av Leia som brer ut sig i sängen och av Nannas snarkningar... hu jeda mig! Ska jag behöva flytta ut hundarna från sovrummet?

En gnutta sol

Jag vet inte hur mycket regn vi har fått de senaste dagarna, men det är massor! Grannens regnmätare var full så jag kan bara gissa... Men igår eftermiddag bröt faktiskt solen igenom.

Vi gick först en långpromenad och sedan tog vi en tur upp i skogen. Vi säg två rådjur men vi jagade dem bara hundra meter. Sedan vände vi båda två tillbaka till matte. Duktigt, va!

Jag fångade kottar som jag bet sönder.

Det gjorde jag också. Plus att jag bara njööööt av att äntligen få vara ute!

Idag är det mulet igen, men schemat för dagen är ändå fullt. Vad gör ni idag?

Nanna och Leia

Nära intill

De flesta hundar gillar väl - precis som Nanna - att krypa upp och lägga sig vid fotändan av sängen. Men Leia nöjer sig inte med det. Hon vill ligga tätt, tätt intill. Hon njuter verkligen av kroppskontakt...och lägger sitt lilla huvud på min axel...