Paus i trädgårdsarbetet

Jag har öppnat upp en gång mellan uterummet och nedersta gräsmattan - rakt igenom rosenslänten. Massor av hårt arbete. Stenarna som blivit trappa och trampstenar är tunga som bly och rosenbuskarna är stickiga till tusen, men resultatet kommer bli fint!

Mina hundar är inte långt bort när jag jobbar. Uttrycket trogen som en hund stämmer!
När jag behöver en paus passar hundarna också på att vila. Och när jag behöver en uppmuntrande kram är de inte nödbedda. Mina goingar!

Fågelhunden

Från det att hon var en liten valp, har Leia tydligt visat att hon vill jaga. Hon visar det genom att gå på jakt efter strumpor. När hon hittar strumpor stoppar hon en eller två i munnen, springer upp på övervåningen och hoppar upp i en säng eller en fåtölj. Där sitter hon sedan och piper sitt "jag-har-fångat-en-fågel-pip" och väntar på att vi ska komma och sträcka fram händerna och berömma henne. När vi gör det släpper hon sitt byte och ser så nöjd ut...

Leksaksfåglar fyller samma funktion. Hon bär iväg dem, sätter igång och piper och väntar på att få lämna över bytet.

Levande fåglar gör henne euforisk. Hon jagar dem för glatta livet. Jag vet inte om hon har lyckats fånga någon, men hitintills i år har jag hittat två döda småfåglar på vår tomt. Jag var först alldeles övertygad om att de hade flugit in i någon fönsterruta av misstag, men jag är inte längre alldeles säker...

Man bör inte bli sjuk i semestertider...

...och det gäller både människor och djur. Servicen är inte vad den borde vara. Man åker till apoteket för att hämta utlovad medicin... som inte är faxad när man till slut får tag på personalen  igen.  Man sitter och väntar på utlovade telefonsamtal som inte kommer...man ringer upp igen och det tutar fortfarande efter en halvtimma...

Det är tröttsamt, men ingenting som jag kan göra något åt. Alla har ju rätt till semester och vikarier är det kanske ont om.

Men jag tycker det är dåligt att det inte gjordes en odling på Nannas böld när den tömdes. Hur svårt hade det varit? Då hade Nanna sluppit ytterligare en provtagning och vi hade sparat pengar. Men det viktigaste av allt: vi hade sluppit gissa om vi har fått rätt antibiotika... Nu får vi vänta och se... Bölden minskar lite för var dag och jag har i samråd med en för oss ny veterinär bestämt att avvakta tills vidare. Återkommer bölden för tredje gången, får jag ta till storsläggan...

Under tiden man väntar kan man ju alltid ta och dissekera sin roligaste pipleksak och plocka ut pipet och batterierna... Nu är den halvdöd och matte får försöka lappa ihop den. Men den kommer aldrig kvittra igen...

Här sitter jag och övar på mitt nya hundtrick

Vaddå för hundtrick, undrar ni kanske..? Jo, det gäller att kunna vinka. Med baktassen. När man sitter ner. Någon som vill anta utmaningen?

Kram från Leia

Idag har vi...

...gnagt på pinnar...

...lekt med bollar...

...legat i gröngräset och njutit av solen...

...varit uppe i skogen...

 ...och grävt djupa hål i marken...

...och spanat efter vildingar. Vi såg inga idag, men härom dagen mötte vi en huggorm. Gissa om matte blev rädd då..! Hon skrek i högan sky och sprang därifrån och då sprang vi efter henne. För vi förstod ju direkt att det gällde att rädda sig! Men i dag var det lugnt, som sagt...inte ens minsta lilla skogsmus...

Det har varit en bra dag. Tittar ni noga på bilderna av mej, så ser ni min varböld mellan mitt vänstra öga och mitt vänstra öra. Den har minskat lite, men det skulle vara bra om den sprack, säger matte. Men det kommer den inte göra. Jag känner mig i alla fall inte sjuk - är hur pigg och glad som helst, men den där förbannade bölden vill jag gärna bli av med!

Kram från Nanna