Fartdårar

På vägen utanför vårt hus är hastighetsbegränsningen 40 kilometer i timman. Det märker vi inte av. Fartdårarna är många och ju snabbare, dyrare bilar desto värre.

Här hemma har vi också två fartdårar:

Erkänner! Jag är den värsta fartdåren av dem alla!

Och jag är god tvåa!

Några rastypiska drag

När Lilla E är på besök blir Leia så glad, så glad. Där lillmatte är, är Leia också. Helst tätt, tätt intill. Hon behöver massor med kroppskontakt, det lilla livet. Det samma gäller ju Nanna förstås, så det är nog något rastypiskt.

Ett annat rastypiskt drag verkar vara selektiv hörsel. Ibland är de väldresserade och lydiga. Då känner man sig stolt som matte! Men det är bara när de själva vill vara lydiga. När de ser någon poäng med det. Finns det roligare saker inom räckhåll, slår dövörat till. Då hjälper varken ord eller gester. Då står man där och ropar och viftar...men utan resultat. Då skäms man lite som matte...

Nanna är fortfarande sjuk och har varit det sedan den 18 juni. Ni som följt bloggen är nog ganska utleda på sjukrapporteringen vid det här laget... Hennes svullnad på huvudet är stor vissa dagar och med jämna mellanrum spricker den upp och blodfylld vätska sipprar ut. Jag gör rent flera gånger om dagen och hoppas att eländet ska ge sig till slut. Hon är glad och pigg (fast hon har ont emellanåt) och jag tänker därför avvakta lite till innan jag uppsöker en ny veterinär.  Kostnaden hitintills har varit enorm.

Därför blev jag väl inte jätteglad när Leia hittade en plaskdamm i skogen. Stillastående vatten kan ju inte vara bra när man har en inflammation på huvudet. Men varken inkallning eller lockelser hjälpte. Det blev bad. Och ny rengöring av Nannas svullnad när vi kom hem.

Men hundarna var i alla fall glada efter skogspromenaden!

Nanna, kom hit! Jag har hittat en swimming-pool!

Jag hör att du ropar, matte, men jag tänker inte komma! Jag vill bada!

Blubblublubbbbbbb.....

Visste ni...

...att man kan spegla sig i vissa vattenpölar?

Men andra pölar är så skitiga att man åker direkt ner i badkaret efteråt...

Trevlig helg önskar Nanna

Finns det hjärterum...

...så kan man knö ner sig vid fotändan på den smala extrasängen i arbetsrummet. Gör ingenting alls att det är trångt, tycker hundarna - tvärtom!

Korta turer uppe i skogen var vad de fick idag, eftersom jag vaknade med en gruvlig migrän som inte släppte förrän åskan brakade loss frampå eftermiddagen. Men inte klagar hundarna för det, inte! - Nöjdare hundar finns nog inte.

Mera nosarbete

Övningarna i nosarbete fortsätter. Olika leksaker göms och hundarna fullkomligt älskar att leta reda på dem. Jag  har ökat på svårighetsgraden lite genom att emellanåt hänga leksaker i buskarna - det tog ett bra tag första gången innan Leia fattade att hon skulle söka uppåt. Andra gången gick det bättre, men det märks ändå att det är mycket lättare för dem när sakerna göms i marknivå.

Hrm...var är min pippi? Jag känner lukten,
men hittar den inte...

Aha...där uppe var den!

Nu ska jag bara få ner den också...

Nanna letade noggrant på marken men missade fågeln i busken och gick vidare.

Då dök plötsligt Leia upp:

Men där hänger ju Nannas pippi - den tar jag!

Nu har jag den...

...oj! Nu kommer Nanna! Bäst jag skyndar mig iväg...

Aha! Vad skådar mitt öga..!

Jasså du hänger här uppe du!

Äntligen! Som jag har letat!

Äntligen har vi hittat lekar som både jag och hundarna tycker om...och som inte stressar upp dem allt för mycket.

(Har precis läst Anders Hallgrens Rädda, arga och stressade hundar och jag insåg när jag läste den att lite lugnare lekar som involverar hjärnan inte är så dumt... En mycket bra bok, för övrigt!)