Vi samlar på positiva hundmöten

Nanna gör framsteg. Den senaste veckan har hon uppfört sig exemplariskt vid tre olika hundmöten. Först ut var en Sheltie som kom gående med sin matte. Sheltien ville hälsa - det syntes tydligt - och det ville Leia också. Normalt sett brukar jag i de lägena låta Nanna sitta vid min sida utan att hälsa, men den här gången lät jag henne bestämma själv. Hon gick fram och hälsade och efter någon minut gick vi vidare. Nemas problemas!

Någon dag senare mötte vi en granne med två pudlar. Grannen och jag utbytte några ord och under tiden gick Nanna fram och nosade på pudelflickorna. Nemas problemas!

I morse kom så en stor, svart hund utspringandes från en tomt. Hunden agerade valpigt - la sig ner en bit ifrån oss och kom sedan närmare och närmare. När den var intill hundarna la den sig ner igen och visade tydligt att den minsann var undergiven. Samtidigt kom hundens matte springandes och när hon kom fram till oss ursäktade hon sig om och om igen. Det visade sig att hunden mycket riktigt var en valp. Både Leia och Nanna var ju kopplade och svansarna visade att de kände sig osäkra - men, inga utfall från Nannas sida! Så återigen:  Nemas problemas!

Nosar du mig i baken, så nosar jag på nästa!

Vågar jag hoppas på att Nannas skrämseltaktik kommer försvinna så småningom?

Att vänta

Så har jag börjat arbeta igen och hundarna skall tillbaka till de gamla rutinerna. De är ju lite vana nu efter sommaren med att matte är hemma. Enligt husse kan Nanna inte riktigt slappna av innan jag kommer hem. Hon vill inte gärna lämna tomten utan sitter helst på sin utkikspost och väntar på mig.

Leia är lite mer obekymrad, men Nanna sitter gärna på vakt och tittar ner mot grinden... Kommer hon snart..?

En företagsam tjej!

Utsikt från Högsta berget. 

Vi har våra favoritplatser och våra ritualer. En av dem är Högsta berget. Där finns en sluttning och där brukar jag kasta ner kottar som hundarna får springa ner och hämta. De tuggar en liten stund på kotten och sedan vill de att jag kastar en ny.

Leia tyckte att det tog för lång tid för mig att plocka kottar från tallen härom morgonen. Så hon tog saken i egna händer. Har man bara en mun, så kan man själv plocka kottar från trädet, tycker hon.

Där hänger en fin kotte!

Om jag skulle försöka ta den...

Åååååh....

...hej...

---och håååå...

...och...

...där släppte den!

Ha! Tjejer kan!

Samtal pågår mellan Nanna och lillhussen

Lilla F: Nu kastar jag bollen genom tunneln också springer du efter bollen - genom tunneln. Förstår du?

Lilla F: Men du måste ju sätta dej här, så att jag kan kasta bollen!

Nanna: Men bara kasta bollen, Fabbe! Vart som helst! Varför ska den igenom tunneln..?

 

Safari i vår lilla skog

Tidigt i morse gav vi oss av på safari. Solen tittade fram mellan träden, men fortfarande var det skuggorna som härskade. Plötsligt fick jag hjärtat i halsgropen och min kamera fick korn på ett vilddjur som smög i buskarna!

Ser ni hur vilddjurets farliga ögon reflekteras i vattnet...hujedamej..!

 Vilddjuret visade sig vara Nanna som ville ta sig ett morgondopp i skogstjärnen.

Och Leia hakade på. Hon har blivit riktigt förtjust i vatten, minsann. Plumsar i både här och var. Leia hittade vilda djur i mossan - som varken var stora eller farliga - men tydligen intressanta!

Vår skogstjärn är otroligt vacker - särskilt i morgonljuset. De senaste dagarna har vi tagit morgonprommisen i skogen. Det gör gott i själen! I morgon börjar jag jobba igen...suck...vart tog semestern vägen..?

Ett väldigt nyttigt djur mötte vi på gräsmattan när vi kom hem igen: Pantersnigeln! Det vet ni väl att pantersniglar äter bara döda växter - men de kan faktiskt skada mördarsniglarna rejält! Så pantersniglarna tycker vi om!