Höstbad

Det spelar ingen roll att det är mörkt eller att regnet hänger i luften. Kommer vi nära ett vattendrag så ska det badas! Men om det spöregnar, som det har gjort idag, så får man locka ut damerna på promenad. Nej, regniga dagar spenderas helst inomhus...

Bilderna är några dagar gamla. Vi for till Smarholmen och stranden låg alldeles öde. Hundarna sprang och sprang i sanden - och som en extra bonus blev det schamponering när vi kom hem.

Nu doftar de gott istället för gammal tång.

Katarina

Socialisering på gamla da'r och Blåaste blå

Efter en härlig långhelg med barnbarnet kan jag konstatera att det går att lära gamla hundar sitta. Fast det tar tid.

Tiden räckte inte till för Leia. Hon hann inte vänja sig vid lillans enträgna försök till närkontakt. Så fort lillan närmade sig henne, sprang hon undan. Hon behöver mycket mer tid...

Nanna var den som förvånade mig mest. Jag hade väntat mig att hon skulle ha svårast att vänja sig. Istället blev det hon som sökte kontakt med lillan och hon som försökte pussa lillan. Men som vanligt ska allt ske på Nannas villkor. Vilket betyder att det är Nanna som ska ta kontakt - inte lillan. Då går även hon undan.

Ska lillan upp på stocken så ska jag, tänker Nanna och hoppar snabbt upp.

Tyvärr hade vi inga småbarn att tillgå när den sociala träningen behövdes som allra mest. Nu får vi ta igen det så gott det går. Och det går - men det tar tid och det krävs ständig tillsyn.

Uppe på högsta berget för att titta på solnedgången!

-




Blåaste blå, då? - Här kommer de!

Katarina

Förskottspresent

Vi  har fått fint besök! Lilla barnbarnet och hennes pappa överraskade oss igår och ska stanna hela helgen! En sådan fin födelsedagspresent till mig som fyller år på söndag!

Hundarna är konfunderade. Och jag är förvånad - särskilt över Leias reaktion. Hon, som normalt sett är så trygg och framåt, är helt klart rädd för lilla barnbarnet. Hon springer undan direkt och gömmer sig - till lillans förtret - hon vill ju så gärna undersöka hundarna.

Ettåringar och hundar måste passas noggrant! Ett obevakat ögonblick så kan de små händerna nypa tag i hunden rejält. Och vad hunden gör då, vet man ju inte riktigt...

Igår var vi och gungade. Det tycker lillan om! Vad hundarna tyckte om att sitta bundna vid sidan av, kan  ni säkert gissa...

Vad gör du, farmor?

Katarina

Att bara vara

Det är vått i markerna nu, så gummistövlarna är ett måste uppe i skogen - trots solsken idag. Ormbunkarna börjar vissna och stigarna täcks med gula löv. Det är vackert om hösten!

Uppe på högsta berget njuter jag av utsikten över havet medan hundarna jagar kottar. Sedan sitter vi en stund och bara är.

Bara vara, är mitt nya mantra som jag försöker efterleva ett par gånger per dag. Det går inte att tuffa fram i full fart hela tiden - maskineriet blir utslitet och måste in på rundsmörjning. Då är vår lilla skog en guldgruva. Skulle ni ha vägarna förbi får ni inte bli förskräckta om ni ser en figur där inne i skogen görandes  huvudrullningar och andra mysko rörelser. Det är bara jag som gör migränyoga ... medan hundarna nosar omkring bland löven.

Ha en bra vecka!
Katarina

På hundfronten intet nytt.

Äta, sova, kela, promenera, äta igen, ströva fritt i skogen, promenera, vila, kela lite till, sova. Så, på ett ungefär ser dagarna ut. Låter inte särskilt spännande, men hundarna trivs med våra enkla rutiner.

Nanna har börjat piggna till. Två månader och en vecka efter löp och hon springer glatt omkring i skogen igen. Hon är glad! : D

Lilla vildbasingen till lillasyster springer dock fem gånger längre. Och fortare. Minst. Hon är som en gasell över stenarna och stockarna. Tungan hänger alltid utanför och hon flåsar och viftar glatt på svansen när jag visslar.

Man blir både glad och trött av att springa!

Katarina