Och när det är dags för lillan att sova middag, vill Leia också vara med. Då smyger hon sig upp i sängen och passar på att ta sig en tupplur.
Pyttelilla L är klart intresserad av hundarna. Lite för intresserad, om sanningen ska fram. Det hade nog varit skillnad om hon hade vuxit upp med dem - då hade de säkert inte varit lika intressanta. Men som det nu är, får man passa henne noga, så att hon inte får för sig att springa rakt fram emot hundarna. För man kan aldrig riktigt veta...
Särskilt när det gäller Nanna. Hon vill så gärna vara nära vårt lilla barnbarn, men är samtidigt stressad - särskilt när Pyttelilla L får för sig att sjunga en aria ur någon okänd operett. Så tyvärr måste vi hålla Nanna på betryggande avstånd. För bådas skull.
Men oj, vad jag njuter av att vara farmor!
Katarina
