fredag 28 november 2008

Skam den som ger sig!



Som smålänning blir jag alltid beskylld för att vara envis - men ibland är det bra att vara envis. Stora T har aldrig velat följa med mig på promenader och det var egentligen därför jag skaffade Mimmi. Det är så trist att promenera helt ensam.

Men efter år av påtryckningar så har han nu bestämt sig för att följa med, åtminstone ibland. (Kan det vara extra-kilona runt magen som fått honom på bättre tankar?) ; )

Härom dagen gick vi slingan genom skogen och sedan försökte vi hitta tillbaka till vårt hus genom skogen. Det blev en härlig och ganska jobbig promenad i terrängen. Vi hittade liksom aldrig stigarna...




















Men vi fick lön för mödan. Väl uppe på toppen av berget kunde vi blicka ut över havet...















...och när vi till och med skymtade Nidingens fyr, blev storseglaren riktigt nöjd:
















Kan du se Nidingen mellan träden i fjärran?


Hundarna var överlyckliga över att slippa kopplen ett tag. Nanna for fram över bergsknallarna som den bergsget hon är. Och till och med gamla Mimmi fick upp flåset. Vilket för övrigt även stora T och jag fick.

/Katarina

tisdag 25 november 2008

Vi har fått en Afghan!



När jag var runt 20, var Afghanhundar de vackraste hundar jag visste. Dåvarande pojkvännen och jag köpte en Afghanhane och senare 'övertog' vi en till som behövde omplaceras. - Visst var de vackra, men ganska så tråkiga om sanningen skall fram. Onåbara, på något sätt med en otrolig integritet.

Därför ville jag ha en piggare, keligare och busigare hund. Cocker spaniel, så klart! - Men nu undrar jag i mitt stilla sinne om det inte är en dvärg-afghan vi har fått, trots allt...? Kan Carina ha lurat oss? Finns det afghanblod i Nannas stamtavla? För visst ser hon väl ut som en Afghanhund? Det är bara den svarta nosen som fattas! ; )























(Valppälsen har inte börjat släppa ännu - och lilla F hoppas på att den aldrig kommer släppa. Han vill ha Nanna precis så här.)


/Katarina

söndag 23 november 2008

Grattis Nanna, 7 månader!



Vår lilla lurv-maja har blivit 7 månader gammal. Grattis Nanna!!! Och grattis också till syskonen Nossan, Caspian och Ceasar!



lördag 22 november 2008

Istider



Nu har vi fått minusgrader i Göteborgsområdet. Och lite, lite snö på marken. Tyvärr inget riktigt snöfall ännu - bara fläckar på marken. Men det är is på vattenpölarna, till Nannas stora förtjusning i morse. Hon
gled fram på isen och förstod sig inte riktigt på underlaget.


Båda hundarna tycker om att vara längst uppe på den 'vilda' delen av tomten - och särskilt på den gamla husgrunden där jag har mitt jordgubbsland. Innan kylan kom grävde Nanna stora hål bland jordgubbsplantorna men igår eftermiddag hade hon allra roligast med en isbit som hon sprang omkring med i munnen. Jag antar att hon tyckte om kylan i munnen.





























'Jag har hittat en ny leksak..oj, vad kall den är, fast rolig ändå...undrar om den går att kasta upp i luften?'

Mimmi har blivit lite tuffare nu gentemot Nanna - hon har börjat försvara sitt ben när Nanna försöker ta det ifrån henne.
Skäller och morrar. Fast Nanna bryr sig inte särskilt mycket; hon vinner ändå till slut...

/Katarina



torsdag 20 november 2008

Badkruka?



Nanna smet in i badrummet idag när jag badade. Hoppade upp med framtassarna på badkarskanten och stod där och tittade längtansfullt på vattnet. När jag gick upp kom lilla E och stoppade ner Nanna i karet.
Vad förvånad hon blev! Först stod hon alldeles stilla och bara tittade...



...men sedan satte hon sig ner och njöt av badet och morrade när vi försökte ta upp henne. Då drog lilla E resolut ur proppen och när det sista vattnet 'slurpade' ut blev Nanna mycket konfunderad och undrade var ljudet kom ifrån... Nu springer hon omkring som en galning och leker - en väldans glad hund är det som vi har fått!

/Katarina