Chokladpralinen

Uppföljning: Uppmärksamhetsljud

Det gick hur lätt som helst att träna in ett uppmärksamhetsljud. Båda hundarna fattade redan efter ett par dagar att de ska titta på mig när jag säger Tschiiii. Nu har jag utökat ljudet med en uppgift: när vi har fått ögonkontakt, ska de sätta sig och vänta med fokus på mig. 

Det här är väldigt användbart när något oroande inträffar. För Leias del är det människor på rullskidor som irriterar henne och för Nannas del kan det dels vara hundar vi möter men också människor som alltför snabbt närmar sig bakifrån. Genom att dra ut på belöningen och låtsas leta i fickan kan jag få hundarna att sitta stilla och titta på mig ganska länge - så länge att orosmomenten kan passera.

Givetvis krävs det massor av ytterligare träning innan det här sitter helt och hållet, men vi är på god väg! Och jag är optimistisk - jag tror detta kommer kunna hjälpa Nanna att behålla lugnet i flera situationer. Tack till Anna som påminde mig om detta!

Wanna be Superman...

Nu måste vi sitta här och vänta...

Det var nästan lite vår i luften igår, så vi passade på att träna lite under morgonrundan. Att sitta och vänta medan matte går iväg är easy-peasy för Nanna, men inte lika lätt för Syster Yster. Men även hon gör framsteg. Ibland tjuvstartar hon, men då blir det till att gå tillbaka till utgångsläget. Så sitter de där och väntar på startskottet - och schvisch, så flyger Leia iväg! Jo, hon formligen flyger. Tränar visst på att bli Superman...

Tjohoo - här kommer Superman...

...var det någon som behövde hjälp?

Nanna tar det med ro. Verkar tycka att det är helt i sin ordning att alltid komma sist. Varför ska man anstränga sig i onödan...när man kan ta det lilla lugna..?, tror jag att hon tänker.

Var är Nanna? Och Leia?

Scrolla ner för rätta svaret på gårdagens tävling.

Syns jag?

"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det." 

                                                                                                                      Citerad: Nalle Puh




Tilläggas bör att jag sällan behöver leta efter Nanna. Hon håller koll på mig. Och hon kommer när jag ropar eller visslar. Det gör Leia också - ibland. Men ofta har Leia viktigare saker för sig. Som att jaga fåglar, till exempel.

När Leia var valp och unghund höll hon sig också intill mig, men allt eftersom jaktlusten väcktes blev hon djärvare och djärvare. Och det som vi kallar 'vår skog' är ett litet skogsparti som hon väl känner till - och det är inte omöjligt att hon betraktar 'skogen' som en del av vår tomt. Men faktum kvartstår. Hon kommer inte alltid på inkallning. Det har nog blivit dags att skrämma henne lite.

Min nya taktik går ut på att byta riktning när hon har sprungit iväg utom synhåll. Och att ibland gömma mig bland träden. Kanske till och med gå hem och stänga dörren emellanåt. Målet är att hon ska följa mig istället för tvärt om. Det är inte jag som ska undra var hon är - det är Leia som ska undra: Var är matte???

Rätt svar på gårdagens tävling

Bild lånad från http://www.naturfotoforum.se/

Det var en hel hop med skränande Kanadagäss som Leia fick syn på. Och, som den optimist hon är, trodde hon naturligtvis att hon skulle kunna springa ikapp dem...

Första rätta svaret stod Emma och Malte för -- Grattis Emma och Malte - maila oss er adress så skickar vi boken!

Sorry Rudi, du svarade ju visserligen först men du skulle låtit matte bestämma... ; )

Sedan gissade ju både Eva och Sanna rätt också, men det var ju först till kvarn som gällde denna gången.