Hur roar sig en hjort som tror att han är en häst?

Hjorten Hjalmar som förmodligen tror att han är en häst som sina adoptivföräldrar, har nog lite tråkigt, trots allt. jag menar hästarna får ju ridturer dagligen, men stackars Hjälmar... Hur roar han sig? Vågar du dig på en gissning?


Här kommer en ledtråd:

Har du gissat? Just det!

Vid rucklet, som förhoppningsvis ska bli till ett hus någon gång i framtiden, hänger ett bildäck. Där gungar ett litet barn ibland och lille Hjalmar tycker också gungan är kul. Han puffar och puffar på den med hornen och gungan den svajar...fram och tillbaka...fram och tillbaka...








 Jag undrar i mitt stilla sinne - är det lek eller förbereder han sig för rivaler..?


Katarina

Det går långsamt framåt

Avvaktande hundar är hundar som Nanna tycker om. Alltså sådana som inte går fram och nosar direkt på henne, utan väntar en stund.

Häromdagen mötte vi en liten vit lurvboll som kom gåendes med kopplet släpandes efter sig - fast ingen musse inom synhåll. (Musse är min variant av det genusneutrala 'hen'.) Det visade sig senare att musse var en matte som hade svårt att gå och därför helt sonika släppte iväg den lilla vovven på egen hand en stund...

En sådan söt liten gosse!

Det är intressant att betrakta hundars kroppsspråk. Den lilla vita stod alldeles stilla och tittade på oss där vi kom gåendes och när Leia gick fram mot honom vek han blicken åt sidan. Lelia stannade då och avvaktade, hon också. Nanna stod först på avstånd och betraktade hanhunden och så plötsligt bestämde hon sig för att han nog inte var farlig. Hon gick fram och hälsade och han svarade glatt genom att vifta på svansen.

Han tittar åt sidan och låtsas upptagen och den
signalen verkar helt klart lugnande

En stund senare mötte vi cockerflickan Freja. Hon har också blivit lugn och lite avvaktande. Leia hälsade på henne och medan jag och Frejas matte stod och samtalade - länge, länge - satte hundarna sig ner och väntade. De har blivit duktiga på att vänta! Nanna la sig ner alldeles bredvid Freja och jag undrade i mitt stilla sinne hur lång tid det skulle ta innan Nanna skulle bli ängslig igen och börja morra. Men morret uteblev!

Det går långsamt framåt!

Katarina

Hur är det fatt?

Ibland vill hon inte gå ut alls. Och ibland segar hon något alldeles förfärligt. Jag får tjata och locka och pocka. Tror nästan hon har ont någonstans...eller har hon blivit extra lat?

Två månader sedan hon löpte...kanske är det förklaringen?

Jag tänker inte svara! Du får försöka lista ut svaret själv, matte!

/Katarina

Nosar du, nosar jag

Nosar en, nosar två. På samma fläck. Och ibland på samma grässtrå. Det är fascinerande hur båda två kan tvärstanna under en promenad, för att borra ner nosarna i samma tuva.

Vilka  härliga ytor att springa på!

Vi tog en härlig långpromenad i Billdals park vid lunchtid idag. Hundarna fick sträcka ut på de stora gräsmattorna och vi njöt av solen! När hösten visar sig från sin bästa sida är den härlig!

Vilka kommer därborta? Känner vi dem?
Nej det gör vi nog inte, så vi stannar här.

Katarina

Många djur idag!

Små och stora kryp har vi mött idag minsann. De vi retade oss på mest, var som vanligt katterna. De är så provocerande för de sitter där och stirrar på oss och vi får inte jaga dem. Det tycker vi är orättvist!

Det roligaste mötet idag var när vi gick eftermiddagsrundan med matten. Vilka kommer inte gåendes mot oss då, om inte Kevin och hans matte - och en häst! Det är allt lite ovant att se någon promenera med en häst i koppel, men Kevins matte hon kan, hon! Och hästen är så snäll, han står där och tuggar gräs medan mattarna pratar och vi hundar samspråkar med Kevin.

För att toppa upp det hela, så stötte vi på Hjalmar också. Han har blivit stor minsann och har börjat göra små försök att 'rida' på hästarna. Kevins matte berättade att hästarna låter honom hållas - de tycker så mycket om Hjalmar att de till och med låter honom dricka vatten först av alla. Till och med före 'högsta hönset'. Det är väl kärlek det!

Det var lite om våran lördag - har ni gjort något kul? /Nanna och Leia