Nanna har tagit oss med storm. Hon är världens goaste och keligaste lilla valp, som varsamt pussas och nafsar efter hår och öron. Också plötsligt kan hon förvandlas till ett spralligt, lekfullt energiknippe! Ibland blir hon så exalterad att man får passa sej - fötterna och smalbenen kan vara i fara... ; )
I dag fick hon smaka på ett grisöra...det var godis, det! Hon knaprade och åt och till slut fick jag ta det ifrån henne. Ville inte riskera magknip.
Mimmi fick också grisöra samtidigt. Titta hur hon ligger med sitt grisöra längst bort i bild, på andra sidan soffbordet.
Matsituationerna är de mest kritiska för Mimmi - hon är ett riktigt matvrak och bevakar svartsjukt köket. Hon morrar fortfarande åt Nanna när hon tycker att Nanna kommer för nära, men Nanna hanterar det bra. Sätter sig ner och tittar lugnt på Mimmi. Idag kröp hon till och med fram och la sig på golvet alldeles intill Mimmi...trots upprepade morrningar...och sedan somnade de jämte varandra...
Jag undrar hur lång tid det skall ta innan Mimmi upptäcker att Nanna inte är farlig? Att det är en gammal hundrädd hund vi har, det visste jag - men jag trodde kanske inte att hon skulle vara rädd för små valpar...
"Var är det farliga lejonet?"
1 kommentar:
Mamma Tindra vill inte heller ha matglada valpar vid sin matskål så här morras också om de inte håller avstånd.Tycker Mimmi och Nanna pratar väldigt bra hundspråk med varandra.Mimmi är tydlig mot Nanna som får jobba för att bli accepterad. Duktig Mimmi!Kram Carina
Skicka en kommentar