Den gula fotbollen har till och med fått igång Mimmi lite grann. Det intressanta är att när Mimmi och jag leker ensamma med fotbollen, så "morrar"/låter hon precis likadant som när hon leker med Nanna. Vilket ju bekräftar att hon inte är arg utan upprymd. (Jag börjar bli bättre och bättre på att tyda kroppsspråket och ljudsignalerna...men jag har en bra bit kvar innan jag kan 'tala med hundar'...)
Nanna blev glad i morse när bollen kom fram.
Och Mimmi följde glatt efter...
Fotbollsskolan går till så att jag sparkar till bollen och Nanna tränar till målvakt. Hon fångar bollen, lägger sig över den och då sparkar jag försiktigt bollen ur hennes grepp... Så där håller vi på en stund tills hon blir trött och börjar tappa intresse. Mimmi är reserv - fast hon sitter inte på bänken, hon täcker upp på planen...
Nanna är den mest aktiva fotbollsspelaren - hon funderar på att bli proffs i ÖIS!
/ Katarina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar