Vår kära, gamla Mimmi

Vår kära, gamla Mimmi har fått ett nytt liv. Lilla Nanna har gjort att hon har piggnat till betydligt.

För drygt 2 år sedan, när hon var 7 år gammal, fick hon en liten hjärnblödning. Under konvalescensen blev hon tjock och orörlig. Hon ville inte längre gå ut på promenader och hon tappade all lust att leka. Hon blev också rädd för andra hundar; skällde om hundarna vi mötte var stora eller till och med små, om de var tikar.

När Nanna gjorde entré i juni var Mimmi måttligt road. Ibland lyckades Nanna visserligen få igång henne på lek, men då skällde Mimmi som en galning. Hon verkade både glad och rädd på samma gång. Men för det mesta har hon gjort sitt bästa för att undkomma både lek och närgångna kontakter med Nanna.

Mimmi har gjort sitt bästa för att säga ifrån. Hon morrar och visar tänderna när hon tycker att Nanna kommer för nära. En gång bet hon till och med Nanna i ögat, men då gick jag emellan. När Mimmi morrar och visar tänderna backar Nanna och lägger sig på rygg, men efter bara några sekunder fortsätter uppvaktningen. Nanna är envis, och ger inte upp i första taget.

Mimmi har heller inte försvarat sina tuggben eller leksaker, utan Nanna har lätt tagit prylarna ifrån henne. Men idag blev det ombytta roller. Plötsligt var det Mimmi som tog bollen ifrån en mycket förvånad Nanna!



Och numera kommer även Mimmi skuttandes och vill följa med på promenad när hon hör orden: 'ska vi gå ut?' Vi har med andra ord fått en piggare Mimmi, vilket är väldigt roligt!


På eftermiddagspromenaden idag gick vi förbi ett gäng pensionärer som spelade boule. En av männen kom utspringandes emot oss med ett bouleklot i handen och ville titta på Mimmi! Han hade haft en Ameriskansk cocker spaniel i samma färg som Mimmi, som blev hela 13 år gammal. Han var märkbart tagen av åsynen av Mimmi - trots att hennes ansikte är snett efter hjärnblödningen. Så idag fick Nanna stå tillbaka för beundrande blickar - idag var det Mimmis dag!

/Katarina