Oväntade möten

Häromdagen blev Nanna och jag rejält överraskade när det plötsligt dök upp en lös Colliepojke på vår promenad. Han sprang fram emot oss i farlig fart och Nanna blev lite skärrad. Jag insåg att jag var tvungen att ta av henne kopplet så att hon inte kände sig fasthållen. Colliehanen var snäll och väldigt intresserad av henne, men Nanna var avspisande. Han gav sig inte och till slut fräste hon ifrån. Han gav sig ändå inte så till slut la jag mig i 'diskussionen'. Tänkte på Cesar Millans ord och gjorde mig så stor som möjligt och sa bestämt 'nej! 'nu räcker det!' och tog ett par steg emot honom så att han fick backa. Och tänk, det fungerade! Han stod kvar en stund och tittade på oss innan han lommade iväg hemåt.

För någon månad sedan hände samma sak. Nanna och jag gick och promenerade när vi mötte en man och två lösa hanhundar. Det visade sig att bara en av hundarna var hans - den andra, en Golden retriever, hade bara plötsligt dykt upp från ingenstans. Då gjorde jag samma sak, jag kopplade loss Nanna så att hon skulle få chans att springa därifrån om det skulle behövas. Hanhundarna nosade av varandra och Golden retrievern verkade vara högst i rang. Han var väldigt intresserad av Nanna, men hon var undfallande.

Hon visar sig alltid lite undergiven  och försiktig i möten med hundar som hon inte känner och det är jag glad för.  Då blir det inte några fighter. Minns tydligt Cesar Millans ord i ett av hans program: "Dominanta hundar har inga vänner."

När Springer Spanieln skulle gå åt ett håll och Nanna och jag åt ett annat, så valde Golden retrievern att följa efter oss. Jag blockerade då vägen för honom och sa ett barskt 'nej!' - och han lommade iväg. Antar att han följde efter Springer Spanieln istället...