Mer om kennelträffen

Att utöka kvoten till 20 GB kostar 6 dollar om året. Det tyckte jag var överkomligt. Så nu kan jag fortsätta att ladda upp bilder - men för säkerhets skull minskar jag ner dem innan jag lägger upp dem på bloggen.

Tillbaka till kennelträffen:

Så kul det var att få återse Nannas syskon och gammelmatte!


Och att dessutom att få träffa bloggvänner i verkliga livet och få hälsa på Nannas halvsyskon!

Några - både människor och hundar - kände jag igen direkt från bloggarna. Men jag säger som CoolaCox-Carina: hundarna är faktiskt ännu finare i verkligheten! Kamerorna gör dem inte riktig rättvisa...

Nanna visade faktiskt liiite mer intresse för sina syskon än för de andra cockrarna, tyckte jag. Inte så att jag vill påstå att hon kände igen dem, men nästan... 

Det var många hundar som Nanna skulle hälsa på. Tindra har ju fått tre olika kullar och alla hundar utom 3 var där.  Vackra mamma Tindra,  de stiliga brorsorna Caspian och Ceasar och den ljuvligt keliga halvbrosan Valle som gav mig flera blöta pussar...

...och den tjusiga Victor som här blir buren av sin matte.......också söta halvsyster Lowa.

Nannas syster Nossan var väldigt lik Nanna, tycker jag - fast hon var modell mindre. Hade jag inte vetat att det var Nossan på bilden, så hade jag nästan kunnat ta fel.

 Även halvsyster Freija var lik Nanna. Och även hon var modell mindre. Det är intressant att se hur olika storlekar det kan bli - och det även inom samma kull. Precis som med oss människor, faktiskt! Nannas mamma Tindra är också liten och nätt medan Nanna är större och grövre. I ärlighetens namn skall också erkännas att hon också är lite överviktig. Minst ett kilo skall väck! Men vi tar det varligt och drar ner på foderransonen till 3 deciliter/dag. Någon hårdbantning är det absolut inte fråga  om.

Det fanns mycket att titta på, tyckte Nanna som inte visade sig från sin allra mest sociala sida. Ett skrikande barn i bakgrunden fångade helt hennes uppmärksamhet, just som hon skulle hälsa på Freijas husse och det är den lilla egenheten hon har, vår Nanna. Hon gillar inte barnskrik...

Alla som har försökt fotografera ett gäng glada cockrar vet att det inte är någon lätt uppgift. Först skall mattarna och hussarna organisera sig...

...och sedan skall hundarna sorteras in efter ålder...

...och sitta på rad och titta åt samma håll...

En näst intill omöjlig uppgift. Men roligt, det hade vi!  Önskar faktiskt att vi hade bott liiite närmre detta härliga gäng så att vi hade kunnat träffas lite oftare...

I morgon blir det bilder på lilla Leia!