tisdag 21 september 2010

En skräpätande Piraya

Cockrar må vara söta som socker, men tro inte att de är några salongshundar. De är heller inga gourmander...åtminstone inte mina... Nanna vältrar sig gärna i allskön sörja och hon äter allt som är tuggbart. Leia kastar sig som en Piraya över allt skräp hon hittar. Hon är så snabb, den lilla pirayan, att jag inte hinner stoppa henne. Högst upp på hennes önskelista står hästbajs, tätt följt av multnade gräskakor och jag vet inte allt...

Det går inte att få henne att spotta upp det hon stoppar i munnen. Hon väser som en orm och krumbuktar sig som en otämjd hingst och innan jag hinner blinka har hon svalt sitt byte. Vad hon har stoppat i sig idag vet jag inte, men upp har det kommit...i flera omgångar.

Det har varit intressant att betrakta henne mellan kräkningarna. Den vanligtvis timida lilla varelsen har morrat som en varg när Nanna har kommit i närheten. För visst är det så att hundar helst går undan när de är sjuka? Kanske är det naturligt att skrika och gorma och försöka skrämmas när man känner sig liten och svag? Det är väl så vi människor gör också, eller hur? (Kommer osökt att tänka på vårt nyaste riksdagsparti som tydligen har många rädslor.)

"Vaddå skräpätare? Min tunga har kanske fler smaklökar än din?"

10 kommentarer:

Carina sa...

Oj oj vad jag känner igen det. Tuggade tuggummi gillar både lowa och Tindra. Ankskit både att äta och rulla sig en annan favorit bland många. Caspian har också stoppat i sig något idag och det kommer från andra hållet om man så säger.

Team Nelson / Ordringen. sa...

Snacka om igenkännandets leende. Kul skrivet.
Nelson har flera gånger tagit hela leverkorvar med plastskinn. Han mer eller mindre helsväljer det av rädsla att jag ska hinna få fatt honom. Sen väntar jag på att han ska bli dålig och att jag måste köra honom till veterinären. Det händer aldrig. Har aldrig förstått vart det tar vägen.

Eva sa...

Vi har en här också... As "återfall" pågår till viss del än, fast där är det ju mest skräp som människor slängt. Och fallna, gärna halvruttna, äpplen... Och ekollon...
(O apropå morrningar KAN det ju vara så att hon vaktar. De "trevliga" hundarna har ju ibland en tendens att "återanvända" det som kommit upp...)

Christina Klosterberg sa...

Det är nog många som känner igen situationen. Just det här med att försvara sin mat verkar inte ha några gränser...

Sandra sa...

klart vi har fler smaklökar...det är de två benta som inte fattat hur mycket gott det finns at frossa i. kram Freija och zamantha

Coky sa...

där har jag fått förklaring till varför Coky äter allt... det kommer från cockern.. han sväljer hellre än spottar ut.. även han gillar det som kommer från hästen, halvtorkade grästussar o mycket mycket mer..
men han har blivit bättre på senaste tiden.. jag talar om för honom att det är "pi" och sedan lite gott..o det funkar faktiskt.. han är ju mutbar...
tänk bara på att sockerfria tuggummi kan vara giftiga för vovvarna. tror att det var nåt med sötningsmedlet....

Rosvo sa...

iiisch.. ja huij. Med tane på att de har så bra luktsinne kan man ju undra vad det är som är så lockande med hästbajs.
Vi har gott om hästkockor i skogen här utanför, men Rosvo ignorerar dem. Jag tror att det kom sig av att när han var liten valp, så sa vi ifrån på skarpen när han gick fram till bajshögarna. Det verkar fortfarande sitta i. Tack och lov.

Anonym sa...

Ja usch! Märta är likadan :( Det är hästbajs, pinnar och en massa som jag inte har en aning om, uäääk!!
Märta har näsan mer i backen än att titta rakt fram.

Sen så äts det gräs till förbannelse!!! Tror faktiskt det blir grönbete nästa år ;)

må gott!
Lisse

Anonym sa...

Ja visst är dom för söta våra små vovvar?! :) Konstigt nog så älskar man dem lika mycket iallafall. Kanske nå't att ta till sig själv. Man kan bli lika älskad fast man inte är helt perfekt. Hihihi!

Hector sa...

Jovisst finns det en massa gott ute i naturen. Mina senaste favoriter är all jord som nu läggs på våra rabatter. Den smakar så gott för den är uppblandad med ko- och hästgödsel. Men matte gillar inte att jag äter den. Hon kan visst inte förstå att det är en delikatess.