Unghundskurs - final

Sista gången på unghundskursen handlade om hjärngympa. Skönt att kunna ta till lite inomhusaktiviteter när höststormarna sätter in. Först ut var en gammal goding: toarullen. Leia har fortfarande inte fattat att det gäller att slita upp rullen - hon är en försiktig och lite försynt ung dam. Rena rama motsatsen till storasyster Nanna som slaktar rullarna i två nafs.

Trots att Leia tuggar sönder både kläder, tofflor och överkast m m, m m - så tar hon det varligt...och äter upp de pappersbitarna hon får loss. Tror inte att pappret är bra för magen, så detta är inte en av mina favoriter.

Däremot var "Köttbulle under burk" väldigt rolig. Härligt att titta på henne när hon försökte alla möjliga trick för att komma åt trofén. Och det här klarade hon bra! Gång på gång lyckade hon få ut köttbullarna, fast med lite olika tekniker.

Sedan prövade vi att lägga hårt godis i en petflaska, men se det tyckte hon inte alls om! Tror den väsnades för mycket. Vilken skillnad mot Nanna som älskar att leka med petflaskor - helst sådana som skramlar med makaroner inuti.
-Har jag nämnt att Leia är en försiktig och lite försynt ung dam..?   ; )

Vi gömde också godis under en handduk. Det var också kul, men mycket, mycket svårare. Bitglada Leia kände den förrädiskt goda doften genom handduken och när hon inte lyckades klura ut att hon skulle sticka in nosen under handduken - alternativt dra undan den, så försökte hon helt enkelt bita sig igenom.

Vaddå försöka komma in med nosen under handduken..?  Varför det? - Man har väl tänder..!

Efter en välbehövlig paus gick vi ner i källaren ch gömde godis i var sitt rum. Vi skulle lägga både på golvet och i möblerna.

De godbitar som låg på golvet hittade hon lätt och även de som låg på bord och stolar. Men där kom återigen Leias försiktiga kynne fram - hon hoppade inte upp och tog dem utan väntade på ett 'varsågod'...

- Man är väl väluppfostrad! Man klättrar väl inte i möblerna och knycker mat..? Eller gör man?

Zelmas husse ville bara gömma godis på golvet just utan den anledningen. Ganska förståndigt av honom, tycker jag!

Sist, men inte minst, fick vi pröva på lite agility. Balansen var inte att tänka på - alldeles för högt för Leia! Tunneln däremot var  jättekul och till och med den otäcka tunneln med presenning gick bra - med lite assistans, vill säga!

På bilden är det Zelma som är på väg in.

Summa summarum: en väldigt givande kurs! Filosofin bakom köper jag helt: vardagslydnad med mjuka metoder som ger glada och lydiga hundar!