Nanna är i vanliga fall världens goaste och mest kramvilliga hund. Hon sätter sig ofta, ofta på baken och sträcker ut tassarna för att bli kramad. Och hon sitter gärna i knäet och myser. Men ibland blixtrar hon till.
Hon kan plötsligt markera gentemot Leia och det gäller oftast när det vankas godis. Men ibland begriper vi inte alls varför hon jagar iväg Leia. Attackerna kommer sällan, men de ser otäcka ut. Än så länge har hon inte bitit henne, så det är nog 'bara' markeringar. Leia är klok nog att springa undan. Men ändå... Härom kvällen kom lilla E hem från GeKås med nya leksaker. En pipande drake blev Nannas favorit. Hon började direkt leka med den och när Leia vid ett tillfälle försökte ta den gav Nanna upp ett vrål och jagade iväg henne.
 |
| Draken är min!, tycker Nanna. |
Hundar som lever tillsammans vet sin rang och lever oftast i harmoni, skriver Fredrik Steen i Hundcoachen. De problem som kan uppstå beror oftast på vår inblandning. Men, tillägger han: "Jag är helt emot tanken att hundar ska göra upp själva." - Det är jag också! Det skulle betyda att den största och starkaste skulle kunna skada den mindre hunden och det vill jag inte vara med om! Ranghög eller inte - ska hundarna leva tillsammans med oss så måste vissa regler gälla.
 |
| Herre på täppan eller osäker dam? |
När det gäller hantering blir Nanna bara värre och värre. Det paradoxala är att hon vill bli borstad och kammad eftersom det innebär godis efteråt. Hon är ett fullkomligt matvrak som aldrig verkar bli mätt. Jag brukar börja med att kamma Leia och då sitter Nanna bredvid och väntar på sin tur.
När det väl blir Nannas tur börjar Nanna morrar samtidigt som jag borstar henne och hon att vägrar lägga sig ner på sidan. Hon vill sitta på sitt eget vis och då kommer jag inte åt med borsten. Minsta tagg får henne att markera. Hon gör utfall utan att hugga, men visst händer det att jag blir rädd! Kloklipping skall vi inte ens prata om...
Jag är ganska säker på att hon är rädd och ängslig att det ska göra ont. "Morrandet är en rädslesignal!", skriver Anders Hallgren i Lyckliga lydiga hundar. Och förmodligen har jag varit hårdhänt utan att veta om det. Jag försöker bygga upp förtroendet, men samtidigt måste ju viss hantering ske. Inte kan jag låta henne gå tovig och inte kan jag låta klorna växa sig långa. Och mitt tålamod börjar ta slut. Varför fattar hon aldrig att jag tar det så försiktigt jag kan?
När hon skall kammas lägger jag - trots protester - ner henne på sidan för att komma åt. Vid kloklippningen använder jag munkorg och viker inte undan trots våldsamma krumbukter. Rätt eller fel? Förmodligen fel, men jag vet inget annat sätt.
Vad gör man med en ängslig översittare?
/Katarina
8 kommentarer:
Svårt. Jag reagerade lite på det du skrev att Nanna sitter bredvid. Det kan ju göra att Leia känner sig mindre manad att lägga sig. Vet inte om det spelar roll men ...
Håller fullständigt med om att hundar inte ska göra upp själva. Det kan bli ohyggliga skador om det går snett.
Ett litet tips om hanteringen kan vara att när ni varit ute och motionerat och haft skoj så ta en mysstund hemma. Fredric Steen-tips det också.
Jag sätter mig mot köksbänken och drar in Nelson så han ligger nära mig.Han brukar somna med huvudet på mitt ben. Då kan man passa på att pyssla och kolla klor osv. Klipp en klo i det läget. En om dagen till att börja med.Pyssla med pälsen eller någon variant på detta som passar er.
Ha det gott
Ulf
Jag tror du gör rätt!
Jag har ju själv haft anledning att fundera över det med hantering... Jag har nu bestämt mig för att ta A till veterinär för kloklippning:( Fick veta av en här att de bara betalt 150:- och det är det definitivt värt! Förhoppningen är ju att han lär sig med tiden. (Funderar faktiskt på att be att få klippa själv, om de ger honom lite lugnande.)Också i hans fall märks så tydligt morret kommer av oro! Tror inte du behöver ha tagit i för hårt eller så - det kan nog vara minsta lilla sak som hunden reagerar på, något vi aldrig kan lista ut...
Vad gäller Nannas "uppfostran" tror jag inte du behöver vara så orolig. Hon känner väl att Leia närmar sig könsmognad och vill tala om vem som är äldst. Själv har jag gått in och stoppat när det rasat iväg, eller när någon betett sig bara dumt. Men så länge hon inte tar i för hårt kan de nog klara det själva. Leia verkar ju vara språksäker som drar sig lite undan.
Förresten sa' min veterinär (Gunnar) att hans erfarenhet var att SVARTA cockrar är värst (både engelsk och amerikansk)...
Caspian låter också en hel del när han fixas till är håröm. Klorna blev han tyvärr klippt för långt i en gång när vi var hos vår förra trimmare och han protesterar massor men jag fäster han i trimgalgen och när han väl märker att matte fixar detta så blir han lugn. Jag vet att Nannas och Caspians morfar var väldigt ömhårad kanske Nanna med är det. Däremot vill jag ha mina hundar stående när jag fixar med dem har snarare problem med att Tindra vill ligga. Vad gäller markering så visst kan mina markera blivit extra tydligt när Muffin gjorde sitt intrång och hon skulle bli en del av flocken. Hon vet ju inte vems som är vad mm och hon har testat vart hon kan hamna i rangen. Men det har varit markeringar och inte slagsmål och där vill inte jag lägga mig i utan det tycker jag de löser själva. Vad gäller färgen så sägs det ju samma om hästar.
Jag tror inte heller du behöver vara orolig för Nannas uppfostran. När "mina" valpar kommer hem på besök, kan jag tydligt märka på Jacki att dom är inne i olika mognads perioder. Jacki talar om för dom vad som gäller. När en av hennes söner var här i sin värsta tonårsperiod, satte hon honom innanför dörren, och han fick inte gå därifrån. Det var hennes sätt att visa vad som gäller. Ofta när valparna är runt 6-7 mån, så lägger hon ner dom och när dom ger sej så är allt över och dom vet sin plats.Jag låter dom sköta det själva, men har koll.
Min Candy är släkt med Nanna, hon är väldigt håröm. Försöker vara försiktig men hon tål inget "göra ont".Det värsta jag kan göra är att ha pälsvård när gubben är hemma. Han tycker synd om henne och det blir 7 resor värre.
Ibland blir vi så förvånade när hunden uttrycker sig som de gjort i många generationer på hundars vis. Ibland kanske vi analyserar för mycket vad saker beror på, hunden kanske inte alltid vet själv. Genom att visa hunden vad som gäller kan de slappna av och så småningom kan oönskat beteende klinga av. För stoppas måste det innan det blir befäst. Tycker du gör rätt som använder munkorg så länge du är snäll mot hunden, då blir både du och hunden lugn. Bara det att du blir lugn kan få hunden att slappna av. Jag har för många hundar för att ha tid att ta en klo då och då men jag respekterar alltid hundens rädsla. De ska sitta skönt, bli smekta, jag håller i dem tills de slappnar av och i början fegklipper jag klorna så att de inte kommer nära pulpan, då skadar jag inte hunden och den lär sig att det inte gör ont. Hellre klippa lite och ofta. Och gärna som flera skrivit, när hunden är trött. Tycker du resonerar helt rätt. God fortsättning!
Klurigt det där. Svårt att veta vad de tänker de där lurven.
Jag tycker du resonerar rätt genom att sätta dig själv högst i rang och inte låta hundarna "göra upp". Bra tänkt.
Jag är ytterst noga med att alltid belöna kloklippningen. Först visar jag vad det är vi ska göra; klippa klor. Man ser hur han våndas...
Sedan ligger han ned men efteråt kommer köttbulle. Den ger jag samtidigt som jag håller upp klotången. Så nära köttbullen att han sätter nosen mot den när han får det goda. Jag vill att han kopplar tången med mums.
Detta funkade fint när jag "lärde" min kollega på jobbet att fixa klorna på sin hund. De hade lämnat bort klippning till en salong och det är ju inte billigt.
Jag skulle göra precis som du. Släpper man efter när de morrar eller liknande så är risken att de fortsätter och det blir värre och värre. Jag menar då fungerade det ju, eller Aha, är det såhär jag ska göra för att få det jag vill? Bestämd, inte elak, men bestämd och konsekvent. Jag skulle aldrig tolerera att min hund morrar åt mig när jag ska klippa klorna. Det gör inte ont, det gör mer ont när de blir för långa.. Utfall vid borstning skulle jag inte heller tolerera. Jag skulle också sätta på munkorg, precis som du har gjort. Sen är det alltid svårt att ge råd när man inte är med och ser hur hunden beter sig etc men efter ha läst så tycker jag att du gör helt rätt.
Hoppas att det löser sig till det bästa och god fortsättning!
kram från mig
/maria
Tror Caspian satt och tjuvläste när jag skrev innan för han har precis blivit trimmad och kloklippt och uppförde sig som en ängel. Precis som om han skulle visa att jag kan vara tyst när jag vill=)Han ville också ligga ner och bli fixad en stor nyhet det har han aldrig någonsin gjort. Med andra ord en tyst liggande hund som var hur nöjd med livet som helst. Man slutar aldrig att förvånass
Skicka en kommentar