måndag 3 januari 2011

En vecka kvar tills jag börjar arbeta igen och nu ska vi sjunga långsamhetens lov. Bra ta det lugnt och mysa i soffan tillsammans med hundarna och stickningen - också långa promenader förstås när vädret tillåter. Nanna behöver vila lite extra och jag kan också behöva ladda batterierna innan skolstarten. Beträffande eventuell kastrering så avvaktar vi och ser hur nästa löp faller ut.


Yrvädret Leia däremot är full av energi. Hon hoppar och skuttar tillsammans med sina älskade tallkottar. Det är skönt att hon leker så bra själv!



Men mellan skutten är hon världens keligaste hund som kan sitta stilla i knät och mysa hur länge som helst. Hon är inte lika fäst vid mig som Nanna är - är mer hela familjens hund. Ett vet jag säkert: hon kommer sakna lilla E när hon flyttar till Stockholm om två veckor...

Du och jag, lillmatte!

/Katarina

3 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Vilken underbar bild. Vilken ögonkontakt.
Hon kommer säkert att sakna lillmatte för hon har ju varit en del av vardagen och livet nu.
Ska bli kul att se när hon kommer tillbaka ibland om Leia är lite tveksam första minuterna -Nelson är sån- det är ligger tydligen i generna att kolla av "svikaren" när de återvändaren. Sen blir iaf Nelson snabbt glad och lycklig över återkomsten.
Ulf

Eva sa...

Vilken underbart ljuvlig bild på samförstånd och kärlek mellan hund och människa!!!

Hade ni bott närmre tror jag vi skulle släppa ihop L och A. Han är också jättebra på att slänga och bolla med saker! Fast det blir mest inomhus i brist på större tomt.

Tassintryck sa...

Kärleken syns dom emellan verkligen.
Kram från mig
/maria