onsdag 10 augusti 2011

Nosarbete

Nu är vi igång med spårträningen. I måndags la jag ett längre spår till Nanna och ett kortare till Leia. Liggtid en timma. Så hämtade jag hundarna, band fast Nanna vid ett träd, satte på Leia spårselen...också bar det iväg.

Jag hade lagt in två vinklar - och de klarade hon - men när hon kom till målet irrade hon runt en liten stund innan hon hittade leverpastejen. Summasummarum: över förväntan.



'Oljudet' som hörs i bakgrunden under dagens filmklipp är Nanna som sitter vid sitt träd och filosoferar över livets orättvisor. Lillskruttan får spåra först - och hon, den största spårfantasten av dem alla, får sitta där och vänta, och vänta, och vänta...

Nanna spårade säkert i måndags, men mindre bra idag. Hon var nog alldeles för exalterad av att sitta där vid trädet och vänta på sin tur. Vet inte riktigt hur jag ska göra i fortsättningen - det är ju så mycket enklare att ta med båda hundarna samtidigt, men eventuellt får jag tänka om och ta en hund i taget.

När jag la dagens spår struntade jag i snitslarna. Märkte bara ut start och mål och tvingades därför lita helt på hundarna. Leia sick-sackade i början och kom ur spår vid ett tillfälle och sin vana trogen vände hon sig då mot mig för att få hjälp. Jag fick lära mig på kursen i söndags att inte titta på henne vid de lägena utan bara blicka ut i spårriktningen... och det fungerade. Hon fick upp spåret och satte fart. Däremot blev hon återigen lite osäker precis vid målgången - undrar just vad det kan bero på?
  Det finns nog ingenting som gör hundarna gladare än just detta. De kan knappt bärga sig och deras enorma glädje smittar ju av sig på mig. Lyckliga hundar = en glad matte.

 /Katarina

PS. Jag har beställt en bok som heter Nosarbete av Maria Hagström som mina  kursledare rekommenderar. Någon som har läst den?

8 kommentarer:

Carina sa...

Kan kanske vara så att leverpastejdoften spred sig över ett större område så det gjorde det svårt att gå rakt på? För Nannas del kanske du ska göra det ännu svårare så hon måste stanna upp och tänka till.Är jättekul att följa ert spårande. Kram

Team Nelson / Ordringen. sa...

Tror som Carina. Varför inte lägga en leksak som hon riktigt gillar vid spårslutet och lek som en "stolla" med henne med den. Nu kanske spårexperter blir som tokiga när de läser mitt tips men jag fick det tipset och tycker att det funkar.Eller som en schäfersnubbe sa till mig. Ta med en kampsak ut som han direkt får busa och kämpa med när han nått slut"saken".
Jobbigt med alla tips va?! :) Jag har fått för mig att när de klarat uppdraget så ska belöningen komma. Inte att uppdraget avslutas med mat(?)
Ulf
Ulf

Heléne sa...

Kul att spåra eller hur?
Jag hade nog lämnat ena hunden hemma, tror nog att ni båda(=du+hund) som spårar blir lite stressade av skällandet. Låt spårandet bli en kul och avkopplande stund tillsammans. Du minns nog hur mysigt och uppskattande det var att göra något med ett barn i taget - gör likadant nu.

Anonym sa...

Å va ni e duktiga!
Vi skulle med ta tag i det där med spår Ricco var duktig å Alfons med den gången han provade blodspår.
Ha det gott

Vov vov Ricco & Alfons & Towe

Britt Marie o Rudi sa...

Spår är verkligen ett lyckopiller för alla inblandade! Härligt att se damerna in action! Jo, det är en mycket bra bok som du beställt. Där finns massor av tips och råd.

Eva sa...

Måste skaffa en riktig sele till A och verkligen göra försök nu när vädret blir vettigare.
Skruttan är ju jätteduktig!
Och du kan hälsa att här tycktes det MYCKET synd om Nanna-gumman! Jag använder ju hör"pluppar" men A fick lyssna och blev mycket bekymrad över hennes olycka:)
Extra PUSS till henne! (O hon hade väl behövt honungsvatten för halsen vid slutet...)

Unknown sa...

Svårt att veta när man ska ta dem en och en och när de kan ha utbyte av att träna tillsammans. Hos mig kan Zelda koppla av när Nemi jobbar, men Nemi går upp i varv av att vänta, ibland så mycket att hon inte kan koncentrera sig när det väl blir hennes tur. Verkat kul att spåra!

Emma och Malte sa...

Vad duktig hon är Leia!
Malte han kom som ett skott och ställde sig framför datorn när han hörde Nanna skälla :-)
Han älskar att spåra, han brukar nästan "skrika" innan vi har satt igång!
kramar!