Inte visste jag att det var en effektiv vakthund jag skulle få för tre och ett halvt år sedan. Men faktum är att Nanna är min trogna följeslagare och beskyddare. Hon följer mig vart jag än går och ligger alltid på vakt vid mina fötter. Jag känner mig helt trygg med henne för jag vet att hon skulle försvara mig - om det skulle behövas.
 |
| Jo, jag är en vakthund. Försök inte bråka med min matte, för då smäller det! |
Faktum är att inte ens familjen kan skojbråka med mig utan att Nanna börjar råskälla och skyndar till min "räddning". Lite komiskt blir det när husse inte ens kan ge mig en kram utan att Nanna opponerar sig...
/Katarina
10 kommentarer:
Precis så reagerar Django, fast han försvarar yngsta dotter J. Det har trappats upp sista tiden och blivit ganska obehagligt. Förra veckan hade jag kontakt med en "hundpratare" som sa att jag är för vek som ledare och måste stärka min position i flocken. Det är jag som ska vara ledaren, inte Django. Vi jobbar ganska så intensivt på det och just nu känns det Ok, men det har varit dagar som jag aldrig vill ha tillbaka. Djangos osäkerhet och dominans blev antagligen till när Maja, vår leonberger dog och samtidigt hade vi två valpar...min sorg och förmodligen ouppmärksamhet vad gäller Django var inte bra för honom, han tog på sig rollen som ledare och orkar inte axla manteln utan reagerar med aggressivitet istället. I grunden är det ingen elak hund!
Nanna och Django är ju släkt, dom har kanske den instinkten, som beskyddare. Jag menar nu absolut inte att Nanna skulle vara dominant eller aggressiv, ville bara berätta att vi kanske närmar oss en lösning vad gäller problemet med Djangos vaktinstinkt.
En Trevlig Helg på er allihop!:)
kram Lisa
Ibland har jag varit lite skraj för att Nelson ska bli för mycket enmanshund och han följer mig överallt osv. Jag vill ju inte att han ska gå i vägen om det är kramar på gång!! Men hundar ser faktiskt kramande som att "slåss". När jag tycker att han blir too much i sitt vakande över mig "tvingar" jag faktiskt övriga familjemedlemmar att engagera sig mer i honom. Det är där det ligger. Låt maken ta henne på promenader. Visa att han bestämmer vad de ska göra osv så kommer hon snart att lägga av med att skydda dig mot honom. Om du vill det vill säga:)!!
Ulf
Så hade jag det med Nicole som vaktade husse mot oss andra. Värst var hon mot barnen när de var små. Min man slängde alltid ner henne från sängen när hon morrade eller protesterade mot barnen. Hon gjorde aldrig något mot någon som tur var.
Perla älskar alla och det gör Chelsea också. Mina två plåster som följer mig hackihäl.
Men jag förstår lite av din oro.
Kram
Ja, man behöver tydligen inte skaffa kuvasz för att få en bra vakthund! Duktig Nanna!
Förstår hur du har det.
Här har jag två grabbar Abbe o Teo dom förföljer mig överallt.
Vi märkte dock att det gick "överstyr" så vi gjorde som Team Nelson säger. Husse fick ta över lite mer av matande och annat och genast gick det mycket bättre.
De är fortfarande i hasarna på mig men säger inget när husse kommer nära.
Teo går undan och väntar medans Abbe bara gillar läget och trängs med oss!
Ha det så bra.
Vov o kram!!
Ja, Malte har blivit en riktig skugga här så vi förstår också känslan. När jag sitter och äter så vill han gärna "vakta" mig och ingen får gå nära eller när vi ligger och sover i sängen.
Kramar går bra än så länge.
Kramis!
Ja, det är ju naturligt att en hund vill "splitta" när man kramas eftersom närkontakt i hundvärlden kan vara ett hotbeteende (har jag fått lära mig).
Vi löste det så med vår första schäfer Indus, att vi kramades och berömde och belönade honom när han bara stod bredvid och inte skulle tränga sig emellan. Fast då handlade det inte om att vakta... bara splitta.
På ett sätt är det ju skönt att veta att hunden skulle stå upp och försvara en, men som sagt, om familjen blir lidande är det ju lite bekymmer.
Nelsons och Grabbarna boys idé låter klok!
Dandy, min första, var sådan. Han skulle definitivt "gått i döden" för mig! Vaktade mig tom när mamma kom in i mitt rum (jag bodde ju hemma då). Han gick också mellan om jag kramade en pojkvän:) Skulle bara finnas en "karl" i mattes hjärta...
Sedan har jag haft fler som säkert skulle ha vaktat mycket bra om det behövs, allra mest Mimi kanske. Hon var MYCKET uppmärksam om vi t.ex. mötte berusade. Jesper skulle säkert rycka ut, och förmodligen kommer Assar att bli sådan. Han blir mer och mer "mattekär" vilket jag i hans fall ser som väldigt positivt.
På det hela är det ju bra, och du verkar ju inte ha stora problem, men kanske skulle husse försöka bli mer "viktig" i Nannas värld? Tror nog ni kan balansera det där.
PUSSA konstapeln från oss!
Kan inte säga att mitt gäng är vaktiga mot någon tvåbent. De hade nog slickat ihjäl en förövare. Däremot följer de mig överallt oftast jag som ger mat,tar de på promenader och tränar med dem. Kan ju bero på att de är många?
Härlig bild! :)
Skicka en kommentar