När jag hade kört Lilla E till tåget sent igår kväll, märktes det tydligt att båda hundarna blev besvikna när jag kom tillbaka ensam. De gick ut på verandan och tittade sig omkring - precis som om de letade efter lillmatte. Det sägs ju att hundar i allmänhet har en intelligens som motsvarar ett treårigt barns nivå och ett så litet barn kan ju definitivt förstå när någon älskad person försvinner. Så det kan säkert hundar också.
Frågan är bara hur tankeverksamheten går till, där uppe i hundarnas hjärnor. Hur fungerar tankar när man inte har något talat språk? Tänker man i bilder då? - En filosofisk fråga som inte är så lätt att besvara, men om vi inte kunde tala - hur hade vi formulerat tankar då..?
4 kommentarer:
Ibland kan jag tänka när jag spekulerar och ordsätter mina tankar att jämför jag vad jag kommer fram till, så kanske inte det är mer avancerat än hundarnas fantastiska kroppsspråk. Med deras olika skall och morrningar och andra ljud kanske det är de som är bäst på att uttrycka sig:)Fast jag förstår vad du menar förstås....men i bloggen kan vi låta dem tala och att hundar kan sakna- det råder det ingen tvekan om.
Även om de inte har vårt talande språk har de ju sitt eget - med både ljud och kroppssignaler. Jag tror nog att de förstår bra mycket mer än vad vi tror... ;)
Du har alltid så intressanta funderingar. Jag tror faktiskt att vi människor också tänker i bilder och handlingar oftare än vi tror. Det är bara att de är svåra att beskriva i just ord. Men just den fråga du reser funderar jag själv mycket på och kanske det kommer något klokt svar från någon av dina läsare!
Många paralleller mellan våra hundar och deras lill-mattar. När vår lill-matte är på besök kommer även jag som nummer två, åtminstone just när promenader ska påbörjas. Efter några hundra meter brukar Rudi acceptera att lill-matte är kvar hemma (och har sovmorgon).
Skicka en kommentar