Nanna är vakthund. Hon är mer av allt. Hungrigare, gladare, argare, lekfullare... you name it! Hon är för det mesta översvallande glad - ligger till och med och viftar på svansen uppe på undersökningsbordet hos veterinären. Dagen innan jag upptäckte hennes böld fick hon och Leia varsin ny pipis. Det är fåglar som börjar kvittra när man klämmer dem på magen.
Nanna älskade sin pippi från första stund! Lekte och lekte och lekte och hon var så försiktig med den - tog så varligt i den trots alla glädjespång!
Leia är jakthund. Hon är tvärtemot Nanna i de flesta avseenden. Kräsen med maten, jämnare i humöret, älskar jaktlekar men är i övrigt inte överdrivet lekfull. Hon är mer jämn i humöret - sällan arg, men inte heller översvallande glad. När hon fick sin pippi var hon väldigt skeptisk. Ville faktiskt inte leka med den över huvudtaget utan bar iväg den till en skyddad plats och la sig för att tugga sönder den. Det tog inte lång stund förrän pippins hals var söndertrasad.
Vilka faktorer formar en liten hund? Jag inbillar mig att arvet är själva basen och sedan formas personligheterna utifrån omgivning och erfarenheter. Men hur kan de då bli så olika? När de bor i samma familj?
En sak har de i alla fall gemensamt: de är stans största kelgrisar. I går kväll knackade det på dörren. Husse hade redan gått och lagt sig och jag vågade nästan inte öppna. Men så tog jag Nanna i halsbandet och tog mod till mig. Utanför stod lillmatte som hade åkt ner från Stockholm för att överraska oss. -Hon älskar att överraska!
I morse smög jag och hundarna ut ur huset så att lillmatte skulle få sova ut. Plötsligt hör jag dunsar mot sovrumsdörren. Både en, två och tre rejäla dunsar. När jag tittar in, ser jag lilla Leia som slänger sig bredsides för att få upp dörren in till lillmatte. Sedan tog det inte ens en fjärdedels sekund innan hon var upp och gosade i sängen.
 |
| Släpp in mej! Nu! |
 |
| Puss på dej, lillmatte! |
8 kommentarer:
Intressant inlägg. Jag tror att arvet spelar stor roll. Det läser vi som husse/matte av, ofta omedvetet, tror jag och så beter vi oss utifrån det, mot och med dem. Därför blir de så olika trots att de är uppväxta i samma familj. Det gäller ju även våra barn. De kan bli så olika fast vi inbillar oss att vi har behandlat dem lika.
Det blir mycket "tror jag" i min kommentar, men det är så kul att spekulera i de här intressanta frågorna.
Ulf
Lite som med syskon...vi har olika personligheter fast vi växer upp under samma förhållande och värderingar
Jag känner så väl igen det där med stängda dörrar till sovande lill-mattar på besök :-)
Tack för din hälsning <3!
Kram från mig
/maria
Hej
Brukar tassa in och läsa på din blogg, alltid jättetrevligt. Jag har själv två cocker tjejer och känner så väl igen det där med olikheter.
Visst är det härligt.
Tack
Annelie o Co
Här hemma hos oss har vi tre väldigt olika kineser.
Brukar säga att så är det med cockrar de är sådana personligheter finns inte två likadana. Just nu har jag fem helt skilda här hemma och det är ju det som är charmen. Precis som med barn. En stor kram åt finaste lilla E
Visst är det lite häftigt att två individer ur samma ras kan vara så olika :)
Skicka en kommentar