Sjukrapport

Nanna har mått riktigt dåligt idag. Hög feber, ingen matlust och en gigantisk svullnad på hjässan. Vänstra ögat har varit helt igenmurat och skallen helt deformerad. Hon har sovit mest hela dagen och druckit enorma mängder vatten.

Klockan sju nu ikväll skrevs hon in på djursjukhuset för natten efter en ny, grundlig undersökning. De nya blodproverna visade kraftigt förhöjd halt av vita blodkroppar. Hon skrevs därför in eftersom veterinären ville ge henne antibiotika intravenöst och göra ett nytt försök att dränera svullnaden i morgon förmiddag. Plus att eventuellt gå vidare med röntgen.

Men min favvoveterinär ringde precis. Hon hade kvällstjänstgöring och hade mött Nanna i korridoren när hon skulle installeras i sin bur och hade tyckt så synd om henne att hon bestämde sig för att försöka dränera svullnaden på direkten.

Ett par deciliter var fick hon ut!!! Inte konstigt att hon har haft ont! Min lilla gumma...

Hur bölden har uppstått är ett mysterium. Mig veterligt har hon inte blivit biten av någon hund eller något annat djur och inte heller fått något slag. Men en händelse lämnar en del frågetecken. Det var den 13 juni på morgonen. Vi var nere på en folktom strand - full av kanadagäss och måsar. Hundarna ville bada och det fick de. Glada som små lärkor! Leia plaskade omkring på grunt vatten och Nanna simmade - som hon äskar.

Att bada är kul, men jag gillar inte att vara våt!

Undrar om jag kan få upp några tångruskor..?

Plötsligt upptäckte jag att Nanna var försvunnen. Hon som aldrig viker från min sida! Jag ropade och ropade men det knakade inte ens bland buskarna. Det var alldeles tyst och stilla. Det enda jag såg på berget bakom oss var den här gynnaren som stod och tittade ner mot oss.

(Suddig bild, tyvärr, men jag hann inte ställa in fokus)

Det är inte ofta jag ser fasaner, men jag hann och tänka bara inte Nanna är och stör deras ungar... Efter ett tag kom rymmaren. Hon hade problem med att ta sig ner från det branta berget, men till slut gick det. Sammantaget var hon borta i 5-10 minuter och jag vet ju inte vad som hände under den tiden. Jag vet inte om hon ramlade och slog i huvudet eller om hon fick sig ett bett, men jag fick så dåligt samvete när hon försvann eftersom jag mycket väl vet att man ska ha sina hundar kopplade nu när djuren har fått ungar. Men inte tänkte jag på att något kunde ha hänt Nanna. Nu vet jag ju fortfarande inte om något hände där uppe på berget och inte lär jag få veta det heller. Men 4 dagar senare upptäckte jag i alla fall en början till bölden...

Ett är säkert: från och med nu får vovvarna bada med flexikoppel.

Vi får se om djursjukhuset kommer närmare en lösning i morgon.